Sara Kemetter

Kära vänner,

Idag, den första maj, samlas vi för att fira arbetarrörelsens dag och hedra arbetarnas kamp för rättvisa och jämlikhet. Vi står också tillsammans för att främja vikten av utbildning för en trygg framtid, även här på Åland.

Utbildning är av stor betydelse för den åländska politiken. Det är genom utbildning som vi kan skapa en framtid där alla ålänningar har lika möjligheter och kan uppnå sina fulla potentialer. Vi måste sträva efter att skapa en högkvalitativ utbildning som är tillgänglig för alla, oavsett bakgrund eller inkomstnivå.

Det sjunkande lärresultat, det läckande stödsystemet för invandrare och bristerna i trestegsstödet är utmaningar som inte kan lösas utan ökad finansiering. Finansieringen till utbildningen behöver höjas till en hållbar nivå för att skolan ska kunna vända den negativa trenden i lärresultat. Det behövs långsiktiga satsningar för att öka antalet undervisningstimmar i de lägre årskurserna, förbättra trestegsstödet och tillgodose behovet av utökad elevvård. Inlärningsresultaten kan inte förbättras om inte den ekonomiska satsningen på utbildning ökar.

Det behövs ett systemskifte inom utbildningspolitiken för att vi ska bibehålla grundtanken om en jämlik utbildning, allt annat är ett svek mot barn och ungdomar. Det är dags för Åland att lyfta utbildningspolitiken på första sidan. Ålands landskapsregering behöver ta huvudansvaret för att skapa likvärdiga förutsättningar, annars går vi mot en segregering i samhället.

På Åland har vi många elever från Ukraina. Det behövs satsningar på elever med invandrarbakgrund, som kan vara till och med två år efter i sitt lärande i jämförelse med den åländska eleven i snitt. Invandrarelevers subjektiva rätt till stöd måste också lagstadgas för att vi ska få lärresultaten att öka.

Vi måste kunna garantera att eleverna har tillräckliga språkkunskaper för att klara av studier på andra stadiet och ha bättre förutsättningar att integreras i samhället.

Lärare vet och ser vad som behövs, men det saknas resurser, stödfunktioner och tid. Det här leder tyvärr till samvetsstress hos lärare och en ständig känsla av otillräcklighet. Genom att se till att finansieringen är i gott skick främjar man samtidigt lärarnas ork i arbetet. Som lärare blir man ledsen och frustrerad när elever inte får det stöd som krävs. Satsningar på skolan stöder också elevernas välbefinnande, vilket är viktigare än någonsin när illamåendet bland de unga ökar.

Vi inser också vikten av att investera i utbildning för att skapa en trygg och stabil framtid på Åland. Genom att ge våra ungdomar och samhällen de nödvändiga verktygen för att utvecklas, kan vi skapa ett samhälle där vi tillsammans kan möta de utmaningar vi står inför.

Så på denna första maj, låt oss återigen förnya vårt engagemang för utbildning och för en tryggare framtid här på Åland. Låt oss fortsätta att kämpa för en värld där alla ålänningar har tillgång till högkvalitativ utbildning. Låt oss sträva efter att utbilda och utveckla våra ungdomar och våra samhällen, och därmed skapa en trygg och hållbar framtid för oss alla på Åland.

Tack.

 

Sara Kemetter

 

Bild. Jeremicphotograpy.com

Vi lyfter klimat- och utbildningsfrågor i lagtinget

Socialdemokraterna har lämnat in två skriftliga frågor till regeringen, den första handlar om klimatkompensering för regeringens och lagtingets resor den andra handlar om det akuta behovet av närvårdare på Åland.

  1. FNs klimatpanel IPCCs senaste rapport manar till snabb och konkret handling för att få ner koldioxidutsläppen och stoppa den globala uppvärmningen. En enkel åtgärd som Ålands landskapsregering kunde vidta är att klimatkompensera alla arbetsresor, och att ha en klar policy för vilka resor som är nödvändiga och med vilka färdmedel man då reser.

 Avser landskapsregeringen införa ett system för att klimatkompensera tjänsteresor och hur långt har man i så fall kommit med arbetet?

        2. Behovet av närvårdare och utbildad personal inom äldreomsorgen är skriande stort i kommunerna och andra institutioner.1 I  samband med budgeten för 2022 aktualiserades en utbildning av närvårdare i samarbete med Oasen men nu står det klart att den utbildningen inte är ett komplement utan en ersättning för ordinarie vuxenutbildning med 16 studieplatser. Detta beslut förefaller underligt i relation till arbetsmarknadens behov och frågan är på vilka grunder bedömningen gjorts?

På vilka grunder har man bedömt arbetsmarknadens behov av utbildad vårdpersonal då man till hösten valt att inte inleda ordinarie vuxenutbildning för närvårdare i Ålands gymnasium?

Läs mera på www.lagtinget.ax

 

 Bild: Ivar Jansson Syntolkning: Lagtingsgruppen står samlade i Esplanaden.

Se personerna och behoven

Ett av de stora mål för den här regeringen var att jobba med en budget i balans som mål. Resurserna är knappa i budgeten men målet närmar sig och man kan bredda synsättet och se lite mer brett på budgetpolitiken. Man är inte i mål än och det gäller att prioritera. Inbesparingar sker och det är tunga beslut som skall tas. Däremot vågar nu minister Perämaa lätta lite på bromsen och se lite åt vänster och höger.  

Nu kan denna regering komma med ett skatteavdrag till dem med en inkomst under 35 000 euro på årsbasis.
När man jobbat mot en budget i balans så har det blivit nedskärningar som leder till strukturella förändringar. Men det har också blivit viss försämring genom t.ex. viss avgiftshöjning men då ger man nu tillbaks till en grupp, nämligen de med en låg inkomst. Där vill man nu se vad man kan förbättra för dem. Det ändrar inte en låginkomsttagares levnadsvillkor med 100 euro i året men man kan kompensera den försämring som man kan ha åstadkommit dem. Tycker att denna budget är en budget som strävar mot de strategiska utvecklingsmål nr.2. Nämligen
”alla känner till och har verkliga möjligheter att vara med i samhället” 

Jag kommer att komma mer in på det. Integrationen syns inom de flesta områden – och jag tackar för det. Skall vi bli fler skall alla känna sig välkomna. 

Ser vi på sid 25 i budgeten under rubriken Social omsorg så skriver landskapsregeringen om att överlämna en socialvårdslag under 2018. Det jag där hoppas man kan se här först på vilken socialpolitik vill man driva från landskapsregeringen. Finns mycket bra skrivningar i budgeten som kan vara med och skapa en bra socialpolitik som kommer att främja ett starkare samhälle.  
Det jag ser i budgeten är ett bra initiativ om en uppföljning av de med en ekonomisk utsatthet.  

Genom resultatet av uppföljningen så kanske vi sen behöver vi se politiken som sen kan se hur en socialvårdslag ger. 

I förra rapporten om ekonomisk utsatthet så nämns ensamförsörjande föräldrar som en utsatt grupp och de får en liten lättnad ekonomiskt här med avdraget.  

Landskapsregeringen lyfter också under Hälso- och sjukvård så lyfter man bl.a. förebyggande hälso-och sjukvård vilket är bra. Med tidiga insatser så kan man dämpa kostnader inom hälso- och sjukvården 

Vidare skriver man att unga kvinnors mående undersöks och det är bra. Men glöm inte männen också. När jag i augusti var på ett seminarium om ”ekonomisk utsatthet” så blev jag häpen över den stora representation av män som lyfter utkomststöd. De männen är ensamma, och många med ett riskbeteende vars ensamhet kan bidra till psykisk ohälsa och hög alkoholkonsumtion. Det gäller inte alla, men ensamheten kan bidra till det och man behöver se just de personer och hur vi kan hjälpa dem till ett bättre mående. 

Skall vi jobba mot att personer inte hamnar i psykisk ohälsa eller ekonomisk utsatthet så är det att få utbildning en viktig del i det arbetet. 
 

2011 tog jag upp första gången om arbetet av att synliggöra göra de unga som inte är i utbildning eller sysselsättning. Vad jag hört nu så har jag hört om mellan 200 – 300 unga som bara är hemma. De unga finns inte i någon statistik. Jag vet att vi nu har BOOST och det är bra, men jag är övertygad om att vi också måste ge dem de rätta verktygen att arbeta med också. Och det är vårt jobb. Att skapa lagar eller kriterier som gör att man också ser bara de som är hemma. 

Denna budget bidrar till det viktiga med integration, nämligen att fler får lära sig det svenska språket. 

Så integration, se till de som är ekonomiskt utsatta, få fler in i sysselsättning, minska på utanförskapet, ge fler en utbildning.  

Mycket av det jag nämnt är socialpolitik, en socialpolitik som skall ligga till grund när man reviderar sociallagar.  Socialpolitiken skall ligga under alla avdelningar. Även infrastukturavdelningen har ett ansvar inom socialpolitiken.
God hälsa, utbildning och social trygghet ökar möjligheterna för människor att förbättra sina livsvillkor. 

En bra socialpolitik, ger fler som är mer med i samhället, fler skattebetalare, flera som klarar av sin vardag själv. Detta är en del där vi själva kan vara med och jobba mot en budget i balans. Det är att satsa inom vissa områden för att minska ökande kostnader inom andra områden. Vi behöver verkligen se helhet, och när skall vi bromsa och när skall vi gasa?  

Tycker denna budget hittat en balans i det.  I budgeten så skriver man om utmaningar för socialpolitiken, där håller jag inte riktigt med regeringen, vi har en bra näringspolitik som skapar tillväxt. Det vi behöver göra är se personerna och behoven. Det tror jag rådet som lantrådet kommer att leda kommer att uppmärksamma. 

Göte Winé (S)

15.11.2017

Invandring är en investering

Invandringen kostar inte alls skjortan. Att ta in invandrare ska ses som en investering. Nu tänker jag inte skriva om statistik, utan jag skriver direkt om mina egna erfarenheter.

Först vill jag nämna att jag tycker det är skrämmande att vissa människor är så själviska att de hellre låter folk i krisländer svälta, dö och bli våldtagna än att vilja hjälpa dem till trygghet. Tänk om någon du älskar, och som bor i ditt ursprungsland, tvingas bli en flykting och då söker hjälp i det land som du har bott i sedan länge. Skulle du fortfarande rösta nej till att ta in den personen?

Själv har jag föräldrar som kom till Sverige under Iran- och Irakkriget för cirka trettio år sedan. Många av mina vänner och släktingar kom till Sverige av samma orsak.

Under tiden de lärde sig svenska kom jag till världen 1986 och började på dagis. Efter att ha lärt sig språket, startade mina föräldrar snabbt ett företag och började sälja frukt och grönsaker på ett torg i Göteborg. De hade inte råd med någon lokal så de köpte ett slitet tält som de kunde ha utomhus. Jag var liten då men jag kommer ihåg hur de slet och kämpade varje morgon med att sätta ihop tältet för att sedan åka till grossisten och handla frukt. I alla väderförhållanden kämpade de och slet i timmar för att få ihop det stora tältet.

Jag tar detta lite kort. Efter några år läste min mamma till undersköterska och när hon hade tid hjälpte hon min pappa med butiken i den lokal som de tillslut hade råd att hyra. De har alltså studerat, kämpat i alla väderförhållanden med tältet och jobbat sig uppåt och även hunnit skaffa sig två döttrar. Under de här åren efter att ha lärt sig språket har de alltså betalat skatt, hyra, lokalkostnader mm. Efter att de fick arbete så har de bara betalat tillbaka till det svenska- och åländska samhället under alla år. Mina föräldrar gör fortfarande sin del för samhället. Likaså gör också deras vänner som har flyttat hit samtidigt som de. Alla har kämpat för att få ett jobb och få bättre levnadstandarder.

Så vad blev det av mig och mina två lillasystrar? Jag blev sjökapten och arbetar två veckor varje månad i Norge, jag driver det egna företaget  ”Study Fuel – Din läxhjälp på Åland” och jag är fotbollsdomare. Varje månad betalar jag cirka 1200€ i skatt enbart för Norge-jobbet. Mina lite yngre syskon studerar. Den ena syrran läser till läkare i Sverige och yngsta systern ska börja gymnasiet till hösten och tänker bli pilot.

Nu tar jag det ännu kortare. Min morbror har varit och är fortfarande vaktmästare sedan tjugosex år tillbaka. Hans fru är tandtekniker, deras son arbetar inom kriminalvården med ungdomar som farit snett. Deras andra son säljer annonsplatser för stora svenska tidningar.

Mina invandrade vänner i Göteborg och vänner som är barn till invandrare utbildade sig till allt ifrån läkare, apotekare, spårvagnsförare till sjuksköterska, sjöman, bilförsäljare, informationstekniker, sångare och personlig tränare. Alla betalar nu skatt och har skött sig. Jag ser invandrigen som en investering. Visst kostar det att lära dem språket och få dem på benen, men efter det så har de många skattebetalande år framför sig. Det betalas alltså in mer skatt än vad det betalas ut i bidrag. Jag har växt upp i Göteborg och sett verkligheten med mina egna ögon.

Visst, alla har inte viljan eller orken att anpassa sig till det nya samhället, men de flesta vill kunna leva ett tryggt liv och uppskattar all hjälp de kan få. Vi som är födda i mottagarlandet är generellt sett oerhört duktiga på att studera och skapa ett fint liv. Vi vill inte leva på bidrag. Ingen av oss vill det och inte våra föräldrar heller. Några av våra föräldrar kämpar med vanliga jobb så som buss- eller taxi-chaufför, försäljare i butik eller något inom vården. Ofta är det svårt att byta land och hålla sig kvar på den utbildningsnivå man har uppnått i sitt ursprungsland. Därför vill barn till invandrare lyckas bättre än sina föräldrar. Barn till invandrare pluggar hårt och kämpar extra mycket. Invandrade vill försörja sig själva!

Arash Ghasemi (S)

Ansvariga bör ta ett större ansvar

Visst ska det gå att anmäla Ålands gymnasium för diskriminering och här anser jag att Ålands ombudsmannamyndighet bör kunna hjälpa till med anmälan till rätt instans, istället för det enligt min mening oengagerade svar som diskriminerings-ombudet gav som svar i Nya Åland 1 juli.

Jag har vid flertal tillfällen förespråkat att lagen om ansökan enligt prövning borde tas bort och ersattes med ett mer rättssäkert system.

När man läser intervjun i tidningen Nya Åland 6 juli så ser man att utbildningsavdelningen bestämt sig att systemet med enligt prövning skall bli kvar, men nog ses över. Blir systemet mera rättvist då?

Beklagligt att de inte vill se helheten och allas möjligheter till studier inom gymnasialstadiet.

I dagens läge är risken större för en marginalisering av just dessa unga.

Man ser dem mer som en belastning, än ser deras möjligheter och styrkor och som nu inte får samma chans med dagens system.

Göte Winé (S)

Alla har rätt till utbildning

Landskapsregeringens målsättning är att alla ska få en studieplats som antingen ger möjligheter till en yrkesutövning eller till fortsatta studier. Detta är ett politiskt mål som helt tydligt inte kunnat förverkligas.

Jag har följt med debatten kring antagningen av elever med anpassade kurser till Ålands gymnasium med sorg i hjärtat. Varför ska det vara så svårt att stöda och ge alla ungdomar möjlighet till ett framtida yrke? Samtidigt som flera femtonåringar inte fått en fortsatt studieplats sitter vi i lagtinget och debatterar det utbildningspolitiska programmet.

Ett program där man politiskt lyfter behovet av ökade stödinsatser och fler utbildningsalternativ inom den gymnasiala utbildningen både för elever med anpassad lärokurs i grundskolan och för personer med svaga språkkunskaper. Det utbildningspolitiska programmet är ett starkt dokument med viktigt innehåll. Vi måste se till att programmet inte blir en hyllvärmare. Detta är ett vallöfte från min sida.

Landskapsregeringen har noterat att det nuvarande regelverket för prövningsförfarandet har brister och avser att göra justeringar i anvisningarna inför en ny ansökningsomgång och att radikala förändringar i antagningssystemet kräver en noggrannare analys och genomgång. Helt klart att detta måste göras omgående. Vi har som tradition att se till både öst och väst för lösningar. Jag är övertygad att ett sådant arbete inte kan ta flera år att genomföra.

Åland har egen behörighet inom utbildningssektorn. Vi har alla möjligheter att skapa världens bästa skola. En lösning på längre sikt kunde vara att göra gymnasieutbildningen obligatorisk på Åland. Då skulle politiker, tjänstemän och lärare vara tvungna att samarbeta intensivare för att garantera att alla åländska ungdomar får en trygg start in i vuxenlivet.

Sara Kemetter (S)