Insändare: Erica Lindberg, Konsekvenserna av att inte arbeta med normkritik och jämställdhet i barnomsorgen

Debatten om normkritik och likabehandling inom barnomsorgen visar på ett behov av att ännu mer aktivt arbeta med dessa frågor för att motverka diskriminerande attityder på Åland.
För vad är annars alternativet?

Ska flickor begränsas till att vara passiva och fokusera på sitt utseende, medan pojkar tvingas in i roller som dominanta och självständiga? Ska flickor känna sig begränsade i att utforska intressen inom naturvetenskap eller teknik, medan pojkar hindras från att uttrycka känslor och utveckla empati? Eller vill vi istället aktivt motverka sådana stereotyper, erbjuda aktiviteter och material som är fria från könskodade förväntningar och lyfta fram olika familjekonstellationer och livsval?

Ett samhälle som inte aktivt arbetar med att ifrågasätta och förändra normer riskerar att fastna i gamla maktstrukturer och sociala orättvisor. Om vi istället anammar ett normmedvetet förhållningssätt, synliggör vi och strävar efter att förändra normer som begränsar människors handlingsutrymme och strider mot de mänskliga rättigheterna. Det handlar inte om att motverka någons val, utan om att aktivt verka för att alla val är lika accepterade. Inget tas bort från någon med normkritisk pedagogik, utan istället kan fler barn få nya möjligheter när normer breddas.

Det finns långsiktiga konsekvenser av att inte arbeta med normkritik, likabehandling och jämställdhet. Om barn formas av begränsande normer och könsstereotyper kan det bland annat påverka framtida utbildnings- och yrkesval, vilket bidrar till fortsatt könssegregering på arbetsmarknaden och en brist på mångfald inom olika yrken. Vi riskerar att skapa ojämlikheter och begränsningar som påverkar både individer och samhälle negativt.

Att tidigt arbeta med jämlikhet och normmedvetenhet är inte bara en rättighet för barnen – det är också en viktig investering i ett samhälle där alla har lika möjligheter.

Erica Lindberg (S)

Insändare 28.06.2024 Satsningar på förmånliga träningsalternativ och utegym är positivt för alla

I en ledare i Ålandstidningen (28.6.2024) lyfts frågan om Mariehamns stad ska konkurrera med privata företag genom att erbjuda förmånliga träningsmöjligheter. Det nya utegymmet vid Mariebad samt Idrottsgårdens gym sägs bland annat snedvrida konkurrensen.
Som invånare i Mariehamn, och ledamot i kultur- och fritidsnämnden, ser jag positivt på satsningarna i staden. Genom att erbjuda lättillgängliga och förmånliga platser för träning kan Mariehamns stad inspirera kommuninvånarna till att vara aktiva och röra på sig mer. Detta är viktigt för att främja en hälsosam livsstil och förebygga olika sjukdomar. Satsningarna går i linje med Folkhälsostrategin för Åland och Mariehamns stads Vision 2040. Mariehamn bör investera i sina invånare så att god hälsa inte förblir en klassfråga.
Det är dock viktigt att understryka att kommunala träningsanläggningar inte ska konkurrera med privata företag. Stadens gym ska utgöra ett komplement till det övriga utbudet av träningsalternativ med fokus främst att inspirera invånarna till att röra på sig mer. Att träna utomhus på ett utegym under sommaren kan till exempel öka motivationen till att börja träna regelbundet under resten av året. Privata gym erbjuder ofta specialiserade tjänster, mer avancerad utrustning och personliga tränare, vilket attraherar en kundkrets som är villig att betala för dessa extra tjänster. Idrottsgårdens gym erbjuder däremot en grundläggande träningsmiljö för dem som söker ett mer ekonomiskt alternativ. Stadens anläggningar kan också användas av personer som köper online-coaching av åländska företag inom träning och hälsa, och på så vis även här utgöra ett komplement till den privata marknaden.
De stora möjligheterna till en aktiv fritid i Mariehamn, med lättillgängliga och förmånliga träningsalternativ, är något vi ska vara stolta över och värna om. Det kan locka fler att upptäcka Åland som en plats där man vill leva och bo. Jag vill passa på att uppmana alla att använda stadens idrottsanläggningar för att investera i sin hälsa och sitt välbefinnande. Följ gärna Mariehamns idrottsanläggningar i sociala medier för inspiration.
Erica Lindberg (S)
– ledamot i kultur- och fritidsnämnden i Mariehamn

Barns bästa kan vara att gå på dagis   

Tvillingarna pratar inte. De söker ingen kontakt med mig eller min kollega. Inte heller sker något samspel mellan föräldrarna och barnen. Under hela hembesöket står barnen stilla med varsin vällingflaska och tittar oavbrutet på teven som visar tecknade serier. Mamman gråter. Hon berättar att den ena tvillingen har fötts med en medicinsk åkomma som gör att han behöver omvårdnad flera gånger per natt. Själv vill hon bara sova. Vi ordnar dagisplatser som en omedelbar insats. *

 

Forskning om småbarnspedagogikens betydelse understryker dess positiva inverkan på barns utveckling. Daghemmen ger barn en viktig pedagogisk grund, sociala samman­hang och kontakt med fler vuxna. Barn som gått på dagis presterar bättre i skolan och senare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till barnomsorg är säkrad genom vår lagstiftning. Daghem kan bidra till att minska utbildningsklyftan och ge barn från olika socioekonomiska bakgrunder en jämnare skolstart. Kvalitativ småbarnspedagogik har även en positiv effekt på barns språkutveckling.

 

Om den lagliga rätten till barnomsorg inskränks så kommer 16 åländska kommuner göra olika bedömningar om rätten till barnomsorg. Detta riskerar en tillbakagång och ett ojämlikt förfarande. Vi behöver värna om alla barns rätt till en högkvalitativ barnomsorg med små barngrupper och trivsel för personalen, utan att nedvärdera föräldrar som använder barnomsorg. Samma rättigheter ska gälla för alla barn och inte begränsas till att omfatta barn till föräldrar som arbetar eller studerar. Barns rätt till familjetid är förstås också viktig. Men i alla beslut måste barns bästa komma främst. Det kan finnas anledning att oroa sig mer för barn som bara är hemma, än för barn i barnomsorg. Vad som är bäst behöver bedömas från fall till fall. Barns bästa kan också vara att få gå på dagis.

 

*  Exemplet kommer inte från Åland.  

 

Erica Lindberg (S), leg. socialarbetare

lagtingskandidat

Insändare: Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

 

Idrott är inte bara en fysisk aktivitet, utan också en möjlighet för barn att utveckla andra färdigheter som till exempel sociala förmågor. Studier visar dessutom att organiserade fritidsaktiviteter, som att spela i ett fotbollslag, har klart positiva effekter på barns hälsa, betyg och ambitioner att studera vidare på högskola eller universitet. Idrott kan utgöra skillnaden mellan hälsa eller ohälsa, gemenskap eller utanförskap, ork eller trötthet. Vi behöver därför ge alla barn samma förutsättningar till att idrotta. På många håll beskrivs hur barns idrott idag alltmer har kommit att bli en klassfråga och att alla barn inte ges samma förutsättningar. Som förälder har jag sett hur vissa föreningar och lag hanterar dessa frågor utmärkt, medan andra skulle behöva jobba mer med att till exempel omsätta egna riktlinjer i praktiken.

 

Jämlik idrott handlar om att ge alla barn, oavsett kön, etnisk bakgrund, socioekonomisk status eller fysiska förmågor, en rättvis chans att delta och utvecklas samtidigt som man främjar social rättvisa och hållbara samhällsvärden. Det handlar om att skapa en inkluderande miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Genom att främja jämlik idrott ger vi alla barn möjlighet att växa, både fysiskt och mentalt. Jämlik idrott innebär också att avlägsna hinder och utmaningar som kan stå vägen för barns möjligheter att delta. Det kan handla om att tillhandahålla ekonomiskt stöd för dem som inte har råd med utrustning, resor eller avgifter, att erbjuda tillgängliga faciliteter och anpassningar för barn med funktionsnedsättningar, och att motverka könsstereotyper och främja jämställdhet inom idrotten.

 

Social hållbarhet inom idrotten handlar om att skapa en inkluderande och rättvis miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Det handlar också om att bekämpa diskriminering, främja barns rättigheter och respektera mångfalden i vårt samhälle. Genom att fokusera på socialt hållbar idrott kan vi bygga en stark samhällsgemenskap och uppmuntra barn att vara medvetna om och värdesätta olikheter.

 

För att främja jämlik och socialt hållbar idrott behöver vi engagerade tränare och ledare som är medvetna om vikten av inkludering och som kan skapa en miljö som uppmuntrar alla barn att delta och känna sig välkomna. Utbildning och medvetenhet om jämlikhetsfrågor och barnrättsfrågor inom idrottsorganisationer är avgörande för att säkerställa att ingen lämnas utanför.

 

Genom att prioritera barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott investerar vi i en inkluderande framtid där varje barn kan uppnå sin fulla potential oavsett bakgrund. Vi främjar hälsa, självförtroende, sociala färdigheter och långsiktig delaktighet. Samtidigt bygger vi ett samhälle som värderar och respekterar olikheter och skapar en stark gemenskap.

 

Vi behöver därför prioritera barns rätt till jämlik idrott och tillsammans arbeta för en idrottsmiljö som är öppen för alla, där ingen lämnas utanför och varje barn får växa och utvecklas. Vi behöver en barnstrategi på Åland som även omfattar barns rätt till en jämlik fritid. För att idrott ska vara inkluderande och tillgänglig för alla krävs medvetna beslut och handlingar. Inte bara av föreningar utan också av våra politiker och den offentliga sektorn som beslutar över vilka resurser föreningslivet ska få och enligt vilka premisser. Beslut inom idrotten om till exempel resor och selektering bör alltid föregås av en barnkonsekvensanalys. En annan viktig part är den privata sektorn och företag som väljer att stödja lokalt föreningsliv – stöd jämlik och socialt hållbar idrott.

 

 

Erica Lindberg (S)