Imorgon ska bli bättre än idag

Som socialdemokrat kan jag känna mig nöjd och stolt med nästa års budget. Man lämnar ingen vind för våg och man eftersträvar social rättvisa – politikens viktigaste uppgift enligt mig.

Det finns ett litet glapp kvar mellan vad landskapet får in i så kallad klumpsumma och flitpeng och vad som går ut, men vi är snart i mål.

Och redan nu kan vi kosta på oss att ge en guldkant till pensionärer och låg- och mellaninkomsttagare genom ett avdrag som ger 100 euro mer i plånboken. Vi socialdemokrater ser detta som ren fördelningspolitik, i motsats till Reinfeldska jobbskatteavdrag som även går till miljonärer och ökar glappet till pensionärerna.

Jag tänkte dela ut några guldstjärnor och även passa på att lyfta några saker som fortfarande finns på min önskelista.

För det första är miljön en stor vinnare.

Regeringen fortsätter uppmuntra till grön omställning för privatpersoner, företag och kommuner. Åland har alla möjligheter att få ett green-techkluster i och med att tankarna om Åland som testområde för gröna lösningar nu ser ut att bli verklighet på flera plan, det är otroligt spännande.

IT-skulden, inte minst hos ÅHS har varit enorm och nu tar man tag i detta. Bra! Jag hoppas och tror att man kommer att göra detta på ett smart sätt och låta de olika intressenterna få vara med i processen. Och om det bara är möjligt – glöm inte bort att förbereda systemen för framtidens uppkopplade e-hälsa som ger möjlighet att erbjuda vård både bättre och billigare, en ekvation som tidigare inte funnits inom sjukvårdsbranschen.

Det tuffa jobbet med framtidens kommunstruktur börjar falla på plats, och även om kritiska röster fortfarande hörs så har vi kommit långt, mycket längre än många trodde för 2 år sen. Vi har mycket fakta, men nu utreds på detaljnivå hur de nya kommunerna kan komma att skötas konkret.

Även de skeptiska tycker det är vettigt att reda ut dessa saker, så man åtminstone vet vad man kanske säger nej till. Det är bra. Resonerande och övervägda kloka beslut är alltid bättre än tvång.

Som liberalernas gruppordförande Viveka Eriksson sa tidigare i veckan så håller jag helt med om att slutmålet för kommunprocessen är en stark kommun, samt skärgården med sina speciella behov som den andra kommunen. Det är viktigt att komma ihåg att väljarna ville se en förändring, och den här regeringens största gemensamma nämnare är att få kommunstrukturen i hamn OCH att i nästa mandatperiod låta processen gå vidare – det är ett löfte, från alla tre regeringspartier skulle jag vilja säga. Varför är jag –och socialdemokraterna för färre och större kommuner? Ja, svaret blir samma som tidigare. Vi tror inte det blir särskilt mycket billigare, även om det kan bli en trevlig bieffekt, men det kommer att ge möjlighet till en mer jämlik service, bättre användning av våra resurser och smartare lösningar som gagnar ålänningar, var dom än bor.

Det finns hur många exempel som helst där bostadskommun spelar roll idag men jag tänkte ge bara ett exempel med tanke på tiden. Lagtingsgruppen besökte nyligen Oasen och jag blev faktiskt väldigt förvånad när jag fick höra att den så viktiga dagverksamheten är något som bara vissa kommuner tycker att man borde betala för, så dessa äldre får ta pengarna ur egen ficka. Det här är inte ovanligt och svaret blir att det inte ingår i de lagenliga kärnområdena för kommunen. Men med större starkare kommuner kan vi ge de här tjänsterna, möjligheterna, kompetenserna och guldkanterna i livet.

Jag gladdes mycket över minster Ville Walves anförande i budgetdebatten där jag fick en bekräftelse på att man tar ungas psykiska ohälsa på allra största allvar. I den här viktiga frågan bör vi jobba tillsammans med kommunerna och tredje sektorn. Vi ska jobba tvärsektoriellt och se över hur vi kan bygga ett såpass starkt skyddsnät att inte en endaste unge trillar mellan maskorna.

Längre upp i åldrarna handlar det om ta krafttag mot skolavhopp och följa upp när det ändå sker. Satsningar på de här grupperna ger mångdubbelt tillbaks senare.

Det mesta har sagts om kortrutt- och tyvärr handlar det rätt långt om att de som säger nej har bestämt sig vilka argument som än kommer fram. Fast man kan bevisa att vi slipper skära i turlistor och ge möjligheter för skärgården att bibehålla sin trafik, och dessutom mycket snabbare byta ut tonnaget mot miljövänliga alternativ. Fast man utrett miljökonsekvenserna på flera hundra sidor och ämnar gå varsamt fram. Fast man på punkt efter punkt visar att det här är en bra grund att bygga vidare med, så kommer motståndet. Ska det här bli som Föglötunneln eller golfbanan i Grelsby? Att man drar sig ur i sista sekund? Jag hoppas verkligen inte det. Med så mycket pengar, tid och energi som lagts ner i kortruttsfrågan vore det förkastligt att backa i det här skedet.

Åland har en stark ekonomi, fortsättningsvis skuldfritt vilket är ganska unikt. Och trenden pekar uppåt vilket förstås är glädjande och gör jobbet för oss politiker mycket roligare och mer intressant. Men för den sakens skull är det inte läge att bara slå sig till ro.

Vi har en gigantisk investeringsskuld, främst rörande IT och infrastruktur och det är något vi nu är redo att ta oss an. Men i takt med att tiderna blir bättre vill jag se även satsningar på mjuka värden. Lägre sjukavgifter, mer tillgänglig kollektivtrafik, satsningar mot psykisk ohälsa, folkmotion och rörelse och olika typer av förebyggande insatser är också investeringar som det faktiskt finns forskning på att betalar sig tillbaka.

Så avslutningsvis. Det är en bra budget som stakar ut vägen framåt på ett ansvarsfullt sätt. Helt i linje med socialdemokraternas drivkraft som alltid har varit – och ska alltid vara att imorgon ska bli bättre än idag.

 

 

Tack.

Tony Wikström (S)

Budgetdebatten 16.11.2017

Vi ska jobba för hela Åland

Talman, bästa lagting

Det finns ett kort stycke och ett anslag om 140.000 euro i nästa års budget för fortsatt arbete med kommunstrukturreformen. Trots det går arbetet fram med full kraft, och jag kommer därför att ägna den taltid jag har åt att beskriva hur de föreslagna budgetmedlen ska jobba under året, och vad landskapsregeringen hoppas uppnå, i nära samarbete med kommunerna.

Jag lovade i mitt första anförande i Ålands lagting att försöka använda fler kvinnliga metaforer i detta vårt rika vackra svenska språk. Det känns lite dumt att vi här i lagtingssalen bara använder samma ord hela tiden, och om och om igen, när det finns så många fler att ta till.

Därför vill jag beskriva det så här: Kommunreformen har nu, efter en tvåårig graviditet, kommit in i förlossningsskedet. Naturkrafterna har tagit över.

Det händer saker som är bortom kontroll, och det är en mycket bra sak. Det kommer att bli en del smärta och kramper, som det är i alla livsavgörande processer, och som fyrabarnsmor kan jag lova också en del vrål och skrik, men i slutändan kommer något nytt och vackert att födas.

Jag tycker det är lite beklämmande att oppositionen i denna sal ägnar så mycket tid åt retoriskt fördömande, och så lite tid åt att fundera hur en absolut nödvändig utveckling på bästa sätt ska genomföras, när insikten också ute i kommunerna och bland kommuninvånarna tagit fart om att förändringar kommer. Det är ju ändå så att vi som sitter i denna sal här ska jobba för hela Åland, Lumparland lika väl som Saltvik, Kökar lika väl som Geta.

Nu jobbar lagberedningen med två lagar, en kommunindelningslag ska fastslå gränserna för de nya kommunerna, och en kommunstrukturlag som reglerar processen för kommande sammanslagningar, helt i enlighet med landskapsregeringens meddelande till lagtinget. I februari går lagförslagen ut på remiss, och förväntas nå denna sal under våren.

Samtidigt, som en lustgas som kan underlätta förlossningssmärtorna, pågår en rad frivilliga sammanslagningsdiskussioner, som delvis sammanfaller med landskapsregeringens ambitioner, delvis utgör delmål i den. Finström-Geta-Sund kan, om de kommunerna själva vill, gå samman i en kommun inom denna mandatperiod. Lemland och Lumparland har lämnat in en anhållan. På södra Åland pågår en drivande process för en kommunindelningsutredning för exakt samma konstellation som landskapsregeringen vill åstadkomma. Och i Skärgården diskuterar Sottunga, Kökar och Kumlinge en gemensam anhållan som man också från Föglö, Brändö och Vårdö visat intresse för. Tänk tillbaka ett år eller två. Hade någon trott att detta var möjligt på ett Åland där kommunreformsfrågan stått stilla under hela självstyrelsens snart 100-åriga existens?

Helt i enlighet med gällande kommunindelningslag, som ger landskapsregeringen den initiativrätten, upphandlas för de anslagna pengarna kommunindelningsutredningar för de nya kommuner landskapsregeringen vill vara med och skapa. I det arbetet integreras de frivilliga initiativ som tagits.

Vare sig man tycker att det är en bra eller dålig ide med sammanslagna kommuner är detta ett ypperligt tillfälle att, på landskapets bekostnad, skaffa kunskap till kommunerna, om den egna verksamheten och möjligheterna till samarbete, och också ett förhandlingsläge man inte har om man inte är med.

Det är där, i samgångsutredningarna, som man fattar alla de beslut som efterfrågats, om antalet anställda, vilken närservice som ska finnas osv. De besluten fattas av kommunerna, precis som skett i Fi-Ge-Su-utredningen

Samgångsutredningarna, med konkreta, genomarbetade resultat, ska finnas tillhanda om ungefär ett år. Vare sig man vill säga ja eller nej har man då ett konkret resultat, ett förslag på hur den nya kommunen ska formas. Då vore en bra tid för folkomröstningar, inte nu när det enda alternativet är negativt och utan underlag. Här känner jag, något överraskande, ett behov av att lyfta på hatten för centerledamoten Harry Jansson, som i Jomala tagit framtidens utmaningar på allvar och medverkar till förverkligandet av en södra Ålands kommun.

I den allra bästa av världar sker förändringen i ett konstruktivt samarbete mellan kommuner och landskap. Landskapsregeringens arbete med förnyad lagstifting kan vara sugklockan och tången, om det blir problem på slutet, men just nu är vi förlossningens första skede, när naturen har sin gång och stora saker pågår i det tysta.

Den som tror att en kommunsammanslagning går till som populistisk skrämselpropanganda gjort gällande, ska läsa resultatet av utredningen om hur Finström, Geta och Sund föreslås gå samman. Inte en enda skola föreslås läggas ner, inte ett enda äldreboende flyttas, och ändå finns både ekonomiska, administrativa och verksamhetsmässiga fördelar med ett samgående. Utredningen finns, för den som är intresserad av fakta, att läsa på landskapsregeringens hemsida.

Från den del av budgeten som berör mitt område vill jag ytterligare lyfta fram en framtidssatsning i liten skala, ett tillväxtprojekt om man så vill. I juni nästa år ordnas för första gången Alandica debatt, ett pilotprojekt där avsikten är att skapa en arena för samhällsdebatt på svenska, i Finland, med nordisk förankring. Det är inte Almedalen från början, men det projektet har alla möjligheter att i framtiden leverera  något som efterfrågas i flera delar av budgeten, ökad attraktionskraft och flera besökare, större medborgerligt deltagande, åtgärder för det svenska språket i Finland, och möjligheten att bygga nya nätverk. Jag vill välkomna alla lagtingspartier att ta aktiv del i arrangemanget med egna debatter och seminarier.

Som avslutning en helt annan sak. Jag vill jag även i denna sal rikta mitt tack till landskapet anställda. I varje budgetdebatt jag hört har förslag väckts om att vi ska spara ner förvaltningen ytterligare, samtidigt som man önskar att ännu mer arbete ska göras, på alla möjliga områden.  Ska vi ha en fungerande självstyrelse måste det finnas människor som jobbar, och de vi har gör ett oerhört bra, professionellt och hängivet arbete.

 

Tack fru talman.

 

 

/Nina Fellman (S)

Budgetdebatten

16.11.2017

 

Stark välfärd värnar om de svaga

Fru Talman, bästa lagtingsledamöter.

Det är en strävsam och målmedveten arbetsbudget som landskapsregeringen idag presenterar. De har kavlat upp ärmarna och är beredda på ett hårt arbete. Utgångspunkten är bättre för Åland än för de flesta regioner och länder i vår omvärld.

Landskapet har inte några skulder, arbetslösheten är fortsättningsvis låg, inflyttningen och befolkningsökningen är positiv och sammanhållningen i det åländska samhället är god. Vi har med andra ord de bästa förutsättningarna att klara upp situationen om vi samarbetar och ser möjligheter.

Det är med stort allvar regeringen Sjögren tagit sig an uppgiften att hantera hållbarhetsgapet. Ekonomisk stabilitet ger samhället och ålänningarna tryggheten att långsiktigt upprätthålla en god servicenivå i den välfärd som är så viktig för oss alla.

För att få ner kostnaderna krävs många omställningar inom den egna verksamheten. Det innebär förstås uppoffringar och ett hårt arbete i många led. Det svåraste är att göra inbesparingar i de offentliga utgifterna.

Förändringar skapar lätt osäkerhet och otrygghet. Det är därför mycket viktigt att alla inbesparingar som leder till förändringar är väl förankrade och att de som berörs informeras och har möjlighet att aktivt delta i förändringsarbetet. Vi kräver konsekvensanalyser, även barnkonsekvensanalyser.

En hållbar ekonomi ska också stå i samklang med ett välmående, attraktivt samhälle där människor vill bo och arbeta. Hållbar ekonomi ska också fungera tillsammans med ett socialt ansvar där vi tar väl hand om varandra och där lösningarna inte blir kortsiktiga och dumsnåla. Skolan, vården och omsorgerna är vår högsta prioritering. Att enbart spara och skära i de offentliga utgifterna är inte tillräckliga åtgärder för att få ekonomin och tillväxten att ta fart. Den offentliga ekonomin kan och bör stimulera det privata näringslivet genom investeringar och andra åtgärder. Under sämre tider är det bra att se över sitt hus och renovera.

Ekonomin i riket repar sig inte och det sätter sina tydliga spår i en förhållandevis statisk klumpsumma till Åland. Tyvärr ligger den för lågt i relation till kostnaderna för den välfärd som vi har. Därför har vi en klyfta mellan intäkter och verksamhetskostnader som måste hanteras. Om och när klumpsumman ökar, vilket den bedöms göra de kommande åren, är det vår förhoppning att beloppen för inbesparingarna kan lindras eftersom det inom många verksamheter ett stort behov av utveckling och investeringar. Vi är villiga att låna till investeringar. Just nu är det viktigt att reinvestera för att hålla hjulen i rullning. Vi lånar gärna för att skapa sysselsättning och tillväxt.

Den nordiska samhällsmodellen är överlägsen i fråga om att fördela välfärden, tryggheten och den demokratiska delaktigheten.

För oss på Åland är det viktigt att ta lärdom av de negativa följderna av nyliberalismens påverkan på den nordiska välfärdsmodellen. Vi socialdemokrater ser det inte bara som ett värde i sig att den ekonomiska jämlikheten mellan ålänningarna och den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män är stor, utan vi konstaterar att de bästa samhällen är de samhällen där alla har det ekonomiskt tryggt och bra.

En princip som är viktig för oss socialdemokrater, men som också de två samarbetspartierna betonar, är att man måste spara så att man skonar de grupper som redan är hårt utsatta framförallt ekonomiskt sårbara grupper. Det betyder att när de konkreta förslagen nu kommer inom ÅHS, utbildning, transfereringar osv så måste denna princip ligga till grund och konsekvensanalyser göras noga utgående från den utgångspunkten. Vi väntar med spänning på regeringens socialpolitiska program.

Jag vill tydligt markera att socialdemokraterna inte tror på en politik där man riskerar grundtryggheten för ekonomiskt sårbara grupper. Det är vårt ansvar samt grundbulten i ett socialt hållbart samhälle. Vi vill att man ser långsiktiga helheter och lösningar för att uppnå en ekonomisk stabilitet.

Fru Talman,

Socialdemokraterna ser med glädje att arbetet med kommunreformen tar konkreta steg framåt. Vi är övertygade om att färre kommuner ger bättre förutsättningar för en positiv utveckling av Åland som helhet med en gemensam samhällsplanering som verktyg.

Idag behöver vi fokusera på att organisera Åland. Åland ska ha makten att besluta över sig själv. Vi behöver ta tillfället i akt och försöka leva på våra egna tillgångar alltså, egna pengar i börsen. Vi är inte rädda för att låna till investeringar. Reinvesteringsskulden på Åland är stor. Detta måste vi åtgärda.

Det viktigaste är att forma vårt samhälle så att vi långsiktigt har förmågan att möta medborgarna i deras behov av välfärd och social trygghet och att regionerna hålls livskraftiga. I det här arbetet måste vi också tala om värderingar, om vad som är viktigt för oss ålänningar och vilket samhälle vi eftersträvar, hur det goda åländska samhället ska se ut och fungera.

Regeringen arbetar intensivt med kommunreformen. Här vill jag lyfta fram samma tankar som under valet. Vi socialdemokrater ser klart ett till tre kommuner och kommunernas socialtjänst. Vi arbetar för ett gymnasium där allt ryms in under samma tak, men där Folkis och ÅMI har en specialställning.

Vi behöver även ha bra socialvårdslagar. Självstyrelsen ska ägna sig åt det som är mest relevant för ålänningarna dvs. att sy en kostym som passar oss, inte mammuten Finland. Därför behövs socialvårdslagar.

Vi som valdes till lagting av folket i oktober i fjol har ett stort ansvar att förvalta och ett förtroende att förtjäna. Vi är här för att förbättra vardagen för vår befolkning, kunna samarbeta och vara goda ledare. Självstyrelsen är den ram som gör oss unika. Vi har tilltro till regeringens, förvaltningens och personalens förmåga och kompetens att klara utmaningen så bra som möjligt, men ser också att mycket viktigt framtidsarbete pågår med full kraft.

Det socialdemokratiska vicelantrådet Camilla Gunell och minister Nina Fellman gör ett starkt arbete i regeringen och vi har tilltro till att regeringen Sjögren klarar att skapa en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar mandatperiod och därmed en hållbar framtid för Åland.

S tar ansvar för Åland socialt, ekonomiskt och miljömässigt.

Sara Kemetter (S)

Gruppanförande i debatten om tilläggsbudgeten 25.04.2016

Kommunens innehåll det viktigaste

Alla säger det.

Kommunstrukturen blir en av höstens stora valfrågor. Vill man bevara? Vill man förändra? Vad vill man, och varför?

Kommunernas socialtjänst (KST) är inte en förändring av kommunstrukturen. Det är en omväg, för att lite snabbare göra nödvändiga förändringar i samarbetsstrukturen, för klienternas bästa. Så blev det för att Centern i regeringsförhandlingarna sade nej till att diskutera antalet kommuner, och det var den enda vägen framåt.

I höstens val måste vi ta upp frågan igen.

Åland har för mycket kommunal byråkrati, för många kommundirektörer, för mycket politisk mikromakt, men alldeles för lite kommunalt handlingsutrymme.

Det finns för många gränser, både mentalt och fysiskt, för att Åland ska utvecklas framåt. Där man borde jobba mot gemensamma mål, sitter kommunpolitiker och tjänstemän och vaktar revir, räknar sina pengar, och oroar sig för att grannkommunen ska gynnas mer än den egna av ett samarbete.

Ta äldreomsorgen till exempel. Eller barnomsorgen.

En reformerad kommunstruktur betyder inte att man ska förstöra det som är bra. Inte att man börja riva och lägga ner det som redan finns. Det vore korkat.

Däremot betyder det att man, när framtida investeringar planeras, ska fundera på var servicen behövs mest. Var vill jobbpendlande människor att skolor och daghem ska ligga? På gångavstånd, på cykelavstånd, eller på bilvägen till jobbet?

När är geografisk närhet viktig, när är det gruppstorlekar, när är det service? Hur kan en god äldreomsorg upprätthållas om vi inte samarbetar? Hur ska vi göra för att våra gamla inte ska känna sig som en kostsam börda?

Jag har två förslag, som jag tycker man borde överväga:

1. Ta upp frågan om en kommunal garantilag igen. Låt servicebehov, inte kommungränser vara det avgörande.

2. Inkludera den kommunala äldreomsorgen i Kommunernas socialtjänst, och skapa ett administrativt centrum i Godby, mitt på Åland. Visa i praktisk handling och konkreta beslut att en förändrad kommunstruktur är en fråga som gynnar hela Åland, och inte ett försök att ge Mariehamn total kontroll.

Jag vill bry mig lika mycket om Saltvik och Sottunga och Jomala som min hemkommun Mariehamn, för att jag verkligen tror att helhet gynnar delarna.

En förändrad kommunstruktur är det enda sättet jag kan se att bevara det goda Åland genom att förändra det till ett gemensamt ansvar.

Nina Fellman (S)