Åtta timmars arbetsdag-för vem?
Den första 1 maj- var en manifestation för 8-timmars arbetsdag. Då man kämpade för 8-timmars arbetsdag fanns det massor med arbetskraft. De jobbade långa dagar och lönenivåerna var låga. Det var svårt att får det att gå ihop. En organiserad insats från massor av människor förbättrade den vanliga människans s.k. ”work-life balance”; för att använda ett modernt uttryck. Man skapade en ny norm.
Helt uppenbarligen gynnade detta Norden och Europas industrialisering och produktivitet. Det verkar ändå som att vetskapen om att man ökade produktionen även om arbetstagarnas arbetstid ändrade, är något som vi måste åskådliggöra om och om igen.
Jag önskar en konstruktiv diskussion om hur vi skall skapa framtidens arbetsliv. Det sker inte att ignorera det vi lärt oss under det senaste århundradet och återuppta den ekonomiska elitens argumentation anno 1890.
Det är arbetet och de som arbetar som skapar välfärden. Arbetstiden är en lika relevant fråga nu som någonsin. Att upprätthålla en hög sysselsättning kräver, bl.a. en ärlig och ödmjuk inställning inför att produktionen av varor och tjänster, är beroende av arbetstagare, som är närvarande på arbetsplatsen.
Vi löntagare kan påverka hur vårt arbetliv ser ut i framtiden. Vi förtjänar möjligheten att vara med och påverka hela Ålands framtid. Arbetstagarnas åsikter högt relevanta i sammanhanget.
Elin Sundback
