KST – Ålands socialdemokrater

Reformer med framtidstro

20.12.201720.12.2017 av Helena Flöjt

Landskapsregeringen har under en längre tid arbetat med att vända på den ekonomiska skutan. Att vända på en skuta är inte lätt. Det arbetet började under förra mandatperioden. Reformarbeten kan göras på olika sätt men det är målet med reformer som är viktigt.

För oss socialdemokrater är målet med reformer som trafikförbindelserna i skärgården, KST och kommunreform att säkra en bra service var du än bor på Åland.

Det skall vara rättssäkert och tryggt men framför allt med framtidstro.

Att göra dessa reformer sparar inte pengar de 4-5 första åren, tvärtom kommer det att kosta mer. Men vi behöver lyfta blicken och se hur vi vill att det skall se ut om 15 år. Vad skall vi då prioritera, och använda landskapets pengar till?

För oss socialdemokrater är det klart. Vi vill ha en levande skärgård, vi vill ha kommuner med ekonomisk stabilitet, tillväxt och välfärd. Kommuner som kan se framåt med egen utveckling med en egen ekonomisk stabilitet

Kommunreform för att höja välfärden

Ett litet citat från konsultföretaget PwC, som gjorde en kartläggning om de åländska kommunernas ekonomi:

”det är inte ekonomisk kris men det finns utmaningar om vi ser på de åländska kommunerna.”

Det är inte då helt konstigt att servicen i de åländska kommunerna skiljer sig var man bor. För att kompensera minskningen av landskapsandelarna, frågas det nu om lindringar i lagstiftningen för kommunerna.

Att t.ex. göra ändringar som försämrar kvalitén i välfärden är ingen väg som vi socialdemokrater vill gå – tvärtom så vill vi med kommunreformer istället höja välfärden! Kommuner ska kunna erbjuda sina invånare en service som är anpassad för kommuninvånaren och dennes behov.

Vi behöver se hur kommunerna blir mer ekonomiskt hållbara! När vi satt i den parlamentariska referensgruppen om landskapsandelar så var det en som frågade om när är en kommun en kommun?

Är en kommun som får mer i landskapsandelar än skatteinkomster en hållbar kommun?

Skulle det bara gälla pengar så är det sin sak, men här blir det så att en placering eller vårdinsats kan bli kostsam för en kommun och dessutom utpekande mot personen, vilket inte är bra.

Det handlar inte om pengarna, utan om en persons mående och rätt till vård. Det är inte en grundtrygghet att veta att blir man en kostsam belastning för den egna kommunen om man tar den vård man har rätt.

Ekonomisk utsatthet

I november 2017 kom en översikt från ÅSUB om inkomst och välfärd. Det är en intressant läsning väl värd att studera. Även under hösten så hölls det ett seminarium om ekonomisk utsatthet. Med anledning av detta så ser vi från den socialdemokratiska lagtingsgruppen fram emot det råd som lantrådet skall leda under 2018. Där säger vi från Finans- och näringsutskottet att rådet som skall bekämpa ojämlikhet och ekonomisk utsatthet bör återkomma med konkreta handlingsplaner och åtgärder i denna viktiga fråga.

Arbets- och pensionsinkomstavdraget är ett plåster på såret för många men det är många som inte kommer åt detta avdrag. Visst är det en summa som många familjer mottar med största tacksamhet men det hjälper inte dem ur deras ekonomiska situation. Men skall man ge ett avdrag så är det väl den grupp vi når nu man skall hjälpa med just ett arbets- och pensionsavdrag.

Däremot bör man se efter hur man verkligen skall hjälpa de ekonomiskt utsatta, de äldre och då framför allt kvinnor som det nämns om i den ÅSUB:s översikt jag nämnde.
Att vi skall behöva läsa om att 2015 så var 41,9 procent av de äldre ekonomiskt utsatta kvinnor som var 80 år och äldre.

Här behöver vi se vad man kan göra för våra äldre som är ekonomiskt utsatta. Tidigare bodde generationer ihop och kunde hjälpa varandra. Idag lever vi annorlunda.

Dessa äldre hjälper vi inte med ett skattevadrag eftersom pensionerna är så låga så de knappt betalar någon skatt. Att söka utkomststöd eller andra bidrag tror jag inte heller på. Det behöver rådet titta närmare på och komma med åtgärder. För den socialdemokratiska gruppen är detta en mycket angelägen fråga.

Ett KST under Ålands Omsorgsförbund

Under utskottsarbetet fick vi höra att alla kommuner nu är med i arbetet om att utreda ett KST under Ålands Omsorgsförbund, och att det finns förhoppning med att ha ett förslag på grundavtal klart under våren 2018. Vilket är mycket glädjande.

I utskottets höranden har vi fått höra att dialogen mellan landskapsregeringen och omsorgsförbundet pågår och att man är överens om en finansieringsplan för KST utredningen.

Demensvård och kommunstruktur

Under utskottsarbetet fick vi höra om att demensen ökar på Åland och strukturen för hur vi skall bedriva den vården framledes är en utmaning. Det har nämnts tidigare och det kommer att nämnas fler gånger att vår kommunala struktur försvårar att hitta en strukturell lösning för bl.a. demensvård där mycket ligger på kommunernas ansvar.

Idag är demensvården ett systemproblem. Skall vi se den enskilde medborgaren och dennes behov i fokus, så behövs en mer hållbar lösning. En allåländsk problemlösning för demensvården måste hittas. I hörande fick vi höra att riktlinjer för demensvården skall tas fram under 2018, och där ser man säkert på hur vi skall lösa utmaningarna för vår framtida demensvård.

En levande skärgård med framtidstro

Vad vill man med vår skärgård? Skall vi ha en levande skärgård med framtidstro så bör det skapas förutsättningar och en mer konkurrenskraftig arbetsmarknadsregion än vad det är idag. Det kan vi göra med bl.a. regionförstoring, tillväxt och bra infrastruktur. Här måste vi se hur vi kan jobba vidare med att utveckla förutsättningarna i skärgården.

Bra förutsättningar för entreprenörskap är ett måste i skärgården för att skapa arbetsplatser. Under denna mandatperiod lade man om strukturen så att Företagsam Skärgård nu axlar skärgårdnämnden och ser över näringsutvecklingen just i skärgården. I Central Balticprojektet ser man över och utvecklar åländska gästhamnar, vilket främjar turismnäringen i skärgården. Nu när näringslivet har en aktivare roll i arbetet med skärgårdsutvecklingen, kommer inflyttningen att främjas.

En god infrastuktur är en förutsättning för en levande skärgård. Ser vi på de globala målen så nämns det i ett av de målen om bl.a. att bygga ut en tillförlitlig, hållbar infrastruktur, för att stödja ekonomisk utveckling och människors välbefinnande.

För en levande skärgård är det viktigt att vi ger skärgården goda förutsättningar och framtidstro. Om inte vi kan ge dem förutsättningar för tillväxt och framtidstro vem vill då satsa och flytta till skärgården?

Kommunreform och skärgårdstrafik

Sammanfattningsvis så ser jag att kommunreform och skärgårdstrafiken som två reformer med samma syfte. Det är att säkra en bra service fortsättningsvis. Kommunreformen sparar inte pengar på kort sikt men kan göra det längre fram efter en kostnadspuckel på 7 – 8 år, men det är beroende på de förtroendevalda i kommunerna – för det är upp till deras beslut.

Enligt de beräkningar jag fått kring Skärgårdstrafiken så skall det betala sig efter en längre tid.

Klarar vi nu av att ändra den ekonomiska skutan med strukturella förändringar som bibehåller servicen och samtidigt kan sänka kostnader. Då kan vi omfördela kostnader till områden som vi från socialdemokraterna vill kunna prioritera mer nämligen utbildningen och sjukvård.

Göte Winé (S)
Anförande i debatt om FNU:s betänkande om budgeten.
18.12.2017

Stark välfärd värnar om de svaga

25.04.2016 av Helena Flöjt

Fru Talman, bästa lagtingsledamöter.

Det är en strävsam och målmedveten arbetsbudget som landskapsregeringen idag presenterar. De har kavlat upp ärmarna och är beredda på ett hårt arbete. Utgångspunkten är bättre för Åland än för de flesta regioner och länder i vår omvärld.

Landskapet har inte några skulder, arbetslösheten är fortsättningsvis låg, inflyttningen och befolkningsökningen är positiv och sammanhållningen i det åländska samhället är god. Vi har med andra ord de bästa förutsättningarna att klara upp situationen om vi samarbetar och ser möjligheter.

Det är med stort allvar regeringen Sjögren tagit sig an uppgiften att hantera hållbarhetsgapet. Ekonomisk stabilitet ger samhället och ålänningarna tryggheten att långsiktigt upprätthålla en god servicenivå i den välfärd som är så viktig för oss alla.

För att få ner kostnaderna krävs många omställningar inom den egna verksamheten. Det innebär förstås uppoffringar och ett hårt arbete i många led. Det svåraste är att göra inbesparingar i de offentliga utgifterna.

Förändringar skapar lätt osäkerhet och otrygghet. Det är därför mycket viktigt att alla inbesparingar som leder till förändringar är väl förankrade och att de som berörs informeras och har möjlighet att aktivt delta i förändringsarbetet. Vi kräver konsekvensanalyser, även barnkonsekvensanalyser.

En hållbar ekonomi ska också stå i samklang med ett välmående, attraktivt samhälle där människor vill bo och arbeta. Hållbar ekonomi ska också fungera tillsammans med ett socialt ansvar där vi tar väl hand om varandra och där lösningarna inte blir kortsiktiga och dumsnåla. Skolan, vården och omsorgerna är vår högsta prioritering. Att enbart spara och skära i de offentliga utgifterna är inte tillräckliga åtgärder för att få ekonomin och tillväxten att ta fart. Den offentliga ekonomin kan och bör stimulera det privata näringslivet genom investeringar och andra åtgärder. Under sämre tider är det bra att se över sitt hus och renovera.

Ekonomin i riket repar sig inte och det sätter sina tydliga spår i en förhållandevis statisk klumpsumma till Åland. Tyvärr ligger den för lågt i relation till kostnaderna för den välfärd som vi har. Därför har vi en klyfta mellan intäkter och verksamhetskostnader som måste hanteras. Om och när klumpsumman ökar, vilket den bedöms göra de kommande åren, är det vår förhoppning att beloppen för inbesparingarna kan lindras eftersom det inom många verksamheter ett stort behov av utveckling och investeringar. Vi är villiga att låna till investeringar. Just nu är det viktigt att reinvestera för att hålla hjulen i rullning. Vi lånar gärna för att skapa sysselsättning och tillväxt.

Den nordiska samhällsmodellen är överlägsen i fråga om att fördela välfärden, tryggheten och den demokratiska delaktigheten.

För oss på Åland är det viktigt att ta lärdom av de negativa följderna av nyliberalismens påverkan på den nordiska välfärdsmodellen. Vi socialdemokrater ser det inte bara som ett värde i sig att den ekonomiska jämlikheten mellan ålänningarna och den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män är stor, utan vi konstaterar att de bästa samhällen är de samhällen där alla har det ekonomiskt tryggt och bra.

En princip som är viktig för oss socialdemokrater, men som också de två samarbetspartierna betonar, är att man måste spara så att man skonar de grupper som redan är hårt utsatta framförallt ekonomiskt sårbara grupper. Det betyder att när de konkreta förslagen nu kommer inom ÅHS, utbildning, transfereringar osv så måste denna princip ligga till grund och konsekvensanalyser göras noga utgående från den utgångspunkten. Vi väntar med spänning på regeringens socialpolitiska program.

Jag vill tydligt markera att socialdemokraterna inte tror på en politik där man riskerar grundtryggheten för ekonomiskt sårbara grupper. Det är vårt ansvar samt grundbulten i ett socialt hållbart samhälle. Vi vill att man ser långsiktiga helheter och lösningar för att uppnå en ekonomisk stabilitet.

Fru Talman,

Socialdemokraterna ser med glädje att arbetet med kommunreformen tar konkreta steg framåt. Vi är övertygade om att färre kommuner ger bättre förutsättningar för en positiv utveckling av Åland som helhet med en gemensam samhällsplanering som verktyg.

Idag behöver vi fokusera på att organisera Åland. Åland ska ha makten att besluta över sig själv. Vi behöver ta tillfället i akt och försöka leva på våra egna tillgångar alltså, egna pengar i börsen. Vi är inte rädda för att låna till investeringar. Reinvesteringsskulden på Åland är stor. Detta måste vi åtgärda.

Det viktigaste är att forma vårt samhälle så att vi långsiktigt har förmågan att möta medborgarna i deras behov av välfärd och social trygghet och att regionerna hålls livskraftiga. I det här arbetet måste vi också tala om värderingar, om vad som är viktigt för oss ålänningar och vilket samhälle vi eftersträvar, hur det goda åländska samhället ska se ut och fungera.

Regeringen arbetar intensivt med kommunreformen. Här vill jag lyfta fram samma tankar som under valet. Vi socialdemokrater ser klart ett till tre kommuner och kommunernas socialtjänst. Vi arbetar för ett gymnasium där allt ryms in under samma tak, men där Folkis och ÅMI har en specialställning.

Vi behöver även ha bra socialvårdslagar. Självstyrelsen ska ägna sig åt det som är mest relevant för ålänningarna dvs. att sy en kostym som passar oss, inte mammuten Finland. Därför behövs socialvårdslagar.

Vi som valdes till lagting av folket i oktober i fjol har ett stort ansvar att förvalta och ett förtroende att förtjäna. Vi är här för att förbättra vardagen för vår befolkning, kunna samarbeta och vara goda ledare. Självstyrelsen är den ram som gör oss unika. Vi har tilltro till regeringens, förvaltningens och personalens förmåga och kompetens att klara utmaningen så bra som möjligt, men ser också att mycket viktigt framtidsarbete pågår med full kraft.

Det socialdemokratiska vicelantrådet Camilla Gunell och minister Nina Fellman gör ett starkt arbete i regeringen och vi har tilltro till att regeringen Sjögren klarar att skapa en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar mandatperiod och därmed en hållbar framtid för Åland.

S tar ansvar för Åland socialt, ekonomiskt och miljömässigt.

Sara Kemetter (S)

Gruppanförande i debatten om tilläggsbudgeten 25.04.2016

SOTE-reformen kan ge nya möjligheter för Åland

15.04.201615.04.2016 av Helena Flöjt

I finska media diskuteras SOTE-reformen. Grundtanken är att genom reformen slå ihop hälso- och sjukvården med socialvården och överföra dessa från kommunalnivå till landskapsnivå. Förslaget ligger också på att Finland ska få 18 sjukvårdsområden och 5 landskap.

Idag har Åland ett annat system än övriga Finland och ÅHS levererar redan en högkvalitativ hälso- och sjukvård på landskapsnivå.

Socialvården börjar hitta sin form i kommunernas socialtjänst, KST. Här skapas ett åländskt socialvårdsområde för att garantera en mer rättvis service över hela landskapet. Genom sin självständighet kan också KST utvecklas och anpassas efter samhället i stort oavsett framtida kommunstruktur och kommunernas antal.

Den åländska reformen är på gång och bäst av allt – den är anpassad efter våra förhållanden.

Vi ser KST som ett viktigt organ för att hålla socialvården nära och prioriterad. Socialvård och äldreomsorg ska finnas nära medborgaren och ha starka samarbetsorganisationer som säkrar välfärdens kärnområden. Vi har märkt att socialpolitiken inte längre är något som diskuteras i den finländska SOTE-reformens debatt, utan att ljuset alltid riktas mot hälso- och sjukvården. Därför värnar vi om att både socialvården och äldreomsorgen ska finnas kvar på kommunal nivå på Åland.

Kommunernas ekonomiska möjligheter och självbestämmande kommer att påverkas märkbart av SOTE-reformen då finansieringen är tänkt att skötas genom statsbeskattningen.

Vi menar att det därför finns starka skäl att titta på möjligheterna att utöka Ålands självstyrelse ekonomiskt. Idag påverkas Ålands ekonomi av hela Finlands ekonomi. Genom SOTE-reformen kommer de åländska skattepengarna att ta ytterligare en omväg via statskassan och på vägen förloras 15 miljoner euro. Även om vi fått löfte om att avräkningsbeloppet för klumpsumman ska höjas, når beloppet inte upp till det vi betalar till staten genom skatt.

Vi vill skapa ett system där skatter som uppbärs på Åland hålls kvar på Åland. Vi talar inte om egen beskattning utan ett system där Åland får använda sina egna skattepengar. Enligt ÅSUB skulle ett sådant system ha gynnat Åland historiskt och enligt prognoser skulle det också fortsätta göra det.

SOTE-reformen kan bli startskottet för en stärkt åländsk autonomi med egna pengar i börsen. Genom att hålla hälso- och sjukvård under landskapet och utveckla socialvård på kommunalnivå kan vi anpassa efter åländska förhållanden och prioriteringar.

Våra kommuner, oavsett hur många de är, behöver fortsättningsvis ha möjlighet att påverka vilken funktion, trygghet och rättssäkerhet som medborgarna ska få.

Sara Kemetter (S)

Ordförande för lagtingsgruppen

(Sammanfattning av gruppanförande 13.04.2016.)

Åland behöver tydligt ledarskap

20.01.2016 av Helena Flöjt

Centern lyfter föredömligt fram de framgångar som den förra regeringen och lagting hade under den senaste mandatperioden (ÅT 20.1.2016). Centern har under socialdemokratiskt ledarskap varit med och skapat konstruktiva reformer.

Lagen om KST, som ställer mänskorna i centrum, har nu trätt i kraft. KST är en möjlighet till förändring som kommer att gynna medborgarna, socialvårdens personal och kommunerna. Att centern nu påstår att de ensamma varit redo att ta ansvar för alla ålänningar ifrågasätter jag kraftigt. Under slutrakan av det politiska arbetet var det än en gång centern som vände kappan och istället för ett gemensamt KST för alla ålänningar blev resultatet en mer komplicerad och utdragen variant.

Åland är i behov av förändring. Då behövs ett ledarskap som inte bara ser till kommunala särintressen, utan Åland som helhet och alla medborgare.

Sara Kemetter (S)
Gruppledare

Kommunens innehåll det viktigaste

07.07.2015 av Helena Flöjt

Alla säger det.

Kommunstrukturen blir en av höstens stora valfrågor. Vill man bevara? Vill man förändra? Vad vill man, och varför?

Kommunernas socialtjänst (KST) är inte en förändring av kommunstrukturen. Det är en omväg, för att lite snabbare göra nödvändiga förändringar i samarbetsstrukturen, för klienternas bästa. Så blev det för att Centern i regeringsförhandlingarna sade nej till att diskutera antalet kommuner, och det var den enda vägen framåt.

I höstens val måste vi ta upp frågan igen.

Åland har för mycket kommunal byråkrati, för många kommundirektörer, för mycket politisk mikromakt, men alldeles för lite kommunalt handlingsutrymme.

Det finns för många gränser, både mentalt och fysiskt, för att Åland ska utvecklas framåt. Där man borde jobba mot gemensamma mål, sitter kommunpolitiker och tjänstemän och vaktar revir, räknar sina pengar, och oroar sig för att grannkommunen ska gynnas mer än den egna av ett samarbete.

Ta äldreomsorgen till exempel. Eller barnomsorgen.

En reformerad kommunstruktur betyder inte att man ska förstöra det som är bra. Inte att man börja riva och lägga ner det som redan finns. Det vore korkat.

Däremot betyder det att man, när framtida investeringar planeras, ska fundera på var servicen behövs mest. Var vill jobbpendlande människor att skolor och daghem ska ligga? På gångavstånd, på cykelavstånd, eller på bilvägen till jobbet?

När är geografisk närhet viktig, när är det gruppstorlekar, när är det service? Hur kan en god äldreomsorg upprätthållas om vi inte samarbetar? Hur ska vi göra för att våra gamla inte ska känna sig som en kostsam börda?

Jag har två förslag, som jag tycker man borde överväga:

1. Ta upp frågan om en kommunal garantilag igen. Låt servicebehov, inte kommungränser vara det avgörande.

2. Inkludera den kommunala äldreomsorgen i Kommunernas socialtjänst, och skapa ett administrativt centrum i Godby, mitt på Åland. Visa i praktisk handling och konkreta beslut att en förändrad kommunstruktur är en fråga som gynnar hela Åland, och inte ett försök att ge Mariehamn total kontroll.

Jag vill bry mig lika mycket om Saltvik och Sottunga och Jomala som min hemkommun Mariehamn, för att jag verkligen tror att helhet gynnar delarna.

En förändrad kommunstruktur är det enda sättet jag kan se att bevara det goda Åland genom att förändra det till ett gemensamt ansvar.

Nina Fellman (S)

Bättre stöd behövs för socialarbetare

01.07.2015 av Helena Flöjt

Det blir inte KST (Kommunernas socialtjänst. Reds anm.), tyvärr. Kommunerna har haft möjlighet att ordna det, det har inte blivit så. Samarbete all ära, men om vi har t.ex. tre olika samarbetsområden på Åland, betyder det tre olika avgifter och regler. Och det säger alla att så ska det inte vara. Det är inte bara på kommunnivå det fattas struktur, det är så även på landskapsnivå. Tanken att flytta tillsyningsansvaret till ÅMHM(Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Reds anm.) var i för sig bra, men inte resultatet. Det fattas personalresurser och kunskap på bägge ställen.

Det pratas mycket om brister inom socialvården. Oftast är det socialarbetarna i kommunerna (och ännu oftare socialarbetarna på landskommunerna) som anses vara okunniga och inte ens följa lagarna. Samtidigt erkänner politikerna att det är mycket komplicerat med blankettlagar och landskapslagar som man måste läsa parallellt. Det har länge funnits för lite personal på socialvårdsbyrån. Jag ser fram emot att det anställs en jurist dit, det borde ha gjorts för länge sedan. Men det behövs även flera som har socialarbetarutbildning och gärna erfarenhet av den kommunala socialvården.

Ett stort problem för socialarbetare har varit att det inte har funnits någon att fråga råd när man inte riktigt har vetat hur man ska tillämpa lagen eller vilken lag man ska tillämpa. Tidigare hade man så kallade socialsekreterarträffen som socialvårdsbyrån ordnade. När landskapsregeringen ville betona sin roll som tillsyningsmyndighet, slutade man ordna träffen. Nu har ÅMHM blivit tillsyningsmyndighet så vi får hoppas att socialsekreterarträffen kommer tillbaka. I för sig är det märkligt, tycker jag, att tillsyningsmyndigheten inte kan svara om man frågar hur man ska bära sig att göra rätt. I riket ses det inte något problem att regionsförvaltningsverken ansvarar för rådgivning samtidigt som de är tillsyningsmyndigheter.

Nu finns det två inspektörer på ÅMHM för att granska hälso- och socialvården på Åland. Första året var det bara en och hen hade inte varken utbildning inom socialvården, utan inom hälsovården. Området är för stort t.o.m. för två och kräver specialkunskaper, speciellt är det gäller lagstiftningen här på Åland.

Minister Carina Aaltonen skriver i sin insändare ”att tillsyna är inte bara att framföra kritik utan även föra en konstruktiv diskussion med aktörerna på fältet”. Detta saknas när det gäller ÅMHM:s verksamhet och jag har framfört detta även till ÅMHM:s styrelse. Vi socialarbetare ute på kommunerna önskar diskussion, inte att man kommer och säger att ni gör fel, ibland är t.o.m. litet oklart för oss hur man har kommit fram att vi gör fel.

Det pratas mycket om bra socialvård och klienternas rättsskydd. Det krävs mycket av oss som jobbar inom kommunerna men om vi inte får det stöd och hjälp som vi behöver från centralförvaltningen, blir inte situationen bättre. Jag vet att det kostar, vi behöver flera kunniga personer att arbeta med dessa ärenden och det kostar för samhället. Men det kostar både för samhället och vanliga ålänningar att ha det så här.

Marjo Österberg (S)

Socialsekreterare, viceordförande i ÅMHM:s styrelse