Som socialdemokrat kan jag känna mig nöjd och stolt med nästa års budget. Man lämnar ingen vind för våg och man eftersträvar social rättvisa – politikens viktigaste uppgift enligt mig.
Det finns ett litet glapp kvar mellan vad landskapet får in i så kallad klumpsumma och flitpeng och vad som går ut, men vi är snart i mål.
Och redan nu kan vi kosta på oss att ge en guldkant till pensionärer och låg- och mellaninkomsttagare genom ett avdrag som ger 100 euro mer i plånboken. Vi socialdemokrater ser detta som ren fördelningspolitik, i motsats till Reinfeldska jobbskatteavdrag som även går till miljonärer och ökar glappet till pensionärerna.
Jag tänkte dela ut några guldstjärnor och även passa på att lyfta några saker som fortfarande finns på min önskelista.
För det första är miljön en stor vinnare.
Regeringen fortsätter uppmuntra till grön omställning för privatpersoner, företag och kommuner. Åland har alla möjligheter att få ett green-techkluster i och med att tankarna om Åland som testområde för gröna lösningar nu ser ut att bli verklighet på flera plan, det är otroligt spännande.
IT-skulden, inte minst hos ÅHS har varit enorm och nu tar man tag i detta. Bra! Jag hoppas och tror att man kommer att göra detta på ett smart sätt och låta de olika intressenterna få vara med i processen. Och om det bara är möjligt – glöm inte bort att förbereda systemen för framtidens uppkopplade e-hälsa som ger möjlighet att erbjuda vård både bättre och billigare, en ekvation som tidigare inte funnits inom sjukvårdsbranschen.
Det tuffa jobbet med framtidens kommunstruktur börjar falla på plats, och även om kritiska röster fortfarande hörs så har vi kommit långt, mycket längre än många trodde för 2 år sen. Vi har mycket fakta, men nu utreds på detaljnivå hur de nya kommunerna kan komma att skötas konkret.
Även de skeptiska tycker det är vettigt att reda ut dessa saker, så man åtminstone vet vad man kanske säger nej till. Det är bra. Resonerande och övervägda kloka beslut är alltid bättre än tvång.
Som liberalernas gruppordförande Viveka Eriksson sa tidigare i veckan så håller jag helt med om att slutmålet för kommunprocessen är en stark kommun, samt skärgården med sina speciella behov som den andra kommunen. Det är viktigt att komma ihåg att väljarna ville se en förändring, och den här regeringens största gemensamma nämnare är att få kommunstrukturen i hamn OCH att i nästa mandatperiod låta processen gå vidare – det är ett löfte, från alla tre regeringspartier skulle jag vilja säga. Varför är jag –och socialdemokraterna för färre och större kommuner? Ja, svaret blir samma som tidigare. Vi tror inte det blir särskilt mycket billigare, även om det kan bli en trevlig bieffekt, men det kommer att ge möjlighet till en mer jämlik service, bättre användning av våra resurser och smartare lösningar som gagnar ålänningar, var dom än bor.
Det finns hur många exempel som helst där bostadskommun spelar roll idag men jag tänkte ge bara ett exempel med tanke på tiden. Lagtingsgruppen besökte nyligen Oasen och jag blev faktiskt väldigt förvånad när jag fick höra att den så viktiga dagverksamheten är något som bara vissa kommuner tycker att man borde betala för, så dessa äldre får ta pengarna ur egen ficka. Det här är inte ovanligt och svaret blir att det inte ingår i de lagenliga kärnområdena för kommunen. Men med större starkare kommuner kan vi ge de här tjänsterna, möjligheterna, kompetenserna och guldkanterna i livet.
Jag gladdes mycket över minster Ville Walves anförande i budgetdebatten där jag fick en bekräftelse på att man tar ungas psykiska ohälsa på allra största allvar. I den här viktiga frågan bör vi jobba tillsammans med kommunerna och tredje sektorn. Vi ska jobba tvärsektoriellt och se över hur vi kan bygga ett såpass starkt skyddsnät att inte en endaste unge trillar mellan maskorna.
Längre upp i åldrarna handlar det om ta krafttag mot skolavhopp och följa upp när det ändå sker. Satsningar på de här grupperna ger mångdubbelt tillbaks senare.
Det mesta har sagts om kortrutt- och tyvärr handlar det rätt långt om att de som säger nej har bestämt sig vilka argument som än kommer fram. Fast man kan bevisa att vi slipper skära i turlistor och ge möjligheter för skärgården att bibehålla sin trafik, och dessutom mycket snabbare byta ut tonnaget mot miljövänliga alternativ. Fast man utrett miljökonsekvenserna på flera hundra sidor och ämnar gå varsamt fram. Fast man på punkt efter punkt visar att det här är en bra grund att bygga vidare med, så kommer motståndet. Ska det här bli som Föglötunneln eller golfbanan i Grelsby? Att man drar sig ur i sista sekund? Jag hoppas verkligen inte det. Med så mycket pengar, tid och energi som lagts ner i kortruttsfrågan vore det förkastligt att backa i det här skedet.
Åland har en stark ekonomi, fortsättningsvis skuldfritt vilket är ganska unikt. Och trenden pekar uppåt vilket förstås är glädjande och gör jobbet för oss politiker mycket roligare och mer intressant. Men för den sakens skull är det inte läge att bara slå sig till ro.
Vi har en gigantisk investeringsskuld, främst rörande IT och infrastruktur och det är något vi nu är redo att ta oss an. Men i takt med att tiderna blir bättre vill jag se även satsningar på mjuka värden. Lägre sjukavgifter, mer tillgänglig kollektivtrafik, satsningar mot psykisk ohälsa, folkmotion och rörelse och olika typer av förebyggande insatser är också investeringar som det faktiskt finns forskning på att betalar sig tillbaka.
Så avslutningsvis. Det är en bra budget som stakar ut vägen framåt på ett ansvarsfullt sätt. Helt i linje med socialdemokraternas drivkraft som alltid har varit – och ska alltid vara att imorgon ska bli bättre än idag.
Tack.
Tony Wikström (S)
Budgetdebatten 16.11.2017
