Första gången jag drömde om en barnskyddsenhet på Åland var 1999.
Nu – 16 år senare – har vi aldrig varit så nära.
Efter många krokar och mycket kompromissande ligger nu ett betänkande från social- och miljöutskottet om regeringens lagförslag om Kommunernas socialtjänst.
Där ger man kommunerna möligheten att ordna en samordning på frivillig basis. Om kommunerna lyckas att samordna vet man inte om hur många socialkontor det blir.
Jag hade helst sett en KST-lag där verkställigheten varit omedelbar, så att vi på Åland haft ett Kommunernas socialtjänst på från 1 januari 2017.
Hade alla involverade satt den enskilda invånaren först, hade vi kommit i mål med den tidsplanen.
Tyvärr är det inte så nu. Nu skall kommunerna ges en chans att hitta sin egen version av ett kommunalt samarbete, och gör de inte de det inom ett år skall KST-lagen träda i kraft och ett Kommunernas socialtjänst bli verklighet.
Idag har vi olika tillämpningar och hanteringar i kommunerna bland annat inom handikappservice och barnskydd. Är det ett sådant samhälle vi vill ha, där det mera ses till kommunernas behov än till den enskilde individen?
Att sammanslå servicen inom kommunernas individ- och familjeomsorg skulle ge stora och många fördelar.
Vår sociala service skiljer sig för mycket kommuner emellan för att det skall vara acceptabelt.
Det är nu dags att vi sätter individens rätt till hjälp framför kommunens behov. Med ett Kommunernas socialtjänst får vi större enheter inom de olika sektorerna. Möjligheterna för dem som jobbar inom socialvården att kunna specialisera sig är större och bättre service kan erbjudas.
Kommunstrukturen på Åland behöver ändras. Kanske vi i framtiden har tre kommuner.
Det är helt okej, men jag vill bara ha ett KST.
Göte Winé (S)
