Talman
Under många år nu har de försök som gjorts att stärka kommunstrukturen, vilket är vad det faktiskt handlar om, misslyckats. Förra mandatperiodens reformlag är borta, och den icke-politik som bedrivits av sittande regering har lett till det förväntade – ingenting. Som en bisats bara; den förra reformen misslyckades inte för att vi inte pratade med oppositionen, utan för att oppositionen med centern i spetsen spelade på en rädsla för förändring för att vinna ett val. Oppositionen inbjöds från dag 1 att vara med och påverka, men valde bort den möjligheten
Om vi nu får en kriskommunslagstiftning leder den, om den tillämpas, till att ett flertal kommuner involveras i en tvingade process som också kommer att skapa motstånd och som riskerar bli mycket dyra. Som konstaterades i processen kring Kumlinge, Föglö och Sottunga är det ingen idé att sammanslå kommuner som redan är svaga. Det blir inte en starkare helhet.
Det krävs alltså en vilja och ett mål och mod att också driva en process. Hur kunde den se ut?
En första reflektion är att den kommunstrukturlag vi nu jobbar med, även om den i sig är bra, är för byråkratiskt tungrodd och för illa anpassad för våra mikrokommuner för att fungera. I klartext: Det förutsätts processer som de minsta kommunerna inte längre har resurser till. Kanske kunde en del lösningen alltså vara en ny lagstiftning med en enklare men mer inkluderande process.
Vi tror också att den tid är förbi när skärgårdens kommuner har något att vinna på en gemensam skärgårdskommun eller ens ett samgående med en eller flera faståländska kommuner. Vi behöver börja titta på möjligheten till asymmetriska kommuner där vissa funktioner sköts centralt medan andra genom avtal överförs till en starkare kommun. Kanske Mariehamn.
På fasta Åland kan vi konstatera att det finns två helheter – staden och landsbygden. Centralorten Mariehamn-Jomala växer på bekostnad av resten av fasta Åland, särskilt i brist på en stark centralort utanför Mariehamn. Det finns en skillnad i identitet beroende på om man identifierar sig som landsbygd eller stad. Kanske finns där något att bygga vidare på?
Varför är det viktigt att komma vidare? En orsak är ekonomin. I all oändlighet klarar det offentliga inte av att finansiera strukturer som kräver mer och mer pengar.
Mer akut börjar det faktiskt bli med den demokratiska utarmningen i kommunerna. Allt fler kommuner börjar få stora problem med att hitta människor som ställer upp. Det är tungt, ansvarsfullt och illa betalt att ta ansvaret. Akut är det också för klimat- och miljöarbetet. En hel rad viktiga gemensamma ansvar bromsas upp en svag struktur. Man måste alltså, för alla som vill åstadkomma konkreta förändringar, skita ner sina höga mål med en jättesvår och sårig fråga och hitta en väg framåt.
Låt mig dock understryka en sak. De åländska kommunerna gör ett fantastiskt jobb utifrån sina förutsättningar. Den kraften och det engagemanget borde kanaliseras i utveckling, inte i att hålla näsan ovanför vattenytan.
När det gäller fördelningen av Paf-medel vill vi poängtera det som tidigare sagts. Hur Paf-medel används måste regleras i lag. Denna fråga har diskuterats många gånger, i flera kommittéer och referensgrupper. Det har sagts i finans- och näringsutskottets betänkande. Då kan man inte komma med en budget där man utlovar ytterligare en utredning. Gör jobbet i stället.
När det gäller digitaliseringen är vi lite bekymrade. Landskapsregeringen föreslår en rad nya tjänster som främst förefaller handla om att bygga egna nya system bland annat för ärendehantering. Samtidigt har man inte sagt vad man vill göra med ÅDA, och inte heller hur den digitala transformering ska gå till som gör att man börjar jobba digitalt i stället för att att översätta pappersjobb till datorer. Vi vill se färdriktningen innan det anställs en massa nya människor
Inkomstgränsen för studiestöd har redan debatterats. Vi vill inte se en slopad inkomstgräns, för den har inte lett till det önskade resultatet, snarare tvärtom. Däremot är vi beredda att diskutera en mer rimlig höjning av inkomstgränsen.
Vår syn på barnomsorgsavgift och barnbidrag har redan presenterats i gruppanförandet. Kom ihåg, bästa kolleger och lyssnare – vi vill utveckla det som är viktigt till exempel för barnfamiljerna, inte bara prata om pengar. Vad skulle det betyda med ändrade inkomstgränser och i högre grad kostnadsfri småbarnspedagogik? Skulle det gynna vårt samhälle och våra barnfamiljer? Varför är det alltid för mycket och för dyrt det som föreslås för att underlätta vanliga människors liv?
Vi vill också i en motion påminna om att tandvården fortfarande för oss är en prioriterad fråga. Det är fortfarande ett mysterium varför tandhälsa skulle vara en separat del av hälsa. All evidens pekar i motsatt riktning. Därför vill vi se ett nytt tandvårdsprogram som sätter siktet på nya förbättringar när de som togs fram under den förra mandatperioden. God tandhälsa för fler vore en god investering, både ekonomiskt och mänskligt.
Slutligen några ord om en för mig viktig fråga, nämligen jämställdheten.
Vi kan på fler områden se att jämställdhetsutvecklingen stampar på stället eller backar. Vi ser, också i den här salen, krafter som motarbetar eller inte anser att arbete för jämställdhet behövs, och att man ifrågasätter det som varit grunden för det, nämligen att en jämlik representation av kvinnor och män i alla sammanhang är viktig och riktig.
Låt mig därför säga: Det är egalt, faktiskt, om det är biologi eller erfarenhet, arv eller miljö som gör att kvinnor och män har olika erfarenheter. Det är ett faktum att vi har det. Dessa olika synpunkter och erfarenheter är viktiga och behövs, och vi kan inte sluta jobba för det. Vid Reykjavik global forum som jag hade möjlighet att delta i förra veckan presenterades en massa siffror, från FN en utredning som visar att länder med kvinnliga ledare hade en lägre dödlighet i covid 19, vid ett ekonomiseminarium att mindre än 2 % av investeringspengar globalt går till kvinnliga entreprenörer trots att, enligt samma statistik riskerna är mindre och vinsterna högre med kvinnliga företagare. Det är bara några exempel.
Låt oss gå framåt, tillsammans för ett mer jämställt och därmed rikare och bättre samhälle
Tack talman
