Ålands landskapsregering avser nu, mitt i en brinnande kris, genom kraftiga nedskärningar strypa det som ska hålla igång samhället. Vår offentliga sektor, landskapets förvaltning, sjukvården, skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen i kommunerna är utsatta för stora påfrestningar men lever upp till utmaningarna på ett imponerande sätt. Alla jobbar hårt för att verksamheterna ska fungera under press och rädsla för smitta.
Tacken för det är att finansminister Roger Höglund (C) meddelar att nästa år ska det sparas fyra miljoner och servicenivåerna ska ner. Och efter det ska det sparas ännu mera. Otack är världens lön.
Många företag inom privat sektor har det riktigt tufft. Arbetslöshet och permittering är mångas nya tillvaro och osäkerheten inför framtiden är stor. Folk är frustrerade, mår psykiskt dåligt, känner sig ensamma och övergivna. I det läget behövs två saker; satsningar som skapar framtidstro och att samhällets skyddsnät är starka.
I detta läge är det viktigt att landskapet håller ut och skapar fortsatt ekonomisk stabilitet i samhället. Det är ingen katastrof att landskapet lånar, så länge man använder pengarna på ett förnuftigt och framåtsyftande sätt och samtidigt beslutsamt driver fram förändringar som på ett bestående sätt skapar tillväxt i ekonomin. Kommunreformen är en helt nödvändig sådan strukturell förändring som inte längre kan vänta. Färre kommuner är nödvändigt för att öka effektiviteten i den offentliga ekonomin.
Rädslan för lån är på många sätt överdriven. Offentlig ekonomi fungerar inte på samma premisser som privata hushåll eller företag. Tillgångarna i det offentliga räknas inte bara i pengar. Tillgångarna är friska, aktiva, utbildade människor, infrastruktur och vägar, byggnader och skolor, arbetsplatser, företag och sysselsättning. Till underskottet räknas arbetslöshet, marginalisering, låg utbildningsnivå och andra utmanande faktorer som demografi och låg nativitet.
Det är viktigt att analysera vilka grupper i samhället som kanske inte kan komma tillbaka till sina tidigare jobb. Vilka branscher som kommer att förändras av pandemin på ett mera långvarigt sätt. För alla dessa människor måste man sätta in insatser för att stimulera ekonomin så att de inte flyttar bort från Åland. Utflyttning och isolering med färre möjligheter till kommunikation är verkligt farliga faktorer för Åland.
Därför måste landskapet avvakta med sparåtgärder tills samhället och näringslivet återfått sin kraft och tillväxten fått ny fart. Det går inte att spara sig ur denna kris. Det leder till ännu mindre inkomster för landskapet och kommunerna, stryper konsumtionen och ökar de sociala kostnaderna. Att kraftigt spara på välfärden riskerar också att fördjupa arbetslösheten.
Myten om den ofantliga sektorn är nämligen inte sann. Det finns inget svällande fläskberg av onödig lyx. Därför är det aldrig enkelt att genomföra snabba inbesparingar. Det skapar oro och ofta dyker kostnaden upp på ett annat ställe i samhällets ekonomi. Den budget som landskapsregeringen jobbar med borde därför stimulera ekonomin med investeringar, byggprojekt och kompetenshöjande kurser och flera utbildningsvägar. Man bör stärka studiestödet för vuxna och stöden till dem som kämpar med sin dagliga ekonomi. Dessa pengar går direkt ut i handeln och det åländska näringslivet. Satsningar inom turismen, upprustning av anläggningar, insatser för omställningar till ett hållbart samhälle och satsningar på kultur- och naturupplevelser skulle stärka attraktionskraften och Åland som resmål. De stora pengarna från Eus koronafonder kommer väl till pass och därtill har Åland ett spelbolag som ser ut att bidra med stabila överskott framöver. Det gäller att se framåt och se möjligheter och inte bli alltför rädd för att landskapet har ett underskott i ekonomin. Det har alla länder just nu. Nu måste vi skapa framtidstro och hopp om bättre tider när pandemin äntligen släpper.
Camilla Gunell (S)
Nina Fellman (S)
Jessy Eckerman (S)
Den socialdemokratiska lagtingsgruppen
