Det här lagförslaget är en stor pedagogisk utmaning för landskapsregeringen men det är faktiskt också en socialpolitisk möjlighet, en möjlighet att använda våra skattepengar som det faktiskt är tänkt, som ett stöd för ekonomiskt utsatta med höga sjukdomskostnader. Så funkar det inte idag.
Initiativet till att avskaffa lagen kom dock från skattemyndigheten, som också tidigare påpekat det krångliga, oändamålsenliga och svårhanterliga med sjukdomskostnadsavdraget. Det är inte i första hand en sparåtgärd.
En inledande kort sammanfattning av varför socialdemokraterna tycker att vi kan avskaffa detta avdrag: Det tillkom som ett stöd för ekonomiskt utsatta grupper med höga sjukdomskostnader. Idag går det mesta av pengarna inte till de grupperna, utan till människor som väl klarar sig och som har möjlighet att utnyttja ett skatteavdrag. När vi ser hur hårt riksregeringen far fram med nedskärningar i välfärden så är det av största vikt för oss att våra skattepengar används där de gör nytta för de grupper vi vill värna, låg – och medelinkomsttagarna.
Vi vill inte konservera ett byråkratiskt, dyrt och krångligt system som får folk att tro att de får pengar tillbaka för sina sjukdomskostnader, när det de facto är så att största delen av den miljon som går ut till ålänningarna går till de inkomstklasser som klarar sig ändå. För oss är det klart och tydligt så att de flesta skatteavdrag fungerar just så att det är bidrag för de välbeställda, träffsäkra för de inkomstgrupper som har tillräckliga inkomster för att faktiskt kunna göra avdrag. Vår ideologiska utgångspunkt är att pengar ska användas som det är tänkt, i detta fall för att stärka ekonomiskt svagare grupper.
Vad vill vi socialdemokrater då göra. I framställningen föreslås en rad områden där landskapsregeringen ska ta fram åtgärder, vad gäller avgifter, högkostnadsskydd och grundavdrag, klientavgifter.
Vi vill prioritera:
-att grundavdraget höjs ytterligare. Redan i samband med detta förslag sker en höjning med 100 euro för att motverka den negativa effekten av avskaffat sjukdomskostnadsavdrag. Det är ett sjukdomskostnadsavdrag, om man så vill, som gynnar alla. Vi ser gärna att grundavdraget ytterligare höjs till samma nivå som i Finland.
-vi vill sänka högkostnadsskyddet på ÅHS för alla inkomstgrupper till 100 euro. Dels är det en generell sänkning som inte ökar progressiviteten, dels ger det medelinkomsttagarna som drabbas hårt av andra åtgärder en lättnad, dels ger det möjlighet att betydligt minska administrationen inom ÅHS och spara betydande summor. Med hjälp av en standardisering av högkostnadsskyddet kopplat med digitalisering genom vis-systemet sparar vi pengar samtidigt som vi ger alla ålänningar en lägre kostnad för hälso- och sjukvård.
– vi vill ta steg mot en allmän tandvård på Åland. Det betyder inte att ÅHS ska sköta all tandvård, utan att man utarbetar ett system likt det i riket där den privata och den offentliga tandvården samverkar, men där alla har rätt till tandvård. Vi ser gärna att arbetet inleds men en inriktning gruppen pensionärer till exempel genom ett system med tandvårdssedlar.
-vi vill jobba med låga klientavgifter. Till exempel pensionärer och sjukpensionärer med låga inkomster har större och direkt nytta av det än av ett sjukdomskostnadsavdrag som ev ger utdelning 1,5 år senare.
Med denna vägkost vill vi gå vidare. Svagheten, om man så vill, i framställningen, är att svaren inte är klara, där får man ge oppositionen rätt. Det goda är att vi har 1,5 år på oss att göra de utredningar och analyser som behövs.
Handlar det här om att spara eller omfördela? Det är förstås både och. Vi väljer att spara på dem som har råd och omfördelar till dem som antingen förlorar på sjukdomskostnadsavdraget eller som till följd av alla andra nedskärningar och dyrare levnadskostnader hamnar på marginalen och riskerar att till exempel hamnar i ett långvarigt beroende av utkomststöd.
Sjukdomskostnadsavdraget har varit på väg att avskaffas många gånger, men man har alltid backat för att man inte vågat ta den politiska diskussionen. Nu ser vi att det är nödvändigt att våga gå vidare och göra bättre.
Samtidigt ska sägas att detta inte varit en lätt fråga för oss. Därför har vi grundligt satt oss in i frågan. Vi vet att många blir besvikna och oroliga över sin ekonomi. Min kollega Henrik Löthman kommer att ge er några räkneexempel, för det var vi tvungna att fördjupa oss i för att förstå att det man som medborgare tror att man får tillbaka pga sjukdomskostnadsavdraget de facto kommer av andra avdrag, och att effekten för låg- och medelinkomsttagare är ganska låg. Det är ett av motiven – att det här är ett avdrag som inte är förutsägbart och transparent.
Vår oro i rådande ekonomiska läge är att allt fler människor som lever på marginalen på grund av en mängd olika förändringar riskerar hamna under ribban, bli beroende av utkomststöd eller avstå från nödvändig vård. Därför måste de stödformer vi har vara effektiva för just de grupperna.
Vårt ansvar, både som medlemmar i regeringsmajoriteten och ministarna Zekaj (högkostnadsskyddet), Hambrudd (barnomsorgsavgifterna) och Perämaa (grundavdraget) som ansvariga för kompensationsåtgärderna är att vi under 2025 får tillräckliga och träffsäkra åtgärder på plats.
Den bollen tar vi. Under nästa år kommer allt att fungera som tidigare, och när effekten av ett avskaffat sjukdomskostnadsavdrag märks, år 2026, då ska det finnas andra åtgärder på plats.
Det är vårt löfte.
/Nina Fellman, för socialdemokraternas lagtingsgrupp
