Kamrater!
Vad är det vi talar om, vi demokratiska socialister, när vi talar om trygghet?
När vi talar om trygghet talar vi inte om de luftslott av ängslan värdekonservatismen bygger åt sig, den falska trygghet som utvinns ur en omöjlig och livsfientlig längtan efter en likriktad kultur där alla vet sin plats och där skomakaren blir vid sin läst.
Vi talar inte heller om tryggheten i en business as usual, som i sin övertro på ett brustet system vill blunda inför de systemiska utmaningar vi nu står inför – utmaningar som är av en aldrig tidigare skådad komplexitet och omfattning. Vi kan inte och vill inte stå svarslösa inför nyliberalismens skadeverkningar på ekosystem, kroppar och gemenskaper.
Den trygghet vi talar om är inte – och kan inte vara – en trygghet byggd på stagnation, rädsla eller sentimentalitet. För skillnaden mellan en livskraftig politisk vision och den auktoritära förvirring som alltmer breder ut sig i vårt närområde är just insikten om detta: att den trygga vägen framåt inte existerar som något på förhand givet, utan som något som måste byggas av oss tillsammans – meter för meter, i svår och skiftande terräng.
Detta har kanske aldrig varit så brännande som det är i just vår tid. Alla händer behövs, alla hjärnor och alla röster — vår gemensamma trygghet bygger på att de släpps fram och tas tillvara.
Att bygga trygghet betyder att bygga gemenskaper. Att bygga trygghet betyder att bygga makt – den enskildes makt över sitt eget liv och vår gemensamma makt över det vi har gemensamt.
Jag tror på den framtid som vi bygger tillsammans. Jag är övertygad om att den måste byggas på solidaritet och tillförsikt, och inte på splittring och rädsla.
Jakob Lavonius
Bild. Jeremicphotograpy.com
