Aktuellt

Just nu pågår två politiska utvecklingsprojekt som kan få stor betydelse för det viktigaste och käraste vi har – vårt hav och vår vattenmiljö.

Sen över fem år tillbaka pågår arbete för att ta fram en ny vattenlag. När den förra mandatperioden tog slut fanns ett första förslag som ännu behövde kompletteras med detaljförordningar. Ett drygt år in den nya regeringsperioden har inte mycket hänt. Fortfarande är man djupt oeniga i regeringen om en av de viktigaste frågorna, hur man ska reglera fiskodlingarnas utsläpp och möjligheter till expansion.

Vi socialdemokrater vill vara tydliga. Vi säger nej till utökade utsläpp i åländska vatten, nej till större volymer utan fungerande kompensationsåtgärder, och nej till att bara flytta ut fiskodlingarna på djupare vatten. Att blanda ut utsläppen gör inte att de blir mindre, och hittills finns inga kommersiellt gångbara metoder att neutralisera ökade utsläpp. Det vi borde jobba för, det är minskade utsläpp. Det har vi lovat i Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland, att allt vatten ska vara av god kvalitet, och dit är det lång väg.

Samtidigt pågår ett arbete att ta fram en havsplan för Åland. Det är, utgående från ett EU-direktiv, ett sätt att övergripande indikera värdet och möjligheterna av olika vatten. Tanken var, självklart, att alla åländska vatten skulle vara med, att man i processen skulle diskutera med alla berörda och fastställa en plan som inte är tvingande eller tillståndsgivande, men ändå ett pyttelitet steg framåt för gemensam planering. Det blev inte ens en tumme. Regeringen, med Alfons Röblom (HI) som ansvarig minister, har undantagit alla privatägda vatten, och hänvisar vad gäller dem till kommunernas planeringsmonopol.

Vi vet alla att kommunerna varken kan eller vill göra en sådan gemensam planering över kommungränser, och att arbetet därmed kommer att bli ogjort. Det är en missad möjlighet, där det privata ägandet, som inte på något sätt hotades av en havsplan, än en gång prioriterades högre än vårt gemensamma ansvaret för havet.

Klimatförändringarna påverkar Östersjön negativt. Havet blir varmare och sötare. Viktiga arter i ekosystemet slås ut. Det är viktigare än någonsin att hjälpa havet genom att stoppa utsläppen av näringsämnen.

Nina Fellman (S)
Ulf Weman (S)
Jessy Eckerman (S)
Lasse Welroos (S)
Kristine Dzene (S)
Henrik Löthman (S)
Camilla Gunell (S)
Dexter Mäkelä (S)
Kicki Blomqvist (S)

Lantrådet Veronica Thörnroos uttalar sig i HBL den 29 december om Ålands ekonomi. Hon konstaterar det vi redan vet. Nämligen att den åländska arbetslösheten är högre än någonsin och att landskapsregeringen måste låna upp till 90 miljoner för att balansera 2021 års budget. Den stora utmaningen är sjöfarten slår lantrådet fast. För att förbättra de offentliga finanserna ordinerar lantrådet tillika sjuskötare Veronica Thörnroos nedskärningar i sjukvården och försämringar i den kommunala välfärden särskilt inom barn- och äldreomsorgen men också inom grundskolan.

Frågan inställer sig automatiskt. På vilket sätt bidrar dessa försämringar i välfärden till att förbättra sjöfartens förutsättningar att återhämta sig. Svaret är naturligtvis att försämringar inte förbättrar sjöfartens verksamhetsmöjligheter över huvud taget. Den andra frågan man måste ställa sig är hur förbättras den offentliga ekonomin om hälso- och sjukvården försämras och ålänningarnas kommunala service blir sämre. Troligen inte alls. Tvärtom kommer försämringarna av nödvändig service att skapa ökade kostnader som ett anständigt samhälle inte kan undgå.

Lantrådets förslag är dåliga och saknar analytisk grund. Krisen beror inte på ekonomiska orsaker utan på pandemin som allvarligt rubbar den fria rörligheten på många marknader. För Ålands del är det färjeindustrin samt hotell- och restaurangbranschen som blöder. Varken landskapet eller kommunerna kan göra så mycket i detta avseende. Coronasmittan låter sig varken mutas, avregleras eller förbjudas. Endast vaccinet kan få igång den fria rörligheten igen. Men vi vet inte hur återhämtningen kommer att se ut och hur länge den tar.

Landskapsregeringen och kommunerna måste därför stimulera Ålands ekonomi för att återfå sina skatteinkomster. Investeringar och åter investeringar ger sysselsättning och ekonomisk tillväxt. Innovationer och strukturomvandlingar är också viktiga. Bygg hyresbostäder för äldre. Bostäder nära service. Ge utökade kvoter till fiskodlare som flyttar upp sina odlingar på land. Erbjud pensionärerna i våra närregioner minisemestrar med friskvård, god mat och dans. Minska antalet kommuner till fyra. Begrav alla tunnelplaner. Satsa på biogas och biokol. Se till att våra dagis och grundskolor är bäst i världen. Våga lagstifta om strängare normer för alla utsläpp i havet och i luften. Fortsätt satsa på MatÅland och idrottsturismen. Det finns ingen gräns för vad vi kan göra men det måste vara framåtsyftande, hållbart, demokratiskt och jämställt. Det är inte genom att försämra livet för våra gamla och sjuka som vi får ekonomin att blomstra. Nej det är inte de mest utsatta som ska betala för coronakrisens ekonomiska följder. Det är genom hårt arbete, djärva investeringar och ökad välfärd som Åland ska klara sig genom krisen och locka till inflyttning och grön tillväxt.

Barbro Sundback (S)

EU fördelar enorma belopp för att stimulera ekonomin för återuppbyggnad och snabb återhämtning efter Covid-19. Av dessa 750 miljarder euro ska Finland få 2,2 miljarder och av den nationella delen kan Åland få 12,6 miljoner. Eftersom Åland drabbats ekonomiskt hårt är det riktigt att pengarna också kommer Åland till del. Frågan är vad de klokast ska användas till. Landskapsregeringen föreslår fyra satsningar: storskalig havsbaserad vindkraft med utländska investerare, en digital satsning på högskolan, byte av vårdinformationssystem vid ÅHS samt fossilfri bil- och busstrafik. Satsningarna är nödvändiga och viktiga, men frågan är om de lever upp till EU-fondens syfte.

Målet med jättesatsningen är att återuppbygga länderna efter krisen, skapa nya jobb, stärka sysselsättningen och ställa om samhället till mindre klimatpåverkan. Med tanke på att turismen och sjöfarten är de branscher som allra hårdast drabbats av Covid-19 är det förvånande att inte landskapsregeringen alls väljer att satsa inom dessa områden. Det hade varit välkommet med projekt som bättre skulle gynna turism och sysselsättning. Det hade varit välkommet med lite mer kreativitet.

Problemet är att den akuta tidtabellen ställer lagtinget inför fullbordat faktum. Ansökningarna ska vara inne redan den 15 januari och det finns inte mer tid för eftertanke. För att Åland ska kunna samla sig till stora samhällssatsningar och skapa partnerskap mellan civilsamhället, kommunerna och näringslivet behövs dialog och förankring. Utanför förvaltningen finns också goda idéer att hämta.

Det är beklagligt att det fått gå till så här eftersom fonden är en stor möjlighet för Åland att satsa i framtidsprojekt. Landskapsregeringen hade ingen aning om att man i riket sedan länge varit i startgroparna med den nationella ansökan. Från Österbotten har man gjort flera resor till Helsingfors för att uppvakta ministerierna med sina projektförslag. Där har man hållit sig framme, medan vi på Åland hamnat rejält på efterkälken. Förstås borde regeringen i riket ha informerat Åland om situationen. Men landskapsregeringen borde också ha sådana kontakter på rikssidan att man hade fått kunskap om processen.

Jag hoppas att man ännu kan rädda situationen. Det är viktigt att projekten leder till framtidstro och nya jobb. Det finns idéer på ritborden på många ställen, det gäller att hitta dem. Man bör prioritera jordnära projekt som ger resultat och sysselsättning i närtid. En arbetslöshet på 9-10 % är inte att leka med. Den havsbaserade vindkraften är kanske en god idé, men mer av visionär karaktär. Jag skulle också gärna sett en konkret miljösatsning inom vatten; investeringar för att trygga dricksvatten, skydd för Östersjön och fiskodlingar i landbassäng. Inom trafiksatsningen skulle man också inkludera sjötrafik, nya färjor och bil och cykelpooler för turismen samt fortsatt utveckling och investering i gästhamnar.

Camilla Gunell (S)

Läs Barbro Sundbacks insändare om att visa kvinnor respekt:

Chokladkurser och ersättningar för mensskydd
För en tid sedan uttalade sig lagtlngsledamot John Holmberg föraktfullt om ABF:s kurs för
intresserade som önskar lära sig laga choklad. Nu för han flankstöd av en feg pseudonym ”Trött på
myglet” som med förakt uttalar sig om socialdemokrater, feminister och chokladkurser. Det skulle
vara befriande att få en förklaring till vad som är så upprörande med chokladkurser. Kan det vara så
att kritikerna tror att chokladkurser är samhällsfarliga på något sätt? Eller är det så att ”herrarna”
inte tycker om choklad och därför vill försöka förhindra andra att producera denna delikatess.
Uppriktigt sagt är det svårt att förstå upprördheten och att det är så viktigfråga för Holmberg att han
måste ta upp den i Ålands högsta beslutande organ.

Den 25 november uppmärksammades FN:s dag mot våld mot kvinnor. Samma dag hyllades den
argentinska fotbollsspelaren Diego Maradona. Hans legendariska insatser på fotbollsplan har
närmast fått religiösa förtecken bland fanatiska fotbollsentusiaster. Under en av de många tysta
minuter som hölls för Maradomna beslöt den spanska fotbollsspelaren Paula Dupena att inte delta.
Hon vände resolut ryggen till att satte sig ner på plan. Hon kunde inte hedra en man som använde
massivt med alkohol och droger, misshandlade kvinnor och uppträdde allmänt obalanserat. Särskilt
inte på FN:s dag mot våld mot kvinnor. Paula Dupena kan man tycka gjorde rätt. Hon mordhotades
och har fått utstå aggressiv kritik. Fallet påminner om Nykänens fans som önskade att den begåvade
backhopparen borde hedras med en statsbegravning, Att han knivhögg sin fru, överdoserade alkohol
och eventuellt andra droger samt betedde sig allmänt obalanserat förefaller ha varit en bagatell i
sammanhanget.

Att en del framgångsrika män super och slåss förefaller acceptabelt eller någon annans fel. Att ordna
chokladkurser verkar däremot ge upphov till gränslös indignation. Vari ligger logiken?
Frågan om ekonomisk ersättning för kvinnor under menstruationsåldern har än en gång seglat upp
till diskussion i lagtinget. För tjugo år sedan var frågan senast på tapeten. Nu har Skottlands
parlament som är ett parlament jämfört med Ålands lagting enhälligt beslutat att kvinnor ska
ersättas för sina utgifter för ”period products” som det så eufemistiskt heter på engelska.
Initiativtagaren Monica Lennon representerar labour d.v.s. socialdemokraterna. Trots det stöder hela
det skotska parlamentet reformen. Anne-Helena Sjöblom är socialdemokrat och när hon lanserade
förslaget en gång i tiden i lagtinget var stödet minimalt. Initiativtagarna var ursprungliga två mycket
unga kvinnor vid den tiden. Sofie Enros och Johanna Eriksson tillhörde en ung radikal och orädd
grupp vars initiativ t.o.m. omnämndes i de rikssvenska kvällstidningarna. I en insändare förväntar sig
nu Centerns och HI:s lagtingsledamöter att lagtinget ska stöda ett liknande förslag som det skotska.
Insändaren verkar helt överflödig. Centern och HI tillhör regeringspartierna. Ni har kvalificerad
majoritet. Ta ert ansvar och genomför reformen. Det är ni som har makt över frågan.
Metoo var en revolution. Tystnadskulturen rammades och män med makt och andra som bara
hängde med blev plötsligt rädda. Uppvaknandet blev svettigt för många. Det är dags att visa kvinnor
respekt. Det må sedan gälla ersättningar för menstruationsskydd eller chokladkurser.

Barbro Sundback (S)

Vi har ett prekärt läge framför oss. Vi står inför en ekonomisk kris och samhället behöver satsa klokt. 1605 arbetslösa konkurrerade om 100 lediga platser enligt ÅSUB’s statistik för augusti 2020. I kampen om de lediga platserna har ungdomarna tufft. Saknar de utbildning är det ännu tuffare. Att utbilda är klokt.

Våren 2021 kommer en ny kull 16-åringar ut från grundskolan. Många av dem vet vilken utbildning de skall söka till och vad de vill göra i framtiden. Men det finns de som inte lockas av de utbildningar som erbjuds idag. Jobb kommer det dock knappast att finnas för dem. Vi behöver satsa på nya moderna utbildningar med mycket praktisk träning, som passar även dem som är skoltrötta, som är mer praktisk än teoretisk eller som inte är superbra på svenska än. Vi behöver alternativ som lockar till att fortsätta plugga men som lär lika mycket för livet som för arbetslivet.

I Finland vill regeringen att alla ungdomar ska få en examen på andra stadiet och planerar därför att förlänga läroplikten till 18 år. Åland bör I brådskande ordning titta på samma upplägg. Men redan nu, medan man utreder och diskuterar, bör vi satsa på nya linjer på gymnasialstadet för hösten 2021. Utbildninsplatserna måste räcka till de som är arbetslösa redan nu och till dem som tillkommer nästa höst. I mars 2021 börjar ansökningstiderna. Senast då bör alternativen finnas på plats!

Många föräldrar har hört Malin Gustavsson prata om hur oroväckande många barn och unga på Åland som utsätts för sexuella trakasserier och vad hon ser som orsaken. Satsa på nya moderna utbildningslinjer med okonventionella yrkeskombinationer som går emot det könsstereotypa och som lockar både tjejer och killar till samma linjer!

En linje med inriktning Fastighet och lokalvård – En linje som ger kompetens inom ett brett område och ger möjlighet att söka till fler olika tjänster. Här kan vi få fastighetsskötare med städexpertis och städare med kunskap om fastighetsskötsel i samma person. I dag lever många i enpersonershushåll, eller i familjer där den ena vuxna är frånvarande långa perioder. Alla fixar vi städning, matlagning, stopp i avloppet och trädgårdsskötsel, oberoende av kön. Så varför ha en skillnad i yrkeslivet?

En linjen med inriktning Handel och logistik – Kan man inte bara sköta kassa och plocka upp varor utan även sköta inköp och lager, köra truck, och dessutom har en bra grund inom service har jobbchanserna ökat rejält. Kön gör ingen skillnad för förmåga att sköta de uppgifterna. Som bonus kommer de som gått den här linjen ha stenkoll på sin privatekonomi.

En linje med inrikting Inredninsarkitektur och målning – Den som är intresserad av inredning, färg och form kommer ha mycket större bredd om man även har praktisk kunskap om för målning, våtrumsregler och kakling. Här är kraven större på att man tar ansvar för att det blir gjort enligt gällande regelverk och har känsla för färg och form än att man har stor muskelstyrka.

Det finns säkert fler och ännu bättre förslag om de som är insatta får fundera fritt. Huvudsaken är att resurserna frigörs. Då kan vi skapa fler utbildningsplatser för ungdomar, sysselsätta fler lärare och handledare och genom behovet av ytterligare lokaler bidra till att sysselsätta byggbranschen. Win-win kallar man det. Vem vet – får vi till en linje för dem som gillar att jaga, vara i naturen, ta hand om smådjur eller helst hänger i stallet så kan vi kanske utbilda ett gäng miljö- och naturvårdare också.

Kicki Blomqvist

I kommuner och landskap pågår budgetarbetet inför 2021 för fullt samtidigt som vi är mitt inne i en pågående pandemi. Inom kort kommer politikerna i Jomala kommun att involveras i budgetarbetet. Socialdemokraterna vill att detta arbete ska vara konstruktivt, långsiktigt och med invånarnas bästa som målsättning. Vi motsäger oss radikala inbesparingar och nedskärningar i den offentliga servicen med hänvisning till coronaläget. Mariehamns politiker och partier har nyligen enats om att inte strama åt budgetramarna. Vi vill att Jomala ska följa i samma spår. Jomala och Mariehamn utgör tillsammans Ålands ekonomiska motor. Vi har därför ett särskilt ansvar att inte fördjupa krisen och skapa en permanent hög arbetslöshet, något som är förödande för den enskilda personen, dennes familj och samhället i stort.

Nu är det viktigt att hålla igång både människor och näringsliv. Vi måste se till att barnomsorgen, skolan och äldreomsorgen fungerar på bästa sätt och att det finns både tillräckligt med kompetent personal och ordentliga lokaler. Vi står helt och hållet bakom detta citat av Jomalas nya kommundirektör Christian Dreyer: ”När omvärlden är kaotisk och upplevs hotande ska det offentliga samhället vara lugnt och stabilt och vara något invånare kan lita på. Här spelar kommunerna en stor roll i den sociala hållbarheten.” (Bärkrafts samordningsmöte, 12.5.2020)

Vi vill att ett nytt daghem i Möckelö strand byggs så snabbt som möjligt och att Vikingaåsens skola byggs om och förstoras. Planeringen av ett effektiviserat serviceboende vid Rönngården är också något vi prioriterar. Vi vill att alla barn som behöver stöd ska få det. Vi ser gärna att samarbete med Mariehamn gällande en elektrifierad kollektivtrafik. Vi vill att Jomala kommun ska vara en god arbetsgivare där alla anställda ska trivas och ha möjlighet att utvecklas. Alla åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten i sjöar, vattendrag och hav är också nödvändiga.

Vad vill du att Jomala ska satsa på nästa år? Hör av dig till din politiker och berätta vad du tycker.

Socialdemokraterna i Jomala
Carina Aaltonen
Kicki Blomqvist
Hedvig Stenros
Siv Ekström
Effie Pla

Kära ålänningar

Vi firar Ålands självstyrelsedag på tröskeln till en sommar, som på många sätt är olik alla andra. Vi lever i en pandemi som begränsar våra liv. Restriktioner är nu vår vardag. Sommar förknippas för många av oss ålänningar av kära återseenden med släkt och vänner, midsommarfirande, jordgubbstårta i trädgården, konserter i den ljumma sommarkvällen, brännboll och terrassliv.

I år måste allt detta ske under andra former och på distans. Vi får möta våra äldre och personer i riskgrupper bakom plexiglas eller via skärmar. Många gamla får hjälp av vårdpersonal med visir för ansiktet iklädda skyddsutrustning. Vi kan inte resa bort och våra svenska och utländska vänner kan inte resa hit. Jag räknar med sorg i hjärtat hur många stugor och hus som skulle stå tomma i min sommarby utan släkten och stuggästerna från Sverige. Vi saknar dem.Så här i efterhand önskar jag att Norden hade samlat sig till en mer gemensam strategi i bekämpningen av pandemin så att gränserna mellan länderna inte hade behövt vara så stängda. Det är ett misslyckande för det nordiska samarbetet som vi måste diskutera framöver. I tider av kris glömde vi vårt långvariga samarbete och fokuserade enbart på nationsgränser.

Ändå kan vi känna tacksamhet över att vi möter corona-pandemin i ett samhälle som är så starkt. Vår hälso- och sjukvård står redo att hjälpa dem som insjuknar. Vi har resurser att erbjuda dem som har förlorat sina arbeten, till företag som står utan kunder och till ungdomar som söker sommarjobb. Sammanhållningen är stor och vi möter faran tillsammans.Vi har en dessutom en generös natur att vistas i. Holmar och skär. Hav att färdas på i båtar och simma i. Vandringsleder, skogar, blåbärsris och hallonsnår. Vi kan semestra lokalt och stöda våra turistföretagare. Passa på att besöka delar av Åland där vi inte varit på länge. Alla behöver tanka värme och sol inför en höst som kan bli både osäker och tålamodsprövande. Livet kanske inte på länge än återgår till samma som förr, utan vi får anpassa oss till detta nya normala.

Efter månader av stängda skolor har vi lärt oss uppskatta skolan och lärarna. Barnen har längtat till skolvardagens goda rutin och sina klasskamrater. Värdet av en skollunch och ett mellanmål. Värdet av ett jobb och en arbetsgemenskap, friheten i egen försörjning, tryggheten som kompetenta myndigheter och kloka beslutsfattare ger. Ålänningarna ska kunna lita på oss folkvalda, att vi fattar korrekta och balanserade beslut. Vi prövas också i svåra situationer. Våra moderna samhällen blev trots allt tagna på sängen av ett virus, ett läge vi varken har erfarenhet av eller rutiner på hantering. Det har varit en svår tid, politikerna har tvingats arbeta under hård press att snabbt fatta drastiska beslut, lägga räls framför ett framrusande tåg. I dessa beslut finns så många parametrar att beakta, allt ifrån människors trygghet och hälsa, till sjukvårdens kapacitet, näringslivets intäktsförluster och människors försörjning.

Jag har all respekt för att detta inte varit lätt och anser att både våra lokala beslutsfattare likaväl som Finlands regering och riksdag är värda all heder för att vi klarat oss så bra, så här långt. Våra äldreboenden har inte drabbats som i mångas länder i världen. Äldre människors liv och människovärdet får inte kompromissas med. De gamla som drabbas av Covid 19 ska få den vård de behöver för att överleva, inte hjälp att dö.Vi har också lärt oss att självstyrelsen inte till alla delar fungerar i kombination med ett undantagstillstånd.Men i de undantagsbeslut som gjordes av Finlands regering fick både grundlagsenliga medborgerliga rättigheter sättas åt sidan och likaså den självstyrda autonomins maktbefogenheter. Inte av illvilja, men på grund av brådska. Dessa frågor måste redas ut och förtydligas i samband med att den nya självstyrelselagen sjösätts. Självstyrelsens befogenheter bör vara klara ifall nya oväntade situationer uppkommer. Vi här på Åland behöver fundera över vilka frågor som bäst sköts av självstyrelsen, och vilka som bäst sköts av Helsingfors.

Den politiska utmaningen står inte längre i den akuta fasen utan handlar nu om uthållighet, exit-strategier och en klok återuppbyggnad. I Finland har vi genomlidit kriser förr. Efter recessionen på 90-talet fick vi lära oss att samhällets åtstramningar försvårade livet ytterligare för barn, unga, arbetslösa och utsatta grupper. Vi måste vara uppmärksamma på att ekonomisk nedgång och arbetslöshet inte ökar klyftorna i samhället. För dem som redan har det svårt ska läget inte ytterligare förvärras. Det ställer krav på oss att se till att solidariskt fördela resurserna till dem som behöver. Kriser prövar ett samhälles sociala hållbarhet och sammanhållning. Pandemin har också visat att samhällets roll när det gäller ekonomisk hållbarhet är otroligt central.
är allt annat sviktar får det offentliga ansvaret inte göra det. När det privata näringslivet drabbas så hårt som nu, måste det offentliga inte själva medverka till att fördjupa krisen genom att dra in investeringar, permittera personal och dra svångremmen.

Nej, klassisk konjunkturpolitik är att det offentliga då stimulerar ekonomin, investerar och renoverar och bygger samhället starkare, håller branscherna sysselsatta. För det privata näringslivet har tveklöst drabbats mycket hårt. För Åland som är ett sjöfarts- och tjänstesamhälle har krisen träffat oss rakt på livsnerven, då våra transporter och kommunikationer står stilla. Vi är ett samhälle uppbyggt på handel och affärsutbyte, pendling och fri rörlighet. Resandet i öster- och västerled är en del av livet i ett örike och utan inresande avstannar vår turism. Nu måste vi göra allt vi kan för att rädda arbetsplatser, hjälpa näringarna så att skadorna är övergående, inte bestående.

Samtidigt har pandemin varit ett bevis på hur oerhört snabbt hela världen kan ställa om och faktiskt göra stora förändringar – när man vet att det gäller liv och död. Den handlingskraften behöver vi ha med oss när vi också ska ställa om våra samhällen till hållbarhet och klimatanpassning. De stora förändringar i klimatet som nu sker dagligen kommer att betyda nya prövningar också på Åland, i form av kraftiga stormar, torka, ihållande regn, nya farsoter. Detta sker för att vi människor systematiskt förstör vår planet. Var sjätte sekund skövlas en yta lika stor som en fotbollsplan av regnskog, den tropiska primärskog som är jordens lungor och rikaste biologiska mångfald. Då fler platser blir obeboeliga sätts stora flyktingströmmar i rörelse.
Vi är så många människor på jordklotet idag att vi måste fördela resurserna mer rättvist. Virus-sjukdomar och klimatförändringarnas effekter ser inga gränser och det blir allt mer tydligt att vi alla är beroende av varandra och att vi måste samarbeta för att skona naturen och djurens livsmiljöer.

Bästa lyssnare!

Det kommer en dag när corona-situationen stabiliseras och botemedel finns. Den dagen ser vi fram emot. Då ska vi fira. Som när ett krig är över kommer en länge återhållen lust att välla fram, att få umgås, dansa och mötas på restauranger och fester. Då ska vi också fira Åland 100 år. Vi ska fira med temat ”den egensinniga ålänningen”. Att vara egensinnig är att lyssna på andra, men ändå finna sin egen väg. Med vår självstyrelse som grund, med ivriga människor och stabila näringar har vi tillsammans skapat ett starkt samhälle, som trots prövningar, egensinnigt hittat vägar framåt. Vi kommer också nu att hitta dessa vägar.

Vi bygger Åland människa för människa. Genom tillit och generositet. Genom att se varandra, bekräfta och uppmuntra tillåter man människor att växa i sin fulla längd och utveckla sina talanger.

Jag önskar er alla å lagtingets vägnar en trevlig fortsättning på självstyrelsedagen och en härlig sommar. Nästa år hoppas jag att vi får fira självstyrelsedagen som vi längtar efter – på samma plats, att få fatta varandras händer och mötas utan dataskärmar, plexiglas och distans.

Tack!