Insändare: Ett trafikverk – om hela Åland skall leva

Haveriet inom skärgårdstrafiken och den tickande rättegångskostnaderna för uppsägningen av elhybridfärjan är en sorglig historia som står ålänningarna dyrt.  Om sanningen skall fram: Politiken som huvudman är inte kapabel att säkra de viktiga person- och godstransporterna som krävs för att hela Åland skall leva. Åland behöver satsa på ett trafikverk eller ett trafikbolag för att komma bort från fossildriften, säkra tillgängligheten ombord på färjorna och dessutom upphanda och samordna all kollektivtrafik på land. På så sätt får vi en långsiktigt hållbar skärgårds- och kollektivtrafik över hela Åland. Vi säkrar också förutsättningarna för rederier och bussbolag att kunna satsa långsiktigt utan att riskera att återigen bara bli  en hett debatterad  och helt oviss valfråga vart fjärde år. Vårt Åland kan bättre.


Jessy Eckerman (S)

Insändare: Fackliga representanter duger 

 

I lagtinget har haft en stormig debatt som bara handlade om en sak – att i ett lagförslag om Ålands pensionsfond föreslås att antalet fackliga representanter minskas från tre till två. Liberalerna ville ytterligare att paragrafen skulle strykas, så att inga fackliga representanter ingår i fondens styrelse.

Det har framkommit att det inte finns någon särskild orsak att just de fackliga organisationernas företrädare saknar kompetens för fondens styrelse. Samma kompetenskrav ställs på alla styrelseledamöter, även om de inte är klart formulerade i lag.

Principen att arbetstagarnas representanter finns i pensionsfonders styrelser tillämpas i samtliga finländska pensionsfonder, också i Veritas där de åländska offentligt anställda nu försäkras. Det är en beprövad modell där arbetsmarknadens olika parter finns representerade och garanterar stabilitet och samarbete. Att minska antalet fackliga representanter är en ideologiskt färgad kompromiss som saknar motivering i själva lagförslaget, som utformats med ett antal påståenden som uppfattats kränkande av fackorganisationerna.

Det pågår just nu processer för att minska vanliga människors, löntagares och fackens möjligheter till insyn och påverkan av saker som berör dem. Facken är en grundsten i ett samhällskontrakt som garanterar ett gemensamt ansvar både för ekonomin och för varandra. Alla beslut som gör att sprickorna i samhället växer är farliga. Med den här lagändringen och med liberalernas mer radikala förslag säger man till facken: ni duger inte att vara med och bestämma.

Jag tror att om man tar bort bestämmelsen i lag att facken ska utse representanter till fondens styrelse kommer fackliga företrädare aldrig någonsin bedömas dugliga eller behövliga att vara med och påverka hur deras egna pensionspengar hanteras.

Vi vill att vi fortsättningsvis ska tre styrelseledamöter som utses av de fackliga organisationerna i pensionsfondens styrelse. De duger.

Nina Fellman (S)

 

 

 

 

 

 

Insändare: Framtiden tillhör alla.

 

Cirka 60% av ålänningarna födda här, 30% kommer ursprungligen från Fin/Sve och 10% från övriga världen. Tar man med ”2a generationens invandrare” så innebär det att Åland i högsta grad är en multikulturell smältdegel där hela världen återfinns i vårt örike. Visst är det ganska häftigt? Möjligheterna är obegränsade. Idéer kan födas på helt nya sätt och vi kan lära oss saker av varandra. Människor har kommit hit av många olika orsaker. Jobb, kärlek, anhöriga, studier men också flykt från hemska omständigher. Och även om inflyttningen ofta varit ganska stor, uppemot 1000 personer per år, så har det för det mesta gått riktigt bra för våra nya ålänningar. Kanske någon tror att det kommer ett ”men” här? Nej, faktiskt inte. Jag tror inte på att måla upp farhågor. Vi ska istället fortsätta på den inslagna vägen, och vara noga med att låta alla nya ålänningar känna att det här faktiskt är deras hem också. Att Ålands framtid inte tillhör vissa, utan alla. I USA pratar man ju om ”the land of opportunity”. Just på Åland tror jag att dessa klassresor fortfarande är fullt möjliga. Bankdirektörens och städarens barn delar dagis och skola, och föräldrarna kanske sjunger i samma kör eller byter några ord på gymet. Grundutbildningen, som gott kunde inkludera gymnasiet, öppnar dörrarna mot hela världen. Och vårt mål ska förstås vara ett gott liv för våra invånare, hela livet. Det här innebär förstås inte att låta allt vara som förut. Nej, förväntningarna på service ökar ständigt och vi måste verkligen kavla upp ärmarna och jobba förebyggande på allvar, med adekvata insatser i olika skeden av livet. Detta samhällskontrakt, byggt på trygghet och tillit, där man reform för reform gör förbättringar kännetecknar socialdemokratin för mig. Och jag känner mig stolt att dela lista med flera otroligt kompetenta och kloka människor, med hjärtat på rätta stället. Låna oss din röst de kommande 4 åren så gör vi vårt bästa. För vi är övertygade om att vårt Åland kan bättre.

Tony Wickström (S)

Insändare: Femton miljoner i havet 

När landskapsregeringen i början av denna mandatperiod sa upp avtalet om elhybridfärjan med konsortiet Ansgar/Finnferries hävdades att kostnaden skulle bli marginell. Man avvisade ett förlikningsbud på 8 miljoner utan vidare diskussioner.

Tingsrätten dömde landskapsregeringen till ett skadestånd på 10,5 miljoner euro, plus räntor, om man skulle överklaga. Det gjorde landskapsregeringen, efter att man begärt en förlängd besvärstid som kostade skattebetalarna dryga 60 000 euro. Motiveringen var att det var mitt i semestrarna.

Efter stigande räntor kostar detta skattebetalarna 3 000 euro om dagen.

Enligt tidningen Nya Ålands granskning meddelar Åbo hovrätt att rättegången skjutits fram med en månad på grund av stundande val.

Ansgar bekräftar att alla de datum hovrätten föreslog hade passat.

I en frågestund i lagtinget på onsdag kunde vice lantrådet Harry Jansson, i frånvaro av lantrådet Veronica Thörnroos, inte ge ett klart svar på exakt hur det gått till, men bekräftade att valet spelade en roll i beslutet av datum, och att det var lantrådet som hanterat frågan.

Ändå svarare lantrådet i en intervju: ”Det sista förslaget kom från hovrätten, det är ingenting som vi lagt något förslag om, inte som jag varit inblandad i.”

Detta handlande kostar de åländska skattebetalarna drygt 96 000 euro i löpande räntor.

Någon annan slutsats kan man inte dra än att den centerstyrda regeringen är villig att låta ålänningarna betala 3 000 euro om dagen för att få lugn och ro under valkampanjen. Lantrådet är svaret skyldig.

Nästa mandatperiod blir utmanande både vad gäller ekonomin och hur man ska reda upp den röra som är vår skärgårdstrafik.

Rimligen borde Åländsk center och Obunden samling kunna förklara hur vi ska betala denna miljonkostnad som ålänningarna nu får pytsa upp för absolut ingenting. Centerns valkampanj blir dyr för skattebetalarna.

Nina Fellman (S)

Insändare: Bra för Åland om Orpos regering faller

Bra för Åland om Orpos regering faller

Orpos regering saknar folkets förtroende. Sannfinländarnas regeringsmedverkan bryter ner regeringens funktionsduglighet. Talmansposten innehas av sannfinländaren Jussi Halla-Aho  som är en av Finlands mest ökända politiker vad gäller främlingsfientliga åsikter och rasistiska värderingar.  År 2009 dömdes han för brott mot trosfriden på grund av sitt uttalande om att islam är en religion som godkänner pedofili. Samma uttalande ledde också till en fällande dom om hets mot folkgrupp 2012. År 2006 utmålade Halla-Aho svenska folkpartiets riksdagsledamot Eva Biaudet som en ”vänstergrön världsförbättrare” som han hoppades att skulle våldtas av en invandrare. Detta är bara några exempel på Halla-Ahos brutala och inhumana människosyn men det räcker mer än nog för att förvånas över att han valts till Finlands riskdags talman. En post som förutsätter ett stort mått av opartiskhet och respekt för mångfalden i ett parlament.

Tyvärr har flera sannfinländska politiker under årens lopp uttalat sig nedsättande också om Åland. Den tidigare sannfinländska försvarsministern Jussi Niinistö tyckte att Åland borde ta emot mera flyktingar. Hans påstående stöddes ivrigt av dåvarande riksdagsmannen numera meppen samt sannfinländaren Teuvo Hakkarainen som dessutom propagerat för att Finland borde deportera homosexuella och somalier till Åland för att enligt honom skapa ett modellsamhälle.

Nuvarande justitieminister Leena Meri som sitter på en strategisk ministerpost för Åland har inte varit någon ålandsvän. År 2018 föreslog Leena Meri i samband med riksdagens budgetbehandling att klumpsumman skulle skäras ned med 100 miljoner. En begränsad tid satt Meri med i Ålandskommittén som under Tarja Halonens ledning tog fram ett förslag till en ny självstyrelselag. Utan att avslöja något om kommitténs interna diskussioner kan jag som medlem i kommittén avslöja att Meris insatser var mera negativa än positiva för Ålands del.

I september kommer finansminister Riikka Purras förtroende att prövas av riksdagen. En politiker som uttryckt åsikter om att skjuta ihjäl invandrare i lokaltågen samt ”spotta på tiggare och klå upp negerbarn”. Trots påtryckningar vägrar hon att ta tillbaka sina grymma uttalanden utan avfärdar dem som dåliga skämt. Det skulle hedra Ålands riksdagsman Mats Löfström om han i kommande omröstningar om Orpos regerings förtroende bidrog till dess fall. De vackra skrivningarna i regeringsprogrammet är sannolikt inte realiserbara. Man kan knappast räkna med sannfinländarnas stöd för åtgärder som förstärker Ålands självstyrelse. De tongivande politikerna i det sannfinländska partiet anser att vi på Åland redan har det för bra och åtnjuter obefogade förmåner i jämförelse med majoritetsbefolkningen. Ett parti vars medlemmar är oeniga i det mesta och vars värdegrund är att finskspråkiga skall utgöra den dominerande klassen i landet. Alla andra, inklusive ålänningarna är mindre värda och ska underordna sig. Ett auktoritärt Finland undviks genom att Orpos regeringen byts ut mot mera demokratiska och humana krafter. Ju tidigare desto bättre för hela landet.

 

Barbro Sundback (S)

Bildstöd: Insändarskribenten Barbro Sundback på bilden. Fotograf: Jeremic Photography

 

Insändare: Bygg Strandnäs daghem nu

Bygg Strandnäs daghem nu

Trycket på barnomsorgsplatser är i dagsläget hårt, särskilt i norra stan.

Från augusti 2022 började den nya subjektiva rätten till barnomsorg på

heltid att gälla för alla. Jag påtalade inför hela stadsfullmäktige att denna

rättighet kommer att utnyttjas för fullt men det var få som lyssnade. Det

är ju personalen och tjänstemän som ser att behovet av platser har stigit

kraftigt. Det kan hända att man måste förtäta och sätta fler barn i

grupperna med extra personal och börja använda andra utrymmen, som

till exempel gymnastiksalar.

I maj förra året 2022 bestämde majoriteten i stadsfullmäktige att skjuta

upp daghemsbygget i Strandnäs ett år. Vissa trodde att det blir en

prissvängning för materialkostnader fast experter inom

fastighetsbranschen tyckte helt annorlunda. Och vart har vi åstadkommit

efter ett års väntan? Inte har det väl blivit billigare att bygga däremot har

frustation bland personalen kontinuerligt ökat.

Det kom ett önskemål från stadsledningen att undersöka St. Mårtens

gård som daghemsalternativ. Efter noggrann planering och undersökning

konstaterades det dock att bygget kräver enorma renoveringar som inte

alls blir billigare än att bygga nytt daghem. Tvärtom krävs sådana

insatser och underhåll som blir dyrare i längden. I mars 2023 föreslog

 

bildningsnämnden att staden ska gå vidare med en nybyggnation av

Strandnäs daghem. Det har gått två månader sedan dess.

Stadsledningen har inte ännu givit oss svar på hur de brådskande

behoven av utrymmen ska lösas.

Det är vi politiker som har beslutat att ge en bra service åt våra invånare

och att inte göra barngrupperna större, för att det är bäst för barnen. Vi

vill ha kvalitet i barnomsorgen och skolorna. Att välja bort byggandet av

daghemmet och skolan i Strandnäs för att budgeten också i detta

avseende var fel kan bli smärtsamt och dyrt efter några år. Bygg

Strandnäs daghem nu!

 

Kristine Dzene (S)

Ledamot i bildningsnämnden och stadsfullmäktige

Insändare: Bredda debatten om kommunerna

Kommunernas vara eller inte vara är en ständigt brinnande debatt inför rådande lagtings- och kommunalval. Under tiden är de stora förlorarna de vi skall värna om allra mest, barnen och de äldre och andra människor i samhället som är i behov av god service och trygghet.

Barn med skilda föräldrar kan ha två  bostadsorter där de tillbringar hälften av sitt liv. I den ena kommunen har barnen rätt till all service och också skolskjutsar. I den andra kommunen har de ingen rätt trots att den andra föräldern är permanentboende och bör ges samma rättighet till service som den föräldern där barnet är skrivet. Tänk också på att avstånden är mycket små på Åland generellt sett och skolsjkutsar torde inte vara ett oöverkomligt problem om kommunerna skulle se barnens bästa och samarbeta. För barnens bästa.

En annan fråga handlar om äldre som vill och kan bo hemma och ensamheten som medföljer. Att få hemtjänst eller hemsjukvård några gånger om dagen är guld värt för många. Men vem tar ansvar under sena kvällar och nätter då när behovet kanske är som störst. Bristen på personal är påtaglig då många jobbar samtidigt på nattpass på äldreboenden och inte kan åka ut och hjälpa nattetid. Endel kommuner hänvisar till sjukhuset och ambulansen eller frivilliga brandkåren om någon behöver hjälp. Här har man redan misslyckats i sitt kommunala ansvar på de äldres bekostnad.

Absolut har alla rätt att lösa situationen på sitt sätt men vore inte ett samarbete bättre för de äldres trygghets skull och är inte människorna det viktigaste? Vem tar ansvar om ingen kan komma när olyckan är framme?

En annan fråga som är viktig för att minska ensamheten är att det skall gå att på ett enkelt och smidigt sätt ta sig på aktiviteter, kulturevenemang och liknande, servicelinjer och en bra kollektivtrafik kvällar och helger är a och o för att både minska miljöpåverkan och en socialt hållbar lösning.

Debatten om kommunerna måste lyftas ett snäpp och handla om de människor som kommer i kläm i rådande system, inte om gränser på kartan.

Jessy Eckerman (S)

Insändare: Vem är din representant i lagtinget?

Vem är din representant i lagtinget? 

 

Tittar vi på lagtinget idag så ser det ut som att Åland är homogent vitt, till absolut största delen består av män i en viss ålder, och med en viss inkomst. Är våra folkvalda politiker idag verkligen en representation av det åländska samhället? Kan ledamöterna idag fatta beslut som är bäst för samhället som helhet? Jag tycker det är en fråga relevant att ställa. 

 

Att vara politiker är inte ett jobb som alla andra, det är ett förtroendeuppdrag. Du blir inröstad av folk som tror att du kan föra deras talan, och sitter sen i fyra år och ska försöka göra detta, och förhoppningsvis försöker du efter bästa förmåga. Men blir allas röster idag faktiskt hörda i vårt politiska system? Är politiken utformad så att alla kan delta? 

 

Tilliten i det åländska samhället är överlag ok, men tilltron till att engagera sig politiskt sjunker visar undersökningar. Vem ska man då rösta på när det börjar bli val? 

 

Jag ställer upp i valet för att jag vill förändra representationen som den ser ut nu. Jag ställer upp som kvinna, småbarnsförälder, anställd inom tredje sektorn, som någon som tror på ett inkluderande samhälle. Som någon som tror på att ett samhälles framgång mäts i hur väl man tar hand om dem som har det sämst, och där man också i framgången väger in hur naturen och människorna mår som helhet. Jag tycker absolut att vi behöver bredda representationen inom politiken för att få in flera perspektiv på samhällsutveckling.

 

Jessica Sundberg (S) 

Bildtolkning: Insändarskribenten Jessica Sundberg framför Ålands lagtingsbyggnad

Insändare: ”Från flykting till förändringsagent: Min resa genom den nordiska socialdemokratiska modellen”

 

Mitt liv började i en konfliktfylld region, en plats där varje dag var en kamp för överlevnad. Som barn lärde jag mig snabbt att navigera genom vardagens utmaningar, att hitta hopp även i de svåraste stunder. Trots dessa prövningar bar jag på en dröm, en stark vilja att övervinna mina omständigheter. När jag anlände till Sverige som barn, möttes jag av en ny värld. En värld där gemenskap, jämlikhet och rättvisa inte bara var tomma ord, utan principer som genomfördes i praktiken. Här fick jag min första smak av socialdemokratin – en politisk filosofi som trodde på den lilla människans förmåga att växa och blomstra, oavsett deras bakgrund. Efter att ha flyttat till Åland fick jag en ännu djupare förståelse för dessa värderingar. Åländska socialdemokratin, trots sina unika utmaningar och kontext, bär på precis samma värdegrund som sina systerpartier i Norden. Dessa värderingar av jämlikhet, solidaritet och social rättvisa har guidat mig genom mina roller inom både offentlig sektor och näringslivet.

Från mina tidiga dagar i Sverige, tog jag mig upp till ledande tjänster i både Sverige och Åland. På Åland har jag dessutom utvecklats till en investerare och spelat en central roll i att starta ett framgångsrikt företag som tillgodoser många ålänningars behov. Genom hela min karriär har jag varit medveten om den oumbärliga symbiosen mellan näringslivet och den offentliga sektorn, vilket har gett mig en djup insikt i de utmaningar företagare möter i sin vardag.

Genom min resa från flykting till förändringsagent har jag lärt mig värdefulla lärdomar om kraften i gemenskap, jämlikhet och solidaritet. Dessa lärdomar kommer att vara centrala i mitt arbete för att forma politik som reflekterar dessa värderingar.

Min vision för framtiden är att skapa ett mer inkluderande, rättvist och jämlikt samhälle där alla individers potential kan realiseras. Jag vill arbeta för att stärka interaktionen mellan offentlig sektor och näringsliv. Min vision är att skapa ett klimat där både offentliga och privata aktörer samverkar på ett produktivt och meningsfullt sätt. Genom att främja denna typ av samarbete, tror jag att vi kan uppnå större effektivitet, innovation och hållbarhet i vår ekonomi. Detta innebär att vi måste främja en politik som stöder företagande, men samtidigt stärker välfärden. Vi måste se till att våra företag kan växa och blomstra, men också se till att alla ålänningar kan dra nytta av denna tillväxt. Genom att göra detta, kan vi bygga ett samhälle som är starkt, jämlikt och inkluderande – ett samhälle där alla kan bidra, och där alla kan dra nytta av vår gemensamma framgång.

Socialdemokratin, både i Sverige och på Åland, har varit avgörande för min personliga resa och jag tror starkt att den är avgörande för vår kollektiva framtid. Det är denna tro som driver mig, och det är denna tro som jag kommer att försvara och arbeta för i mitt politiska arbete. Jag kommer att använda min unika erfarenhet för att driva förändring, för att skapa ett samhälle där alla får möjligheten att växa, oavsett deras ursprung eller omständigheter.

Arsim Zekaj (S)

Photo by Nong on Unsplash

Insändare: Anpassad skärgårdstrafik

Bara liten info från Ålandstrafiken:
hissen är ur funktion på m/s Alfågeln.

Har ni tänkt vad det kan betyda för många?
I värsta fall sitter man fast i bilen 2,5 timmar från Brändö till Hummelvik. Eller hur blir det om du inte har någon bil?

Hur det är med vår nya fina m/s Ådan?
Den enda tillgängliga, handikappanpassade invalid toaletten är ur funktion.
Toaletten var inte handikappanpassad när färjan togs i trafik. Dörren är tung, öppnar sig mot närmaste bänk, tvättstället sitter för högt upp. Kapten berättade då att ”landskapet har lovat renovera den” – efter det har det bara varit en lapp på dörren. Flera månader.
Till dom andra toaletterna slipper du inte in med rollator eller rullstol.

Jag ser fram emot när vi ska sitta i containern på m/s Mergus

Det här är inte kritik mot personalen. Jag vet att ni gör ert bästa. Ni kämpar mot vindmöllor med dom gamla färjorna.

Att vara av en eller annan orsak rörelsehindrad och bo eller resa i skärgården – träffar man på hinder som många inte lägger märke till.

Vi ska kunna också prata några ord om våra gamla färjor. Vem lider av dom mest och vem är dom som ska betala notan.

Nå, vi har nu en invalidtoalett på Åva färjfäste. Den första och enda i hela Brändö.
Hoppas att ni håller er ända dit.

Jaana Pettersson (S)
Brändö