Före jul fattade finansminister Mats Perämaa ett beslut om att bifalla Ålands penningautomatförenings förslag att göra en donation på tre miljoner euro för att trygga barns möjligheter till utbildning i krigszoner i Ukraina, naturligtvis med stöd av hela regeringen.
Vi socialdemokrater tycker att det var en bra, solidarisk sak att göra. Vårt stöd till Ukraina är inte bara en gest och en flagga utanför lagtinget, utan också reda pengar som kan köpa trygghet. Det matchar ålänningarnas stora engagemang för Ukraina genom demonstrationer, donationer, mottagning av flyktingar och kontinuerliga hjälptransporter.
Efter det har vi haft en debatt, både i media och i en lång spörsmålsdebatt i lagtinget där både mål, motiv och metod ifrågasatts.
Det kräver lite fördjupning.
Vad är det för pengar?
Paf har vinstmedel som vuxit genom åren, och som enligt gällande lagstiftning inte förts över till landskapet. I kassan finns drygt 100 miljoner euro som bland annat ska användas till investeringar som bolaget gör (t.ex. företagsinköp). Det är alltså inte pengar som i dagsläget kan användas i landskapets budget för ÅHS eller Michael Sars eller för socialvård.
Vem bestämmer över dem?
Det finns ett system för att föra över pengar som fördelas till tredje sektorn, dvs till det åländska föreningslivet. De besluten fattas av landskapsregeringen och fördelningsrådet där de föreningar som på 1960-talet var med och grundade Paf sitter med. Landskapsregeringen kan också, och har vid flera tillfällen använt Paf-medel för speciella projekt. Exempelvis byggdes Alandica med Paf-medel.
Vad bråkar man om?
Det är lite olika. En del i oppositionen vill inte att man gör en donation till Ukraina, en del tycker att det är för mycket eller borde ges till nån annan organisation, och en del är arga över att de inte involverades i processen eller tycker att beslutet fattats på fel sätt.
Hur vill ni göra nu?
Vi socialdemokrater har tillsammans med centern och liberalerna föreslagit att man ska göra om lagstiftningen som gäller Paf, så att det blir tydligare hur pengarna kan användas för annat än tredje sektorn. Flera regeringar har försökt, men inte lyckats. Vi tycker inte att det är vettigt att Paf har en så stor kassa samtidigt som Åland behöver göra stora investeringar, till exempel i ett nytt sjukhus.
Vad tycker ni om alla inbesparingar?
Vissa saker är jobbiga, men allt handlar inte om att spara utan också om att förändra. Vi försöker se till att vanliga människor drabbas så lite som möjligt. Allt styr dock inte politiken över. Vi vill jobba för förändringar som gör offentlig sektor mer effektiv och modern. Att stanna kvar i allt som varit är inte vägen framåt, men förändringar är svåra, vare sig det handlar om skärgårdstrafik, sjukvård eller skolfartyg.
Vi tycker att det är usel politik att säga nej till allt. Vi säger ja till förändring, nej till trångsynt populism och ett rungande ja till ett solidariskt och konstruktivt Åland.
Socialdemokraternas lagtingsgrupp
Nina Fellman
Jessy Eckerman
Henrik Löthman
