camilla gunell
Insändare: Camilla Gunell, Skärgårdstrafik i förändring
Första maj tal 2024 Camilla Gunell
Kära ålänningar, första maj-firare!
Socialdemokraterna på Åland sitter ännu en gång i landskapsregeringen. Vi har valt att ännu en gång att ta ansvar för Åland och vara ett regeringsparti. Den här gången tillsammans med liberalerna och centern. Vi tillträdde i den nya regeringen i december i fjol och vi har inte haft en enkel start. Vi lägger nog en totalt oromantisk smekmånad bakom oss. Nu är det hårt arbete som återstår, men vi är ju ett arbetarparti så det är vi vana med.
Vi socialdemokrater har tillträtt två ministerposter. Jag som infrastruktur och klimatminister och min kollega Arsim Zekaj som social- och hälsovårdsminister med ansvar för sjukvården, äldreomsorg, integration och jämställdhet. Vi har ett regeringsprogram som på många sätt är positivt och vill ta Åland framåt, men en kärv ekonomisk situation som kommer att kräva en hel del hårt arbete och förändring.
Det mesta i dagens politiska värld handlar om fyra krafter som driver nästan all utveckling:
- Klimatsituationen och den gröna
omställning som nu måste ske - Den ekonomiska situationen, behovet av tillväxt i befolkningen och ekonomin.
- Den digitala utvecklingen och Artificiell Intelligens
- Framför allt: Beredskap och säkerhet
Sedan Rysslands brutala angrepp på Ukraina som ännu pågår med full kraft lever vi i en säkerhetspolitisk situation som är beredd på olika typer av angrepp, där måste också Åland stärka sin beredskap och göra sig mindre sårbar beträffande energiförsörjning, infrastruktur, datasäkerhet, myndighetssamverkan och kompetens.
Vi har en klimatsituation som blir allt mer påtaglig och en utveckling som inte går tillräckligt snabbt framåt. Den gröna omställningen kostar också pengar. Åland har en skuld av uteblivna investeringar det vill säga sådant vi borde ha investerat i för länge sedan, som i utvecklad digitalisering och sjötrafik.
Jag gör nu allt som står i min makt att jobba för att åländsk infrastruktur säkras upp i svåra tider. Vi jobbar med att minska våra klimatavtryck för att kommande generationer ska leva tryggare. Vi jobbar också med nya affärsmöjligheter som finns i den havsbaserade vindkraften. Det är en potential vi behöver utforska, klimatet behöver vindkraft och energi från förnyelsebara källor – inte kol och olja. Den tiden är förbi.
När det gäller sociala omsorger och en stark, välutvecklad hälso- och sjukvård så har vi också valt att denna mandatperiod bära ett stort ansvar. Förutom att vi har den ministerposten i regeringen så leder Socialdemokraterna också ÅHS genom Sara Kemetter och KST genom Nina Fellman. Vi är en kraft att räkna med.
När människor blir äldre och de äldre blir fler så blir det här också ekonomiskt utmanande.
Vi har påtagit oss ett stort ansvar i en svår tid. Vi vet det. Vi vet att det kommer tuffa beslut. Vi kommer att göra vårt yttersta för att inbesparingar inte ska drabba patienter och klienter. Barn och svaga grupper ska inte drabbas av, det har vi överenskommit om i regeringsprogrammet. Vi vakar också över att patient- och klientavgifter inte höjs på ett oskäligt sätt. De åländska avgifterna ligger redan idag högst i Norden.
Vi är ett reformparti som inte är rädda för att förändra, ta ansvar för ekonomin, men det innebär också att satsa på samhällsbygget, människorna och utbildningen. Vi vill ha en stark välfärd, en fördelning av medel från de starkare till de svagare. Vi vill att alla på Åland ska ha det bra och ha en god levnadsstandard.
Det är viktigt att kommunerna har ekonomi att ge alla barn en bra skola och barnomsorg och de äldre en god omsorg och vård, men också för att klara det behövs förändring.
Vill man inget så står man stilla medan världen rusar vidare.
Vi fortsätter bygga Åland starkare och bättre för framtiden. Vi gör det tillsammans, i vår folkrörelse för ett solidariskt och tryggt Åland.
Kom ihåg att gå och rösta i EU-valet. Glad första maj!
Markägare är vi allihopa
Insändare: Ideologiskt driven politik snarare än ekonomisk
Under helgens kampanjande inför lagtingsvalet har vi träffat mycket människor på gator och torg. Besvikelsen över att Svenska folkpartiet (och den åländska ledamoten) valde att rösta för fortsatt förtroende för de sannfinländska ministrarna Riikka Purra och Wille Rydman har varit stor bland många ålänningar. Jag delar deras syn.
Att liberala partier väljer att släppa fram odemokratiska krafter till makten är svårsmält både i Sverige och Finland. Förutom att man är beredd att svälja stora doser rasism och hat mot människor med annan hudfärg och kulturer, så vill man också driva igenom ett regeringsprogram som innebär stora nedskärningar och försämringar för vanligt folk. Det godtagbara motivet är statsskulden.
Statsskulden behöver man hantera genom långsiktiga satsningar på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och satsningar på utbildning och klimatomställning. Enligt ekonomerna har landet 10-15 år på sig att vända kursen. Men alla åtgärder som nu vidtas är inte ekonomiskt drivna, utan ideologiska.
De inskränkningar som regeringen Orpo avser göra i strejkrätten, i möjligheten att utan skäl avskeda folk med kort varsel, att sänka skatter för de rikaste är inte ekonomiskt motiverade åtgärder. Det hjälper heller inte landets ekonomiska utveckling att sätta upp hinder för invandring i ett land med den svåra demografiska situation som Finland har.
Regeringen Orpo kommer dessutom att öka statsskulden med 40 miljarder till 2027. Man kan verkligen fråga sig om skattesänkningar för de rika är bra politik i det läget.
Det är ett stort ansvar som SFP tagit på sig som tungan på den parlamentariska vågen. Att legitimera Sannfinländarnas politik är ologiskt för ett parti som säger sig värna liberala friheter och mänskliga rättigheter. Ord spelar roll och påverkar som arsenik i små doser. Först märker man inte skillnaden, men på sikt är effekten oåterkallelig. Det är det farliga.
Camilla Gunell (S)
Insändare: (Obs) slösar med skattemedel
När man summerar den gångna mandatperioden kan man konstatera två saker:
De vallöften som gavs, det vill säga att säga riva upp kommunreformen och stoppa Gripö-projektet och elhybriden, det infriades. Sen blev det inget mer.
Obunden samling och Åländsk center vid makten har blivit oerhört dyrt för ålänningarna.
Det finns partier som vill utveckla genom reformer. Andra vinner val genom att bara säga nej.
Obunden samling vann det förra valet genom att piska upp stämningen kring kommunfrågan. Den draksådden har man fått äta upp, och kommunfältet är nu mer splittrat och svagare än någonsin.
Med juristerna Måtar och Häggblom som rådgivare sades avtalet om elhybriden upp. Det gick som det gick, och skulden tickar på med 3 000 euro om dagen i räntor.
Nu har Obunden samling hittat en ny fråga att säga nej till, den havsbaserade vindkraften. Medan övriga partier hedersamt förbundit sig att inte göra detta ännu högst osäkra framtidsprojekt till en valfråga, har de obundna gått all in med ett hopkok av halvsanningar och hotbilder. De ställer klimat- och miljöintressen mot varann och piskar upp stämningen för att folk ska glömma den gångna periodens katastrofer.
Detta är inte seriös politik. De obundna vill skapa en bild av att alla andra är förblindade av penningbegär, naiva i förhållande till ”storbolagen” och att ingen annan bryr sig om fiskar, fåglar och ålgräs, än mindre att rättvist fördela de eventuella intäkterna från havsvindkraften.
Det är inte sant. Det seriösa arbete som började med havsplanen går vidare. Det görs miljökonsekvensbedömningar. Experter på marinbiologi, fåglar, havsströmmar och isförhållanden gör undersökningar. Vid landskapsregeringen har man (äntligen) snabbat upp arbetet med att ta fram ett underlag för att bjuda ut havsområden på ett sätt som tar hänsyn till alla de aspekter som är viktiga för ålänningarna.
Det kan mycket väl hända att det inget blir. Kanske det inte blir lönsamt, kanske villkoren blir för stränga. Det återstår mycket arbete innan vi ens kommer så långt. Frågan är – ska en viktig framtida möjlighet till fossilfri energi och nya intäkter läggas i händerna på ett parti som inget vill.
Det blir dyrt och det är dumt.
Nina Fellman (S)
Camilla Gunell (S)
Camilla Gunell
Bästa första majfirare!
Arbetarrörelsen firar första maj – valåret 2023. Vårt tema är ”Den trygga vägen framåt”
Rubriken är vald i en tid då krig råder i många hörn av världen. Krig pågår i Europa genom Rysslands hänsynslösa angrepp på grannlandet Ukraina. Temat är också valt i en tid av ekonomisk otrygghet då många hushåll kämpar med höga priser på mat, bränsle, energi och räntor som stigit.
Det är också med stor oro vi ser att den regering som ska komma att lotsa landet genom alla dessa utmaningar ser ut att bli högerkonservativ koalition med Sannfinländarna.
Ja, men folket har talat i riksdagsvalet. Väljarna har ju röstat fram Sannfinländarna. Det ska väl avspegla sig i regeringsbildningen?
Så kan man resonera,
Men det är viktigt att minnas att det som gör våra länder till demokratier är inte endast valresultat. Allmänna val hålls också i odemokratiska länder som Nordkorea, Ryssland, Syrien och Ungern.
Demokratins grundstenar är yttrandefrihet, rätten att organisera sig, fria oberoende media, rättsstaten och fri åsiktsbildning. I dessa ligger demokratins grund, utan dem är val meningslösa. Man kan inte med öppna ögon ge makt till partier som har som uttrycklig agenda att rasera det som utgör demokratins grundstenar: där olikhet hatas, förföljs och tystas.
Vi ser det i hatet mot Pride-rörelsen, dvs sexuella minoriteter, kulturella och religiösa minoriteter, mot socialdemokrater, facklig organisering, public service, universitetens och forskningens ställning, kulturliv och rättssystem. För att inte tala om invandring och mångfald.
Denna värdegrund bygger på den liberala demokratins motsatser.
Hur kan då partier som vill slå vakt om det öppna samhället, den nordiska välfärdsstaten släppa fram högerauktoritära partier vars agenda är ett konkret hot mot dessa principer?
Både i Sverige och Finland är det små liberala partierna som är vågmästare och ger dessa regeringar majoritet.
Ska verkligen Svenska Folkpartiet med åländska riksdagsledamoten Mats Löfström i spetsen ge grönt ljus till en regering med Sannfinländarna? Trots att ni ser hur Liberalerna i Sverige ormar sig som en mask på krok då de måste svälja Sverigedemokraternas politik. Nej, SFP, gör inte det!
Legitimera inte en sådan regim i Finland, stå upp för era liberala ideal. När våra demokratiska fundament urgröps så sker det inte över en natt. Det sker successivt, så vi knappt märker det, om man inte är uppmärksam.
Populism och enkla svar på komplexa frågor ersätter forskning och evidens. Det ser vi i fråga om klimatet. En lögn och ett tyckande ska behandlas med samma respekt som ett forskningsbaserat faktum.
Får man upplysa om sexuella rättigheter i skolor? Handlar det om mänskliga rättigheter eller är det bara ”politik”? Även här på Åland anser ledamöter i lagtinget att föreningar som upplyser HBTQ-rättigheter inte ska släppas in i våra skolor.
Kvinnors rätt till jämställda liv ifrågasätts. Vi ser en tillbakagång i fråga om kvinnors rättigheter genom en ny våg av värdekonservatism.
Varför svänger politiken i den riktningen? Varför röstar så många på dessa krafter?
Populismen serverar lätta lösningar i en värld som är ganska skrämmande med klimatkris, krig, flyktingströmmar och ekonomisk oro.
Det är viktigt att människor känner att politiken är på deras sida. Det finns en oroväckande polarisering mellan stad och en avfolkningshotad landsbygd, mellan rika och fattiga, mellan prioriterade grupper och bortglömda. Där har vi alla en skyldighet att se till alla grupper och alla regioners behov.
Så när Finland och Åland nu ska ta itu med lågkonjunktur och åtstramningar i ekonomin så säger jag: ”Don´t be a Thatcher”! Se människan bakom siffrorna, fråga er vem det är som ska betala inbesparingar. Inbesparingar drabbar alltid någon. Oftast de som redan har det svårt. Öka inte motsättningarna mellan olika grupper i samhället eller öka klyftorna ännu mer. Gör tvärtom, jobba mot mer jämlikhet och ett samhälle som hänger ihop.
Den nordiska välfärdsstaten är den mest robusta samhällsmodell i hela världen som är mest motståndskraftig då kriser av olika slag drabbar oss. Vi kan fortsätta vara starka länder; om vi är långsiktiga, samarbetar och håller borta populism och antidemokratiska krafter från regeringsmakten.
Bästa första-maj firare. Jag önskar er alla en härlig dag och fortsättning på våren och valåret 2023.
Camilla Gunell
Bild. Jeremicphotograpy.com
Frågestund i lagtinget
Idag hade vi frågestund i Lagtinget, här kommer en sammanfattning. Frågestunden i sin helhet kan ses på lagtingets youtubekanal eller på lagtingets hemsida. Vad frågade socialdemokraterna om den här gången?
Camilla Gunell : Självstyrelselagen har gått på grund och nästa möjlighet för Åland att få en ny lag sker tidigast 2028. Nuvarande process under ledning av landskapsregeringen har tyvärr misslyckats. Min fråga till lantrådet är vilka slutsatser man dragit kring sitt eget arbete och vad som är nästa steg mot en ny självstyrelselag.
Jessy Eckerman: Jag frågade finansministern om människors ekonomiska situation och om ministern anser att LR gjort tillräckligt för att stöda ålänningarna i rådande situationen. Jag vet att på att många fler hamnat i ekonomiskt trångmål och folk har svårt att tackla både hyreshöjningar ökade matkostnader, räntor, elräkningar mm.. En undersökning i Finland visar att få ens klarar en ökning på 100 euro i månaden. De insatser som kommit har nätt jämnt täckt kostnaderna av inflationen.
Nina Fellman frågade Vice lantrådet: Landskapsregeringen har beviljat vindbolagen inom OX2 permanent näringsrätt, de facto i strid med gällande lag, till bolag som ännu inte finns utan är under bildning varande. Varför inte vänta på att vi har en ny näringsrättslagstiftning att vila besluten på, och på att bolagen som beviljas näringsrätt de facto existerar.
Misslyckad revision en stor besvikelse
Det bidde bara en teknisk justering av hela den stora och viktiga självstyrelselagsrevisionen. Om ens det. Lantrådet Veronica Thörnroos säger i media (10.10.2022) att hon varken är besviken eller förvånad. Efter 10 års arbete är alltså resultatet, i bästa fall, endast en teknisk justering som är direkt påverkad av att SOTE-reformen träder i kraft 1.1.2023.
Att regeringen Thörnroos är inte är besviken är konstigt. Jag är oerhört besviken. Något bra borde ha kommit ut under denna mandatperiod. Den politiska jordmånen i Helsingfors kunde inte ha varit bättre med den regeringskonstellation som ännu sitter. Svenska folkpartiet har haft Ålandsministerposten. Det borde ha lyckats bättre.
Här på hemmaplan beskrivs problemen i termer av ovilja hos de finländska företrädarna, omöjliga tjänstemän på justitieministeriet och att Åland körs över i alla sammanhang. Man börjar undra om det verkligen kan vara bara den ena partens fel när två träter. Har landskapsregeringen gjort allt rätt, kan man stillsamt undra.
Den samtalston och det klimat som landskapsregeringens högsta företrädare skapat både i korridorerna och i media gentemot riket är inte vacker. Skulle jag som företrädare för rikssidan bara hört en bråkdel skulle jag inte ha lust att vara särskilt hjälpsam gentemot Åland. Kanske det efter detta misslyckande med självstyrelselagen också är dags att de åländska förhandlarna ser sig i spegeln. Finns det ingenting de hade kunnat göra bättre?
Det har aldrig varit enkelt att nå segrar i Helsingfors. Men det har gått.
När regeringen Sjögren med undertecknad som vice lantråd drev igenom den första delen av revisionen, dvs förnyelsen av det ekonomiska systemet, var det också en kamp. Men det lyckades. Vi fick dessutom upp klumpsumman till 0,47 efter många förhandlingar med ett hårdnackat finansministerium. Det krävdes otaliga resor, telefonsamtal och odling av förtroliga kontakter. Främst genom finansminister Mats Perämaas (Lib) kontakter med Petteri Orpo (Saml) och (s) kontakter med Antti Rinne (sdp). Några dagar före valet 2019 besökte han Åland och lovade oss att ro i land paketet och han höll sitt löfte. Det nya ekonomiska systemet verkar nu fungera väl och levererar Åland mer pengar än tidigare. Samtidigt löste reformen rikets utmaningar med Åland i relation till Sote-reformen.
Den ekonomiska delen kan betraktas som del 1 i totalreformen. Moderniseringen av självstyrelselagen till de delar båda parter är eniga borde ha varit del 2. Den skulle nu ha legat på riksdagens bord. De frågor det råder oklarhet och oenighet om kunde förts till del 3 genom en sakkunnig arbetsgrupp. Denna modell har jag förespråkat nu i flera år. Tillvägagångssättet har också vunnit stöd hos andra partier.
Justitieminister Anna Maja Henriksson, SFP lämnade uppgivet uppdraget som Ålandsminister. Nästa minister, Thomas Blomqvist, kan inte trolla när tiden har gått så här långt. Vem ska orka föra detta vidare?
Justitieministeriets tjänstemän har vid det här laget med säkerhet mardrömmar om hela frågan. Kanske de åländska tjänstemännen likaså.
Att det efter 12 år blev så lite resultat är ett tungt konstaterande. Även vi på Åland måste göra en självrannsakan och en analys av misslyckandet till de delar det fallit på de åländska företrädarna.
Camilla Gunell (S)
Medlem i Självstyrelsepolitiska nämnden
Bild från pixabay.
Vattenskyddet är försummat
2021 skulle bli ”Vattnets år” lovade miljöminister Alfons Röblom i budgetdebatten 2020. Vattnets år både kom och gick, och när vi nu behandlar årsrapporten kan vi konstatera att åtgärderna har uteblivit.
Nya larmrapporter visar att vattenskyddet på Åland uppenbarligen inte fungerar, eftersom våra sjöar och hav fortsätter att må så dåligt.
Klimatförändringarnas effekter på havet är nedslående. Varmare temperaturer hotar att slå ut arter och ekosystem. I Markusbölefjärden, som är en av Ålands råvattentäkter, har läget i sommar varit så illa att kräftorna dött i burarna. Långvarig övergödning och tillrinning från främst jordbruket leder tillsammans med heta temperaturer till algblomning och syrebrist.
Efter torkan 2018 tillsatte jag som miljöminister en arbetsgrupp med representanter från Ålands vatten, kommunerna och landskapet en arbetsgrupp som kontinuerligt kunde diskutera och genomföra åtgärder till skydd för dricksvattnet. Den gruppen har vi i styrelsen för Ålands vatten velat ha tillbaka, men fått kalla handen av landskapet och miljöminister Röblom. Varför det?
Att utöka volymen och ta i bruk nya källor för dricksvatten är nu högst nödvändigt. Frågan om nya vatten- och avloppslösningar har sedan flera år legat på landskapsregeringens bord, utan respons. Detta är en verkligt viktig hållbarhetsfråga, att slå vakt om våra vattentäkter och långsiktigt säkra tillgången till vatten av god kvalitet, särskilt om Åland ska kunna växa i invånarantal och företag. I höst måste vi veta hur vi går vidare i frågan!
När gödsel från gårdarnas gödseltankar töms vid fel tidpunkt, eller i för rikliga mängder, rinner de ut i vattendragen. Det måste övervakas bättre av myndigheterna och tillsynens stärkas. Ett fortsatt arbete tillsammans med jordbrukare och markägare behövs, men också skärpt lagstiftning.
Åland har hamnat på efterkälken när det gäller vattenvården. Landskapet borde göra en jämförande studie med andra regioner om vårt vattenvårdsarbete är tillräckligt effektivt eller om man kan söka goda modeller från andra håll. Åland måste ligga i framkant, vattenfrågorna är så avgörande för våra livsbetingelser.
Klimatförändringarnas påverkan på Åland borde också utredas. Hur påverkas vårt samhälle av värmeböljor, torka och vattenbrist i våra sjöar. Här krävs också handlingskraft och engagemang av landskapet.
Å var finns vattenlagen? I flera år har vi väntat på att lagen ska överlämnas till lagtinget? Har den också somnat in?
Vattenfrågorna har förvisats långt bak i prioriteringarna för regeringen Thörnroos. ”Vattnets år” kom och gick – utan resultat. Havsbaserad vindkraft i all ära, men glöm inte Ålands viktigaste miljöfråga, vattnet.
Camilla Gunell (S)