När jag läste Finlands regeringsförslag påminde det väldigt mycket om mitt hemlands politik och det är verkligen ingenting man kan skryta med. Det är en oroväckande politik när man tror sig kunna rädda den offentliga ekonomin genom att spara på barn, äldre och redan utsatta grupper. Bostadsbidraget minskar, utkomststöd sänks, vuxenutbildningsstödet slopas. Nedgradering av den inkomstrelaterade dagpenningen kan ske. Fackliga förändringar föreslås i form av begränsad strejkrätt, lönetak samt lättare uppsägning och det finns mycket mer…
Det blir verklighet om de drastiska sparförslagen från regeringen genomförs. Med dessa nedskärningar kommer barnfamiljer, människor med små ekonomiska resurser, unga, pensionärer samt personer som har missbruksproblematik eller mentala problem att lida mest.
Ska man skära ner krävs en omfattande konsekvensbedömning, så att man kan undvika kortsiktiga besparingar och våga göra investeringar vars fördelar förverkligas på längre sikt. Regeringsprogrammet stärker inte demokratin, främjar inte likalönsprincipen och jämställdheten och förbättrar verkligen inte social- och hälsovårdsbranschens och det pedagogiska områdets förmåga att locka personal. Tvärtom.
Till vissa delar är det Finland som bestämmer, men till vissa delar är det åländsk behörighet. Den kommande landskapsregeringen på Åland bär ansvaret genom att ta viktiga beslut gällande dessa förslag. Vilken väg väljer andra åländska partiet, framåt eller bakåt? Mitt och socialdemokraternas val är klart, vi vill framåt för välfärd och jämlikhet.
Kristine Dzene (S)
