Första året i regeringen Sjögren II går nu mot sitt slut. Det har varit ett tufft år, men också intressant och stundvis till och med riktigt roligt. Jag tycker det är viktigt att fundera över vad man är tacksam över och vad som är bra. Till all lycka är jag en person som lägger oförrätter bakom mig och jag är glad att jag inte behöver släpa dem med mig på livets stigar. Det är tyngre att gå framåt med mycket barlast. Med många år i politiken har jag också skapat en viss motståndskraft så att politikens taggiga stick blir mer som myggbett än skärsår.
Så för att sammanfatta vårt första år så är jag tacksam för att laget i regeringen fungerar bra. Att kollegorna alla är pålitliga och ärliga människor. Om något skaver säger man till. Ingen är flat eller konflikträdd, men mer intresserade av resultat än konflikt. Jag hoppas att medborgarna därute ser det. Lagtinget och mediernas rapportering gör att vi alltid är ute på havet i storm, men båten känns stabil och kursen stadig.
Jag är också tacksam över att ha så bra tjänstemän på infrastrukturavdelningen. Här finns så mycket utmaningar varje dag och problem att lösa, men alla dagar rullar bussar, färjor trafikerar, vägarna underhålls och lamporna lyser. Infrastruktur i dess mångfald gör att livet på Åland fungerar. På infrastrukturavdelningen finns både nytänkande och erfarenhet och båda behövs. Kunniga och nyfikna tjänstemän är otroligt viktiga och även att det finns yrkesfolk på verkstad och vägunderhåll som kan skruva och hålla det gamla stålet i funktionsdugligt skick.
När regeringen bildades var det få som ville ha posten som infrastrukturminister. Man såg framför sig den enorma arbetsbördan och problemen. Jag såg dem också, men jag måste säga att efter det första året känns det nu som vi fått skutan på rätt kurs. För ett år sedan var vi kanske vid någon slags nollpunkt av elände. Arvet från regeringen Thörnroos och minister Wikström var ett massivt skadestånd för upprivandet av avtal om elhybridfärjan till Föglö, ett rekordlågt förtroende för landskapet som upphandlare, en operatör i skärgårdstrafiken som lämnade obetalda räkningar efter sig och ett allvarligt försummat underhåll av färjor. Den nyinköpta färjan Fedjefjord (sedermera Ådan) som företrädarna köpt kunde inte gå i is och isvinter blev det. Upphandlade Mergus klarade inte trafik under perioder av lågvatten och lågvatten blev det. Mitt i sommaren, den 5 juli, kraschade skärgårdstrafiken då den mer eller mindre i monopolställning stående entreprenören aviserade sin konkurs. På två dagar upphandlades tillfällig trafik och kunderna märkte inte mycket av den katastrof som faktiskt annars hade varit ett faktum.
Att vi kom vidare så snabbt och smärtfritt kan vi tacka våra då goda relationer med Finferries och Ansgar som var på väg mot den sista vilan, återupplivades och åtog sig ett stort uppdrag. Att relationerna fungerade berodde också på att vi då städat undan rättsprocesserna kopplade till elhybridfrågan genom att nå en för bägge parter godtagbar förlikning.
Efter det har landskapsregeringen och Finferries tillsammans bildat ett gemensamt skärgårdsrederi, Axferries, som kommer att bedriva merparten av skärgårdstrafiken framöver. Det blev klart efter att upphandlingen om skärgårdstrafiken nu blev klar.
Det kommer fortfarande att vara en kamp att få pengarna att räcka, men nu har vi förutsättningar att jobba vidare och även inleda förnyelsen av fartygen.
Mitt mål var när jag tog uppdraget att skärgårdstrafiken ska befinna sig i ett bättre läge när jag slutar än när jag tog över stafettpinnen. Därför har vi nu jobbat med att digitalisera skärgårdstrafikens bokning. För att möjliggöra en lyckad digital produkt behövdes en storstädning bland bokningsregler och taxor. Mera likartade priser ställde till det rejält för de rutter som hittills inte betalat så mycket. Även införandet av tidtabeller på linfärjor har varit en tuff ronda. Tidtabeller skapar förutsägbarhet och sparar pengar, bränsle, utsläpp och ger längre livstid till våra 40 år gamla trotjänare till linfärjor. Jag hoppas vi kan hitta passliga nivåer som alla kan leva med. Frågorna kommer att leva vidare under nästa år.
Jag hoppas att 2025 ska bli det året i mandatperioden då arbetet i allt mer intensiv grad riktas mot den havsbaserade vindkraften. 2025 ska vi förhoppningsvis genomföra en lyckad auktion och få en marknadspartner att jobba vidare med. När vi smalnar av projektet tror jag även att opinionen mot kommer att lugna ner sig.
Med förhoppning om ett konstruktivt och framgångsrikt år 2025. Med önskar om mindre krig, mindre hot och upprustning, med tillit till mänsklighetens förmåga att inte förstöra planeten mer utan värna naturen och respektera dess inneboende krafter. Jag önskar frid på jord, fridfull och kärleksfull jul till er alla!
