Varenda barn och unge på Åland ska växa upp i trygghet. Känna att de är älskade och att de får stöd och hjälp – om det finns behov av det. Det ska inte spela någon roll var på Åland man bor, vad man heter eller vems barn man är. Så inledde Carina Aaltonen sitt anförande i lagtingets budgetdebatt:
Socialdemokraterna delar det upprop som över etthundra socialarbetare undertecknat och som vill ha ett gemensamt barnskydd. Det är för oss en självklarhet att ett så svårt och komplext området som griper in i utsatta barn, ungas och deras familjers liv måste ha de bästa förutsättningarna för att göra ett så bra arbete som möjligt. Vi måste samla resurserna över kommungränserna under ett gemensamt KST med de smala sociala områdena såsom barnskyddet, utkomststödet, handikappservicen, missbrukarvården och specialomsorgen.
Även om alla 16 kommuner skulle föra in denna del av socialvården under ett gemensamt tak så krävs det ändå ett bra samarbete mellan andra aktörer på fältet. Samverkan är ett nyckelord. Med ÅHS, med den kommunala barnomsorgen och skolan, med AMS, med FPA och andra nätverk. Detta behövs för att varendaste en på Åland, som har särskilda behov, ska få det stöd de behöver för att få möjlighet att leva ett så bra liv som möjligt. Det här gör vi för människorna och familjerna, inte för att i första hand spara pengar eller för att bråka med kommunerna. Jag är övertygad om att rätt insatser i rätt tid och på rätt nivå, sparar både tid, pengar och lidande. Det är helt enkelt ett mycket smartare sätt att jobba på.
Man räknar att ungefär 3000 personer eller 10% av den åländska befolkningen består av människor med olika variationer och grader av funktionsnedsättning. Det är många människor som får kämpa extra mycket för att ha en fungerande vardagen och stödet kan variera stort beroende av i vilken kommun man är bosatt i. Så ska det inte vara. Därför behövs Kommunernas socialtjänst. Därför är det bra att ett nytt program för ett tillgängligt Åland tas fram. Vi vet att arbetet för att göra Åland mer tillgängligt för alla är något som aldrig någonsin blir klart eller färdigt. Det är ett ständigt förbättringsarbete. Därför är det också viktigt att årligen redovisa vad som har åstadkommits under året, genom att beskriva det i landskapets bokslut. Då får man också möjlighet att visa upp vilka tillgänglighetsåtgärder som har gjorts inom förvaltningen och underlydande myndigheter. Att fokus nu läggs på arbete och sysselsättning för personer med funktionsnedsättning är bra.
Ålands hållbarhetsarbete är fantastiskt bra och inspirerande, både här hemma och utanför våra gränser. Insikten om att jordens resurser är ändliga och att en evig tillväxt och konsumtion inte fungerar är nu ett uppenbart faktum. Världens länder har genom Paris-avtalet beslutat att vända riktning. I går ratificerade Finland Paris-avtalet och Ålands lagting ska inom kort också få ge sitt godkännande av detta. Det är viktigt med dessa internationella överenskommelser som inger hopp – även om det amerikanska presidentvalet kan bidra till att det livsviktiga klimatarbetet bromsas upp.
Att drastiskt minska CO2-utsläppen är ett mål som även vi ålänningar måste omfatta. Vi måste minska våra utsläpp från dagens 7 ton CO2 per person och år till låga 1,5 ton om vi ska klara av att undvika att temperaturen på jorden ökar med 2 grader. Utsläppen verkar dock plana ut nu, men kraven på att minska vår utsläpp med 10% per år kvarstår. Jag ser gärna att landskapsregeringen tar rygg på Sverige som beslutat minska sina CO2 utsläpp i transportsektorn med minst 70% till 2030. För Ålands del är detta inte helt enkelt, flyget och färjtrafikens utsläpp regleras via internationella avtal, men våra egna fordon, färjor och kollektivtrafik kan vi styra över.
Här ser jag fram emot den klimat- och energistrategi som regeringen ska ta fram. Den behövs för att visa att vi menar allvar med vårt hållbarhetsarbete. Det vi kan göra – och skulle vara trevlig om vi kunde börja redan nu – är att införa att alla resor som görs inom förvaltning, myndigheter och bolag samt Ålands lagting ska klimatkompenseras. Det brukar jag själv göra ibland när jag privat använder flyget men från och med nu kommer jag att alltid göra det. Vi har ett personligt ansvar att knuffa saker i rätt riktning – och om vi är många som väljer att göra det kommer förändringen snabbare.
Vad rör det mig, kanske ni tänker? Jo, av den enkla anledningen att skapa en medvetenhet om att allt vårt resande mer eller mindre bidrar till klimatförändringen. Utan insikten om vårt personliga ansvar kommer en nödvändig förändring inte att ske. Vanligtvis försöker man att få andra att förändras och det brukar sällan lyckas. Vi måste komma bort från det som en tidigare näringsminister kallade ” nånannanismen”! Vi har alla ett ansvar.
För övrigt så sker det mycket inom miljöområdet på Åland, något som socialdemokraterna välkomnar. En ny avfallslag, en ny vattenlag och en ny naturskyddsförordningen och revidering av naturvårdslagen är bra. En ny djurskyddslag skulle vi gärna se att kommer på plats, den är efterlängtad både av djurägare och tillsynsmyndigheten.
