VAR? ÅLANDS SJÖFARTSMUSEUM NÄR? TORSDAG 15.12 kl 11.30-13

Vad händer inom åländsk sjöfart?

Nyheten om att Viking Lines Rosella säljs bort landar som en bomb i det åländska samhället. Linjen Mariehamn-Kapellskär som är en av ålänningarnas viktigaste linjer till Sverige står utan fartyg och framtiden ser osäker ut. Detta har direkta effekter på ålänningarnas kommunikationer och är en katastrof för många som arbetspendlar, som har barn och familj i Sverige, för bortaålänningar med stugor på Åland. Mariehamn-Kapellskär är också en viktig linje för alla som reser för nöjen, fritid, shopping, kultur och idrott i Sverige. För att inte tala om vad den betyder för turismen.

Frågorna blir många: Vad är det riktigt som händer inom åländsk passagerarsjöfart? Kommer fler linjer som inte är tillräckligt lönsamma att läggas ner? Räcker inte taxfreeundantaget längre till för att skapa lönsamhet?

Samtidigt pågår alltmer högljudda diskussioner om skatteundantagets betydelse och den snåriga skattegränsproblematiken. Många företagare lägger ner oändligt med tid och resurser på att lösa frågor kring import och export av varor och frustrationen är stor. Politiska röster höjs för ett partiellt slopande, en lösning som kanske inte ens är möjlig.

Åland står och faller med tillgången på kommunikationer och fraktmöjligheter, billiga sådana. Mariehamn och Åland behöver alla de arbetsplatser, skatteintäkter, hamnavgifter och den service som rederierna gett.

Samtidigt måste man också kunna fråga om inte rederierna har ett ansvar gentemot den åländska befolkningen att också upprätthålla trafik under mindre lönsamma månader? Ålänningarna behöver kunna lita på en hållbar trafik under alla årstider. Annars är det risk att personer som arbetspendlar känner sig tvingade att flytta.

Vad behöver vi nu göra? Vad behöver samhället göra? Vart är branschen på väg?

För att diskutera och belysa dessa frågor anordnar Ålands Socialdemokrater en diskussion den 15.12 kl 11.30-13 i Ålands Sjöfartsmuseum med VD Viking Line Jan Hanses, professor Henrik Ringbom, Mariehamns Hamns VD Alef Jansson, Tomas Karlsson, VD för Eckerölinjen.

Alla välkomna!

Talman, bästa lagting.

Äntligen måste jag få säga, på den tredje dagen  finns möjlighet att tala om det som kanske är en av de viktigaste  framtidsfrågorna, nämligen barn och ungas välmående. Under många timmar har man debatterat pengar, tunnlar, tjänster och ekonomi. Jag tror att alla partier är eniga om att barn och ungas välmående är en prioriterad fråga,

Vi socialdemokrater vill inkludera Ålands Polismyndighet i utvecklingsprojekt för barn och ungas hälsa och välmående.

Projektet har som syfte att identifiera strukturella hinder

implementera långsiktiga löningar och en målinriktad samverkan mellan barnomsorg, skola, utbildning och socialvård, hälso- och sjukvård och aktörer inom tredje sektorn.

Puh, det blir många aktörer det, med tanke på att det finns 16 kommuner…  men trots detta saknar en mycket viktig del i arbetet.

Polisen har under många år äskat om medel för att återupprätta ungdomspoliserna, två tjänster och återskapa relationsbyggandet på fältet i ett preventivt syfte.  Tyvärr nekades polisen detta och även i förra budgetprocessen röstades Socialdemokraternas budgetmotion om resurser till polisen för förebyggande arbete med ungdomar ner.

Nå vi fortsätter arbeta för det vi tror på trots att man från LR inrättat många tjänster och en valrörelse om mer pengar till polisen – har man igen svikit ungdomspolisen.    Utvecklingsprojektet för barn och ungas hälsa och välmående och hälsa i skolan handlar inte bara om ungas välmående det handlar också sexuellt våld, våld i nära relationer som faller under strafflagen.

Och det är allvarliga övergrepp som krävs åtgärder på rätt nivå. Polisens roll i projektet är också av stor vikt också med tanke på att man kommer i kontakt med förövare.

Talman när jag ändå är inne på rätt nivå, många ungdomar i Yrkesgymnasiet är i behov av särskilt stöd. Distansstudier, åtgärdsprogram, inlärningssvårigheter och andra modersmål än svenska är några orsaker. Vi Socialdemokrater anser att det är viktigt att det finns tillräckliga resurser så att de studerande kan uppnå goda resultat både i de teoretiska och praktiska ämnena.

Vi anser också att en gymnasieutbildning skall vara för alla. Utbildning är nyckeln till ett stabilt. Bärkraftigt och välmående samhälle. Med god utbildning kan också de barn och ungdomar som kommer från mindre bemedlade familjer få samma möjligheter med en god utbildning ges också alla studerande stöd på rätt nivå.

Den utvidgade läroplikten i Finland utgör en helhet som garanterar en jämlikhet, avgiftsfritt gymnasium och garanterade stöd för de ungdomar som är i behov av dessa. Här ligger Åland efter i utvecklingen, vi behöver inte kopiera rakt av men det finns många goda delar bland annat med stödåtgärderna och avgiftsfri utbildning, och Socialdemokraterna har lyft frågan många, många gånger.

Det skall bli intressant att höra hur långt man kommit på Åland med den enligt oss dyrare, krångligare och mer tidskrävande varianten man från Landskapsregeringen avser starta upp på Åland. Bara det att man nu från landskapsregeringen har kostnadskompenserat Ålands Lyceum men inte resten av gymnasiets linjer är väldigt olyckligt.

De praktiska linjernas status behövs höjas, arbetaryrkena behöver fortbildning i en föränderlig värd. Hantverkare behövs i hela samhällsbyggandet. Det är dessa arbetarlinjer som håller igång samhället, serverar, producerar, vårdar, stylar, transporterar och bygger grunden för samhället, kort och gott… I och med att samhället förändras, teknologi, automatisering och helt nya kompetenser kommer in i arbetslivet, är det helt nödvändigt att erbjuda rätt insatser på rätt nivå också för alla dem yrkesverksamma arbetstagare vars arbeten blir mindre och mindre relevanta.

När jag ändå talar om utbildning för Alla.

Ålands Folkhögskola föreslås i budgeten att utredas att bli en del av Ålands gymnasium. Det finns säkert goda synergieffekter i ett sånt förslag men utredningen måste göras med hänsyn till och med beaktande av Ålands Folkhögskola som Ålands säte för den fria bildningen och det livslånga lärandet.

Till sist, konkretisera stödet för personer i behov av specialpedagogiska insatser. Ålands Socialdemokrater har drivit på frågan politiskt under många mandatperioder, det finns en utredning från 2006 som kan ligga till grund.

Frågan drivs inte bara politiskt,  påtryckningar och upprop från intresseorganisationer och arbetsfältet frekvent förekommer så finns ännu få konkreta insatser.

Stödet för ungdomar inom Ålands gymnasium och vuxna i behov av insatser är otillräckligt i dagsläget. I grundskolan varierar stödet i olika grad, vilken form av stöd du får, om din kommun har råd med och prioriterar studio och studiotimmar varierar enormt mellan kommunerna och skolorna. Det skall inte vara skillnad på var du bor på Åland eller om du studerar på landskaps- eller kommunal nivå för att du skall ha tillgång till stödinsatser på rätt nivå, utbildningen måste tillgänglighets anpassas.

Alla kommuner och skolor kan inte ha egna experter. Här krävs konkretiserade åtgärder och det är det vi efterlyser.  Tillexempel ett resurscentrum vars expertis kommer alla åländska utbildningsinstanser till godo. Ett resurscenter kan observera, handleda och fortbilda inom områden som intellektuella funktionsnedsättningar, rörelsehinder, tal- och språkstörning, läs och skrivsvårigheter, hörsel och synnedsättningar, och ha ett särskilt fokus på barns socioemotionella förmågor och språkstöd inom integrationen.

För många familjer med barn och unga med särskilda stödinsatser var stödet under pandemin väldigt varierande. Många barn som annars hade timmar i studio på grund av tillexempel diagnoser blev helt utan det lärarledda stödet under den första perioden –  och sporadiskt och väldigt ojämlikt stöd under den andra perioden. Man känner till att flickor – om de diagnostiseras alls får sina diagnoser alldeles för sent och får inte del av de insatser som finns i skolorna, flickornas svårigheter måste dessutom vara mycket omfattande för att få stöd eller ens upptäckas. Hur många barn och unga som runt om på Åland har olovlig skolfrånvaro kopplat till diagnoser och problematik verkar vara svårt att få ett helhetsgrepp om. Här borde finnas en statistik och en  könsbaserad statistik.

Jag hoppas utskottet tar dessa frågor på allvar. Utbildning och också delaktighet i samhälle är nyckeln till ett stabilt, bärkraftigt och välmående samhälle. Budgetdebatter är så mycket mera än tunnlar, det borde vara lika mycket fokus på inkludering, jämlikhet och jämställdhet. Jag får bara tre repliker, det visar på vad regeringen prioriterar….

Talman

Under många år nu har de försök som gjorts att stärka kommunstrukturen, vilket är vad det faktiskt handlar om, misslyckats. Förra mandatperiodens reformlag är borta, och den icke-politik som bedrivits av sittande regering har lett till det förväntade – ingenting. Som en bisats bara; den förra reformen misslyckades inte för att vi inte pratade med oppositionen, utan för att oppositionen med centern i spetsen spelade på en rädsla för förändring för att vinna ett val. Oppositionen inbjöds från dag 1 att vara med och påverka, men valde bort den möjligheten

Om vi nu får en kriskommunslagstiftning leder den, om den tillämpas, till att ett flertal kommuner involveras i en tvingade process som också kommer att skapa motstånd och som riskerar bli mycket dyra. Som konstaterades i processen kring Kumlinge, Föglö och Sottunga är det ingen idé att sammanslå kommuner som redan är svaga. Det blir inte en starkare helhet.

Det krävs alltså en vilja och ett mål och mod att också driva en process. Hur kunde den se ut?

En första reflektion är att den kommunstrukturlag vi nu jobbar med, även om den i sig är bra, är för byråkratiskt tungrodd och för illa anpassad för våra mikrokommuner för att fungera. I klartext: Det förutsätts processer som de minsta kommunerna inte längre har resurser till. Kanske kunde en del lösningen alltså vara en ny lagstiftning med en enklare men mer inkluderande process.

Vi tror också att den tid är förbi när skärgårdens kommuner har något att vinna på en gemensam skärgårdskommun eller ens ett samgående med en eller flera faståländska kommuner. Vi behöver börja titta på möjligheten till asymmetriska kommuner där vissa funktioner sköts centralt medan andra genom avtal överförs till en starkare kommun. Kanske Mariehamn.

På fasta Åland kan vi konstatera att det finns två helheter – staden och landsbygden. Centralorten Mariehamn-Jomala växer på bekostnad av resten av fasta Åland, särskilt i brist på en stark centralort utanför Mariehamn. Det finns en skillnad i identitet beroende på om man identifierar sig som landsbygd eller stad. Kanske finns där något att bygga vidare på?

Varför är det viktigt att komma vidare? En orsak är ekonomin. I all oändlighet klarar det offentliga inte av att finansiera strukturer som kräver mer och mer pengar.

Mer akut börjar det faktiskt bli med den demokratiska utarmningen i kommunerna. Allt fler kommuner börjar få stora problem med att hitta människor som ställer upp. Det är tungt, ansvarsfullt och illa betalt att ta ansvaret. Akut är det också för klimat- och miljöarbetet. En hel rad viktiga gemensamma ansvar bromsas upp en svag struktur. Man måste alltså, för alla som vill åstadkomma konkreta förändringar, skita ner sina höga mål med en jättesvår och sårig fråga och hitta en väg framåt.

Låt mig dock understryka en sak. De åländska kommunerna gör ett fantastiskt jobb utifrån sina förutsättningar. Den kraften och det engagemanget borde kanaliseras i utveckling, inte i att hålla näsan ovanför vattenytan.

När det gäller fördelningen av Paf-medel vill vi poängtera det som tidigare sagts. Hur Paf-medel används måste regleras i lag. Denna fråga har diskuterats många gånger, i flera kommittéer och referensgrupper. Det har sagts i finans- och näringsutskottets betänkande. Då kan man inte komma med en budget där man utlovar ytterligare en utredning. Gör jobbet i stället.

När det gäller digitaliseringen är vi lite bekymrade. Landskapsregeringen föreslår en rad nya tjänster som främst förefaller handla om att bygga egna nya system bland annat för ärendehantering. Samtidigt har man inte sagt vad man vill göra med ÅDA, och inte heller hur den digitala transformering ska gå till som gör att man börjar jobba digitalt i stället för att att översätta pappersjobb till datorer. Vi vill se färdriktningen innan det anställs en massa nya människor

Inkomstgränsen för studiestöd har redan debatterats. Vi vill inte se en slopad inkomstgräns, för den har inte lett till det önskade resultatet, snarare tvärtom. Däremot är vi beredda att diskutera en mer rimlig höjning av inkomstgränsen.

Vår syn på barnomsorgsavgift och barnbidrag har redan presenterats i gruppanförandet. Kom ihåg, bästa kolleger och lyssnare – vi vill utveckla det som är viktigt till exempel för barnfamiljerna, inte bara prata om pengar. Vad skulle det betyda med ändrade inkomstgränser och i högre grad kostnadsfri småbarnspedagogik? Skulle det gynna vårt samhälle och våra barnfamiljer? Varför är det alltid för mycket och för dyrt det som föreslås för att underlätta vanliga människors liv?

Vi vill också i en motion påminna om att tandvården fortfarande för oss är en prioriterad fråga. Det är fortfarande ett mysterium varför tandhälsa skulle vara en separat del av hälsa. All evidens pekar i motsatt riktning. Därför vill vi se ett nytt tandvårdsprogram som sätter siktet på nya förbättringar när de som togs fram under den förra mandatperioden. God tandhälsa för fler vore en god investering, både ekonomiskt och mänskligt.

Slutligen några ord om en för mig viktig fråga, nämligen jämställdheten.

Vi kan på fler områden se att jämställdhetsutvecklingen stampar på stället eller backar. Vi ser, också i den här salen, krafter som motarbetar eller inte anser att arbete för jämställdhet behövs, och att man ifrågasätter det som varit grunden för det, nämligen att en jämlik representation av kvinnor och män i alla sammanhang är viktig och riktig.

Låt mig därför säga: Det är egalt, faktiskt, om det är biologi eller erfarenhet, arv eller miljö som gör att kvinnor och män har olika erfarenheter. Det är ett faktum att vi har det. Dessa olika synpunkter och erfarenheter är viktiga och behövs, och vi kan inte sluta jobba för det. Vid Reykjavik global forum som jag hade möjlighet att delta i förra veckan presenterades en massa siffror, från FN en utredning som visar att länder med kvinnliga ledare hade en lägre dödlighet i covid 19, vid ett ekonomiseminarium att mindre än 2 % av investeringspengar globalt går till kvinnliga entreprenörer trots att, enligt samma statistik riskerna är mindre och vinsterna högre med kvinnliga företagare. Det är bara några exempel.

Låt oss gå framåt, tillsammans för ett mer jämställt och därmed rikare och bättre samhälle

Tack talman

Ålands socialdemokrater har till budget 2023 lämnat in 23 ändringsförslag.

Flera av dem handlar om att sänka kostnader, bland annat genom att stryka anslaget för provborrningar för Föglö-tunneln och att stryka nya IT-tjänster tills man har en vägkarta för framtiden och ett beslut om vad som ska ske med ÅDA. Vi vill att den slopade inkomstgränsen för studiestöd justeras till en annan nivå i stället.

Ännu viktigare är det för oss att budgeten siktar på framtiden och reformer som kan utveckla landskapet och hålla framtida kostnadsökningar på en kontrollerad nivå. Där har vi förslag bland annat vad gäller kommunerna, Högskolan på Åland, gymnasieutbildningen, att bolagisera skärgårdstrafiken.

Vi vill också satsa på att utveckla verksamhet och säkra rättigheter för ekonomiskt utsatta familjer, för barn och unga med funktionsvariationer och andra i samhället som behöver stöd för att komma till en jämlik start i livet.

Vi föreslår bland annat ett resurscenter för barn med NPF-variationer, ett stöd för elever i yrkesgymnasiet som hamnat på efterkälken på grund av pandemin och ett extra barnbidrag.

Åland är ett rikt samhälle med en stark ekonomi. Vi har råd att satsa för att få med alla i samhällsbygget, men inte att slösa bort skattemedel på tomma löften utan realism. Åland är inte färdigt. Det behövs reformer och mod att fatta också tuffa beslut.