Lång dags färd mot natt
Stadsfullmäktige har efter två sena kvällar enats om budget 2025 och ekonomiplan för 2026–2027. Staden gör stora satsningar på äldreomsorgen, skolan och barnomsorgen. När årets ekonomiska resultat därtill ser ut att bli 7,4 miljoner bättre än förväntat så ser framtiden oväntat ljus ut. Det var kvällar med samsyn och positiv anda.
Ljuset förmörkades dessvärre under onsdagens sista timme när fullmäktige tog ställning till stadens program för främjande av integration 2025–2028. Ett program som ger oss möjlighet att ta emot en mindre grupp kvotflyktingar under kommande år. Ledamöterna Christian Wikström och Mats Holmberg från Obunden samling efterlyste i debatten mera fakta om integrationen – kostnader, mål för arbete/sysselsättning, statistik över integrationen – om de flyktingar som vi redan har tagit emot. För det är ju ”ingen som vet om de är integrerade” menade Wikström. Men är det ens möjligt att slå fast när en individ är ”integrerad” i samhället? Eller hur lång tid det får ta? Räcker det att man har jobb, eller behöver vi ta fram fakta om hur de lever sina liv? Och ger lagen oss rätt att samla, sammanställa statistik över en liten, redan utsatt grupp som sökt skydd på Åland? Tror inte det.
Nej det var en gräslig föreställning där man hänvisade till situationen i Sverige, att vi inte har råd, att vi måste prioritera flyktingar som ligger oss nära i kulturellt hänseende. Vårt samhälle är rikt och tryggt. Vi har nog råd att erbjuda skydd till människor som flyr för sina liv – från konflikter, krig och förföljelser utanför Europa. Faktum är att vi är bra på integration. Och det kan nog många av oss se – hur de lär sig språket, tar sig fram, börjar studera, jobba och starta företag. De bidrar och bygger samhället.
Det enda som liknar Sverige är de obundnas hårda, kalla retorik. En politik som i allt högre grad liknar den sverigedemokratiska, med värderingar som inte är förenliga med demokratins väsen. Att vandra den vägen leder till mörker och ofrihet.
Michael Gunell (s)