Tony Wikström skriver i sin blogg och i insändarform att det självstyrda Ålands parlament förtjänar att tas om hand med varsam hand och respekt:
1978 var Thorbjörn Fälldin statsminister, John Paul I blev påve (men dog bara en månad senare), skådisen Malin Åkerman föddes och på krogen imiterades Travoltas danssteg till tonerna av Bee Gees. Det var alltså väldigt länge sen.
Samma år invigdes självstyrelsegården som ritades av Helsingforsaren Helmer Stenros. Lagtinget och landskapsregeringen(eller landskapsstyrelsen som det hette då) var en del av projekt 77 där man byggde större än nånsin tidigare och därför började med stadshotellet för att inte göra om eventuella byggmissar gällande kronan på verket – det självstyrda landskapet Ålands parlament.
Vid tiden för bygget oroades allmänheten över att de lådliknande byggnaderna var alltför moderna, och nästan 40 år senare kan man konstatera att tycke och smak går i cykler, och just nu känns det faktiskt som om utformningen ligger rätt i tiden igen!
Ett parlament ska stå över modenycker och bevaras i ursprungsskick så långt det är möjligt, vilket också gjorts genom åren. När möblerna, varav en del är designat av storheter som Alvar Aalto, slits så kläs dessa om och förnyas med största respekt och varsamhet. Nu har turen kommit till det som inte alltid syns men definitivt märks.
Ventilationen är det som står högst upp på prioritetslistan.
Dessutom kommer fönster att bytas ut mot moderna dito med hög energieffektivitet. Ren, lagom varm inomhusluft som håller sig inom riktvärdena är ett minimikrav för att huset och människorna som jobbar däri ska må bra. Tekniken på detta område har gått fram enormt sedan 1978 så det är hög tid för renoveringen som egentligen borde gjorts för länge sen.
Andra områden som också kommer att ses över är bland annat tillgängligheten för funktionsnedsatta, säkerheten i huset, möjlighet till arbetsplats för alla ledamöter i huset, en del mattbyten och golvunderhåll, mer ändamålsenliga utrymmen för utskott och personal samt en översyn av teknik och belysning.
När Ålands Demokratis Stephan Toivonen gång på gång ställer renoveringen mot landskapets underskott och uppmanar till en skrotning av projektet är det inte bara fråga om ett billigt populistiskt tilltag å ekonomins vägnar. Nej, samtidigt riskerar han husets och personalens hälsotillstånd, trygghet, tillgänglighet och framförallt – närmast skymfar den djupa respekt och stolthet som jag tror att dom flesta ålänningar känner gentemot sin parlamentsbyggnad.
Självklart ska vi ta hand om självstyrelsegården, Ålands stolthet och officiella ansikte ut mot omvärlden.
Exakt när spaden sätts i marken och vart lagtinget flyttar under byggtiden är en annan fråga som säkerligen klarnar så småningom.
Tony Wikström (S)
