Talman,
Skattedeklarationen och vilka avdrag man kan göra är en riktig djungel. Räck upp handen, den som kan komma upp i talarstolen och påstå att hen har full koll på skattesystemet – vilka stöd och avdrag som finns, varifrån de kommer, hur stora de är, och vilka effekter de har på din deklaration och skattebesked. Jag ser inga händer.
Ju mer jag diskuterar skatteavdrag med vänner, bekanta och kollegor, desto mer inser jag att alla verkar göra lite som de vill och drar av enligt egen tolkning. Det är verkligen komplext, och särskilt sjukdomskostnadsavdraget är svårt att förstå. Ett bra skattesystem borde inte bara vara rättvist, utan också tydligt och enkelt att följa.
Försök be en expert att förklara – till och med experterna erkänner att det är krångligt. Det är just det som är det största problemet: avdraget är pedagogiskt otydligt, både i hur det ska tillämpas, vad det ska täcka, och hur mycket som egentligen kan dras av från alla kvitton. Och hur stor eller liten effekt det faktiskt har på vanlig människas ekonomi. Jag är övertygad om att vi på Åland kan bättre. Vi kan skapa mer rättvisa och träffsäkra system, så att vanligt folk får behålla mer i plånboken när kostnaderna dyker upp.
Talman,
Min första reaktion och rena ryggradsreflexen var att starkt motsätta mig slopandet av sjukdomskostnadsavdraget. Jag vet hur tufft det är att leva på marginalen, särskilt med ohälsa runt omkring sig, när orken och initiativförmågan inte är på topp. Att slopa sjukdomskostnadsavdraget – vadå, ska vi verkligen gå på de sjuka?
Men jag har ändrat uppfattning. Ju mer jag satt mig in i uträkningarna, desto mer insåg jag att det jag trodde gav pengar tillbaka inte alls berodde på just sjukdomskostnadsavdraget. Ett avdrag är faktiskt ingen bra socialpolitik när det gäller att minska klyftor och lätta på bördan för vanligt folk – en politik jag står för. Mycket av det som händer runt omkring oss, som momshöjningar, äter upp lönerna. Ett avdrag som kommer ett till ett och ett halvt år senare hjälper knappast i vardagen.
En klok pensionärsväninna till mig brukar säga: ”Om det inte finns några äpplen i korgen, så har man inga äpplen att dra av på.” Vi måste kunna göra bättre än så. Vi behöver bättre åtgärder för att hjälpa de som har kostnader för sjukvård, tandvård, barnomsorg och annat.
Fakta och saklighet visar att sjukdomskostnadsavdraget har spelat ut sin roll. Att sänka avgifterna och justera taket för högkostnadsskyddet inom sjukvården, så att gränsen för avgiftsfrihet nås tidigare, är betydligt träffsäkrare åtgärder.
Utökad tandvård och andra justeringar som ger direkt hjälp är långt mer effektiva. Sjuk kan vem som helst bli, och har man inte råd att söka vård i tid, eskalerar problemen och blir en ond cirkel. Ett skatteavdrag hjälper föga i det sammanhanget. Frågan är om sjukdomskostnadsavdraget någonsin hjälpt så mycket som andra åtgärder kan göra i dagens välfärdssystem. Det är en fråga vi måste ställa här i lagtinget, och jag är övertygad om att vi kan bättre.
Nu har landskapsregeringen dragit bort plåstret – det gamla plåstret som alla vet varit varigt och luktat illa. Det svider att dra av det, men vi vet innerst inne att avdraget aldrig riktigt hjälpt på såret. Det är modigt att reformera något som inte ger rätt resultat, som är orättvist och överdrivet byråkratiskt.
Alla har inte förmågan att förstå eller hantera sina skatteärenden, och Ålandsbilagan kan verka enkel att förstå vid första anblick. Men det är en pedagogisk miss att raden om avdraget står där utan att specificera den exakta summan som faktiskt kommer tillbaka.
Talman
Regeringen har ett stort jobb framför sig. Det är dags för socialpolitik 2.0. Socialpolitiken förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som skärgårdstrafiken i media.
Det är jätteviktigt att kritiska frågor ställs. Oppositionen har kommit med många bra förslag som jag hoppas regeringen tar till sig, men det är också oerhört viktigt med fakta, räkneexempel och kunskapsspridning i en så komplex fråga. Annars riskerar den här viktiga socialpolitiska reformen att bli ett populistiskt skådespel baserat på känslor istället för fakta. Det handlar om människors ekonomi och hälsa, och jag hoppas att frågan behandlas med värdighet.
Under de kommande 1,5 åren innan lagen träder i kraft, måste vi prioritera lagstiftningar som minskar byråkratin och hjälper människor ekonomiskt när avdraget slopas. Vi måste också ta hänsyn till vad som händer i Finland och hur det påverkar oss, och skapa en stark och stabil grund med de åtgärder och stöd som ligger inom vår behörighet i lagtinget. Vi värnar om vår självstyrelse, men använder vi verkligen de verktyg vi har för att göra det bättre för vanligt folk på Åland?
Det är nu viktigare än någonsin att landskapsregeringen samlar sig och prioriterar den här frågan. De som har behörigheten och möjligheterna att påverka ekonomin för vanligt folk måste dämpa den oro som finns. Under debatten har det framkommit höga kostnader för tandvård och för barnfamiljer. Man kan tänka sig en konkret önskelista mer omfattande allmän tandvård, kanske med tandvårdssedlar, och justera inkomstgränser för maxtaxan inom barnomsorgen, det finns redan utredningar på detta, bara att börja jobba.
Bättre rabatter för pensionärer och ett högkostnadsskydd som gäller hela familjen skulle förmodligen också underlätta mer än ett skatteavdrag, och dessutom förebygga höjda kostnader på sikt.
Tack.
