Helena Flöjt

Landskapets trängda ekonomi gör att regeringen ser över nya finanseringsmöjligheter för olika verksamheter. En sådan som just nu prövas är finansieringen av fiskevården och produktionen av fiskyngel för utplantering vid fiskodlingen i Guttorp.

Att en fortsatt kontinuerlig och tillräcklig utplantering av fiskyngel är nödvändig också framledes, är uppenbart för de flesta. Eftersom den egna förmågan till reproduktion av fisk i Östersjön minskat i takt med övergödning och andra miljöfaktorer, måste vi fortsättningsvis hjälpa naturen med utplantering av yngel av främst sik, gädda och havsöring för att bestånden ska vara tillräckliga för yrkes-, sport- och fritidsfisket.

På Åland har vi, i motsats till många andra regioner, fortsättningsvis en god tillgång på fisk, tack vare fiskelagens utplanteringar och en god tillgång till fiskyngel. Om den situationen ska bestå behöver en lokal yngelproduktion och utplantering av fisk fortsätta. Fiskyngel är svårt att köpa in från andra regioner av genetiska skäl men också pga tillgången saknas. Att lägga ner fiskyngelsproduktionen på Åland skulle därför medföra många negativa effekter för fiskerinäringen och sportfisket som idag ger Åland goda inkomster, beräknat cirka 11 miljoner euro och 20-27.000 sportfiskegäster per år.

Många föreningar och intressenter har visat ett starkt intresse av att bibehålla och utveckla fiskevården på Åland. Det som nu krävs är att finna en gemensam långsiktig finansieringslösning som tryggar en fortsatt god fiskevård och ålänningarnas tillgång till fisk.

Camilla Gunell

Närings- och miljöminister (S)

Jag kommer att säga en sak som många kommer att tycka är främmande och fel. Men så här är det… skatter är bra för oss. Skatter är bra för samhället. Skatter är bra för oss som individer.

Låt oss säga att vi gör som någon ledamot föreslagit. Vi sänker skatten med 615 000 euro för staden. Det innebär att alla som betalar skatt får behålla mellan fyrtio och sjuttio euro var. Det skulle göra att de kunde köpa en ny skjorta, en ny lampa, en roman, kanske en blomma till fönstret.
De skulle däremot inte kunna köpa sig en bättre skola för sina barn, en bättre äldreomsorg för sina föräldrar eller bättre vägar att fara till jobbet på.

615 000 i stadens tjänst, det kan däremot ge oss de extra speciallärare som rektorerna vill ha. Plus 7-8 lärare till. Eller skolpersonal, assistenter vaktmästare och alla andra vuxna som är så viktiga i skolrummet. Det kan ge oss parkpersonal som kan snygga upp vår stad, kanske får vi en fickpark med bänkar norr om Navigationsskolan. Det kan ge oss en avdelning på det nya dagiset på Horelli-området, och pengar till pedagogiska leksaker för barnen i det. Skatter ger oss också pengar att stöda ”unga företagare” varje år, så att de får pengar att starta upp ett företag utan några större risker.

Skatter är helt enkelt en försäkring som alla betalar in för att få leva i ett samhälle där alla ska få rättvis service, inte bara de som ändå kan betala för sig.

Trots att vissa säger att pengarna gör mest nytta i människors fickor så stämmer det ju inte, de gör mest nytta ute i samhället där de håller hjulen rullande, de gör mest nytta där de använts till samhällets bästa, till ALLAS vårt bästa.

Vill man verkligen ge människor mer pengar i plånboken ska man bibehålla skatten och satsa på låga avgifter. Skulle en familj med två barn på dagis inte behöva betala dagisavgifter skulle de istället ha 4800 euro att spendera på kläder, mat, leksaker och nöjen (som Smartpark eller liknande) vilket skulle ge företagarna mer pengar och samhället mer samfundsskatter. Men framförallt skapa ett mervärde i samhället.

Jag som inte har barn, betalar gärna skatter för att andras barn ska få en bra och pedagogisk barnomsorg, och en bra utbildning. För det är bra för samhället jag lever i om vi har välutbildade människor även i framtiden.

Därför gillar jag att betala skatt.

Igge Holmberg (S)

Från stadsfullmäktigemöte 14.06.2016

Bästa självstyrelsedagsfirare, vi har samlats här idag för att fira Ålands självstyrelsedag.

Vi bor på ett välmående Åland som mår bra även när vi jämför oss med andra områden. Vår samhällsservice är stabilt uppbyggd av en stark välfärd.

Ålands befolkning blir allt större och det är mycket tack vare en stark inflyttning. En inflyttning som till stor del beror på att vi har arbetsplatser – jobb som skapar en ljus framtid.

Kommer hoten utifrån om att minska arbetsplatser så visar Åland sin styrka och visar vad vi kan. ”Aldrig ha åländska kvinnor och män svikit sin stam och dess ära” sjunger vi i ålänningens sång. I generationer har vi stått upp för varandra och hjälpt varandra.

De senaste åren har vi sett inflyttning av personer som flyr från sin osäkra miljö och letar efter en ny plats att bo. De vill hitta en trygghet, just den trygghet vi har här. Många av oss känner en oro som beror på en rädsla för det okända. Trots allt så är Åland i förändringens skeende.

Landskapsregeringen ser idag på förändringar som skall möjliggöra att bibehålla servicen i vår glesbygd. Vi skall inte vara oroliga att förändringar försämrar, utan istället se det som en utveckling av hur vi kan samarbeta mer.

Ser vi oss omkring i Europa så har det blivit en mer fientlig politik som utestänger andra för att skydda sitt och behålla det som sitt.

En stor del av världen lever i flykt bort från krig och oro. Det är människor som flyr för att leta efter en tryggare värld. Där de kan få uppleva den trygghet vi har här idag.

Att ge andra kärlek och omsorg stärker mer än bryter ner.

Så låt oss hjälpa varandra, ge tid att hjälpa din granne, släkting, men också en okänd person som behöver en hjälpande hand.

Att hjälpa andra skadar inte,  det kan ge en vinst tillbaks.

Allas insats för att hjälpa, vare sig man är enskild person eller kommun, är viktig. Vi behöver alla se vad vi kan göra för att bidra. Kanske vi en dag står där själva och behöver hjälp.

Så bästa självstyrelsedagsfirare: vi lever nu i ett gott samhälle som vi utvecklar för att kunna bibehålla vår trygghet.

Vi får inte glömma: att ge en hjälpande hand idag – kan vara att få en hjälpande hand i framtiden.

Låt oss ge en hjälpande hand så att alla får en trygg uppväxt.
Låt oss ge en hjälpande hand till våra medmänniskor.
Låt oss ge en hjälpande hand till människor som vill komma till oss och vara med och utveckla vårt samhälle.

Mitt i svårigheterna finns möjligheter, låt oss vara del av möjligheterna för de som behöver det.

Tack!

Göte Winé (S)

Tal vid självstyrelsedagsfirande 09.06.2016

Jan Karlsgården, Sund

Den socialdemokratiske lagtingsledamoten Igge Holmberg spenderade lördagen (04.06.2016) i Berlin på konferens. I fokus var Nordiskt arbetsliv, ungdomsarbetslösheten i regionen runt Östersjön, och vikten av valideringsarbete för yrkesutbildningar.

Konferensen, som var helt socialdemokratisk, anordnades av Friedrich Ebert stiftelsen.* På plats fanns inbjudna parlamentariker och experter i frågorna från alla regioner runt Östersjön. Under dagen lyftes det upp hur värdefullt det är med samarbeten, och hur viktigt det är att de flyktingar som kommer till Östersjöregionerna lyckas integreras snabbt i samhället. Deltagarna diskuterade vad man kan göra för att lyckas med detta.

Det var en mycket lyckad konferens där de socialdemokratiska delegaterna kom överens om att lägga fram förslag på åtgärder under BSPC-konferensen senare i år.

Ålands socialdemokrater

Foto: Per-Rune Henriksen (Stortinget i Norge), Igge Holmberg (lagtingsledamot från Åland) och Franz Thönnes (Bundestag i Tyskland).

—————————————————–

*Friedrich Ebert stiftelsen har anor från 1925 och sitt huvudsäte i Berlin. Stiftelsen står nära den tyska socialdemokratin och kan beskrivas som en tankesmedja som är en blandning av ett bildningsförbund, en internationell biståndsinstitution och ett samhällsvetenskapligt forskningsinstitut. Stiftelsen har fått sitt namn efter Weimarrepublikens förste president Friedrich Ebert.

Bästa deltagare,

När man på myndighetshåll pratar om integration befinner man sig ofta på en abstrakt och teoretisk nivå. Ett bra integrationspolitiskt program, som det landskapets integrationssamordnare Johanna Fogelström strax ska presentera, närmar sig verkligheten med konkreta direktiv, med tydliga åtgärder som ska göra arbetet lättare, bättre finansierat eller tydligare avgränsat.

Man har tänkt igenom saken, och på olika sätt kommit fram till vad som kunde vara en bra väg framåt.

I verkligheten är det ni som är integration. Det är ni som sitter här som genom ert dagliga arbete, samtidigt som ni funderar på om det ska bli pasta och tomatsås eller svampsoppa till middag, fattar livsavgörande beslut i vardagen. Det är genom möten med just er som integrationen går framåt eller bakåt.

Det är ni som ser och avgör att en människas examen från Iran har ett värde.

Ni ser till att en mamma som ska föda vet vilken hjälp hon kan få, och som är där i den där stunden när kroppen rämnar, och ingen kvinna vill vara ensam, långt borta från sin mamma och sin familj.

Det är ni som förklarar för flickan på dagis hur man ber om mer mjölk, och skillnaden mellan mamma-språket och dagisspråket.

Det är ni som förklarar, ni som ska ha tid, ni som ska orka och veta, också i de situationer när ni inte orkar, inte vet och inte vill.

En lyckad integration är inte en stödstrumpa eller en krycka eller ett plåster, det är ett möte som leder bägge parter vidare.

Den här dagen handlar om att mötas och dela kunskap om hur man gör jobbet, i vardagen, med vettiga verktyg, med delade erfarenheter. Den handlar om att kunna göra jobbet och känna sig berikad och stärkt, snarare än betryckt och arg. Det handlar om att kunna handskas med problemen, snarare än att överväldigas av dem, för det är klart att problem finns. Herregud, vi blir ju generade och tycker det är jobbigt att träffa släktingar som vi inte riktigt känner, hur ska det då vara med folk som doftar, pratar, känns och beter sig annorlunda.

I det system vi har jobbar vi ofta i våra egna silos, med särskilda och djupa kunskaper på vårt område, men ovetande eller ofokuserade kring det faktum att de som vandrar ovan jord, mellan våra olika expertområden, drabbas av en helhet där pusselbitarna ibland inte passar ihop, ibland inte ger en enhetlig bild och ibland helt enkelt saknas.

För mig är denna fråga, hur man lyckas med sin integrationsvardag, en av de viktigaste frågorna som finns för ett litet samhälle som vill växa. Det är egentligen grundförutsättningen för att vi och våra barn ska kunna stanna här på våra paradisholmar. Ett starkt samhälle behöver fler människor.

Det är vårt behov.

Mot det, eller med det, måste vi sätta det faktum att världen i dag befinner sig i rörelse. De folkvandringar vi nu ser är bara början. Det är självklart att människor i yttersta nöd flyr  mot de delar av världen där man har det lite bättre. Så har människor alltid gjort. Så gjorde mina släktingar när de for till Amerika. Ett besök på Ålands emigrantinstitut bekräftar bilden.

På den vägen var det några som klarade sig och hade framgång, och oerhört många som gick under. Bara de allra starkaste nådde sina mål, och så är det också idag. För varje flykting som når våra gränser, på ett eller annat sätt, har tusentals blivit kvar. De som kommer som flyktingar är redan vinnare, och det är vinnarna vi ska möta i våra jobb, inte några hjälplösa offer för omständigheterna.

Det jag ser framför mig här är ingen systemkollaps. Det är ingen kris, lika lite som Sverige håller på att gå under av sina flyktingmassor. Verkligheten är precis tvärtom.

Svensk ekonomi och det svenska samhället har berikats oerhört av den stora inflyttningen. Vi ska lära av dem det som de gjort bra, och undvika de fällor som man redan konstaterat inte funkar.

Vi har de små samhällenas styrka. Vi har inga ghetton. Vi behöver inte bygga dem heller. Vi ska bara bli så bra vi kan på möten med människor. Jag vill avsluta med två citat:

Det första är Peter Wolodarski, ledarskribent och chefredaktör för Dagens Nyheter:

”Svensk ekonomi visar sig nämligen från sin starkaste sida just nu. Jämfört med tredje kvartalet 2014 steg BNP med 3,9 procent, en siffra som överträffade prognosmakarnas förväntningar. Det är historiskt höga nivåer. Någon nationell undergång är för närvarande inte i sikte. Som jämförelse var motsvarande BNP-siffra i vårt grannland Finland –0,2 procent; på andra sidan Östersjön sjunker alltså ekonomin.”

Wolodarski gör en direkt koppling mellan den starka invandringen och den starka ekonomin. Det är vårt mål. Och samtidigt ska vi vara medmänniskor, som ska kunna gå raka i ryggen ur den här tiden i historien, och säga att vi gjorde bara vårt jobb. Det rätta jobbet.

Slutligen Paul Auster, en favorit. Han säger:

”I am in the world. The world is in my head.”

Det är vad mänskliga möten handlar om.

Jag önskar er goda och konstruktiva dagar tillsammans.

Nina Fellman (S)

(Nina Fellmans öppningstal till integrationsseminariet 02.06.2016)

Tack för inbjudan! Jag har inte besökt Åland sedan 2010 så jag är väldigt glad att få återvända nu som vuxen och se vad som händer här och hur ni har det. Det är intressant hur situationen på Åland är annorlunda än resten av Finland. Ni har 3,7 % arbetslöshet mot landets 10,1%. Ni har positiv inflation fastän Finlands inflation har varit negativ eller på noll redan länge. Ni har socialdemokrater i er regering, vi har tyvärr inte.

Jag heter alltså Rebecca Åkers, och är här i egenskap av att jag är Finlands svenska unga socialdemokraters ordförande. Vi är Demarinuorets, alltså Socialdemokratisk Ungdoms, enda svenskspråkiga distrikt, och vi täcker hela landet. Vi fokuserar på värderingar som är traditionellt socialdemokratiska, som arbete och rättvisa, men vi har lite mer ungdomlig syn. Ungdomsförbundet har till exempel gått in för en basinkomstmodell, fastän resten av partiet inte officiellt har gjort det. Under mitt styre har vi i det svenska ungdomsförbundet också fokuserat mer på ämnen som antirasism och jämställdhet.

Idag är det första maj, Labour Day, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Idag minns vi hur långt vi kommit och ser framåt hur långt vi har kvar. Arbetarrörelsen och socialdemokratin har byggt upp det sociala skyddsnätet vi har. Barnbidrag, arbetslöshetsunderstöd, studiestöd, folkpension, sjukpenning, handikappsbidrag. Allt är byggt på tanken att fördela de gemensamma resurserna. ”Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov”, som Marx sa.

Framtiden ser inte lika bra ut. Hela vänstern gick bakåt i Finlands förra riksdagsval, och många sa att socialismens tid är över. Man sa att välfärdsstaten är för dyr, att den helt enkelt inte är realistisk. Vilket egentligen betyder: Nu ska vi fokusera på att vara själviska istället. Det nya samhällsmålet blev istället att spara. Men det finns en gräns på hur mycket som kan sparas. Allt för många samhällen har byggts på de svagastes ryggar, men ännu verkar ingen ha lärt sig någonting.

Finlands regering bryr sig inte om unga. Det är inte lätt att vara ung i dagens värld, och inte minst i dagens Finland. Politiker gillar att säga att de fattar sina beslut för de framtida generationernas skull. Vi ska minska skuldbördan för de framtida generationernas skull. Vi ska bygga upp Finlands konkurrenskraft för de framtida generationernas skull. Men ser inte att vi är en av de framtida generationerna som de aktivt rycker undan mattan för. Högskolestuderandes utbildning försämras i och med universitetets färre resurser, vilket leder till färre professorer och fler kurser som bara är några böcker och ett prov. Grundskoleklasser och dagisgrupper slås ihop och blir större. Lärarna får samma lön, men förväntas undervisa fler människor och behålla samma kvalitet.

Finlands regering bryr sig inte om kvinnor. Regeringens nedskärningar drabbar kvinnodominerade branscher som vård och utbildning hårdast, och många kommer att förlora sitt jobb. Regeringens spetsprojekt med satsningar kommer dessutom att riktas till mansdominerade branscher, som byggnads- och cleantechbranschen. Med höjda dagvårdsavgifter löns det också för allt fler att inte jobba alls, utan det är bättre att stanna hemma och ta hand om barn. En sådan tillbakagång till ett samhälle där kvinnorna är utanför arbetslivet är allt annat än jämställd.

Finlands regering bryr sig inte om invandrare. I ett försök att ”kontrollera invandringen” vill regeringen försvåra familjeåterförening. Förslaget är att en person måste ha minst 1 700 € efter skatt i månaden för att partnern ska få uppehållstillstånd, och 2 600€ efter skatt för att även få ha med sina barn. Detta innebär att familjeliv blir en klassfråga. Inte bara lågavlönade, men även medelavlönade drabbas. Staten bestämmer vem du får och vem du inte får älska, annars får du inte stanna, även om du är finsk medborgare.

Finlands regering bryr sig inte om arbetare. Under rubriken ”konkurrenskraft” försämrar man arbetsvillkoren för arbetstagarna med hot om tvång. Högerpolitiker från Samlingspartiet och Svenska folkpartiet talar även för lokala arbetsavtal istället för kollektivavtal, vilket möjliggör utnyttjande av människor som inte har en stark förhandlingsposition eller kunskap om sina rättigheter. Detta kan vara grupper som redan är sårbara på arbetsmarknaden, som unga och invandrare.

Det är ingen trevlig värld vi lever i. Kriser, terroristangrepp, död, död och mera död.  Människor flyr för sina liv och de flesta västländer stänger sina gränser, säger ”Nej kom inte hit”. De vill inte se folks lidande. De ser bara skillnader, inte likheter. De rika smiter undan sina medborgerliga skyldigheter som skattebetalare genom byråkratiska lösningar i skatteparadis. Om alla skulle betala sin del skulle vi inte vara i lågkonjunktur, då skulle vi ha råd med vårt sociala skyddsnät och våra investeringar för framtiden. Men själviskheten är större. Till och med i regeringen finns det sådana. Samma regering som säger att vi alla ska bidra.

För tillfället ser det alltså rätt dåligt ut. Men framtiden kanske blir bättre. Bland unga finns många röster som aktivt försvarar jämställdhet och jämlikhet, även om de kanske inte kallar det politik. Allt fler ser även betydelsen av att gå med i facket. Socialdemokratin är inte död, arbetarrörelsen är inte död. När det är som sämst ser vi behovet av förändring, och allt fler har vaknat.

Vi måste bry oss om varandra och ta hand om varandra. Vi måste bemöta hat med kärlek. Vi måste bemöta okunskap med information. Alla bidrar med det de kan. Så har vi byggt samhället och så bygger vi en jämlikare, hållbarare, ljusare framtid.

Tack.

Rebecca Åkers

Ordförande för Finlands svenska unga socialdemokrater

– Nina Fellmans 1:a maj tal –

Kamrater, systrar och bröder.

Vad är meningen med livet? Är det en fråga att ställa på 1 maj, när vi ska tänka på kampen, rättvisan och arbetarna, när vi ska samla oss i glada utrop, dricka mjöd och sjunga. Jag tycker det.

För bara några dagar sedan lämnade en mångårig medarbetare och trogen socialdemokrat, Ola Andersson, jordelivet. Vad var det han trodde på? Vad jobbade han för? Vilka är de ideal som vi ska leva efter, som vi delar med honom och här ibland oss?

Och hur ska vi ha modet och förståndet att stå fast vid de idealen och förverkliga dem?

Jag tror att vi måste tänka på livet efter detta. Inte det himmelska, utan det jordiska. Hur vill vi som socialdemokrater, som den enda vänsterrörelse Åland har, att Åland ska se ut om tio år, om trettio år, om femtio år. Vad vill vi lämna efter oss?

Vi sitter i dag i en regering med två borgerliga partier, och det finns många som tycker att bara det är ett svek, att vi hellre borde stå utanför och kräva rättvisa.

Det är bara barnsligt. Att komma till makten är ganska lätt, faktiskt. Att använda den med förstånd är svårt, och att dessutom få förtroendet igen är riktigt häftigt.
Efter mina få månader i regeringen vill jag uttrycka min djupa beundran för den förra regeringens arbete, med Camilla Gunell som lantråd, och med Carina Aaltonen som social- och hälsovårdsminister. Vilket hästjobb de gjorde, och vad de kämpade, och som de fick pisk för det.

Meningen med livet för en vänstermänniska som jag, det är att ha modet att göra det jag måste, utan att snegla mot nästa val eller nästa rubrik. Det är att jobba målmedvetet för ett Åland där det finns flera ålänningar i olika färger och former.
Det är jobba smart. Vi måste kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt. Hur vi ska få in pengar att fördela så att välfärden är det starka och sega trygghetsnät vi vill att det ska vara. Vilka strider vi ska ta, och vilka vi ska släppa.

Vi ska kämpa för en fördelningspolitik som inte handlar om starka och svaga människor utan om rättvisa förutsättningar för alla.

Vi ska inte glömma att det är kampen mot orättvisor som är vår bas.

Vi ska se världen för vad den är – ett nätverk och en balansakt där alltför ofta de som är på toppen är det på bekostnad av dem som är underst. Vi ska ändra på det. Vi ska rusta om i kommunstrukturen, så att den fungerar för alla och för helheten, inte bara för de starka delarna eller för dem som varit husbönder sen urminnes tid.

Vi ska jobba för en ekonomisk lösning för självstyrelsen som gör att vi inte är beroende av usla finska regeringar som den som nu sitter vid makten.

Vi ska inte vara rädda. Låt andra streta emot och blicka bakåt.

Vi ska hålla blicken mot framtiden. Om tio år ska vi ha en grundskola som ingen lämnar utan avgångsbetyg, som ger ännu bättre verktyg för alla våra barn att klara sig.

Vi ska hålla varandras händer, in i döden. Om tjugo år ska ingen människa på Åland lämnas ensam. Den goda äldreomsorgen ska vara solidarisk och kärleksfull, inte bara effektiv och rationell.

Vi ska minnas och förändra.

Om trettio år ska Åland vara renare och vackrare. När vitsippstiden kommer år 2047 ska jag stå där och lyssna, och Mariehamn ska vara förändrat enligt den vision Barbro Sundback tagit fram, en stad med mötesplatser, en bilfri stad. Det ska finnas en park eller en staty, gärna i Esplanaden, som ska heta Barbro Sundbacks plats.

Carina Aaltonens stads-grönsaksodlingar ska ge mat och glädje åt alla, och ute på landsbygden ska nya företag blomstra som uppstått när det blev så tydligt efter den stora kommunsammanslagningen att Åland är en arbetsmarknad, inte sexton.

Sosse-kören ska sjunga så det dånar, för vi kommer att vara så många.

Vi ska stå rakryggade och stolta i vetskapen att när den stora flyktingkrisen svepte över Europa stod vi pall för medmänsklighet och solidaritet. Vi vände inte ryggen till.

Allt kommer kanske inte att bli som vi vill, men ingen ska kunna säga att vi inte kämpat och stridit, eller att våra hjärtan inte bultat röda.

Frihet. Jämlikhet. Syskonskap.

Glad första maj till er alla.

Nina Fellman

Kansliminister (S)

– Tony Wikströms 1:a maj tal-

Den senaste tiden har jag funderat mycket kring vår omvärld, hur vi alla upplever vår egen verklighet, och vilka konsekvenser detta får.För 25 år sedan inhämtade vi våra nyheter från några få ställen, oftast via TV och tidningar. Runt fikabord kunde diskussionerna ha högt till tak och humorprogram som ”helt apropå” kunde driva rätt hänsynslöst med sin samtid.

Idag kan jag sakna den tiden. För när det skämtas numera är det ofta på bekostnad av svaga och utsatta grupper, vilken gör åtminstone mig nedstämd och skrattet fastnar i halsen när jag sett eller hört ett humorprogram som avhandlar dagspolitik.

Vad kan det bero på? Att jag själv blivit politiker? Nej, ja, kanske till en liten, liten del… Men den största orsaken tror jag beror på debattklimatet som bara blir värre och värre.
Vad menar jag med det då? Ja, till att börja med så blir språket kapat, använt i sammanhang där orden svärtas ner och efter det inte går att använda på samma sätt som förut.

Uttryck som ”nu har det gått för långt”, ”vart är vi på väg”, ”man blir mörkrädd” med flera har de senaste åren använts för att beskriva välfärdspolitik, human flyktingmottagning och solidaritet. Och av den anledningen får man se sig om efter nya uttryck – och det är inte helt lätt.

På samma gång hånas politiker som talar ur hjärtat och beskriver hur dom känner kring en viktig fråga. Se bara på Mona Sahlin eller Åsa Romson.

Mediadrev är inget nytt, men aldrig tidigare har så lite krävts för att cirkusen sätter igång. Och när drevet väcks till liv spelar det inte så stor roll om felsteget, felsägningen eller vad det nu kan vara är särskilt stort eller allvarligt. Det finns alltid antagonister som mer än gärna kastar bensin på elden, och andra medier söker med ljus och lykta efter en egen vinkling på scoopet.
Resultatet blir ofta att den utpekade avgår eller får sparken, och ibland helt med rätta.

MEN

Samma måttstock gäller ju inte för alla.
Sverigedemokrater och sannfinländare kan säga nästan vad som helst, göra nästan vad som helst eller posera leende med vem som helst.

För några dagar sen avslöjade sajten ”inte rasist men” att en SD-politiker som tidigare varit FN-soldat skrutit på sociala medier om fruktansvärda krigsbrott han begått och hade velat begå.
Tänk bara om detta gällt en moderat eller socialdemokrat. Hela Sverige hade stannat upp. Men gällande extremhögern verkar deras popularitet snarare öka i takt med snedstegen, även om opinionen just nu vikit för både sannfinländarna och sverigedemokraterna.

Och det här är inget som bara gäller i Norden.

Nej, samma tendens syns runt om i Europa och resten av världen.
Se bara på Donald Trump vars barnsliga, farliga och hatfyllda retorik bara eldar upp hans fans än mer. Och avståndstagande från Trump och hans uttalanden leder istället till mer stöd för Trump som då kan dra på sig en offertröja innan han ger igen med en feg magsugare.

Det är en orolig tid. Och de finns många som tycker att vi inte ska jämföra vår tid med 30-talet och händelserna som ledde fram till andra världskrigets ohyggligheter.
Men menar vi allvar med uttrycket ”aldrig mer” behöver vi alla jobba för freden och mänsklig solidaritet, varje dag.

För det är inte de karismatiska, fruktade ledarna som är det största hotet.

Nej, det är när sk vanliga människor inte reflekterar över sin egen roll och ansvar i världen och konsekvenserna av deras handlingar –och passivitet.

Adolf Eichmann, som organiserade nazisternas judeutrotning chockade världen och domarna just genom sin alldaglighet. Eller som filosofen Hannah Arendt uttryckte saken: Den sorgliga sanningen är att merparten av onda handlingar utförs av människor som inte bestämt sig för att vara vara varken goda eller onda.

Vi får aldrig glömma och vi måste komma ihåg att när extremismen får fäste, går det väldigt fort och det är inte självklart att de som är en del av maskineriet ens förstår att dom är det.

Är då socialdemokrati det enda saliggörande och lösningen på all ondska här i världen? Nej, men utgångspunkten – våra grundvalar – våra värderingar och vår konkreta politik kanske är det bästa som mänskligheten kan uppbåda, just nu.

Det låter väl lite väl kaxigt. Nej, inte alls. Just den nordiska välfärdsmodellen, som socialdemokraterna till och med tagit patent på, väcker mer beundran och uppmärksamhet runt om i världen än nånsin. Kapitalismen och den fria marknaden med sin goda osynliga hand som mirakulöst skulle göra världen till en bättre plats fungerade helt enkelt inte när det kom till kritan.

Och att envist försvara den hårda, kalla borgerligheten som lösningen på det mesta känns mer och mer som sagan kejsarens nya kläder. Siffrorna och statistiken talar sitt tydliga språk. Skillnaderna i förmögenhet har inte varit så här stora på över 100 år och för de superrika gäller uppenbarligen inte samma lagar och regler som för oss vanliga dödliga.

Om ett drygt halvår vet vi om även USA mot alla odds håller med och väljer en demokratisk socialist som president – nämligen Bernie Sanders.

Jag håller tummarna för den lilla, lilla möjligheten, För jag tror det skulle vara ett första steg för att göra världen en bättre plats.

Det har aldrig varit lättare och mer angeläget att försvara socialdemokratin och kämpa för vår ideologi som en framtidsvision.

För längst inne är det inte så svårt och komplicerat.

Vi vill leva i ett tryggt samhälle. Där man kan känna sig trygg från vaggan till graven. Där man kan känna sig trygg om man blir sjuk, bildar familj eller blir arbetslös. Där man känner sig trygg att leva ut sin fulla potential, vara den du vill vara, skola om dig eller kanske välja att själv engagera dig politiskt.
Vi socialdemokrater står upp för den tryggheten. För trygga människor är starka, innovativa, mår bra och sträcker gärna ut en hand för att hjälpa varandra.
Och det är ett sånt samhälle jag vill leva i.

Tony Wikström

Lagtingsledamot (S)