Det är tufft och bra att Angela Merkel stöder skolelevernas demonstrationer för kraftfulla åtgärder för att stoppa klimathotet. Många unga i hela Europa demonstrerar regelbundet för att rädda sin framtid. De protesterar mot de hittills alltför lama försöken att minska växthusgasutsläppen.
För att nå FN:s klimatmål om 1,5 grader till år 2030 måste de globala växthusgasutsläppen minska med hälften fram till år 2030.
När Angela Merkel går samman med unga Greta Thunberg får politiken ett helt annat ansikte.
Klimatfrågan visar att det krävs andra ekonomiska måttstockar än BNP för att rädda de ungas framtid. Den stora globala förändring som ska till för att hejda jordens uppvärmning har andra värderingar än ständig ekonomisk tillväxt enligt traditionell modell och ökande inkomstklyftor.
New Zealands genom tiderna yngsta premiärminister Jacinda Arden väckte internationell uppmärksamhet när hon meddelade att hon tänker införa ett nytt mått på sitt lands välstånd. Vid sidan av BNP ska Nya Zealand införa ett mått på det allmänna välbefinnandet i landet. Ett sådant mått handlar om social och ekologisk hållbarhet.
Jag vill ställa mig vid sidan av Angela Merkel, Greta Thunberg och Jacinda Ardern. På alla samhällsnivåer, från EU till de åländska kommunerna måste klimatmålen präntas in i politikernas tankar och effektiva åtgärder vidtas. De ungas framtid är allas framtid.
För Europas del har EU en nyckelroll i klimatarbete. Många, även de som är skeptiska till EU, medger att EU har gjort viktiga beslut för miljön. Beslut som de nationella regeringarna inte förmått genomföra utan EUs hjälp. Utsläppen följer inte några nationsgränser. Därför anser jag att EU är den bästa politiska plattformen för att uppnå FN:s klimatmål i Europa och på Åland.
Insändare, publicerad 8 mars i Ålandstidningen och Nya Åland
