I en samtidigt oerhört hjärtlös och djupt okunnig insändare beskriver Ålands konservativa förening Urd kvinnor som genom sitt beteende bryter normer, vilka som helst, som funktionsnedsatta (en beteckning som i sig visar ett förakt och en oförståelse för den gruppen människor).
Särskilt riktas elakheterna mot transpersoner, som beskrivs som lättpåverkade offer för en feministisk konspiration som lurat dem att tvivla på sin könsidentitet.
Alla som har någon form av insyn eller ödmjukhet inför frågan vet vilken tung, svår och kontrollerad process det är att genomgå en könskorrigering. Likaväl vet de som bryr sig om fakta att långt ifrån alla transpersoner gör kirurgiska förändringar.
Det gör mig djupt ledsen att kvinnorna i Urd väljer att så föraktfullt tala ner till människor som redan är sköra och som av oss alla borde få stöd och respekt för sin resa och sin rätt att definiera sig själv.
De flesta människor jag möter vill inte andra illa. I ett möte människa mot människa ser man individen och finner en förståelse. Kanske borde kvinnorna i Urd prata med transpersoner, eller varför inte med ungdomar från ”ungdomskulturer med uppseendeväckande klädstilar”, och se om det inte gick att uppamma förståelse och människokärlek även för dem.
Min kollega, lagtingsledamot Stellan Egeland (Obs), har på känt maner klippt och klistrat ihop en beskrivning av ”Pride-rörelsen” som varken har huvud eller fötter. Också för honom är transfrågan i centrum. I stället för att en enda gång försöka förstå hur livet och verkligheten ter sig för en ung människa som känner att hen har fel kön, uttrycker Egeland sitt förakt för alla nymodigheter som är tänkta att respektera att det finns fler sätt att vara människa, fler sätt att uttrycka sin sexualitet och fler uttryck än vi tidigare förstått.
Det är ett uttryck för en populistisk och konservativ politisk agenda som behöver sina demoner för att få fotfäste. Till det har feminister och hbtqia+-aktivister utsetts.
Egeland avslutar sin insändare med att konstatera att alla får leva som dom vill och ska behandlas respektfullt. Hur är det att behandla transpersoner respektfullt att antyda att de egentligen inte ens finns annat än som resultatet av ”påverkansarbete”?
Nina Fellman (S)
