Aktuellt

Kommunens innehåll det viktigaste

07.07.2015 av Helena Flöjt

Alla säger det.

Kommunstrukturen blir en av höstens stora valfrågor. Vill man bevara? Vill man förändra? Vad vill man, och varför?

Kommunernas socialtjänst (KST) är inte en förändring av kommunstrukturen. Det är en omväg, för att lite snabbare göra nödvändiga förändringar i samarbetsstrukturen, för klienternas bästa. Så blev det för att Centern i regeringsförhandlingarna sade nej till att diskutera antalet kommuner, och det var den enda vägen framåt.

I höstens val måste vi ta upp frågan igen.

Åland har för mycket kommunal byråkrati, för många kommundirektörer, för mycket politisk mikromakt, men alldeles för lite kommunalt handlingsutrymme.

Det finns för många gränser, både mentalt och fysiskt, för att Åland ska utvecklas framåt. Där man borde jobba mot gemensamma mål, sitter kommunpolitiker och tjänstemän och vaktar revir, räknar sina pengar, och oroar sig för att grannkommunen ska gynnas mer än den egna av ett samarbete.

Ta äldreomsorgen till exempel. Eller barnomsorgen.

En reformerad kommunstruktur betyder inte att man ska förstöra det som är bra. Inte att man börja riva och lägga ner det som redan finns. Det vore korkat.

Däremot betyder det att man, när framtida investeringar planeras, ska fundera på var servicen behövs mest. Var vill jobbpendlande människor att skolor och daghem ska ligga? På gångavstånd, på cykelavstånd, eller på bilvägen till jobbet?

När är geografisk närhet viktig, när är det gruppstorlekar, när är det service? Hur kan en god äldreomsorg upprätthållas om vi inte samarbetar? Hur ska vi göra för att våra gamla inte ska känna sig som en kostsam börda?

Jag har två förslag, som jag tycker man borde överväga:

1. Ta upp frågan om en kommunal garantilag igen. Låt servicebehov, inte kommungränser vara det avgörande.

2. Inkludera den kommunala äldreomsorgen i Kommunernas socialtjänst, och skapa ett administrativt centrum i Godby, mitt på Åland. Visa i praktisk handling och konkreta beslut att en förändrad kommunstruktur är en fråga som gynnar hela Åland, och inte ett försök att ge Mariehamn total kontroll.

Jag vill bry mig lika mycket om Saltvik och Sottunga och Jomala som min hemkommun Mariehamn, för att jag verkligen tror att helhet gynnar delarna.

En förändrad kommunstruktur är det enda sättet jag kan se att bevara det goda Åland genom att förändra det till ett gemensamt ansvar.

Nina Fellman (S)

Bina är livsviktiga

07.07.2015 av Helena Flöjt

I Nya Åland den 6 juli låter ledarskribenten påskina att landskapsregeringen är ointresserad av att lyfta Ålands varroafria status och att man inte ger pengar till informationsinsatser som borde skötas av Ålands biodlarförening. Det är verkligen inte sant.

I många sammanhang har både jag och andra ministrar med stolthet lyft frågan om de åländska bina och vår varroafrihet, både på nationell, nordisk och internationell nivå. Men det handlar inte bara om att prata. Vi gör också. Det finns i det nya LBU-programmet särskilda insatser för bin och det finns reserverade PAF-medel på miljöbyrån för information om Ålands varroafria status. En tjänsteman på miljöbyrån har under våren varit mycket aktiv med att planera varroa-provtagningar och hon har haft ett tätt samarbete med Ålands biodlarförening. Två gånger har Ålands biodlarförening ansökt om pengar för att genomföra informationsinsatser. Av någon oförklarlig anledning har föreningen dragit tillbaka båda ansökningarna. Den senaste ansökan, som skulle fått en positiv behandling, drogs tillbaka den 10 juni. Man kan inte kritisera landskapsregeringen för att inte få pengar om man inte heller ansöker om att få stöd för information. Om ledarskribenten har läst sin tidning ordentligt så har hon kunnat se att biodlarna och Ålands landskapsregering har haft en gemensam informationskampanj i både Nya Åland, e-tidningen samt i Åland 24 under maj månad.

Beträffande de olika registren som finns hos ÅMHM och Evira handlar det om två helt olika saker. Det ena registret handlar om de som är primärproducenter för livsmedelsförsäljning medan det andra registret handlar om smittsamma sjukdomar. En ändring av registren måste föregås av att ändra lagstiftningen på dessa områden.

Jag är övertygad om att ska vi klara av att hålla Åland varroafritt också i framtiden så krävs mer samarbete mellan både myndigheter och näringsverksamma och mindre snarstuckenhet och surr från biodlarnas sida. Landskapsregeringen vill gärna se fortsatt gott samarbete. Utmaningen att skydda våra åländska bin från olika sjukdomar är enorm men livsviktig. Det kan inte nog betonas hur viktiga både honungsbin men även de vilda pollinerarna är för den biologiska mångfalden. Så ta väl hand om dina humlor och andra insekter i sommar. De gör nytta.

Carina Aaltonen (S)
Social- och miljöminister

Alla har rätt till utbildning

03.07.2015 av Helena Flöjt

Landskapsregeringens målsättning är att alla ska få en studieplats som antingen ger möjligheter till en yrkesutövning eller till fortsatta studier. Detta är ett politiskt mål som helt tydligt inte kunnat förverkligas.

Jag har följt med debatten kring antagningen av elever med anpassade kurser till Ålands gymnasium med sorg i hjärtat. Varför ska det vara så svårt att stöda och ge alla ungdomar möjlighet till ett framtida yrke? Samtidigt som flera femtonåringar inte fått en fortsatt studieplats sitter vi i lagtinget och debatterar det utbildningspolitiska programmet.

Ett program där man politiskt lyfter behovet av ökade stödinsatser och fler utbildningsalternativ inom den gymnasiala utbildningen både för elever med anpassad lärokurs i grundskolan och för personer med svaga språkkunskaper. Det utbildningspolitiska programmet är ett starkt dokument med viktigt innehåll. Vi måste se till att programmet inte blir en hyllvärmare. Detta är ett vallöfte från min sida.

Landskapsregeringen har noterat att det nuvarande regelverket för prövningsförfarandet har brister och avser att göra justeringar i anvisningarna inför en ny ansökningsomgång och att radikala förändringar i antagningssystemet kräver en noggrannare analys och genomgång. Helt klart att detta måste göras omgående. Vi har som tradition att se till både öst och väst för lösningar. Jag är övertygad att ett sådant arbete inte kan ta flera år att genomföra.

Åland har egen behörighet inom utbildningssektorn. Vi har alla möjligheter att skapa världens bästa skola. En lösning på längre sikt kunde vara att göra gymnasieutbildningen obligatorisk på Åland. Då skulle politiker, tjänstemän och lärare vara tvungna att samarbeta intensivare för att garantera att alla åländska ungdomar får en trygg start in i vuxenlivet.

Sara Kemetter (S)

Vi behöver inte välja mellan välfärd och invandring

03.07.2015 av Helena Flöjt

Nu visar det sig i rapport efter rapport att länder med stor invandring utvecklas mer och går med vinst, att invandring i sig inte är en något negativt utan tvärtom. Det är viktigt med fakta då debatten om invandrare och flyktingar tenderar att bli väldigt känslomässig och bygga på rädslor för de okända.

I den senaste rapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring” som gjorts av Arenas chefsekonom Sandro Scocco i samarbete med docenten i ekonomisk historia Lars Fredrik Andersson visar de att invandringen har varit en god affär för Sverige. Efterkrigstidens inflyttade skattebetalare har dragit in ca 65 miljarder per år. Även idag täcker utlandsfödda sina egna kostnader och ger en vinst, även om vinsten i dag är mindre än på 1960- och 70-talen. Det innebär att minskad invandring är olönsamt och inte alls som t ex Sverige Demokraterna påstår skulle rädda äldreomsorgen.

Visst innebär invandring ofta stora kostnader i början, men all invandring borde ses som en investering i människor och ju bättre mottagande vi har desto bättre för samhällets ekonomi och inte minst desto bättre för de som kommer och vill leva, bo och arbeta här.

Det som är viktigt och gäller hela tiden, är att arbeta politiskt med dynamiken i samhället och fördelningspolitiken. Det kapitalistiska systemet är varken ont eller gott utan en drivkraft att styra. Politiken ska stimulera, utbilda och begränsa där de behövs. Dessutom vet vi att ett samhälle där klyftorna ökar och de rikare bara blir rikare varken gynnar arbete, tillväxte eller människorna.

På Åland har vi alla möjligheter att utveckla ett bra mottagande och en bra inkludering av inflyttade.

Mia Hanström (S)

Bättre stöd behövs för socialarbetare

01.07.2015 av Helena Flöjt

Det blir inte KST (Kommunernas socialtjänst. Reds anm.), tyvärr. Kommunerna har haft möjlighet att ordna det, det har inte blivit så. Samarbete all ära, men om vi har t.ex. tre olika samarbetsområden på Åland, betyder det tre olika avgifter och regler. Och det säger alla att så ska det inte vara. Det är inte bara på kommunnivå det fattas struktur, det är så även på landskapsnivå. Tanken att flytta tillsyningsansvaret till ÅMHM(Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Reds anm.) var i för sig bra, men inte resultatet. Det fattas personalresurser och kunskap på bägge ställen.

Det pratas mycket om brister inom socialvården. Oftast är det socialarbetarna i kommunerna (och ännu oftare socialarbetarna på landskommunerna) som anses vara okunniga och inte ens följa lagarna. Samtidigt erkänner politikerna att det är mycket komplicerat med blankettlagar och landskapslagar som man måste läsa parallellt. Det har länge funnits för lite personal på socialvårdsbyrån. Jag ser fram emot att det anställs en jurist dit, det borde ha gjorts för länge sedan. Men det behövs även flera som har socialarbetarutbildning och gärna erfarenhet av den kommunala socialvården.

Ett stort problem för socialarbetare har varit att det inte har funnits någon att fråga råd när man inte riktigt har vetat hur man ska tillämpa lagen eller vilken lag man ska tillämpa. Tidigare hade man så kallade socialsekreterarträffen som socialvårdsbyrån ordnade. När landskapsregeringen ville betona sin roll som tillsyningsmyndighet, slutade man ordna träffen. Nu har ÅMHM blivit tillsyningsmyndighet så vi får hoppas att socialsekreterarträffen kommer tillbaka. I för sig är det märkligt, tycker jag, att tillsyningsmyndigheten inte kan svara om man frågar hur man ska bära sig att göra rätt. I riket ses det inte något problem att regionsförvaltningsverken ansvarar för rådgivning samtidigt som de är tillsyningsmyndigheter.

Nu finns det två inspektörer på ÅMHM för att granska hälso- och socialvården på Åland. Första året var det bara en och hen hade inte varken utbildning inom socialvården, utan inom hälsovården. Området är för stort t.o.m. för två och kräver specialkunskaper, speciellt är det gäller lagstiftningen här på Åland.

Minister Carina Aaltonen skriver i sin insändare ”att tillsyna är inte bara att framföra kritik utan även föra en konstruktiv diskussion med aktörerna på fältet”. Detta saknas när det gäller ÅMHM:s verksamhet och jag har framfört detta även till ÅMHM:s styrelse. Vi socialarbetare ute på kommunerna önskar diskussion, inte att man kommer och säger att ni gör fel, ibland är t.o.m. litet oklart för oss hur man har kommit fram att vi gör fel.

Det pratas mycket om bra socialvård och klienternas rättsskydd. Det krävs mycket av oss som jobbar inom kommunerna men om vi inte får det stöd och hjälp som vi behöver från centralförvaltningen, blir inte situationen bättre. Jag vet att det kostar, vi behöver flera kunniga personer att arbeta med dessa ärenden och det kostar för samhället. Men det kostar både för samhället och vanliga ålänningar att ha det så här.

Marjo Österberg (S)

Socialsekreterare, viceordförande i ÅMHM:s styrelse

Invandringen borde vara en icke-fråga

30.06.201530.06.2015 av Helena Flöjt

”Okunskap och fördomar är propagandans tjänare. Vårt uppdrag är därför att konfrontera okunnighet med kunskap, skenhelighet med tolerans, och isolering med en utsträckt hand av generositet. Rasism kommer och måste besegras.”

Orden är FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annans. Vi går in i en valrörelse och det är både tråkigt och bra att frågan om flyktingmottagande och människovärde får så stort utrymme. Det går ju alltid att säga att det som tycks och skrivs bara är röstfiske, numera även från den så kallade Nej-sidan i och med att Stephan Toivonen gått ut med att han bildar parti och ställer upp i valet.

Jag för min del skulle tycka att det skulle vara mycket roligare att prata om hur vi kan förbättra den förebyggande psyk- och hälsovården, speciellt för barn och äldre. Hur vi kan se över Pafs regler för internetspelare så färre åker riktigt illa ut. Hur vi på allvar bana kan väg för en rättvis, anonym och jämlik socialservice för alla ålänningar, fortsätta arbetet med tillgång till allmän tandvård och se över de höga patientavgifterna så de mer liknar rikets. Hur vi kan skapa en grogrund för mer ekologisk och härproducerad mat, ren miljö som tas på högsta allvar och en hållbar utveckling som inte bara är tomma ord. Hur vi kan bibehålla vår höga standard inom dagomsorg och skola utan att dras med i den finska högerns spariver.

Hur vi kan med kraftfulla insatser, speciellt riktade till långtidsarbetslösa och ungdomar, se till att alla har jobb/utbildning och får känna sig behövda. Hur vi kan skapa en samhörighetskänsla bland Ålands alla kommuner och snegla på kommunmodeller och strukturer som skulle gynna oss alla och samtidigt värna närdemokratin.

Men på sociala medier och på tidningarnas insändarsidor dominerar alltså debatten kring flyktinginvandring.

Jag var länge övertygad om att detta var en ickefråga eftersom Åland tar emot så otroligt få kvotflyktingar. Dessutom har vi mycket goda tidigare erfarenheter och en ordentlig grund att stå på, inte minst tack vare vår relativt nya integrationslag.

Några få driver på med ”fakta” som ofta inhämtas från främlingsfientliga sidor såsom avpixlat och fria tider. Man använder sig av debattmetoder som till exempel ”halmdockan”, det vill säga att bygga upp en nidbild av motståndarens åsikter och argumentar sen mot denna nidbild. Eller ”rävsaxen”, det vill säga använda en ledande fråga där åsikter klistras på motståndaren som svärtas ner oberoende hur denne svarar.

Nätepitetet för dessa är ”troll” som har målet att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart. Notera dock att varken Stephan Toivonen eller för den delen Daniel Lampinen faller under ovanstående beskrivning. De här två herrarna kör en mer (o)vetenskaplig approach och argumenterar cyniskt, svart-vitt och kallhamrat.

Sannfinländarnas Jussi Hallo-Aho har byggt hela sin politiska karriär på samma sätt. Men ”ideologerna” har alltid fotfolk och en svans som sköter det smutsiga jobbet och därmed har man ett monster som får föda från flera håll. Blir man ansatt åker offerkoftan fram och visar sig motståndaren svag mobiliseras en digital mobb som med gillaknappen och kommentarer ser till att ge sken av att den andre är ute och cyklar med blomsterhatten skymd för ögonen och ”verkligheten”.

Att gång på gång ropa om PK, åsiktskorridorer och censur är bara fånigt. Det har aldrig pratats så mycket om dessa saker som nu och etablerade politiker kan visst diskutera invandringens kostnader och utmaningar, men även dess intäkter och fördelar!

Jag känner trots allt stort hopp inför framtiden. Vi får de politiker vi förtjänar heter det så det lär ju visa sig i höst om vi ålänningar går emot de främlingsfientliga strömningarna i våra närregioner och ger ”nej-sidan” en stark signal om vad vi står för, ett varmt, välkomnande och inkluderande Åland.

Så tänk efter både en och två gånger innan du funderar på att rösta på någon som anser att vi människor är olika mycket värda beroende av var vi kommer ifrån. För det är åsikter som leder Åland (och hela världen) åt helt fel håll. Och sen är det ju alltid bra att ha åsikter om annat än bara kring en enda fråga… som dessutom är en icke-fråga om du frågar mig och många, många andra., val

Tony Wikström (S)

lagtingskandidat

Äntligen en ny Vårdöbro

29.06.201526.06.2015 av Helena Flöjt

Vårdöbron har under en alltför lång period varit en het potatis som debatterats flitigt i media och inom politiken. Igår kväll var Ålands Socialdemokrater på plats för att dela glädjebudskapet med Vårdöborna – budskapet om att en enad landskapsregering äntligen står bakom satsningen på en ny bro.

Den förlängda proceduren med extra utredning har kostat extra skattepengar samtidigt som den befintliga bron blivit i allt sämre skick. Men inget ont som inte har något gott med sig. Den nya rapporten har blåst bort alla eventuella tvivel och spekulationer om vad som skulle ha varit det bästa alternativet för Åland.

Bakom beslutet ligger hårt arbete av många tjänstemän, politiker och ålänningar. Å ena sidan har Socialdemokraterna och Centern tillsammans jobbat och lobbat hårt och dessutom genomgående röstat för en ny bro. Dessa partier har, liksom bland annat Vårdöborna, ansett att det inte funnits andra säkra eller nationalekonomiskt försvarbara alternativ.

Men dagens ros hör ändå hemma hos folkrörelsen! Under denna hårda kamp har en enorm folkrörelse och gemenskap vuxit fram, en gemenskap som också stärker skärgården och hela Åland. Tack vårdöbor, skärgårdsbor och andra ålänningar för en fin folkrörelse – och ett stort grattis för att folkrörelsen gick segrande och stärkt ur kampen.

Helena Flöjt-Josefsson (S)

Partisekreterare

Populärt lantråd ställer upp i höstens val

14.08.201521.06.2015 av Helena Flöjt

Glädjande, men kanske inte överraskande, kommer nu beskedet att Camilla Gunell väljer att ställa upp i höstens val.

– Nu har jag erfarenheten att leda en regering Och ett brett kontaktnät. Jag vill fortsätta bygga Åland ännu starkare och bättre, säger Camilla och hoppas på ett högt valdeltagande.

Förhandsröstningen äger rum är 3-13 oktober och själva valdagen 18 oktober.

Senaste pejlingresultatet

18.06.2015 av Helena Flöjt

Nya Åland genomförde en pejling under gårdagen. Frågorna som ställdes var

Vilket parti skulle du rösta på idag?
Vem vill du att ska bli lantråd?

Resultatet som publicerades i Nyan 18.06.2015 är ett styrkebesked som visar att socialdemokraterna går upp till delad första plats med 24% av rösterna. Samtidigt blev vårt sittande lantråd Camilla Gunell en klar favorit till lantrådsposten även nästa mandat. Camilla fick nämligen dubbelt så många röster som tvåan. Nyan skriver också att:

”Socialdemokraterna är också det enda parti som inte läcker röster till andra partier då det kommer till lantrådsfavorit. Gunell samlade också sympatisörer från Liberalerna, Centern och Ålands framtid.”

Pejling i all ära – kom ihåg att rösta i höst också 🙂

Läs mer i dagens Nya Åland.‪#‎störst2015‬ ‪#‎lantrådet‬

Stephan Toivonen och assimileringen

16.06.201516.06.2015 av Helena Flöjt

Nu har jag en liten tid följt debatten om flyktingsmottagningen – eller egentligen handlar det ju om ganska ensidiga skriverier från Stephan Toivonens sida som tack och lov inte får någon alltför stor respons – och jag har tänkt mej att ingen reaktion nog är den bästa reaktionen i detta speciella fall. Det verkar nämligen som om ST bitit sej fast i ett slags eget favorittema (invandrares brottsprocenter) och vad han skriver skapar endast en mild irritation hos mej då det är så konstruerat och långsökt att det inte kan tas på allvar.

Men en sak upprepar ST ständigt i sina essäer och den måste jag nu trots allt kommentera – jag får gåshud varje gång jag läser ett visst ord han så lätt och gärna använder.

Som nöjd och glad invandrare på Åland, som en mänska som inte upplevt annat än hjärtlighet (enligt ST beror det vänliga bemötandet förstås på att jag kommer från Mellaneuropa och det således inte SYNS på mej att jag är invandrare. Jag vill tro att ålänningarna helt inuti sej enkelt känner denna välvilja gentemot varandra och även mot mänskor från andra länder) så måste jag nu få upplysa Stephan Toivonen om att det inte går att använda ett ord som assimilering i en positiv bemärkelse.

Assimilering sker när en minoritet istället för att integreras i ett samhälle av majoriteten tvingas att ge upp sin egen kultur helt och hållet för att anta majoritetens. Det är i allra högsta grad en process av förtryckelse och inte något man i ett sunt samhälle kan eller bör sträva efter. ST använder ordet som om det vore synonymt eller kanske till och med ett positivt resultat av lyckad integration men det är det verkligen inte!

Användningen av detta ord får mej att tänka på svunna fruktansvärda tider då denna strävan efter utrotande av all olikhet mellan mänskor var mycket utpräglad i hela Mellaneuropa.

Vi bör vara tacksamma över att det inte blev så som planen då var. Vi behöver idag inte alla vara lika. Vi behöver INTE vara assimilerade, vi får vara fria och vi får vara olika och vi får uppleva dessa olikheter som berikande och lära oss av varandra. Detta sätt att leva på är ett tecken på ett samhälle som går framåt och utvecklas och njuter av och är stolt över sin färggrannhet.

I ett sådant samhälle är det fantastiskt att leva och jag hoppas att alla ålänningar väljer att se chanserna framom riskerna (allt nytt kan alltid anses innebära någon risk…), öppnar sina hjärtan och välkomnar alla nya mänskor som kommer till denna underbara plats att bo på. Och alldeles speciellt bör naturligtvis flyktingarna välkomnas och stödas och skyddas vilket jag är säker på att kommer att ske.

Jag tror på Åland.

Maria Hajo (S)