Idag, när lagtinget högtidligen öppnades, valdes tre kvinnor till talmän. Blivande lantrådet Katrin Sjögren är kvinna. Kvinnor besätter flera tunga poster i utskotten.
I lagtinget är bara en tredjedel kvinnor.
Vad betyder det? Att jämställdhet nästan uppnåtts? Att kvinnorna är på väg att ta över. Vad?
Kort och gott: Det är fortfarande en överväldigande majoritet män i demokratiskt valda organ, lika väl som i näringslivets toppskikt, men de kvinnor som tagit sig så långt är så in i bomben kompetenta att de kommer till toppen och håller sig där – ändå.
Orsaken till att kvinnoreprensentationen i lagtinget fortfarande är så bedrövlig (ja, det är den) är att män fortfarande i huvudsak röstar på män, och att listorna i val (med undantag för socialdemokraterna) fortfarande domineras av män.
Man väljer av det som står till buds.
Under denna mandatperiod ska vallagstiftningen reformeras. Det är en process som varit på gång länge. En intressant tanke är att i framtiden kvotera listorna, så att minst 40 % av de uppställda är kvinnor (eller män).
Jag tycker det är en åtgärd man på allvar ska diskutera, och jag är innerligt trött på två av motargumenten:
1. Kvinnor vill inte ställa upp.
2. Det är orättvist mot män som vill.
Tusentals år av patriarkat kan väl avrundas med lite lättsam kvotering. Eller hur, grabbar?
Nina Fellman (s)
