# Skärgårdstraffiken

För en dryg månad sedan skrev jag en insändare om trafikavdelningens omöjliga uppgift att fungera politiskt effektivt främst på grund av att verksamheten i så hög grad är direkt ministerstyrd. Det betyder att ministern har makt att i detalj besluta om verksamheten hen ansvarar för. Detta beror främst på att skärgårdstrafiken inte är en myndighet, ett affärsverk eller ett bolag. Trafikministrarna har alltid styrt och ställt och man kan notera att de i slutet av sin mandatperiod ofta har blivit allt mera egenmäktiga och skapat konflikter både inom regeringen och i lagtinget. Följderna av detta system är ett debatterande som inte har något slut och ingen början.

Detta upprepas än en gång i den nuvarande dagspolitiken. I budgetdebatten exploderade anslaget för provborrningar för en tunnel till Föglö. Ingen enighet i regeringen och rena rama kaoset i lagtinget. Så fungerar inte ett väloljat parlamentariskt system. Att Obundna knappast tillmäter de parlamentariska spelreglerna någon betydelse trots att de är ett regeringsparti gör läget hopplöst instabilt och väljarnas tilltro till politikerna sviktar. Just nu kan man konstatera att regeringen ligger många sjömil från sitt regeringsprogram som bland mycket annat innehåller denna kloka ambition: ”Landskapsregeringen understryker vikten av att stora infrastrukturella investeringar bör ha en bred parlamentarisk förankring för att trygga en långsiktig samhällsutveckling.”

Hur ska man då åstadkomma ett bättre system? Socialdemokraterna har länge förespråkat att landskapet ska utveckla ett landskapsägt bolag som har ansvar för skärgårdstrafiken, broar, bryggor och vägar samt Ålandstrafiken. Genom en sådan bolagisering får man en tydlig bild av verksamhetens ekonomi och kan fatta långsiktiga investeringsbeslut. Regeringens roll blir då att ägarstyra verksamheten samt granska att bolaget fungerar effektivt och hållbart. Lagtingets uppdrag blir i detta system att fatta beslut om hållbara och långsiktiga mål för skärgårdens infrastruktur samt trygga bolagets ekonomi. På liknande sätt sköts stora delar av landskapets förvaltning. Man skapar armlängdsavstånd mellan ministern och verksamheten. Detta måste också gälla för trafikavdelningen!

Lagtinget måste sluta med dessa ändlösa diskussioner om skärgårdstrafiken. Frågorna som rör skärgårdens infrastruktur är viktiga men Åland måste ägnas stora övergripande frågor som en egen näringspolitik, dynamisk utbildningspolitik, planering och skydd av värdefulla kultur- och naturområden, klimatförändringarna samt frågor som rör kultur, jämställdhet och demokrati. Och sist men inte minst fred och social rättvisa.

Barbro Sundback (S)