”Okunskap och fördomar är propagandans tjänare. Vårt uppdrag är därför att konfrontera okunnighet med kunskap, skenhelighet med tolerans, och isolering med en utsträckt hand av generositet. Rasism kommer och måste besegras.”
Orden är FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annans. Vi går in i en valrörelse och det är både tråkigt och bra att frågan om flyktingmottagande och människovärde får så stort utrymme. Det går ju alltid att säga att det som tycks och skrivs bara är röstfiske, numera även från den så kallade Nej-sidan i och med att Stephan Toivonen gått ut med att han bildar parti och ställer upp i valet.
Jag för min del skulle tycka att det skulle vara mycket roligare att prata om hur vi kan förbättra den förebyggande psyk- och hälsovården, speciellt för barn och äldre. Hur vi kan se över Pafs regler för internetspelare så färre åker riktigt illa ut. Hur vi på allvar bana kan väg för en rättvis, anonym och jämlik socialservice för alla ålänningar, fortsätta arbetet med tillgång till allmän tandvård och se över de höga patientavgifterna så de mer liknar rikets. Hur vi kan skapa en grogrund för mer ekologisk och härproducerad mat, ren miljö som tas på högsta allvar och en hållbar utveckling som inte bara är tomma ord. Hur vi kan bibehålla vår höga standard inom dagomsorg och skola utan att dras med i den finska högerns spariver.
Hur vi kan med kraftfulla insatser, speciellt riktade till långtidsarbetslösa och ungdomar, se till att alla har jobb/utbildning och får känna sig behövda. Hur vi kan skapa en samhörighetskänsla bland Ålands alla kommuner och snegla på kommunmodeller och strukturer som skulle gynna oss alla och samtidigt värna närdemokratin.
Men på sociala medier och på tidningarnas insändarsidor dominerar alltså debatten kring flyktinginvandring.
Jag var länge övertygad om att detta var en ickefråga eftersom Åland tar emot så otroligt få kvotflyktingar. Dessutom har vi mycket goda tidigare erfarenheter och en ordentlig grund att stå på, inte minst tack vare vår relativt nya integrationslag.
Några få driver på med ”fakta” som ofta inhämtas från främlingsfientliga sidor såsom avpixlat och fria tider. Man använder sig av debattmetoder som till exempel ”halmdockan”, det vill säga att bygga upp en nidbild av motståndarens åsikter och argumentar sen mot denna nidbild. Eller ”rävsaxen”, det vill säga använda en ledande fråga där åsikter klistras på motståndaren som svärtas ner oberoende hur denne svarar.
Nätepitetet för dessa är ”troll” som har målet att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart. Notera dock att varken Stephan Toivonen eller för den delen Daniel Lampinen faller under ovanstående beskrivning. De här två herrarna kör en mer (o)vetenskaplig approach och argumenterar cyniskt, svart-vitt och kallhamrat.
Sannfinländarnas Jussi Hallo-Aho har byggt hela sin politiska karriär på samma sätt. Men ”ideologerna” har alltid fotfolk och en svans som sköter det smutsiga jobbet och därmed har man ett monster som får föda från flera håll. Blir man ansatt åker offerkoftan fram och visar sig motståndaren svag mobiliseras en digital mobb som med gillaknappen och kommentarer ser till att ge sken av att den andre är ute och cyklar med blomsterhatten skymd för ögonen och ”verkligheten”.
Att gång på gång ropa om PK, åsiktskorridorer och censur är bara fånigt. Det har aldrig pratats så mycket om dessa saker som nu och etablerade politiker kan visst diskutera invandringens kostnader och utmaningar, men även dess intäkter och fördelar!
Jag känner trots allt stort hopp inför framtiden. Vi får de politiker vi förtjänar heter det så det lär ju visa sig i höst om vi ålänningar går emot de främlingsfientliga strömningarna i våra närregioner och ger ”nej-sidan” en stark signal om vad vi står för, ett varmt, välkomnande och inkluderande Åland.
Så tänk efter både en och två gånger innan du funderar på att rösta på någon som anser att vi människor är olika mycket värda beroende av var vi kommer ifrån. För det är åsikter som leder Åland (och hela världen) åt helt fel håll. Och sen är det ju alltid bra att ha åsikter om annat än bara kring en enda fråga… som dessutom är en icke-fråga om du frågar mig och många, många andra., val
Tony Wikström (S)
lagtingskandidat
