Minister Zekaj, budget 2025

Talman, ärade ledamöter,

Under 2025 kommer vi att genomföra en rad konkreta förbättringar inom vår social- och hälsovård, med målet att ge alla våra invånare det stöd och den vård de behöver.

Jag ska presentera några av de viktigaste områdena vi fokuserar på nästa år.

Viktigt omställningsarbete på ÅHS och ny vårdstrategi
Vi är också mitt i ett stort omställningsarbete inom ÅHS. Syftet är att skapa en vård som håller långsiktigt och eliminerar risken för tvärnitar.  Parallellt kommer vi att ta fram en ny vårdstrategi som sträcker sig till 2040. Här ingår också en översyn av fastighetsfrågorna, då många av våra sjukhus och vårdlokaler är föråldrade och behöver moderniseras. Redan nu i november tillsätts en parlamentarisk arbetsgrupp som kommer att leda det här arbete.

Vår vårdpersonal gör ett ovärderligt arbete varje dag och förtjänar att arbeta under goda förhållanden. För att visa vår uppskattning kommer vi att satsa 3,5 miljoner euro på löneökningar inom ÅHS. Det här är en viktig åtgärd för att fler ska vilja arbeta i vården och för att de som redan är där ska känna sig sedda och uppskattade.

En ungdomsmottagning för unga
Våra unga behöver vårt stöd. Därför kommer vi, inom ramen för projektet Barn och unga, att prioritera utvecklingen av en ungdomsmottagning. Den ska vara en plats där unga kan få stöd för både fysiska och psykiska behov.

För att möjliggöra det här behöver vi också se över och bryta ner de lagstiftningshinder som finns idag.

Smidigare vårdkedjor och mindre byråkrati
Genom att slipa vårdkedjorna, från kommunal omsorg till sjukhusvård, vill vi säkerställa att övergångarna fungerar bättre och att ingen hamnar mellan stolarna. Vi kommer arbeta stenhårt att förbättra flera lagar, såsom KST-lagstiftningen, klientavgiftslagen och ÅHS-lagen. Målet är att skapa bättre samordning och ta bort gränshinder skapar svårigheter just i nuläget. Krångel ger ingen nytta till någon.

Stöd till närståendevårdare och stärkt funktionshinder
Vi vet att många närståendevårdare tar ett stort och viktigt ansvar. Därför kommer vi under våren att, tillsammans med ÅSUB, genomföra en kartläggning av deras situation för att se hur vi bäst kan stötta dem. Detta arbete kan komma att leda till åtgärder.

Samtidigt fortsätter arbetet med funktionshindersreformen under året, som ska stärka stödet och göra det mer tillgängligt för de som behöver det mest. Det här är ett större arbete som kommer behöva göras. Men det kan inte vänta.

 

 

Ny lag för missbruksvård
Beroende och missbruk är samhällsutmaningar som vi tar på allvar. Under 2025 kommer vi att ta fram ett nytt lagförslag för att ge rätt stöd och förebygga problem. Den här lagstiftningen har skjutits upp tidigare, men vi kommer nu att driva arbetet framåt.

Kompenserande åtgärder för avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget
För att mildra effekterna av att sjukdomskostnadsavdraget avskaffades, har vi presenterat ett nytt stödpaket som riktar sig till de som drabbats mest. Vi kommer att minska kostnadstrycket för patienter på ÅHS med 300 000 euro. Vi kommer också höja minimibeloppet för personligt bruk till 300 euro för klienter i ESB. Lag PM för bägge delar är under arbete och lämnas in här inom kort till Lagberedningen för att sedan kompletteras under första kvartal med uppgifter från beskattningen 2023 och verksamhetsstatistiken 2024 Vid en revidering av klientavgiftslagen kommer vi att se över minimibeloppet även för de klienter som bor hemma och att avgifter ska baseras på nettoinkomster. Det här arbetet inleds under året.

 

 

Ändringar i barnskyddslagen och strategi för barn och unga
Vi ser över barnskyddslagen och gör nödvändiga förändringar. Parallellt arbetar vi med att färdigställa en strategi för barn och unga, som planeras vara klar i maj 2025. Det här är viktiga steg för att våra barn och unga ska känna sig trygga och omhändertagna.

Social trygghet och bevakning av nationella förändringar
Vi bevakar också rikets arbete med att slå samman olika förmåner till ett allmänt stöd. Vårt fokus är att se hur dessa förändringar påverkar oss. Det här har vi ännu inte helt klart för oss. Det vi däremot vet är att vi långt har egen behörighet i flera av dessa stöd. Därför behöver vi vara på tårna fortsättningsvis.

Jämställdhet och integration
Vi fortsätter implementeringen av vårt jämställdhetsprogram och arbetar på en ny integrationslagstiftning som ska lämnas som lagförslag.

Insändare: Jämställdhet är ingen privat sak – det påverkar oss alla

Vi har nog alla hört det någon gång, att jämställdhet skulle vara en privat fråga. Att det är upp till var och en att lösa för sig själv, utan inblandning från samhället eller politiken. Men hur realistiskt är det egentligen? Hur ska vi kunna förändra något så stort och djupt rotat när vi alla är en del av strukturer och normer som funnits länge?

Ingen av oss har på egen hand skapat de förväntningar och begränsningar som finns omkring oss. Ändå påverkar de oss varje dag, hemma, på jobbet och i våra relationer. Strukturerna gör att kvinnor har svårare att nå toppositioner och ofta tjänar mindre än män, samtidigt som män förväntas prioritera karriären och sällan får visa sårbarhet. Gamla mönster begränsar oss alla, oavsett kön.

Jämställdhet handlar inte om att förstöra valfriheten eller att riva upp traditioner bara för sakens skull. Tvärtom handlar det om att ge alla samma chans att forma sitt eget liv, utan att hållas tillbaka av vad som ”förväntas” av oss. För vad är egentligen frihet om vi ändå sitter fast i roller och förväntningar från förr? Alla ska ha möjlighet att göra sina egna val, och då behövs ett samhälle som stöttar, inte stjälper.

När vi säger att jämställdhet är allas ansvar menar vi att ingen ensam ska behöva stå upp mot en hel kultur av osynliga regler och förväntningar. Att tro att individen ensam ska kunna förändra det här är att blunda för verkligheten. Samhället måste ta sin del av ansvaret. Vi behöver politiska beslut som gör det möjligt för alla att leva på lika villkor. Det handlar om lika lön för lika arbete, om föräldraförsäkringar som låter både män och kvinnor vara hemma med sina barn, och om arbetsmiljöer där alla har samma chans att nå framgång.

Att se jämställdhet som en privat sak är att lägga hela ansvaret på individen, när det egentligen kräver ett samhälleligt engagemang. Först när vi alla har samma förutsättningar kan vi tala om verkliga val. Jämställdhet handlar om att ge alla möjligheten att leva det liv de själva vill, på egna villkor, utan att hållas tillbaka av gamla idéer och roller.

Arsim Zekaj (S)

Jämställdhetsminister

INSÄNDARE: När stora löften reduceras till en container av besvikelse

 

Inom Ålands politiska sfär framträder en symbol skarpare än något annat – den ombyggda containern. Denna container, som introducerades som en lösning på ett tillgänglighetsproblem i skärgårdstrafiken, har för många av oss blivit en påminnelse om fyra år av missade möjligheter och ledarskapsbrist. För fyra år sedan, när valvinden blåste som starkast, översköljdes vi av löften om tunnlar, framsteg och välstånd. Men tiden har visat att dessa löften var tomma. Istället för framsteg har vi bevittnat skadestånd, uppskjutna beslut och slutligen, containern som kronan på verket.

 

Denna valkampanj är mer än bara ord; den är ett rop på genuin förändring. Jag är fast övertygad om att Åland inte bara kan, utan också måste, resa sig från denna malström av mediokritet. Nu står vi vid ett kritiskt vägval, ska vi fortsätta att förfalla eller ska vi förenas, mobilisera oss och kräva den förbättring vi så innerligt behöver?

 

Den 15 oktober har vi en unik möjlighet att välja ett modigare och mer dynamiskt Åland. Ett Åland som prioriterar handling framför ord, och visioner framför tomma löften. Låt oss, en gång för alla, bryta med denna deppiga containerpolitik. För Åland förtjänar inte bara bättre – Åland förtjänar det allra bästa.

Arsim Zekaj (S)

Insändare: Är Ålands framtid gisslantagen av gamla konflikter?

Är Ålands framtid gisslantagen av gamla konflikter?

När valtiden närmar sig känns det ofta som en repris på gammalt känt. Samma gamla argument, samma trötta frågor, och de där vanliga argumenten och lösningarna upprepas överallt igen. Låsta positioner tar över debatten, och både på sociala medier och i tidningar känns det som vi går på repeat. Rubrikerna känns alltid bekanta, och diskussionerna tenderar att följa precis samma mönster som förra valet, eller valet innan det. Det är nästan som att se om en gammal film, där du redan kan alla repliker; visst är det tryggt och bekant, men spänningen och nyfikenheten har falnat. Alla vet att när saker och ting börjar knaka och kännas trögt, då är det dags för en omstart.

Åland behöver förnyelse. Ett nytt sätt att tänka och ett nytt sätt att göra politik. Vi behöver sluta gå i gamla fotspår och istället våga pröva nya stigar. Det är inte bara dags för en ny melodi i politiken, utan för en hel ny låtlista. Vi behöver en klok generationsväxling, där unga röster, fräscha idéer och en ny energi får chansen att förnya lagtinget.

Kom ihåg, politik är inte raketforskning. Det är ett förtroendeuppdrag, något som medborgarna ger till individer de tror kan kan göra skilland. På Åland, liksom överallt, bör våra förtroendevalda framförallt ha en genuin vilja att lyssna, lära och leda. De behöver inte ha svar på allt, men de behöver kunna känna av ålänningarnas puls och vara redo att ta svåra beslut för det gemensamma bästa. Det är denna kombination av ödmjukhet inför uppdraget och en outtröttlig strävan att göra skillnad som gör en verklig ledare. Vi behöver fler sådana röster, som ser bortom rubrikerna och strävar efter det som verkligen spelar roll för Ålands framtid.

Det bubblar nämligen av energi i vårt samhälle. Unga röster, nya perspektiv, folk som tänker utanför boxen. De vill inte bara vara åhörare; de är redo att kliva fram och ta rodret. Och varför inte? Varför skulle inte nya idéer och modiga förslag få leda oss framåt? Det handlar inte bara om att byta ut ansiktena utåt. Det handlar om att verkligen förändra hur vi gör saker. För att uppnå detta behöver vi en rejäl omstart. En balanserad generationsväxling där nya talanger, kommer fram och tar plats. Vi behöver en ny sorts politik där samarbete och vision står i centrum. En politik som inte bara ser problem, utan främst lösningar och möjligheter. En generationsväxling i politiken är därför helt nödvändnig för att kunna lämna de djupt grävda skyttegravarna mandatperiod efter den andra. Ålands framtid hålls som gisslan av dessa djupa skyttergravar och konflikter som ekar från förr, vilket hindrar oss från att blicka framåt.

Låt oss inte vara det samhälle som fastnade i gamla hjulspår när världen omkring oss förändrades. Låt oss istället vara det samhälle som modigt klev fram, förnyade sig och visade att vi tillsammans faktiskt kan skapa ett startk Åland. Detta kräver att vi alla engagerar oss, stödjer de nya rösterna, och tar vårt eget ansvar.

 

Arsim Zekaj (S)

Lagtingskandidat

Insändare: ”Från flykting till förändringsagent: Min resa genom den nordiska socialdemokratiska modellen”

 

Mitt liv började i en konfliktfylld region, en plats där varje dag var en kamp för överlevnad. Som barn lärde jag mig snabbt att navigera genom vardagens utmaningar, att hitta hopp även i de svåraste stunder. Trots dessa prövningar bar jag på en dröm, en stark vilja att övervinna mina omständigheter. När jag anlände till Sverige som barn, möttes jag av en ny värld. En värld där gemenskap, jämlikhet och rättvisa inte bara var tomma ord, utan principer som genomfördes i praktiken. Här fick jag min första smak av socialdemokratin – en politisk filosofi som trodde på den lilla människans förmåga att växa och blomstra, oavsett deras bakgrund. Efter att ha flyttat till Åland fick jag en ännu djupare förståelse för dessa värderingar. Åländska socialdemokratin, trots sina unika utmaningar och kontext, bär på precis samma värdegrund som sina systerpartier i Norden. Dessa värderingar av jämlikhet, solidaritet och social rättvisa har guidat mig genom mina roller inom både offentlig sektor och näringslivet.

Från mina tidiga dagar i Sverige, tog jag mig upp till ledande tjänster i både Sverige och Åland. På Åland har jag dessutom utvecklats till en investerare och spelat en central roll i att starta ett framgångsrikt företag som tillgodoser många ålänningars behov. Genom hela min karriär har jag varit medveten om den oumbärliga symbiosen mellan näringslivet och den offentliga sektorn, vilket har gett mig en djup insikt i de utmaningar företagare möter i sin vardag.

Genom min resa från flykting till förändringsagent har jag lärt mig värdefulla lärdomar om kraften i gemenskap, jämlikhet och solidaritet. Dessa lärdomar kommer att vara centrala i mitt arbete för att forma politik som reflekterar dessa värderingar.

Min vision för framtiden är att skapa ett mer inkluderande, rättvist och jämlikt samhälle där alla individers potential kan realiseras. Jag vill arbeta för att stärka interaktionen mellan offentlig sektor och näringsliv. Min vision är att skapa ett klimat där både offentliga och privata aktörer samverkar på ett produktivt och meningsfullt sätt. Genom att främja denna typ av samarbete, tror jag att vi kan uppnå större effektivitet, innovation och hållbarhet i vår ekonomi. Detta innebär att vi måste främja en politik som stöder företagande, men samtidigt stärker välfärden. Vi måste se till att våra företag kan växa och blomstra, men också se till att alla ålänningar kan dra nytta av denna tillväxt. Genom att göra detta, kan vi bygga ett samhälle som är starkt, jämlikt och inkluderande – ett samhälle där alla kan bidra, och där alla kan dra nytta av vår gemensamma framgång.

Socialdemokratin, både i Sverige och på Åland, har varit avgörande för min personliga resa och jag tror starkt att den är avgörande för vår kollektiva framtid. Det är denna tro som driver mig, och det är denna tro som jag kommer att försvara och arbeta för i mitt politiska arbete. Jag kommer att använda min unika erfarenhet för att driva förändring, för att skapa ett samhälle där alla får möjligheten att växa, oavsett deras ursprung eller omständigheter.

Arsim Zekaj (S)

Photo by Nong on Unsplash

Ålands socialdemokraters tal under 1:maj

Nedan följer talen i textform och bilder  från  evenemanget .

PARTIORDFÖRANDE CAMILLA GUNELL

Bästa första maj-firare!

Vi möts i en tid då våren är lika bedövande vacker och hoppfull som alltid, men där våra sinnen tyngs av det ohyggliga som pågår i Ukraina.

Rysslands omotiverade angrepp på Ukraina har nu pågått i över 2 månader.

Putins regim har sedan invasionen den 24 februari bombat sönder och ödelagt städer, satt miljontals människor på flykt, förgiftat jordbruksmarker, dödat och plågat civila som sökt skydd från krigets fasor – krigsbrott som han måste ställas till svars för!

Det fasansfulla som utspelar sig i Ukraina medan vi står här berör oss djupt. Den övergivna nallebjörnen i rasmassorna, de livlösa och lemlästade kropparna på gatan, kvinnan som förtvivlat skakar på huvudet och frågar: Vad har vi gjort för att bli behandlade så här?

Ingenting har du gjort, kära medmänniska, vill jag säga.

Ingenting illa har du gjort.

Du är offer för maktgalna män med stormaktsdrömmar och en förvanskad, förljugen världsbild.

För 30 år sedan var jag studerande vid Åbo Akademi. Trots att laman skapade brödköer på Tavastgatan så kände vi unga ändå värmen från framtidens ljus. Berlinmuren hade ju fallit, Sovjetunionen hade kollapsat. Vi lärde oss ord som perestrojka och glasnost. Det kändes som att det nya Ryssland hade valt frihetens väg, mot demokrati. Nokias ringsignal skulle snart sätta folk i arbete, sätta punkt för lågkonjunkturen och skapa nytt välstånd.

För Finland låg plötsligt vägen västerut öppen – försvarsminister Elisabeth Rehn kunde köpa amerikanska Hornet plan och ett medlemskap i Europeiska unionen låg inom räckhåll.

Internet förde folk och nationer närmare varandra och man trodde att detta magiska nätverk skulle förhindra framtida krig. Statsminister Carl Bildt hade ju till och med skickat ett mail till USA:s president Bill Clinton!

Vi gick in i globaliseringens tidevarv, tänkte att friheten ska segra över ofriheten, att välstånd ska sluka fattigdomen.

När Ryssland gick till attack mot Ukraina under natten till sportlovets sista dag kändes det som att vi var grundlurade. Och därtill i en beroendeställning av rysk gas och olja.

Det aggressiva och oberäkneliga Ryssland gör nu att Finland tillsammans med Sverige söker en ny väg och en ny säkerhetsordning. Alliansfriheten som vi socialdemokrater har värnat starkt, och motvilligt vill släppa, håller på att omprövas.

Ett medlemskap i Nato kan förvisso ge trygghet i denna nya världsordning men innebär också nya utmaningar.

Finlands 1300 km långa landgräns mot Ryssland kan bli en skarp och spänd skiljelinje i en ny militär upprustning mellan öst och väst. Att i denna stund säga att säkerhet inte byggs med vapen avfärdas som naivt.

Hårda ord och kritik riktas mot Ålands demilitarisering med det ena utspelet efter det andra i riksmedia. Åland uppfattas av många som en akilleshäl i det finländska försvaret och ålänningarna borde därför själva förstå sitt bästa – nämligen att avveckla sin särställning och välkomna den finländska militären.

Men de folkvalda på Åland har inte makten att besluta något sådant.

Ålands demilitariserade och neutraliserade status är reglerad i internationella avtal och konventioner. Det är ingenting ålänningarna själva varken kan eller vill säga upp.

I hundra år har Åland framgångsrikt fungerat som ett självstyrt och demilitariserat landskap – två delar i vår särlösning som hänger tätt samman. I stället för en ny självstyrelselag som present på födelsedagen får vi nu ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap där vi inte helt säkert vet vad som händer med vår status som ”Fredens öar”.

Trots att tidtabellen nu är knapp så måste man ge tid till analys, utredning och klarlägganden om Ålands status på lång och kort sikt om vi blir en ö i ett innanhav omslutet av Natoländer.

Åland måste i riksdagens behandling av den säkerhetspolitiska redogörelsen kräva att särställningen bibehålls, och då anslutningsfördrag tecknas måste Åland få garantier för detta – genom ytterligare ett Ålandsprotokoll – i likhet med det vi fick vid EU-anslutningen.

Eller ska ålänningarna åter en gång som 1938 marschera genom Mariehamn i protest mot den militariseringen av Åland som då iscensattes genom Stockholmsplanen?

Men vad är ni rädda för, frågar sig någon. Inom Nato finns andra demilitariserade områden; Svalbard i Norge och flera grekiska öar. Vad är problemet?

De går inte att jämföra.

Ålands ställning är världsunik.

Ålandsexemplet har överlevt världskrig och det kalla krigets långa era och det är viktigt att Ålands demilitariseringen och neutraliseringen i samband med ett Nato-avtal inte devalveras!

Trots att vi lever i en tid av osäkerhet och oro måste vi ändå fortsätta tro att det går att bygga en fredligare värld med demokratiska medel.

Krig är lika brutala idag som igår. Människor lika sårbara som människor alltid har varit.

Vi måste fortsätta bygga en tryggare värld – genom globalt ansvar för varandra, människors fri- och rättigheter, utrota fattigdom och ge social rättvisa, mat och rent vatten.

Vi måste arbeta tillsammans för att nå målen om hållbar utveckling i alla länder, ta kampen mot klimatförändringarna och visa respekt för internationella avtal. Här kan vi ålänningar visa väg – ett Ålandsexempel för framtiden!

 

Tack för att ni lyssnat. Leve freden! Slava Ukraini!

Fotograf: Kaveh Bahar

 

ARSIM ZEKAJ

Kamrater, Partivänner och åhörare

 

Idag är arbetarrörelsens viktigaste högtidsdag.

Vi går ut på gator och torg. Rustade med kampvilja för att angripa våra ständiga motståndare.
Ni vet vad dessa heter.

Klassklyftor.
Ojämnställdhet
Rasism och Hopplöshet.

I år tillägnas vår högtidsdag Ukrainas folk och världsfreden. Kamrater, vi är del av en större och stolt arbetarrörelse som historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning.

”Satans mördare” är ett tal som Palme höll 1975. Detta tal är lika aktuellt i dag med hänvisning till Rysslands agerande i Ukraina.

Idag är det svårt att känna att orden räcker till eller spelar någon roll. Men med våra ord kan vi fördöma det som sker omkring oss, vilket vi kommer fortsätta göra. Vi kommer också fortsätta uttrycka solidaritet med de som nu drabbas och visa vår frustration, sorg och ilska över ännu ett krig i vår kontinent.

Kamrater, jag har vandrat på Kievs gator, delat min vardag med dess folk som vill leva i fred i frihet. Deras vardag har nu istället fyllts med fruktan och död. Det här kriget, liksom alla andra krig är alltid ett enormt misslyckande, som framför allt drabbar människor, som vill leva i fred.

Vi ser en våg av militär upprustning i världen, en trend som normaliserar våld och militära medel som lösning.

 

Vi befinner oss också i ett ständigt pågående krigstillstånd med flyktingtrömmar och mänskligt lidande. Det här kamrater är uppgifter vår samtid ställt oss inför. Dessa uppgifter kräver att vi ännu kraftigre inom arbetarrörelsen mobiliserar för fred, jämlikhet och solidaritet.

Jag är övertygad, när jag ser ut över vårt lokalsamhälle och världen, när jag ser krigen och de ökade klyftorna, att vi socialdemokrater och arbetarrörelsen har en fortsatt avgörande roll på Åland och vår omvärld. Vi fortsätter med kraft ta oss an de uppgifter som vår samtid och framtid kräver av oss. Jag är lika övertygad att vi socialdemokrater idag med nykraft står rustade för att bli ännu mer relevanta i vårt lokalsamhälle och för ett jämlikt och solidariskt Åland. Vi kommer outtrötligt ta fighten för välfärden och vårt gemensamma Åland.

 

Kamrater, vi har idag på vår högtidsdag, talat om internationell solidaritet och omtanke för människor emellan. Men imorgon fortsätter arbetet på att steg för steg förändra samhället och vår omvärld i vardag och verklighet

Fotograf: Kaveh Bahar

 

CARINA AALTONEN

Kamrater,

Det har varit känslofyllda dagar sedan Rysslands vedervärdiga anfallskrig mot Ukraina inleddes och bomberna började falla över skolor och sjukhus, över civila och soldater. Vi känner ilska och avsky mot krigets vidrigheter men också tacksamhet och värme när människor ställer upp för varandra, skänker pengar och förnödenheter, öppnar sina hem och hjärtan. Detta krig lämnar ingen oberörd. Många ålänningar och fler européer än någonsin vill och gör något konkret för att hjälpa. Denna våg av godhet ska vi ta vara på. Den gör något bra med oss alla.

 

En enda människa kan starta ett krig. Freden däremot måste vi skapa och försvara tillsammans. Genom att engagera oss och vara delaktiga i föreningsliv, idrotten eller kulturlivet väver vi starka band mellan människor som bidrar till sammanhållning och meningsfullhet.

 

Under många år har hoten och hatet ökat, framförallt på sociala media. Det är främst små och lättkränkta män som ger uttryck för sitt hat och mobbar mot kvinnor, socialdemokrater, invandrare, feminister, klimataktivister och andra som rubbar deras cirklar. Det är som ett pågående lågintensivt krig och ett allvarligt hot mot demokratin

 

Det politiska klimatet är hårt och människor som behövs för att bygga vårt samhälle skräms till tystnad när de ser hur drevet går mot de som står upp för frågor de tror på. Vi behöver fler engagerade och inte mera mobbare på Facebook. Det är dags att säga ifrån. Backa de som blir utsatta och få till stånd en klimatförändring mellan människor.

 

Det globala klimathotet är den största gemensamma ut­maningen som mänskligheten någonsin stått inför. Omställningen måste ske nu- snabbt och smart. Regeringen ska kunna hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Man får inte låta omställningen gå i stå genom att skylla på pandemin och ekonomin. Handlingsförlamningen hotar vår och våra barns framtid – det verkar som majoriteten i både lagting och regeringen innerst inne är klimatförnekare. Solpaneler på tiotusen tak, tack. Transportsystem som drivs fossilfritt. Hur svårt kan det vara?

 

Faktum är att vår välfärd skapas genom att vi utnyttjar de fattiga ländernas tillgångar, billig arbetskraft och obefintlig miljölagstiftning. Denna orättvisa är en grogrund för nya väpnade konflikter, fler flyktingströmmar och en mer osäker värld. Omställningen handlar om att vi också måste ta ett globalt ansvar i det lokala beslutsfattandet.

 

En ökad militär kapprustning och ett medlemskap i Nato är enligt min mening inte ett långsiktigt svar på krigshotet från öster. Det är säkert en kortsiktig lösning men i min värld borde vi i stället för utökade militära budgetar satsa motsvarande pengar på demokratiutveckling, jämställdhet, klimatomställning och mänskliga rättigheter. Mer vapen ger oss aldrig mer trygghet.

 

De socialdemokratiska värderingarna om alla ska ha det bra – inte bara vissa – gäller ännu. Så lämna sofflocket, kära vän. Kom med och jobba för en bättre, mer rättvis och fossilfri värld. Nästa år har vi val på Åland. Vi behöver omvandla nättrollens negativa energier till något bra och vi ska visa att mångfald är bättre än enfald, att rött alltid är rätt och freden bygger vi tillsammans. Heja Socialdemokraterna och glad första maj. Slava Ukraini!

Bild Kaveh Bahar

Ingemar Johansson höll en bön till freden och friheten. Bild Kaveh Bahar

 

Sossekören ledd av Miina Fagerlund vid elpianot. Kören bestod i år av Dexter Mäkelä, Jessy Eckerman, Jerry Jansson, Lasse Welroos, Elin Sundback, Sara Kemetter, Camilla Gunell och Helena Flöjt. Ljudtekniker: Kutten Lindbom. Kören dock i lite mindre antal sångare än vanligt pga coronans framfart fixade alla texter , stämmor och sånger galant, Bild: Kaveh Bahar

Helena Flöjt Josefsson uppträdde Bild Kaveh Bahar

Full rulle när soppan skall värmas , Arezoo rör om så soppan inte bränner i botten Henrik och Gunilla står redo att hjälpa till tillsammans med Camilla och Lasse ,  Foto Jessy Eckerman

60 liter soppa gick åt och många liter kaffe serverades, på bilden Arezoo och Henrik som var med och förtjänstfullt skötte utdelningen.

Många åskådare slöt samman för att lyssna på tal, sång och smaka på den goda ärtsoppan och en kopp rykande kaffe i vårsolen. Vi samlade ihop pengar till Emmaus Ukrainahjälp. Foto Jessy Eckerman

Kiki Alberius Forsman var gästtalare vid evenemanget och talade om 17 rörelsen som träffas varje dag kl 17 utanför ryska konsulatet för att manifestera och demonstrera mot kriget i Ukraina. Hon uppmanade alla att engagera sig, besök gärna 17-rörelsen i Esplanaden kl 17 varje dag. Maninfestationen pågår endast 10-15 minuter per gång och du träffar likasinnade och har möjlighet att visa ditt stöd till Ukraina samtidigt som du kan tala med likasinnade. Foto: Ingemar Johansson

 

Många tack och tusen röda rosor till alla som deltog  och bidrog till Arbetarrörelsens traditionsenliga 1: majfirande.