Arezoo Naely

Bästa förstamaj-firare!

Jag vill tala till er om situationen i Iran. Situationen är förfärlig.

Protesterna mot regimen i Iran har nu pågått sedan 26 september 2022 och i dag är det närmare 154 dagar som människor fortsätt att demonstrera mot regimen.

Mycket har hänt sedan den 22-åriga Mahsa Amini blev dödad av regimens moralpolis. Händelsen med Mahsa Aminis död blev starten för alla dessa demonstrationer och hon blev en symbol för landets och kvinnornas frihet.

Sedan dess har en demonstrationsvåg spridit sig som en löpeld över hela världen. I dessa protester världen över har kvinnor haft en stor roll.

Flickors och kvinnors situation i Iran är långt ifrån trygg. Flickor både på hög- och lågstadiet drabbas utsätts för attacker med kemiska gaser som skadar lungorna så att de får tungt att andas och många dör, tyvärr. Flickorna utsätts också för andra attacker i form av förgiftning av skolmaten.

Många ungdomar blev av med sitt ena eller båda ögon då de medvetet och utstuderat skjutits av polisen.  På gatorna bränns både sjalar och den iranska flaggan. Civila demonstranter har både fängslats och dött. Tusentals demonstranter är dödade och fängslade, hundratals av dem som dödats är minderåriga barn.

I slutet av januari skriver tidningen Journalisten att över 55 journalister har gripits av den iranska regimen och fortsatt sitter 27 av dem i fängelse.

Arezoo Naely

Bild. Jeremicphotograpy.com

Daniel Hellsten

Vänner och första maj-firare 

Vi arbetare kommer alltid att behövas. Utan oss stannar samhället. Dörrar går inte att öppna, varor går inte att sälja, hus gå inte att bygga utan oss.

För vårt arbete behöver arbetsgivarna betala mera tillbaka till oss för dom viktiga varor och tjänster vi gör för alla våra kunder och klienter, elever och patienter.

 

Att rikedomarna centraliseras och koncentreras mer än någonsin är inget som främjar den allmänna ekonomin. Ingen har någonsin blivit rik helt själv. Vinsterna  framställs genom andras svett, tårar, ömmande ryggar och trötta fötter.

Det är dom anställda som bygger upp företagen inifrån. Utan oss så rasar dom samman. Det är vår stolthet, och det vi måste få uppskattning för, inte bara i applåder och tack utan i reda pengar.

 

Minns bara hur det var under pandemin.  Då var det smärtsamt uppenbart att fabrikerna stannade utan arbetare. Sjukvården skulle inte heller vara något utan alla sjuksköterskors, närvårdares, städares och läkares hårda arbete.

Eller tänk på lärarna som gör sitt allra bästa för att alla barn ska ha det bra i skolan.

 

Det är politikens ansvar att se till att företagen och dom rika storägarna betalar skatt och ordentligt med lön till arbetarna som samhället utbildat åt dem i skattebetalda skolor. Det är det facken ska jobba för.

Utan oss skulle samhället kollapsa, och det är vi som fyller denna värld med liv och rörelse och ser till att dom som säljer har en marknad för sina varor och tjänster

Av var och en efter förmåga och till var och en efter behov.

Tack kamrater, och glad 1 maj – arbetarnas dag.

 

Daniel Hellsten

Bild. Jeremicphotograpy.com

Elin Sundback

Åtta timmars arbetsdag-för vem?

Den första 1 maj- var en manifestation för 8-timmars arbetsdag. Då man kämpade för 8-timmars arbetsdag fanns det massor med arbetskraft. De jobbade långa dagar och lönenivåerna var låga. Det var svårt att får det att gå ihop. En organiserad insats från massor av människor förbättrade den vanliga människans s.k. ”work-life balance”; för att använda ett modernt uttryck. Man skapade en ny norm.

Helt uppenbarligen gynnade detta Norden och Europas industrialisering och produktivitet. Det verkar ändå som att vetskapen om att man ökade produktionen även om arbetstagarnas arbetstid ändrade, är något som vi måste åskådliggöra om och om igen.

Jag önskar en konstruktiv diskussion om hur vi skall skapa framtidens arbetsliv. Det sker inte att ignorera det vi lärt oss under det senaste århundradet och återuppta den ekonomiska elitens argumentation anno 1890.

Det är arbetet och de som arbetar som skapar välfärden. Arbetstiden är en lika relevant fråga nu som någonsin. Att upprätthålla en hög sysselsättning kräver, bl.a.  en ärlig och ödmjuk inställning inför att produktionen av varor och tjänster, är beroende av arbetstagare, som är närvarande på arbetsplatsen.

Vi löntagare kan påverka hur vårt arbetliv ser ut i framtiden. Vi förtjänar möjligheten att vara med och påverka hela Ålands framtid.  Arbetstagarnas åsikter högt relevanta i sammanhanget.

Elin Sundback

Bild:jeremicphotograpy.com

Jakob Lavonius

Kamrater!

 

Vad  är det vi talar om, vi demokratiska socialister, när vi talar om trygghet?

 

När vi talar om trygghet talar vi inte om de luftslott av ängslan värdekonservatismen bygger åt sig, den falska trygghet som utvinns ur en omöjlig och livsfientlig längtan efter en likriktad kultur där alla vet sin plats och där skomakaren blir vid sin läst. 

 

Vi talar inte heller om tryggheten i en business as usual, som i sin övertro på ett brustet system vill blunda inför de systemiska utmaningar vi nu står inför – utmaningar som är  av en aldrig tidigare skådad komplexitet och omfattning. Vi kan inte och vill inte stå svarslösa  inför nyliberalismens skadeverkningar på ekosystem, kroppar och gemenskaper.

 

Den trygghet vi talar om är inte – och kan inte vara – en trygghet byggd på stagnation, rädsla eller sentimentalitet. För skillnaden mellan en livskraftig politisk vision och den auktoritära förvirring som alltmer breder ut sig i vårt närområde är just insikten om detta: att den trygga vägen framåt inte existerar som något på förhand givet, utan som något som måste byggas av oss tillsammans – meter för meter, i svår och skiftande terräng. 

 

Detta har kanske aldrig varit så brännande som det är i just vår tid. Alla händer behövs, alla hjärnor och alla röster — vår gemensamma trygghet bygger på att de släpps fram och tas tillvara. 

 

Att bygga trygghet betyder att bygga gemenskaper. Att bygga trygghet betyder att bygga makt – den enskildes makt över sitt eget liv och vår gemensamma makt över det vi har gemensamt.

 

Jag tror på den framtid som vi bygger tillsammans. Jag är övertygad om att den måste  byggas på solidaritet och tillförsikt, och inte på splittring och rädsla.

Jakob Lavonius

Bild. Jeremicphotograpy.com

Anu-Riikka Eriksson

Bästa kamrater och första majfirare

 

Jag heter Anu-Riikka Eriksson och är lärare i barnomsorgen samt barnskötare inom sjukvården.

Vi socialdemokrater sätter välfärden först.

För att nå hållbar utveckling på Åland behöver vi bygga en stadig grund I samhället. Det råder en del osäkerhet kring oss. Vad kommer det att hända i arbetsmarknaden, i ekonomin och i världen.

 

Förr i tiden i Norden byggde man de äldsta sjömärkena kumlen av stenar vid djupa stränder för att kunna navigera mot djupare och tryggare vatten då det fanns dåligt sikt.

För att lyckas bygga en stadig kummel i vårt samhälle bör vi se till att alla stenar i välfärden är på plats med tillräckliga stöd och resurser.  Om en av grundstenarna är ostadig går det inte bygga kumlen vidare.

Jag vill personligen lyfta upp barnomsorgens och barnomsorgspersonalens betydelse som en samhällets grundsten.

Det är viktigt att få tillräckliga resurser till utbildningen och daghemsverksamhet så att alla barnen är lika värda oavsett hemkommunen på Åland. Familjer bör få trygg och kvalitativ barnomsorg med tillräcklig och kompetent personal. I förebyggande arbete i tidigt skede mot mobbning och arbete med barnen med särskilda behov under skolåldern kan vi underlätta barnets senare lärande och skolgång samt spara framtida skolresurser.

Det behövs en stark socialdemokratisk arbetarrörelse som bygger ett hållbart och demokratisk Åland, en stadig kummel, med frihet, jämlikhet och solidaritet där alla kan leva tryggt.

Anu-Riikka Eriksson

Bild. Jeremicphotograpy.com

Camilla Gunell

Bästa första majfirare!

Arbetarrörelsen firar första maj – valåret 2023. Vårt tema är ”Den trygga vägen framåt”

Rubriken är vald i en tid då krig råder i många hörn av världen. Krig pågår i Europa genom Rysslands hänsynslösa angrepp på grannlandet Ukraina. Temat är också valt i en tid av ekonomisk otrygghet då många hushåll kämpar med höga priser på mat, bränsle, energi och räntor som stigit.

Det är också med stor oro vi ser att den regering som ska komma att lotsa landet genom alla dessa utmaningar ser ut att bli högerkonservativ koalition med Sannfinländarna.

Ja, men folket har talat i riksdagsvalet. Väljarna har ju röstat fram Sannfinländarna. Det ska väl avspegla sig i regeringsbildningen?

Så kan man resonera,

Men det är viktigt att minnas att det som gör våra länder till demokratier är inte endast valresultat. Allmänna val hålls också i odemokratiska länder som Nordkorea, Ryssland, Syrien och Ungern.

Demokratins grundstenar är yttrandefrihet, rätten att organisera sig, fria oberoende media, rättsstaten och fri åsiktsbildning. I dessa ligger demokratins grund, utan dem är val meningslösa. Man kan inte med öppna ögon ge makt till partier som har som uttrycklig agenda att rasera det som utgör demokratins grundstenar: där olikhet hatas, förföljs och tystas.

Vi ser det i hatet mot Pride-rörelsen, dvs sexuella minoriteter, kulturella och religiösa minoriteter, mot socialdemokrater, facklig organisering, public service, universitetens och forskningens ställning, kulturliv och rättssystem. För att inte tala om invandring och mångfald.

Denna värdegrund bygger på den liberala demokratins motsatser.

Hur kan då partier som vill slå vakt om det öppna samhället, den nordiska välfärdsstaten släppa fram högerauktoritära partier vars agenda är ett konkret hot mot dessa principer?

Både i Sverige och Finland är det små liberala partierna som är vågmästare och ger dessa regeringar majoritet.

Ska verkligen Svenska Folkpartiet med åländska riksdagsledamoten Mats Löfström i spetsen ge grönt ljus till en regering med Sannfinländarna? Trots att ni ser hur Liberalerna i Sverige ormar sig som en mask på krok då de måste svälja Sverigedemokraternas politik. Nej, SFP, gör inte det!

Legitimera inte en sådan regim i Finland, stå upp för era liberala ideal. När våra demokratiska fundament urgröps så sker det inte över en natt. Det sker successivt, så vi knappt märker det, om man inte är uppmärksam.

Populism och enkla svar på komplexa frågor ersätter forskning och evidens. Det ser vi i fråga om klimatet. En lögn och ett tyckande ska behandlas med samma respekt som ett forskningsbaserat faktum.

Får man upplysa om sexuella rättigheter i skolor? Handlar det om mänskliga rättigheter eller är det bara ”politik”? Även här på Åland anser ledamöter i lagtinget att föreningar som upplyser HBTQ-rättigheter inte ska släppas in i våra skolor.

Kvinnors rätt till jämställda liv ifrågasätts. Vi ser en tillbakagång i fråga om kvinnors rättigheter genom en ny våg av värdekonservatism.

Varför svänger politiken i den riktningen? Varför röstar så många på dessa krafter?

Populismen serverar lätta lösningar i en värld som är ganska skrämmande med klimatkris, krig, flyktingströmmar och ekonomisk oro.

Det är viktigt att människor känner att politiken är på deras sida. Det finns en oroväckande polarisering mellan stad och en avfolkningshotad landsbygd, mellan rika och fattiga, mellan prioriterade grupper och bortglömda. Där har vi alla en skyldighet att se till alla grupper och alla regioners behov.

Så när Finland och Åland nu ska ta itu med lågkonjunktur och åtstramningar i ekonomin så säger jag: ”Don´t be a Thatcher”! Se människan bakom siffrorna, fråga er vem det är som ska betala inbesparingar. Inbesparingar drabbar alltid någon. Oftast de som redan har det svårt. Öka inte motsättningarna mellan olika grupper i samhället eller öka klyftorna ännu mer. Gör tvärtom, jobba mot mer jämlikhet och ett samhälle som hänger ihop.

Den nordiska välfärdsstaten är den mest robusta samhällsmodell i hela världen som är mest motståndskraftig då kriser av olika slag drabbar oss. Vi kan fortsätta vara starka länder; om vi är långsiktiga, samarbetar och håller borta populism och antidemokratiska krafter från regeringsmakten.

Bästa första-maj firare. Jag önskar er alla en härlig dag och fortsättning på våren och valåret 2023.

Camilla Gunell

Bild. Jeremicphotograpy.com

Jessy Eckerman

Bästa åhörare, vi trots att solen skiner i ansiktet, ärtsoppan och kaffet värmer i magen och våren här —- så lever vi i en orolig tid.

 En tid med inflation och oroligheter runt om oss, inflationen har under en lång tid drivit upp priserna på mat, boende, el och bränsle, och det drabbar alla ålänningar på ett eller annat sätt.

De mest livsnödvändiga konsumtionsvarornas priser har ökat markant över tid, men varken löner, stöd eller pensioner har riktigt hängt med.

Vissa påstår att Åland är rikt men statistiken och de höjda rösterna runt om oss bekräftar att bilden av det rika Åland inte motsvara flera av ålänningarnas vardag.

Jag vill vara med och skapa ett Åland där alla barn skall kunna äta sig mätta, inte bara genom lunchen i skolan, där arbetspensionärer, ensamstående föräldrar och sjukpensionärer skall slippa oroa sig ännu mer sjuka för morgondagen.

Att vända på den här trenden är politikens ansvar, vi behöver ha en återhämtningsplan,

en plan som förhindrar att klyftorna i samhället ökar ännu mer.  Socialpolitiken måste högre upp på agendan!

När det krisar runt om oss måste vi kunna lita på att det åländska samhället värnar om oss oavsett vilka förutsättningar vi har från början.

Tänk om sociala frågor gavs ens hälften så mycket plats i de politiska rummen och feta tidningsrubriker som alla turer som tillexempel skärgårdstrafiken!

Tänk om de hetaste frågorna på den politiska agendan varit jämställdhet, tillgänglighet,   jämlikhet och att minska den ekonomiska utsattheten i samhället!

Tänk om det förebyggande arbetet bland barn och unga diskuterats i alla kommunstyrelsers budgetdebatt som det högst prioriterade ärendet för mandatperioden!

En socialdemokratisk politik är långsiktig och stärker samhället under kriser-

vi utnyttjar INTE den rådande krisen för att förverkliga ideologiska och kortsiktiga nedskärningar inom offentlig sektor, nedskärningar som sen blir svåra att reparera

vi använder INTE kriser till att försvaga arbetsrätten eller att skapa oro och odla hat, och misstro mellan människor.

Första maj – arbetarrörelsens dag – är en dag då vi minns alla de tidigare utmaningar vi klarat oss igenom,  vi kan skapa en bättre morgondag. 

Jag önskar er alla en fin första maj.

Ta hand om varandra kamrater.

Jessy Eckerman

Bild. Jeremicphotograpy.com

Nina Fellman

Bästa vänner och kamrater

Mitt perspektiv på politiken har ändrat många gånger. När jag var ung sträckte sig mitt liv bortom horisonten. När jag fick barn växte spannet till deras livstid. Nu ska jag bli farmor, och min horisont är 2123 då hon som föds i år fyller 100.

Vad ska vi göra idag så att mitt barnbarn kan se tillbaka på ett långt och bra liv 2123?

Politikens ansvar, för mig och för socialdemokratin är att reformera och utveckla, att inte stanna upp och att arbeta för framtiden.

Därför har det varit ledsamt att se hur denna mandatperiod på Åland så oerhört starkt präglats av, i ordets sämsta bemärkelse, ett nollresultat. Ingen kriskommunslag eller kommunreform. Ingen tunnel, bara skadestånd. Ingen kortrutt. Ingen näringsrättslag. Ingen klimatlag. Ingen vattenlag. Ingen helhet kring ett kostnadsfritt gymnasium. Det goda som hänt är det regeringen Marin i Finland åstadkommit, och det är ganska mycket.

Ett valår är det viktigt att fundera framåt. Vad vill vi åstadkomma, och vem kan vi jobba med? Vi har många viktiga saker vi vill förändra, med kommunerna, med näringslivet, med den sociala tryggheten, klimatet och utbildningspolitiken. Det kunde vi göra med liberalerna. Men vi kan inte skära ner och spara på det sätt som högerfalangen i liberalerna vill. Med centern har vi mer gemensamt kring den ekonomiska politiken, det balanserande och upprätthållande samhällsansvaret. Men med dem blir det inga reformer, och vi vill inte bara förvalta och dela ut poster till våra kompisar.

Det här är ett löfte: när valet är över i oktober kommer vi att jobba för en regering som driver våra frågor, med en gemensam värdegrund och människosyn. Vi sätter oss inte i famnen på brunhögern och vi stannar inte upp för husfridens skull.

Vänner, väljare. Det är ni som ska ge oss förtroendet och styrkan att vara med och bestämma.

Tack kamrater.

 

Nina Fellman

Bild. Jeremicphotograpy.com

Sara Kemetter

Kära vänner,

Idag, den första maj, samlas vi för att fira arbetarrörelsens dag och hedra arbetarnas kamp för rättvisa och jämlikhet. Vi står också tillsammans för att främja vikten av utbildning för en trygg framtid, även här på Åland.

Utbildning är av stor betydelse för den åländska politiken. Det är genom utbildning som vi kan skapa en framtid där alla ålänningar har lika möjligheter och kan uppnå sina fulla potentialer. Vi måste sträva efter att skapa en högkvalitativ utbildning som är tillgänglig för alla, oavsett bakgrund eller inkomstnivå.

Det sjunkande lärresultat, det läckande stödsystemet för invandrare och bristerna i trestegsstödet är utmaningar som inte kan lösas utan ökad finansiering. Finansieringen till utbildningen behöver höjas till en hållbar nivå för att skolan ska kunna vända den negativa trenden i lärresultat. Det behövs långsiktiga satsningar för att öka antalet undervisningstimmar i de lägre årskurserna, förbättra trestegsstödet och tillgodose behovet av utökad elevvård. Inlärningsresultaten kan inte förbättras om inte den ekonomiska satsningen på utbildning ökar.

Det behövs ett systemskifte inom utbildningspolitiken för att vi ska bibehålla grundtanken om en jämlik utbildning, allt annat är ett svek mot barn och ungdomar. Det är dags för Åland att lyfta utbildningspolitiken på första sidan. Ålands landskapsregering behöver ta huvudansvaret för att skapa likvärdiga förutsättningar, annars går vi mot en segregering i samhället.

På Åland har vi många elever från Ukraina. Det behövs satsningar på elever med invandrarbakgrund, som kan vara till och med två år efter i sitt lärande i jämförelse med den åländska eleven i snitt. Invandrarelevers subjektiva rätt till stöd måste också lagstadgas för att vi ska få lärresultaten att öka.

Vi måste kunna garantera att eleverna har tillräckliga språkkunskaper för att klara av studier på andra stadiet och ha bättre förutsättningar att integreras i samhället.

Lärare vet och ser vad som behövs, men det saknas resurser, stödfunktioner och tid. Det här leder tyvärr till samvetsstress hos lärare och en ständig känsla av otillräcklighet. Genom att se till att finansieringen är i gott skick främjar man samtidigt lärarnas ork i arbetet. Som lärare blir man ledsen och frustrerad när elever inte får det stöd som krävs. Satsningar på skolan stöder också elevernas välbefinnande, vilket är viktigare än någonsin när illamåendet bland de unga ökar.

Vi inser också vikten av att investera i utbildning för att skapa en trygg och stabil framtid på Åland. Genom att ge våra ungdomar och samhällen de nödvändiga verktygen för att utvecklas, kan vi skapa ett samhälle där vi tillsammans kan möta de utmaningar vi står inför.

Så på denna första maj, låt oss återigen förnya vårt engagemang för utbildning och för en tryggare framtid här på Åland. Låt oss fortsätta att kämpa för en värld där alla ålänningar har tillgång till högkvalitativ utbildning. Låt oss sträva efter att utbilda och utveckla våra ungdomar och våra samhällen, och därmed skapa en trygg och hållbar framtid för oss alla på Åland.

Tack.

 

Sara Kemetter

 

Bild. Jeremicphotograpy.com