Bekämpa ekonomiskt utsatthet och ojämlikhet

Fru talman, bästa ledamöter och övriga åhörare.

Jag kommer att tala om hur den här regeringen jobbar mot en bättre fördelningspolitik.

Det handlar om skattebidraget på 100 € till de nästan 13 000 människor som tjänar mellan femton och trettiofem tusen € och som kommer att få en direkt skatteåterbäring på 100 €.

Det är inte enorma summor, det är sant, men det går till den del av befolkningen som behöver den mest. Och, vilket är det viktigaste, de kommer att spendera dem i samhället. Vilket stöder näringsidkarna också. Det är ju så att ger man de som har små inkomster lite mer, så kommer de pengarna i rullning. Vilket samhällsekonomiskt är en smart lösning.

Sedan är ju skatterna bara ett sätt att fördela kostnader, det bästa sättet är ju att föra en bättre avgiftspolitik. Låga avgifter är bättre om man vill att alla ska få ta del av alla delar i samhället.

Detta borde även gälla kulturella verksamheter. Just nu är det bara en dag i månaden som det är gratis inträde på Ålands Museum, jag anser att kan Sverige ha helt fria inträden på sina statliga museer så borde Landskapet Åland ha råd med en gratis dag i veckan. Det står inte i budgeten den här gången, det är sant, men jag tror det är en sak som kan ordnas utanför den. Så det ska jag jobba för. Speciellt nu när vi har den nya fina utställningen där det finns massor att upptäcka fast man går flera gånger.

Men för att återgå till, det jag skulle vilja kalla, skatteåterbäringen. Det enda problemet med den är ju att det inte gäller för dem med minst inkomster i samhället, men det är ju när man tjänar så lite som under femton tusen € i året så betalar man ingen skatt.

Men de ska inte gå lottlösa ur detta ändå. Regeringen kommer att se till att fler äldre, garantipensionärer och andra grupper får gå till ÅHS tandvård.  Vi kommer också att nästa år ta fram ett tandvårdsprogram. Och media-avgiften görs progressiv till en del, så att de med små inkomster inte behöver betala fullt ut.

Det sägs i vulgärdebatten att socialdemokraterna svikit sitt löfte om tandvården, men det är fel, vi jobbar hängivet på mot den dagen då de andra partierna också kommer att förstå att tänderna är en del av kroppen lika mycket som ett hjärta, tarmar eller ben. Om man har en infektion i någon del så påverkar det hela kroppen. Att det ska vara så svårt att se detta är ju lite förvånande. Men nu tar vi ännu ett steg på vägen mot allmän tandvård. Tills det införs är vi på banan och fortsätter kämpa. Låt oss komma ihåg att det tog 20 år att införa allmän tandvård på fastlandet, men vi har kommit långt på bara sex år.

I budgeten står det även att det kommer att utses ett råd som ska bekämpa ekonomiskt utsatthet och ojämlikhet i samhället. Det är bra. För trots att man talar om att det saknas pengar i samhället så vet vi ju alla att det inte stämmer. Det finns pengar på Åland, massor av det. Det är bara att se skattetabellerna i tidningen varje år och så kan man konstatera att BNP i Finland går uppåt varje år.

Men hur de pengarna fördelas, det är det viktiga när man ser till hur samhället ska fungera. Jag hör, som ni alla vet, till den falang som tycker att stora delar av samhället ska skötas av det offentliga, för det är det finns saker som är för viktiga för att låta vinstbegäret styra dem.

Men det viktiga i den här budgeten är att den andas framåtanda. Den talar om samhällsansvar och den fokuserar på att fördela landskapets tillgångar på ett bra sätt som kan göra livet lite bättre för alla ålänningar, det är en budget som jag till fullo kan ställa mig bakom.

Igge Holmberg (S)

Se personerna och behoven

Ett av de stora mål för den här regeringen var att jobba med en budget i balans som mål. Resurserna är knappa i budgeten men målet närmar sig och man kan bredda synsättet och se lite mer brett på budgetpolitiken. Man är inte i mål än och det gäller att prioritera. Inbesparingar sker och det är tunga beslut som skall tas. Däremot vågar nu minister Perämaa lätta lite på bromsen och se lite åt vänster och höger.  

Nu kan denna regering komma med ett skatteavdrag till dem med en inkomst under 35 000 euro på årsbasis.
När man jobbat mot en budget i balans så har det blivit nedskärningar som leder till strukturella förändringar. Men det har också blivit viss försämring genom t.ex. viss avgiftshöjning men då ger man nu tillbaks till en grupp, nämligen de med en låg inkomst. Där vill man nu se vad man kan förbättra för dem. Det ändrar inte en låginkomsttagares levnadsvillkor med 100 euro i året men man kan kompensera den försämring som man kan ha åstadkommit dem. Tycker att denna budget är en budget som strävar mot de strategiska utvecklingsmål nr.2. Nämligen
”alla känner till och har verkliga möjligheter att vara med i samhället” 

Jag kommer att komma mer in på det. Integrationen syns inom de flesta områden – och jag tackar för det. Skall vi bli fler skall alla känna sig välkomna. 

Ser vi på sid 25 i budgeten under rubriken Social omsorg så skriver landskapsregeringen om att överlämna en socialvårdslag under 2018. Det jag där hoppas man kan se här först på vilken socialpolitik vill man driva från landskapsregeringen. Finns mycket bra skrivningar i budgeten som kan vara med och skapa en bra socialpolitik som kommer att främja ett starkare samhälle.  
Det jag ser i budgeten är ett bra initiativ om en uppföljning av de med en ekonomisk utsatthet.  

Genom resultatet av uppföljningen så kanske vi sen behöver vi se politiken som sen kan se hur en socialvårdslag ger. 

I förra rapporten om ekonomisk utsatthet så nämns ensamförsörjande föräldrar som en utsatt grupp och de får en liten lättnad ekonomiskt här med avdraget.  

Landskapsregeringen lyfter också under Hälso- och sjukvård så lyfter man bl.a. förebyggande hälso-och sjukvård vilket är bra. Med tidiga insatser så kan man dämpa kostnader inom hälso- och sjukvården 

Vidare skriver man att unga kvinnors mående undersöks och det är bra. Men glöm inte männen också. När jag i augusti var på ett seminarium om ”ekonomisk utsatthet” så blev jag häpen över den stora representation av män som lyfter utkomststöd. De männen är ensamma, och många med ett riskbeteende vars ensamhet kan bidra till psykisk ohälsa och hög alkoholkonsumtion. Det gäller inte alla, men ensamheten kan bidra till det och man behöver se just de personer och hur vi kan hjälpa dem till ett bättre mående. 

Skall vi jobba mot att personer inte hamnar i psykisk ohälsa eller ekonomisk utsatthet så är det att få utbildning en viktig del i det arbetet. 
 

2011 tog jag upp första gången om arbetet av att synliggöra göra de unga som inte är i utbildning eller sysselsättning. Vad jag hört nu så har jag hört om mellan 200 – 300 unga som bara är hemma. De unga finns inte i någon statistik. Jag vet att vi nu har BOOST och det är bra, men jag är övertygad om att vi också måste ge dem de rätta verktygen att arbeta med också. Och det är vårt jobb. Att skapa lagar eller kriterier som gör att man också ser bara de som är hemma. 

Denna budget bidrar till det viktiga med integration, nämligen att fler får lära sig det svenska språket. 

Så integration, se till de som är ekonomiskt utsatta, få fler in i sysselsättning, minska på utanförskapet, ge fler en utbildning.  

Mycket av det jag nämnt är socialpolitik, en socialpolitik som skall ligga till grund när man reviderar sociallagar.  Socialpolitiken skall ligga under alla avdelningar. Även infrastukturavdelningen har ett ansvar inom socialpolitiken.
God hälsa, utbildning och social trygghet ökar möjligheterna för människor att förbättra sina livsvillkor. 

En bra socialpolitik, ger fler som är mer med i samhället, fler skattebetalare, flera som klarar av sin vardag själv. Detta är en del där vi själva kan vara med och jobba mot en budget i balans. Det är att satsa inom vissa områden för att minska ökande kostnader inom andra områden. Vi behöver verkligen se helhet, och när skall vi bromsa och när skall vi gasa?  

Tycker denna budget hittat en balans i det.  I budgeten så skriver man om utmaningar för socialpolitiken, där håller jag inte riktigt med regeringen, vi har en bra näringspolitik som skapar tillväxt. Det vi behöver göra är se personerna och behoven. Det tror jag rådet som lantrådet kommer att leda kommer att uppmärksamma. 

Göte Winé (S)

15.11.2017

Konstruktiv politik

 

Landskapsregeringen presenterar idag sin budget för 2015. Det är mandatperiodens andra budget. En budget som andas framtidstro och utveckling. Ledorden är krafttag emot fattigdom, attraktionskraft och strukturer för en hållbar samhällsutveckling.

Det har varit en god process och regeringspartiernas frågor har sammansvetsats och hittat en god helhet. Det är utan tvekan ibland både prövande och krävande att hitta enighet i många stora frågor, men det gjorts i konstruktiv och i god anda. Det är också ett budgetförslag som ligger i en positivt uppåtgående ekonomisk tid. Vi ser ljust på framtiden trots att klyftorna ute i världen ökar. Där de rika blir rikare, de fattiga fattigare och vi kämpar med ett allt större klimathot.

För att kunna föra en politik som är ansvarstagande för alla – och där alla får hjälp, stöd och utveckling efter behov – så krävs att landskapet och kommunerna har en stabil ekonomi. Om alla är med och bidrar efter sin förmåga och full sysselsättning råder då stärker det också den ekonomiska utvecklingen.

I mitt anförande vill jag belysa några centrala socialdemokratiska frågor.  Låt oss börja med jämställda löner för social och ekonomisk hållbarhet. Om utjämningen av lönegapet mellan kvinnor och män fortsätter i nuvarande takt kan vi räkna med att nå målet om jämställda löner först år 2133. Vi borde verkligen snabba på processen. Vi måste inse att löneskillnaderna mellan kvinnor och män är ren och skär diskriminering baserat på kön. Låglöneyrken är analogt med kvinnoyrken och på arbetsplatser med både kvinnor och män – har män högre löner än kvinnor. Någon rationell förklaring finns inte och kan inte anses vara varken socialt eller ekonomiskt hållbart.

Kvinnors välmående hotas av ojämställdhet i nästan alla samhällets områden. Denna ojämställdhet måste bytas mot jämställdhet i fråga om lön och sociala förmåner. Kvinnor ska inte diskrimineras på arbetsmarknaden. Vi bör jobba för att lika lön genomförs genom att kvinnoyrken uppgraderas och att lönesättningen värderar arbete med mänskor lika högt som arbetet med maskiner.

Landskapsregeringen vill ha ett samhälle som utvecklas och breddas demokratiskt där fler deltar och påverkar. Därför är det bra att arbetet fortsätter med att ta fram ett löneutvecklingsprogram. Målsättningen är att jämställda löner ska vara uppnått år 2020.

Stora satsningar görs för att göra Åland CO2 neutralt. Miljöpolitiken värderas högt och det händer mycket inom området. Landskapsregeringen arbetar för rent vatten och minskad övergödning, en god jordhälsa, nya kretslopp, cirkulär ekonomi där avfall blir en resurs, starka näringar i landsbygd och skärgård, artrikedom och biologisk mångfald. Regeringen visar att utmaningen är antagen. Detta är ett bra steg framåt. Den plaststrategi som landskapsregeringen genomför under året föreslår åtgärder för att motverka spridningen av plaster och mikroplaster i naturen och till vatten. Medvetenheten kring plastfrågorna ska ökas genom insatser som minskning av plastkassar och plastprodukter, skräpplockning och olika kampanjer.

Det är ansvarsfullt att tänka efter före och kommunstrukturreformen är ett steg i rätt riktning. Skärgården ska fungera som en kommun och för att skärgården ska kunna utvecklas samt att näringslivet ska ha en möjlighet att bli framgångsrikt är trafiklösningarna centrala. Vi kan notera att oljepriset börjar stiga och med det ökade kostnader för bunker. Nya energilösningar för färjorna samt konstruktiva framtidsalternativ bör ses över och kampen mot koldioxidutsläppen måste pågå på alla plan och inom alla sektorer. Särskilt inom trafiksektorn.

Det finns endast få lösningar för att hantera skärgårdstrafiken inom rimligt ekonomiska ramar:  privatiseringar eller nedskärningar. Vi har privatiserat och vi socialdemokrater vill inte skära ner mera. Därför behövs det nu en strukturell förändring för att kunna garantera välfärd och trafik i skärgården. Men det ska föras en dialog med skärgården och att de finns med i processen. Kanske baka in lokaltrafik mellan öarna samt förklara hur sak dessa två projekt går hand i hand?

Kortare skärgårdspass gör det möjligt att lättare och snabbare elektrifiera trafiken. Ur ett hållbarhets perspektiv argumenterar jag för det så kallade kortruttsprojektet:

  1. Ekonomiskt hållbar – vinner kostnader.
  2. Socialt hållbar – binder ihop regionen.
  3. Miljömässigt hållbar – är CO2 på trafiken där biltrafiken inräknad.

Vi bygger bort kostnader, vi bygger fast skärgården med fasta Åland och vi bygger bort CO2. Miljön ska skonas och man ska bygga vägar och broar på det mest tänkbara sätt det bara går för att skona värdefulla biotoper och skärgårdsmiljö.

Målet är ett Åland med starkare kommuner, rustade att ge alla medborgare likvärdig service. En förändring av kommunstrukturen skapar utrymme för utveckling och är en förutsättning för ekonomisk hållbarhet på lång sikt. Detta är citerat ut regeringsprogrammet. I budgeten för 2018 arbetas det ihärdigt med målet färre kommuner som starkare välfärdsproducenter. Kommunerna ska klara av att vara en stark och drivande utvecklingskraft för både helheten Åland och sina egna intressen. Denna kraft blir också till en attraktionskraft för boende, besökare och företag. Attraktionskraften byggs också upp av att en förändrad förvaltningsstruktur ger bättre möjligheter för att klara framtidens välfärd och en digitalisering av den kommunala verksamheten.

För Socialdemokraterna är ändå förverkligande av kommunernas socialtjänst väldigt viktig. Här är det klienternas behov som måste läggas i fokus. Vi är även glada över att landskapsregeringen avser att under året överlämna underlag till ny socialvårdslag till lagberedning där syftet är en hållbar välfärd genom fokus på tidiga, förebyggande insatser, sektorsövergripande samarbete och ökad klientorientering. Det nya avdraget på löne- och pensionsinkomsterna är en sann socialdemokratisk fråga där man nu går in och direkt stöder de som har små inkomster i samhället. Detta avdrag kommer att gynna kvinnor, ensamförsörjare, pensionärer och många fler. Konstruktiv politik.

Jag är speciellt glad över att landskapsregeringen föreslår tre nya fasta tjänster vid Ålands polismyndighet, för att tillförsäkra polismyndigheten tillräckliga resurser för att fortsätta det år 2015 påbörjade projektet med ungdomspoliser. Glädjande är den nya avgiftspolitiken där landskapsregeringen strävar efter att skydda ekonomiskt utsatta grupper. Under år 2018 klargörs vilka åtgärder som behövs inom Ålands gymnasium för att tillgodose att studerande inte på grund av ekonomiska skäl förhindras att erhålla en utbildning. En uppföljning av ÅHS:s avgifter göra i enlighet med regeringsprogrammet och äntligen vänner tas ett tandvårdsprogram fram.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram arbetet med en plan kring Bomarsund som nu påbörjas för att hitta en helhetslösning för utvecklingen av området som besöksmål. En fråga vi socialdemokrater arbetat för länge. Damma av planerna från 2007, bygg besökscentret – i trä förstås – och uppmärksamma demilitariseringen så som den är värd på Fredens öar – där vi ska fortsätta att blomstra ännu i många hundra år.

Tack!

/Sara Kemetter (S)

Skolan får inte bli en klassfråga

60531662

Landskapsregeringen ordnade ett seminarium om fattigdom på Åland här i veckan. Oroväckande är det faktum att inkomstklyftorna i samhället bara ökar och att fler och fler barn på Åland lever i fattigdom. Vi vill att alla barn och unga ska ges samma möjligheter oberoende av bakgrund. Vi borde skapa ett samhälle som inte alls har avgifter för barn och unga. Där alla barn och unga kan delta i fritidsaktiviteter, idrott eller kultur. Vi är även oroliga över att vår skola börjar bli en klassfråga. Alla åländska ungdomar borde ha en gymnasieutbildning i bagaget, för att med den som grund välja olika vägar i livet.

Man kunde med fördel titta närmare på att utöka läroplikten till 12 år och samtidigt utreda vad det egentligen kostar att gå i gymnasiet. Utgifter för skolmaterial, datorer, kalkylatorer med mera är mycket ansträngande för många familjer, speciellt ensamstående föräldrar. Några kanske till och med konstaterar att man inte har råd.

För oss som socialdemokrater är detta helt oacceptabelt.

Vi kommer att sätta oss in i problematiken och göra vårt för att få ner de dolda avgifterna i samhället och skolan. Alla har rätt till en bra utbildning i livet.

Sara Kemetter (S)

Göte Winé (S)

Carina Aaltonen (S)

Igge Holmberg (S)

Tony Wikström (S)

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Tryggheten är viktigast

igge

Angående attacken i Åbo.

Jag vet att vissa är skadeglada ”Se, vi sa ju att det skulle hända”, ”Nu har ”fredens religion” slagit till igen”.

Jag tänker inte vara glad över att vi inte tar hand om människor och ger dem möjligheter att bli annat än arga unga människor som inte ser en framtid de vill ha. Vad som verkligen ligger bakom detta vill jag gärna veta, men svaret på ”Vad vi ska göra” kommer inte att ändras. Vi måste bort från inställningen att vissa människor är bättre än andra för att de har mer pengar, tror på en annan religion eller tycker om människor som är av samma kön (för att knyta an till prideveckan).

Det finns en mänsklighet, och vi finns här för att göra livet lite lättare för andra. Om du inte vill göra livet lättare för andra så är det ok, men man ska åtminstone inte göra det svårare.

”Det första larmsamtalet till polisen kom klockan 16.02 på fredag eftermiddag. Tre minuter senare, klockan 16.05, lyckades polisen stoppa den misstänkta gärningsmannen genom att skjuta honom i benen. Det var tur att en polispatrull var i närheten och kunde ingripa. Två människor dog och åtta skadades i attacken. De två döda är finländare. Bland de skadade finns också tre från andra länder. En av de skadade är Hassan Zubier, han försökte rädda en kvinnas liv när han knivhöggs. En annan som ingrep heter Hasan Alazawii, och är företagare som bor i Åbo. Även han del av den så kallade ”okontrollerade massinvandringen”.

Istället blev de båda skadade av gärningsmannen, men det är högst antagligen de som var orsaken till att man rapporterade om ”flera gärningsmän”. Så de blev dömda pga av sin hudfärg när de försökte stoppa mördaren.

Tänk på det ett tag.

Det betyder också att vill vi att det inte ska upprepas så behöver vi ta emot de få flyktingar vi får hit på ett bra sätt. Och inkludera dem i samhället så fort som möjligt. Det är ju inte så att Finland saknar resurser och plats. Skulle man istället för att ge direktörer i statliga bolag rekordpensionsbonusar använda de pengarna till skolning och arbetsplatser så motverkade det mer radikalisering och var bättre för samhället. Och för er som vill skylla detta på en viss religion behöver jag bara gå tillbaka en vecka när en man i Charlottesville tog sin bil och mejade ner 20 människor med en kvinna död som resultat. För att ”skydda sin religion och ras”.

Det viktigaste är att man ger människor trygghet i tillvaron, ingen som mår bra attackerar andra människor utan orsak.

Det är jag säker på.

Igge Holmberg (S)

Nu tar vi kampen mot koldioxidutsläppen!

camillag

CO2

Vi människor har över tid gjort oss allt mer beroende av fossila bränslen som olja, kol och gas för vårt energibehov. Sedan industrialismens och det moderna jordbrukets början har användningen av fossila bränslen stadigt ökat. Vår fossilanvändning har lett till att jordens klimat förändras och att vi nu hotas av allvarliga klimatförändringar. Se dig omkring i din vardag och fundera över alla föremål vi använder, alla skärmar, bilar och apparater, husen vi bor och jobbar i, maten vi äter. Varifrån kommer allt? Varifrån kommer dess material? Hur tillverkades de och hur transporterades de hit? Sanningen är att vi i västvärlden och på Åland är oerhört beroende av fossila ämnen i vårt dagliga liv. Nu börjar vi på allvar se konsekvenserna av denna sekellånga användning av fossila ämnen: klimatförändringarna har blivit vårt mest akuta miljöproblem.

Jordens klimat har alltid förändrats, men mänsklig påverkan har lett till att klimatförändringarna har accelererat under de senaste 30-50 åren. Utsläppen av växthusgaser har gjort att jorden värms upp allt snabbare. Det är idag vetenskapligt konstaterat att temperaturen på planeten ökar och att detta kommer att få stora och allvarliga konsekvenser om vi inte omgående bryter trenden.

Klimatförändringen märks redan. Väderleken på jorden har blivit extremare i form av orkaner, översvämningar, torka och extrem hetta. Smältande isar och glaciärer leder till att havsnivån höjs. Om havsytan stiger hotas hela och delar av länder inom några årtionden att ligga under vatten. Försurning av haven hotar marina ekosystem och en massiv utrotning av växt- och djurliv.

Att den vita isen runt Nordpolen ersätts med en svart vattenyta leder i sin tur till ytterligare förändring av temperaturen, då isen inte längre reflekterar bort solens strålar. Ekosystemen i havet och på land utgör en så komplicerad väv att det inte är möjligt för vetenskapsmännen att exakt veta vilka klimatförändringarnas effekter kommer att bli. En förändring leder till en annan, kanske på en helt annan plats, på ett sätt som inte kan förutses. Vi människor kommer att med förskräckelse märka hur beroende vi är av miljön om balansen i natur och ekosystem rubbas.

Klimatförändringarna påverkar redan människorna på jorden som känner det i sina skinn, i luften de andas och vattnet de dricker. Tveklöst leder krympande naturresurser, som färskvatten och odlingsbar mark till ökade konflikter. Det leder också till att människor tvingas lämna sina hem och bli klimatflyktingar. Det leder till fler sjukdomar, dödsfall och naturligtvis till priset av stora ekonomiska förluster för samtliga länder, där de redan fattiga drabbas värst. Vi vet vad vi måste göra. Vi måste ta kampen mot koldioxidutsläppen och övergå till ett mera klimatvänligt liv och andra vanor, metoder och energisystem. Den kampen måste tas av alla länder, samhällen, städer, byar och av oss som individer. I landskapets klimat och energistrategi lägger vi fram ett förslag till en omställning på energiområdet. Vi sätter mål som vi tror är nödvändiga, realistiska och uppnåeliga.

Ökad andel förnybar energi är central för att hejda klimatförändringarna. Den förnybara energin är ren, säker och kommer inte att ta slut. Den lokalt producerade förnybara energin gör oss mindre beroende av oljepris och av import av energi utifrån. Den tekniska utvecklingen inom energiområdet går hela tiden framåt. All energiproduktion påverkar miljön på något sätt, det är därför viktigt att försöka minska den totala användningen av energi genom olika energieffektiviseringsåtgärder. Här är potentialen väldigt stor till en ny utveckling genom nya tekniska lösningar, energieffektivare byggande och smartare användning av energin.

Åland är en ö. En liten ö. Vi inser vår litenhet i kampen mot de globala utmaningarna. Men vi är ett rikt samhälle med resursstarka människor som vet att vi måste bidra med vår andel. Vi försöker påverka där vi verkligen kan och har rätten att själva bestämma. Vi gör det för klimatet, för miljön och naturen, för havet som för oss ålänningar är en livsförutsättning. Vi vet också att vi stärker vårt oberoende om vi ökar vår självförsörjning och minskar vårt oljeberoende. Ålänningarnas goda välstånd har gjort att vi lever våra liv med stora klimatavtryck. Stora ytor för boende och gör oss beroende av energi. Därför är det särskilt viktigt att just vi gör allt vi kan för att övergå till att den uppvärmningen och energin är producerad på rätt sätt.

Klimat och energistrategin är en färdplan framåt. Vi behöver alla hjälpas åt för att förverkliga den. Nu är det dags att på allvar ta kampen för miljön och klimatet. Dags att ta kampen mot koldioxidutsläppen

Camilla Gunell (S) Närings- miljö- och energiminister

Samhällsbygge, inte särintressen

ninaf camillag

 

Det är smickrande att Runar Karlsson tänker så mycket på oss Socialdemokrater i dessa semestertider.
Vi vill gärna bemöta dina lite onyanserade påståenden.
Sverige finansminister Magdalena Andersson (S) sa mycket klokt i sitt tal Almedalen. Helt riktigt talade hon om en kommande storsatsning på välfärden. Hon pratade också om behovet av en stabil och hållbar samhällsekonomi, om sammanhållning och solidaritet, om vikten av att man i ett samhälle tänker på alla medborgare.
Runar Karlsson underlåter i sin snabbanalys att diskutera skillnaderna mellan Sverige och Åland. Här är hälso- och sjukvården finansierad av landskapet, liksom gymnasieutbildningen. Den ligger inte på kommunerna, som det gör i Sverige. Här finns inte utgifterna för att integrera ett stort antal nyanlända, något som kommer att kosta de svenska kommunerna en hel del, samtidigt som det ger gott hopp för framtiden. I Sverige kommer det att födas många flera barn under de kommande åren.
Gemensamt har vi utmaningarna med en åldrande befolkning, något som man både i Sverige, Norge, Danmark och Finland mötte med strukturella förändringar bland annat i kommunstrukturen. Det är socialdemokratisk politik, praktiskt och ideologiskt, att sätta människorna först, inte de gamla maktstrukturerna.
För socialdemokraterna är det viktigt med en samhällsekvation som går ihop. Välfärden ska utvecklas till förmån för alla. Alla ska ha jobb och tillsammans sörjer vi för att finansiera skola, omsorger och sjukvård. Till all lycka har vi fortfarande i det närmaste full sysselsättning på Åland och låg arbetslöshet, vi har en inflyttning i motsats till andra regioner och öar som inte är storstäder. Den åländska ekonomin är stark, men känslig, eftersom vårt öde i så mångt och mycket vilar i andras händer.
Vi vet också att behoven framöver är stora. Framför oss har vi jämställda löner, den åldrande befolkningens behov, ökande behov av stöd i skolan, ökande pensionsutgifter och det fortsatt aktuella behovet av att ex utveckla stödsystem för tandvård, gynekologi och annat som många har svårt att ha råd med.

 

Vi för en politik som tillgodoser välfärden men som också ser att det behövs resurser framöver. I takt med att ekonomin stärks i Finland och i omvärlden, vilket ger ökad export ser vi också en något ljusnande ekonomi. Åland behöver också satsningar på jobb och offentligt byggande som polishus, geriatrisk klinik, broar och vägar och mycket annat.
Vi tror inte att Åland kan spara så mycket mer på den offentliga välfärden. Landskapet har länge minskat i antalet anställda och gjort många tuffa men nödvändiga förändringar. Däremot tror vi på en strukturomvandling som på ett uthålligt sätt bidrar till minskande kostnader och mindre administrativ byråkrati. En sådan förändring är kommunreformen. Den görs för att långsiktigt frigöra mera medel till de direkta behov som finns i äldreboenden och skolor.
Till skillnad från Runar Karlsson och centern som hållit kranarna öppna för sina egna intressen i åratal, ser vi socialdemokrater till helheten. Inte bara hela Åland ska leva, utan alla människor på Åland ska leva och ha det bra.
Camilla Gunell (S)
Nina Fellman (S)

Vi sprang för livet!

Skärmavbild 2017-06-10 kl. 17.59.48

Camilla, Göte och Tony utgjorde sossarnas lag i årets upplaga av ”Fight cancer and run”, i år med temat ”Tillsammans”.

Vi gjorde vårt bästa och kände oss trötta men glada efteråt. #together4life #socdax #springibena

1 maj med sol, tal och musik

 

 

 

 

Camilla_ordmoln

Återigen hade vi tur med vädret och Mariehamns centrum sjöd av liv och spirande vårkänslor!

Efter inledande musikframträdanden från Helena Flöjt och Ahmad Shafiei så hälsade ÅSDs partiordförande Camilla Gunell alla välkomna med dessa ord:

Första maj friare!
Arbetarrörelsen samlas åter för att fira första maj. En dag som vi firar tillsammans med kamrater världen över. Första maj är en tradition som uppmärksammar varifrån vi kommer, om arbetarnas kamp för sina rättigheter och ett jubel för de segrar vi har vunnit. Det är mot den bakgrunden man förstår arbetarsångernas innebörd och glöd. Den välfärd vi har idag är inget som uppstått av sig självt. Det är ett resultat av ett ihärdigt politiskt arbete för sociala, fackliga och demokratiska rättigheter. Första maj är också en dag då vi uppmärksammar folk i andra länder. Då vi tillsammans manar till fred och solidaritet och med en röst kräver ett slut på orättvisor, kränkningar och våld. Där vi ser lidande och brott begås mot systrar och bröder i andra länder och ser hur demokrati ibland inte är mer än en tunn fernissa, en förångande deodorant, för att dölja diktatur och förtryckande regimer – då vet vi vad demokratin innebär och vilken frihet den ger oss varje dag i frihet att tala, röra sig fritt, blomstra och utvecklas. Första maj är också en dag då vi tittar oss omkring i vår egen omgivning, formulerar var vi befinner oss nu och pekar ut färdriktningen. Våra nordiska samhällen är starka men blir aldrig färdiga, de behöver ständigt rustas, förstärkas och omformas för att möta och tillgodose människors behov i deras vardag. Vår välfärd måste också förfäktas och försvaras. De finns alltid de som inte ser att den gemensamma sektorns värde, se att den utjämnar klyftor och lyfter de mest utsatta, utan försöker krympa, förminska och försvaga. I år 2017 firar republiken Finland 100 år. I ett förfärligt ögonblick av okänslig smaklöshet föreslogs ett jubileumsmynt där rödgardister avrättas. Att Finland bär på många smärtor vet vi. Men det är inte särskilt klokt att försöka fira 100 år under parollen Tillsammans med att återuppväcka känslor från en tid då landet var djupt splittrat och återuppväcka hat. Det kom lyckligtvis en motreaktion så stark och massiv att myntet drogs tillbaka. Folkets röst är stark när många går samman. Det är viktigt att minnas. Är det inte en paradox att samma år som vi själva uppmärksammar landets 100-åriga historia och de bittra krigen – att landet samtidigt avvisar andra människor i nöd? Landet som med alla de hundratusentals finländare som flydde från Karelen har upplevt uppbrottet, flykten, avskedet från ett barndomshem de aldrig återsåg. Det är samma folk som skickar hem asylsökande till Bagdad och Kabul? Trots att migrationsverket erkänner att de har lagliga asylskäl. För dem bedöms två av världens farligaste städer vara säkra, medan finländare varnas för att åka dit. En sak är säker. Vi lever inte i ett land där varje liv har ett lika högt värde. Karelen eller Kabul. I varje tid i varje land där det sker är människan lika utsatt. När människokärleken visar sig svag och medkänslan sviktar öppnar sig sprickor där rasism och främlingsfientlighet sipprar in. Högertramp och krafter drivna av hat tränger sig allt närmare fram. Rasister och fascister intar fölkvalda församlingar, yttrandefrihetens högsäten som bokmässan i Göteborg och politiker veckan i Almedalen. De lyfter sig till acceptans och etablering genom att yrka på yttrandefrihet. Men hur skall vi demokrater hantera antidemokratiska tendenser? Hur skall de toleranta hantera den intoleranta – när den intoleranta i grund och botten är ute efter att förgöra allt det som den tolerante skapat? Mitt svar är att säga nej, ge dem inte tillträde att sprida sina alternativa fakta. Terror och hot om terror är något som vi sakta lär oss leva med. Det är viktigt att rädsla för terrordåd inte stoppar oss eller de unga att resa, upptäcka världen och lära känna andra folk och kulturer. Efter attacken på Drottninggatan i Stockholm visade Sverige upp en gemenskap och en kärlek till varandra och sitt land som aldrig förr. Havet av blommor och den värme och kärlek som strömmade ut över sociala medier och mellan människor var fantastisk att beskåda. Så, vilken är kampen på vårt vackra Åland? Min oro är störst gällande riket och de reformer som där görs som griper in i vår samhällsstruktur, vare sig vi vill det eller inte. Sjukvårds och landskapsreformen har gett oss många närkamper med finansministeriet och ännu är utgången oviss. Finansministeriet är den som styr Finland, om ni inte visste det. Vi väntar med förfäran på valfrihetsreformen där regeringen verkligen firar triumfer i New Public Management och nyliberalism. För oss socialdemokrater är det viktigaste att vårt eget sjukhus ÅHS har tillräckliga resurser för att ge alla ålänningar god vård. Där kommer vår prioritering att ligga framom att sprida skattepengarna på många olika sjukvårdsproducenter. Det är ändå alltid samhälle som får ta hand om dem vars plånbok inte är så tjock. Min oro gäller också det svenska språket. Den finska regeringens politik luckrar upp skolsvenskan, vilket är ett steg i fel riktning för två starka nationalspråk. Utbildning och forskning kämpar med enorma nedskärningar. Hur kulturen i landet kommer att må efter några år av sannfinländsk kulturpolitik återstår att se. Jag hoppas innerligt att det kommer att finnas rum för annat nationalromantik. Vi har många talare här i dag som kommer att belysande läget på Åland ur olika perspektiv. En överskuggande fråga är den gryende kommunreformen. Socialdemokraterna har i mandatperioder arbetat för en ny kommunstruktur med färre kommuner. Huvudsyftet är att trygga välfärden och säkra en god omsorg för barn och gamla och en grundskola för alla. Om detta kommer vår kommunminister Nina Fellman att tala mera om och lagtingsledamot Carina Aaltonen. Norra Ålands starke man Göte Winé har också ett ord med i laget. Och likaså Skärgårdens starka kvinna Mia Hanström. Helena Flöjt Josefsson kan inte bara sjunga hon kan tala också och sköta flyktingmottagning, vilket hon vill tala om idag. Sist men inte minst vår speciella gäst, Finlands svenska socialdemokraters ordförande Victor Kock. Välkomna alla talare. Den som sköter arrangemangen, musiken här på scenen är Tony Wikström och i soppserveringen har vi Anki Eriksson och Britt-Mari Sjöström-Kärki… Kära vänner, kamrater! Jag önskar er alla en fin dag, njut av sång och musik, sol och vackert väder, och gå härifrån med magen fylld av ärtsoppa och hjärtat fyllt av kampanda, människokärlek och gemenskap!

NÅS: Ett gemensamt KST – för barnens och ungdomarnas skull!

IMG_4717

Tänk dig dagis- och skolbarn som inte mår bra. Kanske någon har det tufft hemma, kanske en annan har en oupptäckt eller konstaterad diagnos och kanske någon inte riktigt själv kan sätta fingret på vad det är – annat än att det känns fel eller hopplöst. Vad orsaken än är så borde man få stöd av någon som har tid och kunskap, det håller nog alla med om.

Tyvärr är verkligheten på Åland en annan. Idag beror stödet på var man bor. Ett gemensamt KST (som vi fortsättningsvis kallar Klienternas socialtjänst) skulle ha helt andra möjligheter att sätta barn och ungdomar i fokus, oavsett hemort. Mellan kommunerna idag så varierar också tolkningarna kring de frågor som är knutna till lagen.

Ett gemensamt KST, med elevvården som en självklar del av paraplyorganisationen, skulle göra att insatserna blev desamma över hela Åland och även öka rättssäkerheten generellt.

Faktum är att endast skolpsykologer kan göra de utredningar som behövs för att remittera vidare till BUP. På BUP ställs de diagnoser som ligger till grund för att stödåtgärder på dagis eller i skola ska sättas in. Andra vägar till BUP finns inte, då detta är skolans ansvarsområde.

Idag ser tillgången till skolpsykologer på Åland ut så här: På Norra Åland är den ordinarie skolpsykologen tjänstledig, vilket gör att man köper in tjänster till vad som bedöms vara de mest akuta ärendena. Även i Mariehamn gör man så, då deras två skolpsykologer är föräldralediga. I skärgården samarbetar två kommuner med högstadiedistrikten medan övriga kommuner köper in tjänster efter behov. Södra Åland har båda sina skolpsykologer i arbete.

Sammanfattningsvis: ingen skolpsykolog, ingen utredning, ingen remiss, inget stöd från BUP, ingen fastställd diagnos, inga stödinsatser i skola/dagis.

Följden av att vi idag inte har ett gemensamt KST är att alltför många barn och ungdomar har tvingats vänta på att utredas. Långa kötider och uteblivna utredningar har, på oviss framtid, skjutit upp fastställande av diagnos och annat professionellt stöd.

Samtidigt hör vi forskningsrapporterna lyfta fram hur viktigt det är med tidiga insatser. Det här är en brist i systemet som vi kan rätta till genom att skapa ett gemensamt KST. Varför gör vi inte det?

Idag tvingas många inom socialväsendet att jobba ensamma. Med kollegor i en större organisation kan man bl.a. stötta varandra med kunskaps- och erfarenhetsutbyte och täcka upp vid eventuella vikariebehov.

För våra barn och ungdomar finns många andra viktiga stödresurser som även de skulle kunna rymmas in under ett KST. Det finns specialpedagoger, specialbarnträdgårdslärare, speciallärare, assistenter m.fl.. Tänk vilken kunskapsbank det skulle vara om dessa kompetenta personer hade hela Åland som sitt arbetsfält. Då skulle man kunna arbeta efter barnens och ungdomarnas behov på helt andra sätt än idag.

Alla människor behöver bli sedda och hörda, både när de vill det – och när de behöver det. Dagens system är för skört för personer som inte mår bra. Låt det inte gå prestige i politiken! Barn och ungdomar som mår dåligt måste få det stöd som de behöver så fort som möjligt – för deras framtid och för hela Ålands. Det gör vi bäst genom ett gemensamt KST, där också elevvården ryms med i paraplyet.

Norra Ålands socialdemokrater (NÅS)

Helena Flöjt-Josefsson

Miina Fagerlund

Freddie Forsman

Maria Svensson

Göte Winé

Arezoo Naely

Isabella Sarling

Ann-Kristin Eriksson

Kurt Lindbom

Greger Granlund

Timo Rautatammi

Helena ”Nena” Lundberg

 

foto:fotoakuten.se

normal_haender2 punkt jpg