I Ålands Radios senaste väljarenkät rasade partiet Ålands Framtid från valsiffrorna 7,4% till 1,3%.
I ljuset av det är det inte så konstigt att partiledaren Axel Jonsson griper varje halmstrå han kan hitta. Men att försöka förhala Parisavtalet för att skämma ut Finland är något av det pinsammaste som skådats inom åländsk politik. Bordläggningen är totalt felriktad, sorglig och får en att leta efter en skämskudde.
Javisst – Finland har godkänt klimatavtalet utan att invänta detsamma från Åland. Javisst – Åland har all rätt att uttrycka sin besvikelse över det uteblivna vindkraftsstödet, vilket även har gjorts.
Men det är helt fel att använda sig av Parisavtalet, som miljöprofessorn Johans Rockström har beskrivit som mänsklighetens sista chans, som utpressningsmetod. Glädjande nog har lagtinget redan enhälligt slagit fast att Åland ska vara hållbart 2051. Det innebär enligt Parisavtalet att utsläppen av växhusgaser ska ha minskats med 40-70% jämfört med år 2010. Och hjulen är i rullning. Ett gott exempel är nätverket bärkraft som är en fantastisk kraftsamling som stakar ut vägen mot ett hållbart Åland. Även nästa år fortsätter projektet och blir mer och mer konkret.
Jag vill ge ett litet tips till Ålands Framtid. Vi står just nu inför själstyrelsens hittills största utmaning. SOTE-reformen undergräver totalt vår självstyrelse och nu behöver Åland tala med EN tydlig och stark röst. Trots det mycket allvarliga läget är det för dock för tidigt för prat om att kapa trossarna. Men -just nu behövs sannerligen politiker som brinner för det åländska och noga följer med utvecklingen. Så, på ren åländska, sluta jåla och låt oss arbeta tillsammans med dom verkligt viktiga frågorna, för Åland bästa.
