Fb-Button

Partiordförande Camilla Gunells tal på ÅSD: kongress 16.11.2024

Hjärtligt välkomna till Socialdemokraternas partikongress 2024. Det här är min sista kongress i egenskap av partiordförande. Jag vill därför passa på att tacka er det långvariga förtroende som ni visat mig. Innan jag kliver av uppdraget har 15 år hunnit passera. Jag vill tacka för alla möjligheter och erfarenheter som jag med er i ryggen fått uppleva.
Jag gick med i partiet 1999 för ett uppdrag som ledamot i Kulturdelegationen och sedan har ett äventyr blivit en livsbana mer eller mindre. Det har inneburit många är av medverkan i landskapsregeringar och många olika ministerposter. Det har varit upp och ner, tider av framgång och tider av motgångar. Jag har suttit i lagtingsgrupper på 3 mandat och i stora med 6 mandat.
Oberoende hur många vi varit så har vårt avtryck varit större än numerären. Vi har kommit med goda ideer och genom kreativitet, stark vilja och pålästa ledamöter så har vårt inflytande alltid varit större än antalet mandat.
Överallt i samhället ser vi spåren av socialdemokratisk politik, allt i från musikinstitutet, kulturevenemang, Fastighetsverket, ÅDA, Flexens, Axferries, det nya ekonomiska systemet i självstyrelselagen, hållbarhetsagendan, Bärkraft är några exempel…vi har satt avtryck och kommer att göra det i framtiden också. Socialdemokraterna behövs i det åländska samhället, vi är en reformerande kraft och Åland behöver partier som vågar driva förändringsarbete och modernisering.
Socialdemokraternas värdegrund och ideal är universell. Vårt uppdrag i dessa oroliga tider är att människor är trygga, välfärden är stark och arbetsmarknaden stabil. Det är vårt uppdrag att slå vakt om samhällets demokratiska grunder. För att demokrati ska fungera behöver människor få kunskap, fakta och ha tillit till forskning och institutioner. När detta rubbas i grunden och när desinformation och lögner används obehindrat skapas splittring och oro. Då människor blir förvirrade och världen kaotisk så är människor lätt förledda i fel riktning. Det sker nu överallt i världen och sorgligt nog också på Åland.
Ingen har väl missat det Obundna partiet senaste uppvisning. Vi som är i lagtinget har länge bevittnat Obundnas transformering från ett oskyldigt landsbygdsparti till ett parti som följer Sverigedemokraternas agenda och partibok. Det handlar inte bara om klädsel och de signaler det sänder, det handlar också om politikens innehåll, kontakterna med Sverigedemokrater i offentligheten och bakom kulisserna. Tecknen är tydliga, men kanske inte alla ålänningar kan tolka dem. Obundna har samma retorik som SD gällande identitetspolitik, mot klimatarbete, mot vindkraft, mot HBTQ, jämställdhet. Vi socialdemokrater står för en helt annan politik i dessa frågor och måste vara en stark motkraft.
Socialdemokraterna är nu med i en mittenregering med Liberalerna och Centern. Samarbetet löper väl trots ett avhopp per regeringsparti. Också bland de övriga partierna i lagting sker förändringar. Centern har en ny partiledning och en lite ny kurs i samband med generationsväxlingen. I lagtinget finns nu fyra enmansgrupper. Det blir en obalans och försvårar upprätthållandet av parlamentariska principer. Det har blivit klart att vi har ett systemfel i lagtinget då det finns både politiska och ekonomiska fördelar med avhopp. Det hoppas jag vi kan ändra på.
För mig har det varit viktigt genom åren att jobba så att vi når resultat. Vi kanske inte kommer till mål direkt, men vi kan ta steg i rätt riktning. Jag är en samarbetspolitiker och jag har aktivt önskat att socialdemokraterna ska sitta med i regeringar. Ett parti behöver både ideologer och pragmatiker.
Det handlar också om att kunna bryta ner de ödesfrågor som hela världen kämpar med till mindre bitar. Vad kan vi göra inom självstyrelsens behörighet för att effektivast bekämpa klimatförändringen? Vi måste bryta ner globala frågor till regional nivå och visa på sambandet.
Det är fyra perspektiv som just nu präglar nästan all politisk utveckling, både lokalt, gentemot riket, norden och EU. Det är klimat, ekonomi, digitalisering och beredskap.
Jag hoppas att vi ska få en spännande och framåtsyftande kongress. Jag är glad för att partiet nu har en bra process för att utse ny ledning och jag hoppas att alla känner att den känns inbjudande och demokratisk.
Tack för ordet!

Insändare: En allvarlig sak Nina Fellman

Jag vill på detta sätt klargöra min syn på uppståndelsen kring Obunden samlings klädval vid en presskonferens om årsbudgeten för 2025.
Jag har inga synpunkter på den obundna gruppens matchande outfits. Det ansvaret får de själva ta med sina väljare och ålänningarna. Jag kan bara konstatera att många reagerat starkt negativt och gjort sina associationer.
Det jag som tidigare journalist och politiker däremot ser allvarligt på är den intervju vice talman Marcus Måtar gjorde i Nya Åland den 15 november, där han beskriver journalister som svinaktiga och texter som bottenskrap, sig själv som utsatt för mobbning, där han svär och säger att han inte vill ha något med Nya Åland att göra innan man bett om ursäkt.
Jag menar att detta inte är värdigt och lämpligt för en talman i Ålands lagting. Yttrandefrihet, pressfrihet och oberoende media är grundstenar i en nordisk demokrati, även när granskningen är obekväm. Dessa måste respekteras, särskilt om man innehar ett av de högsta politiska ämbetena i landskapet Åland.
Jag är också bestört över den artikel i högerextrema Nordfronts webbtidning, där man beskriver det inträffade och ger Obunden samling sitt flankstöd. Bland annat skriver Nordfront om “Nya Ålands judiska ledarskribent”, länkar till lagtingsledamot Stellan Egelands insändare och redogör i förlöjligande ordalag för det inträffade.
Att inte ta ställning är för mig inget alternativ. Många av mina kollegor tycker att man inte ska hälla olja på denna brasa, och att uppmärksamheten bara gynnar extremismen. Så kan det vara, men jag vill inte vara en av dem som teg.
Jag tar å det bestämdaste avstånd från alla former av extremism och polarisering i det åländska samhället, och önskar att vårt politiska arbete skulle fokusera på sakfrågor och hållas på en anständig nivå.
Nina Fellman (s)

Insändare: Camilla Gunell, Skärgårdstrafik i förändring

Skärgårdstrafiken genomgår som bäst många förändringar. Klimat, utsläppsrätter, tillgänglighet och ekonomiska realiteter kräver omställning. Det gäller att hålla sikte på framtiden och med tålamod, tillit och hårt arbete kommer vi att skapa bättre förutsättningar för en stabil skärgårdstrafik än den ytterst sårbara situation vi lever med idag.
Tillsammans med det statligt ägda Finferries bildar vi nu ett gemensamt skärgårdsrederi, Axferries för att skapa en aktör på utförarsidan som har kapacitet, kompetens och styrka att långsiktigt bedriva trafik. Finferries har sedan länge bedrivit skärgårdstrafik på samma breddgrader och isförhållanden som vi samt erfarenheter av att investera och bygga om färjor med ny teknik. Båda parter delar visionen om en fossilfri trafik till 2035.
Färjfästen i skärgården standardiseras. Sottungas nya färjfäste invigdes i somras, Kumlinge norra är snart klart, Enklinge påbörjas inom kort. Sedan återstår Lappo, Hummelvik och Snäckö. Färjfästena är gamla och för säker lastning och lossning krävs ombyggnation. Det kommer ännu att ta tid innan allt är färdigt, men vi jobbar i den takt som resurserna räcker till. När alla färjfästen är klara kan färjorna kunna flyttas flexibelt inom trafiksystemet.
Ålandstrafikens bokningssystem moderniseras och byggs om. Ny hemsida, ny webb-bokning och digital incheckning i hamnarna lanseras i januari 2025. För att möjliggöra användarvänliga digitala verktyg har vi rensat i djungeln av undantag som skapats genom åren inom bokningsregler och taxor. För att användarna ska komma väl i gång med den digitala bokningen så bemannas Ålandstrafiken i början av året av fler som kan svara på användarnas frågor. Den nya webbokningen ska också vara enklare för turister. Turister kan köpa Öppna biljetter som är giltiga i alla huvudhamnar och kostar 32 euro då de köps på nätet. Vi överväger att skapa ett turistkort för dem som vill pendla exempelvis till Föglö.
Behovet av nya färjor finns kvar även om vi kan bygga om några av de gamla. En ansökan om extra anslag tas fram för att lämnas till Ålandsdelegationen med önskan om ett ekonomiskt stöd för investeringar. En färjprototyp för den nya skärgårdsfärjan har tagits fram.
Linfärjan mellan Töftö-Prästö byggs om och elektrifieras under 2025 och 2026. Turlistor som införs på fyra linjer från 2025 tar ner kostnader, utsläpp och slitage.
Det har varit mycket diskussion om avgifterna i skärgårdstrafiken. De som åker mest har årskort som kostar 190 euro från årsskiftet. Kortens pris har höjt från 176 euro till 190 euro eftersom någon prisjustering inte skett på flera år. Priset kan jämföras med ett busskort i kollektivtrafiken som för en vuxen kostar 270 euro på årsbasis.
Det är viktigt att minnas att skärgårdstrafikens avgifter som utgör 1,6 miljoner av kostnaderna på ca 20 miljoner per år går till att finansiera servicenivån. Landskapsregeringen söker systematiskt sätt att minska kostnaderna. Under 2025, innan en längre upphandling görs, kommer en grundlig genomgång av trafikutbudet att genomföras i dialog med brukarna.
Med dessa förändringar under arbete ser vi framför oss en mer optimerad trafik, bättre nyttande av kapaciteten ombord, ett stabilt utförarbolag som kan bedriva trafiken långsiktigt och påbörja omställningen till en mer miljövänlig trafik.

Camilla Gunell (S)
Infrastruktur och klimatminister

Insändare: Erica Lindberg, Konsekvenserna av att inte arbeta med normkritik och jämställdhet i barnomsorgen

Debatten om normkritik och likabehandling inom barnomsorgen visar på ett behov av att ännu mer aktivt arbeta med dessa frågor för att motverka diskriminerande attityder på Åland.
För vad är annars alternativet?

Ska flickor begränsas till att vara passiva och fokusera på sitt utseende, medan pojkar tvingas in i roller som dominanta och självständiga? Ska flickor känna sig begränsade i att utforska intressen inom naturvetenskap eller teknik, medan pojkar hindras från att uttrycka känslor och utveckla empati? Eller vill vi istället aktivt motverka sådana stereotyper, erbjuda aktiviteter och material som är fria från könskodade förväntningar och lyfta fram olika familjekonstellationer och livsval?

Ett samhälle som inte aktivt arbetar med att ifrågasätta och förändra normer riskerar att fastna i gamla maktstrukturer och sociala orättvisor. Om vi istället anammar ett normmedvetet förhållningssätt, synliggör vi och strävar efter att förändra normer som begränsar människors handlingsutrymme och strider mot de mänskliga rättigheterna. Det handlar inte om att motverka någons val, utan om att aktivt verka för att alla val är lika accepterade. Inget tas bort från någon med normkritisk pedagogik, utan istället kan fler barn få nya möjligheter när normer breddas.

Det finns långsiktiga konsekvenser av att inte arbeta med normkritik, likabehandling och jämställdhet. Om barn formas av begränsande normer och könsstereotyper kan det bland annat påverka framtida utbildnings- och yrkesval, vilket bidrar till fortsatt könssegregering på arbetsmarknaden och en brist på mångfald inom olika yrken. Vi riskerar att skapa ojämlikheter och begränsningar som påverkar både individer och samhälle negativt.

Att tidigt arbeta med jämlikhet och normmedvetenhet är inte bara en rättighet för barnen – det är också en viktig investering i ett samhälle där alla har lika möjligheter.

Erica Lindberg (S)

Kallelse till KONGRESS 16 november 2024 kl.8:45-16:00

KALLELSE

Medlemmar i Ålands socialdemokrater (ÅSD) kallas till kongress:
den 16.11.2024 kl:08.45-16.00 i Ålands lagtings Auditorium.

Motioner inlämnas till styrelsen senast den 19 oktober.
(Motioner som inkommer senare kan inte behandlas under kongressen.)

Kongressen hålls vartannat år och syftet är att stimulera den interna politiska debatten och
fastställa politiska riktlinjer i frågor av väsentlig samhällsbetydelse (stadgarna §14).

Anmäl ditt deltagande senast 13 nov kl.15.00 till: fia.hellsten@lagtinget.ax

// Styrelsen
gm Fia Hellsten, Partisekreterare.

Insändare: Jessica Sundberg, För ett bilfritt och människovänligt centrum i Mariehamn

Trafiken idag står för ca 40 % av Ålands totala utsläpp, vi behöver alla dra vårt strå till stacken för att minska vår klimatpåverkan, och i Mariehamn behöver vi genomföra åtgärder som harmoniserar med stadens miljömål. Parallellt med detta vet vi att ålänningar generellt rör på sig för lite. I Ålands folkhälsostrategi 2023-2030 kan vi tex läsa att:
-en av fem åländska vuxna lider av fetma
-10% av pojkarna och drygt 5% av flickorna i åldern 13-16 år lider av fetma och trenden är ökande
– minst 10% av ålänningar över 65 år har diabetes och trenden är ökande
– sjukdomar i rörelseapparaten (t.ex. sådana som orsakar ryggvärk, nackvärk och ledbesvär) är den vanligaste sjukdomsgruppen i primärvården.
Som politiker behöver vi ta vårt ansvar i att uppmuntra befolkningen till rörelse i vardagen. I folkhälsostrategins åtgärdspaket poängteras betydelsen av planeringen av en infrastruktur som främjar fysisk aktivitet och aktiv transport, alltså en transport där vi rör på oss istället för att ta bilen.
Därtill har många företagare och handelsidkare i Mariehamns centrum genom åren uttryckt en önskan om åtgärder som främjar ett levande centrum. Vid ett seminarium om stadsplanering som Mariehamns stad ordnade 24 januari i år lyftes upprepade gånger betydelsen av ytor där människor kan röra sig och umgås utan bil. Ytor där vi kan ströva omkring, njuta av härliga platser, njuta av vår stad. Kommersiella inslag behöver blandas upp med fler ytor där vi kan röra oss på ett givande sätt, mötas och umgås också utan att behöva spendera pengar, och där vi kan njuta av naturen och grönskan i Mariehamn.
Det behöver vara lätt att ta sig till naturen och specifikt till vattnet från centrum. Dessa inslag är Mariehamns starka kort och de upplevs som härliga både av mariehamnare och turister. I januari presenterades på fullmäktigemöte en medborgarundersökning där det belystes hur viktigt mariehamnare tycker att det är med närheten till naturen.
Centrala Mariehamn behöver bli mer tillgängligt för fotgängare och uppmuntra till vistelse och rörelse utan bil och biltrafiken behöver både styras om och minskas ner. Mariehamns stad behöver utreda möjligheten att göra centrala delar av Mariehamn bilfritt, både delar av året och hela året. Samtidigt behöver staden titta på vad vi istället kan göra med de ytor där biltrafiken idag dominerar för att göra mer yta i centrum tillgängligt för mänskligt umgänge utan bil. Ett åtgärdspaket behöver skapas för att få till förändringen stegvis.
En utredning kring mer bilfria gator i centrum gjordes 2016 i samband med att en ny delgeneralplan för Mariehamn gjordes. Men inget händer för tillfället med den utredningen då delgeneralplanen ligger i domstolen. Dessutom har utredningen snart 10 år på nacken och behöver därför uppdateras.
Jag tror absolut att tiden är mogen för årets stadskärna i Finland 2024 att bli ännu mer härlig och människovänlig!

Insändare 28.06.2024 Satsningar på förmånliga träningsalternativ och utegym är positivt för alla

I en ledare i Ålandstidningen (28.6.2024) lyfts frågan om Mariehamns stad ska konkurrera med privata företag genom att erbjuda förmånliga träningsmöjligheter. Det nya utegymmet vid Mariebad samt Idrottsgårdens gym sägs bland annat snedvrida konkurrensen.
Som invånare i Mariehamn, och ledamot i kultur- och fritidsnämnden, ser jag positivt på satsningarna i staden. Genom att erbjuda lättillgängliga och förmånliga platser för träning kan Mariehamns stad inspirera kommuninvånarna till att vara aktiva och röra på sig mer. Detta är viktigt för att främja en hälsosam livsstil och förebygga olika sjukdomar. Satsningarna går i linje med Folkhälsostrategin för Åland och Mariehamns stads Vision 2040. Mariehamn bör investera i sina invånare så att god hälsa inte förblir en klassfråga.
Det är dock viktigt att understryka att kommunala träningsanläggningar inte ska konkurrera med privata företag. Stadens gym ska utgöra ett komplement till det övriga utbudet av träningsalternativ med fokus främst att inspirera invånarna till att röra på sig mer. Att träna utomhus på ett utegym under sommaren kan till exempel öka motivationen till att börja träna regelbundet under resten av året. Privata gym erbjuder ofta specialiserade tjänster, mer avancerad utrustning och personliga tränare, vilket attraherar en kundkrets som är villig att betala för dessa extra tjänster. Idrottsgårdens gym erbjuder däremot en grundläggande träningsmiljö för dem som söker ett mer ekonomiskt alternativ. Stadens anläggningar kan också användas av personer som köper online-coaching av åländska företag inom träning och hälsa, och på så vis även här utgöra ett komplement till den privata marknaden.
De stora möjligheterna till en aktiv fritid i Mariehamn, med lättillgängliga och förmånliga träningsalternativ, är något vi ska vara stolta över och värna om. Det kan locka fler att upptäcka Åland som en plats där man vill leva och bo. Jag vill passa på att uppmana alla att använda stadens idrottsanläggningar för att investera i sin hälsa och sitt välbefinnande. Följ gärna Mariehamns idrottsanläggningar i sociala medier för inspiration.
Erica Lindberg (S)
– ledamot i kultur- och fritidsnämnden i Mariehamn

Jessy Eckermans anförande om sjukkostnadsavdraget 11.09.24

Talman,

Skattedeklarationen och vilka avdrag man kan göra är en riktig djungel. Räck upp handen, den som kan komma upp i talarstolen och påstå att hen har full koll på skattesystemet – vilka stöd och avdrag som finns, varifrån de kommer, hur stora de är, och vilka effekter de har på din deklaration och skattebesked.  Jag ser inga händer.

 

Ju mer jag diskuterar skatteavdrag med vänner, bekanta och kollegor, desto mer inser jag att alla verkar göra lite som de vill och drar av enligt egen tolkning. Det är verkligen komplext, och särskilt sjukdomskostnadsavdraget är svårt att förstå. Ett bra skattesystem borde inte bara vara rättvist, utan också tydligt och enkelt att följa.

 

Försök be en expert att förklara – till och med experterna erkänner att det är krångligt. Det är just det som är det största problemet: avdraget är pedagogiskt otydligt, både i hur det ska tillämpas, vad det ska täcka, och hur mycket som egentligen kan dras av från alla kvitton. Och hur stor eller liten effekt det faktiskt har på vanlig människas ekonomi. Jag är övertygad om att vi på Åland kan bättre. Vi kan skapa mer rättvisa och träffsäkra system, så att vanligt folk får behålla mer i plånboken när kostnaderna dyker upp.

 

Talman,

Min första reaktion och rena ryggradsreflexen var att starkt motsätta mig slopandet av sjukdomskostnadsavdraget. Jag vet hur tufft det är att leva på marginalen, särskilt med ohälsa runt omkring sig, när orken och initiativförmågan inte är på topp. Att slopa sjukdomskostnadsavdraget – vadå, ska vi verkligen gå på de sjuka?

 

Men jag har ändrat uppfattning. Ju mer jag satt mig in i uträkningarna, desto mer insåg jag att det jag trodde gav pengar tillbaka inte alls berodde på just sjukdomskostnadsavdraget. Ett avdrag är faktiskt ingen bra socialpolitik när det gäller att minska klyftor och lätta på bördan för vanligt folk – en politik jag står för. Mycket av det som händer runt omkring oss, som momshöjningar, äter upp lönerna. Ett avdrag som kommer ett till ett och ett halvt år senare hjälper knappast i vardagen.

 

En klok pensionärsväninna till mig brukar säga: ”Om det inte finns några äpplen i korgen, så har man inga äpplen att dra av på.” Vi måste kunna göra bättre än så. Vi behöver bättre åtgärder för att hjälpa de som har kostnader för sjukvård, tandvård, barnomsorg och annat.

 

Fakta och saklighet visar att sjukdomskostnadsavdraget har spelat ut sin roll. Att sänka avgifterna och justera  taket för högkostnadsskyddet inom sjukvården, så att gränsen för avgiftsfrihet nås tidigare, är betydligt träffsäkrare åtgärder.

Utökad tandvård och andra justeringar som ger direkt hjälp är långt mer effektiva. Sjuk kan vem som helst bli, och har man inte råd att söka vård i tid, eskalerar problemen och blir en ond cirkel. Ett skatteavdrag hjälper föga i det sammanhanget. Frågan är om sjukdomskostnadsavdraget någonsin hjälpt så mycket som andra åtgärder kan göra i dagens välfärdssystem. Det är en fråga vi måste ställa här i lagtinget, och jag är övertygad om att vi kan bättre.

 

Nu har landskapsregeringen dragit bort plåstret – det gamla plåstret som alla vet varit varigt och luktat illa. Det svider att dra av det, men vi vet innerst inne att avdraget aldrig riktigt hjälpt på såret. Det är modigt att reformera något som inte ger rätt resultat, som är orättvist och överdrivet byråkratiskt.

 

Alla har inte förmågan att förstå eller hantera sina skatteärenden, och Ålandsbilagan kan verka enkel att förstå vid första anblick. Men det är en pedagogisk miss att raden om avdraget står där utan att specificera den exakta summan som faktiskt kommer tillbaka.

 

Talman

Regeringen har ett stort jobb framför sig. Det är dags för socialpolitik 2.0. Socialpolitiken förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som skärgårdstrafiken i media.

 

Det är jätteviktigt att kritiska frågor ställs. Oppositionen har kommit med många bra förslag som jag hoppas regeringen tar till sig, men det är också oerhört viktigt med fakta, räkneexempel och kunskapsspridning i en så komplex fråga. Annars riskerar den här viktiga socialpolitiska reformen att bli ett populistiskt skådespel baserat på känslor istället för fakta. Det handlar om människors ekonomi och hälsa, och jag hoppas att frågan behandlas med värdighet.

 

Under de kommande 1,5 åren innan lagen träder i kraft, måste vi prioritera lagstiftningar som minskar byråkratin och hjälper människor ekonomiskt när avdraget slopas. Vi måste också ta hänsyn till vad som händer i Finland och hur det påverkar oss, och skapa en stark och stabil grund med de åtgärder och stöd som ligger inom vår behörighet i lagtinget. Vi värnar om vår självstyrelse, men använder vi verkligen de verktyg vi har för att göra det bättre för vanligt folk på Åland?

 

Det är nu viktigare än någonsin att landskapsregeringen samlar sig och prioriterar den här frågan. De som har behörigheten och möjligheterna att påverka ekonomin för vanligt folk måste dämpa den oro som finns. Under debatten har det framkommit höga kostnader för tandvård och för barnfamiljer. Man kan tänka sig en konkret önskelista mer omfattande allmän tandvård, kanske med tandvårdssedlar, och justera inkomstgränser för maxtaxan inom barnomsorgen, det finns redan utredningar på detta, bara att börja jobba.

Bättre rabatter för pensionärer och ett högkostnadsskydd som gäller hela familjen skulle förmodligen också underlätta mer än ett skatteavdrag, och dessutom förebygga höjda kostnader på sikt.

Tack.

 

 

Henrik Löthmans anförande i sjukkostnadsavdagsdebatten. 11.09.24

Talman,

Frågan om sjukkostnadsavdraget är svår för oss socialdemokrater. Det är viktigt att komma ihåg att skatteavdrag i praktiken fungerar som bidrag till dem som har pengar, och detta avdrag når i för liten utsträckning de som verkligen behöver hjälp.

Jag använder min egen familj 2023 som exempel, eftersom vi tyvärr har flera sjukdomar och vissa av oss är pensionärer eller sjukpensionärer. Det har hjälpt mig att förstå vilka grupper som drabbas och vilka lösningar som är mest effektiva. Jag ber om ursäkt över att det blir mycket siffror, men det är för att tydliggöra problematiken i att förstå avdraget.

Jag tjänade över 60 000. Som diabetiker får jag mina mediciner och det material jag behöver för en självrisk på 100 per år; 50 för mediciner och 50 för material. Jag hade inget grundavdrag 2023, men kunde dra av 433 i sjukdomskostnader, varav endast 166,50 var avdragsgillt på grund av självrisken och regeln om man tjänar mer än 15 000 per år i nettoförvärvsinkomst, får man endast dra av 50 % av sina sjukdomskostnader. Med en skattesats på 17 % i Mariehamn resulterade det i ett sjukdomskostnadsavdrag på 28,30 och det klarar jag mig utan.

Min sambo tjänade över 30 000 och ansökte om avdrag för 1991,53, men fick endast 945,77 godkänt av samma orsak som för mig. Hennes faktiska sjukkostnadsavdrag blev 160,78 , medan hennes grundavdrag var 789,75, vilket med Mariehamns skattesats ger 134,26 i faktiskt grundavdrag. Om siffrorna är samma 2026, skulle hon inte få sjukdomskostnadsavdrag, men istället få 152,69 i grundavdrag. Hon skulle alltså förlora 142,37 per år på det nya förslaget.

För henne skulle en sänkning av högkostnadsskyddet på ÅHS från 475 till 100 hjälpa något, men det största problemet är högkostnadsskyddet för mediciner från FPA. Hennes mediciner kostar 1321,74 per månad, vilket innebär att hon redan i januari måste betala 626,94. Detta är mycket betungande, särskilt eftersom januari sällan är en ekonomiskt lätt månad för någon. Det känns orättvist att jag bara behöver betala 100 per år, varav endast 50 går till mina mediciner. Tyvärr är FPA-ersättningen rikets behörighet som vi ej kan påverka.

Min mor är pensionär med en inkomst på över 20 000 och ansökte om 2358 i sjukdomskostnadsavdrag, varav 1129 var avdragsgillt av samma orsaker som tidigare exempel. Hon fick dra av 191,93 i sjukdomskostnadsavdrag. Hennes grundavdrag var 1427,82 , vilket ger 242,73  i faktiskt grundavdrag. Med det nya förslaget skulle hon få 261,16 i utbetalt grundavdrag. Hon gör alltså en förlust på 173,50 med det nya systemet.

Det här visar att grundavdragets höjning inte räcker som förändring. I praktiken ger grundavdraget mellan 17,89 i Jomala och 21,35 i Kökar per person förutsatt att du tjänar mindre än ca 45000. Här bör landskapsregeringen överväga att höja till 3980, som grundavdraget är i Finland, men utan att förändra procentsatsen till den som används i Finland. Då skulle min mor istället ha gått 121,9 på minus. Om man går in för exakt det sätt som grundavdraget räknas i Finland, skulle hon istället förlora också hela sitt grundavdrag. Den bästa kompensationen för henne skulle va att sänka högkostnadsskyddet till 100 för alla över 18 år på ÅHS. Då skulle hennes förlust minskas till endast 23,50 per år. Skulle pensionärer också räknas in i den grupp som får allmän tandvård, skulle det också underlätta för henne och andra pensionärer.

Min far, är sjukpensionär och har en inkomst på över 30 000 och har inte gjort några sjukdomskostnadsavdrag för 2023, trots att han hade möjlighet till det. En riktig socialdemokrat alltså, eller kanske snarare en ”elektronisk kvastfening”, som han själv brukar beskriva sig.

Hans grundavdrag var 640,99, vilket med en skattesats på 16,5 % i Jomala gav honom 105,76  i avdrag. Med det nya förslaget skulle han vinna 17,89 på grundavdraget.

Om vi antar att även han hade sjukdomskostnadsavdrag att göra på 2000 skulle han få dra av 950, och med Jomalas kommunalskatt skulle det resultera i 156,75 i sjukdomskostnadsavdrag. Han skulle alltså förlora 138,86 i detta fall. Han skulle då vinna mest på en sänkning av högkostnadsskyddet till 100 inom ÅHS och då i detta fiktiva räkneexempel skulle han hamna 29,03 på plus vid en förändring av högkostnadsskyddet.

Min syster bor på ett av KST:s boenden och arbetar inom dagverksamheten. Hon tjänar betydligt mindre än 15 000 och kan av den anledningen inte göra några sjukdomskostnadsavdrag.

Hon behöver alltså inga ytterligare kompensationsåtgärder med detta lagförslag. Hon kommer att bli 18,43 rikare eller mindre fattig efter grundavdragets förändring. Det är självklart att denna grupps ekonomiska situation behöver förbättras, då de är dömda till ett liv i fattigdom, men det är en annan diskussion.

Det här tydliggör hur liten effekt sjukkostnadsavdraget de facto står för. Det visar också att de med låga inkomster som min syster inte har någon nytta av avdraget. Att man får vänta ett till nästan två år innan man får pengarna tillbaka är problematiskt för de som har låga inkomster.

Då är mer direkta stöd likt de Nina Fellman tog upp i sitt gruppanförande för oss Socialdemokrater betydligt bättre. Jessy Eckerman kommer även att tydliggöra Socialdemokraternas åsikt i sitt anförande efter mig.

Tack

Nina Fellmans gruppanförande om sjukkostnadsavdraget. 09.09.2024

Det här lagförslaget är en stor pedagogisk utmaning för landskapsregeringen men det är faktiskt också en socialpolitisk möjlighet, en möjlighet att använda våra skattepengar som det faktiskt är tänkt, som ett stöd för ekonomiskt utsatta med höga sjukdomskostnader. Så funkar det inte idag.
Initiativet till att avskaffa lagen kom dock från skattemyndigheten, som också tidigare påpekat det krångliga, oändamålsenliga och svårhanterliga med sjukdomskostnadsavdraget. Det är inte i första hand en sparåtgärd.
En inledande kort sammanfattning av varför socialdemokraterna tycker att vi kan avskaffa detta avdrag: Det tillkom som ett stöd för ekonomiskt utsatta grupper med höga sjukdomskostnader. Idag går det mesta av pengarna inte till de grupperna, utan till människor som väl klarar sig och som har möjlighet att utnyttja ett skatteavdrag. När vi ser hur hårt riksregeringen far fram med nedskärningar i välfärden så är det av största vikt för oss att våra skattepengar används där de gör nytta för de grupper vi vill värna, låg – och medelinkomsttagarna.
Vi vill inte konservera ett byråkratiskt, dyrt och krångligt system som får folk att tro att de får pengar tillbaka för sina sjukdomskostnader, när det de facto är så att största delen av den miljon som går ut till ålänningarna går till de inkomstklasser som klarar sig ändå. För oss är det klart och tydligt så att de flesta skatteavdrag fungerar just så att det är bidrag för de välbeställda, träffsäkra för de inkomstgrupper som har tillräckliga inkomster för att faktiskt kunna göra avdrag. Vår ideologiska utgångspunkt är att pengar ska användas som det är tänkt, i detta fall för att stärka ekonomiskt svagare grupper.
Vad vill vi socialdemokrater då göra. I framställningen föreslås en rad områden där landskapsregeringen ska ta fram åtgärder, vad gäller avgifter, högkostnadsskydd och grundavdrag, klientavgifter.
Vi vill prioritera:
-att grundavdraget höjs ytterligare. Redan i samband med detta förslag sker en höjning med 100 euro för att motverka den negativa effekten av avskaffat sjukdomskostnadsavdrag. Det är ett sjukdomskostnadsavdrag, om man så vill, som gynnar alla. Vi ser gärna att grundavdraget ytterligare höjs till samma nivå som i Finland.
-vi vill sänka högkostnadsskyddet på ÅHS för alla inkomstgrupper till 100 euro. Dels är det en generell sänkning som inte ökar progressiviteten, dels ger det medelinkomsttagarna som drabbas hårt av andra åtgärder en lättnad, dels ger det möjlighet att betydligt minska administrationen inom ÅHS och spara betydande summor.  Med hjälp av en standardisering av högkostnadsskyddet kopplat med digitalisering genom vis-systemet sparar vi pengar samtidigt som vi ger alla ålänningar en lägre kostnad för hälso- och sjukvård.
– vi vill ta steg mot en allmän tandvård på Åland. Det betyder inte att ÅHS ska sköta all tandvård, utan att man utarbetar ett system likt det i riket där den privata och den offentliga tandvården samverkar, men där alla har rätt till tandvård. Vi ser gärna att arbetet inleds men en inriktning gruppen pensionärer till exempel genom ett system med tandvårdssedlar.
-vi vill jobba med låga klientavgifter. Till exempel pensionärer och sjukpensionärer med låga inkomster har större och direkt nytta av det än av ett sjukdomskostnadsavdrag som ev ger utdelning 1,5 år senare.
Med denna vägkost vill vi gå vidare. Svagheten, om man så vill, i framställningen, är att svaren inte är klara, där får man ge oppositionen rätt. Det goda är att vi har 1,5 år på oss att göra de utredningar och analyser som behövs.
Handlar det här om att spara eller omfördela? Det är förstås både och. Vi väljer att spara på dem som har råd och omfördelar till dem som antingen förlorar på sjukdomskostnadsavdraget eller som till följd av alla andra nedskärningar och dyrare levnadskostnader hamnar på marginalen och riskerar att till exempel hamnar i ett långvarigt beroende av utkomststöd.
Sjukdomskostnadsavdraget har varit på väg att avskaffas många gånger, men man har alltid backat för att man inte vågat ta den politiska diskussionen. Nu ser vi att det är nödvändigt att våga gå vidare och göra bättre.
Samtidigt ska sägas att  detta inte varit en lätt fråga för oss. Därför har vi grundligt satt oss in i frågan. Vi vet att många blir besvikna och oroliga över sin ekonomi.  Min kollega Henrik Löthman kommer att ge er några räkneexempel, för det var vi tvungna att fördjupa oss i för att förstå att det man som medborgare tror att man får tillbaka pga sjukdomskostnadsavdraget de facto kommer av andra avdrag, och att effekten för låg- och medelinkomsttagare är ganska låg. Det är ett av motiven – att det här är ett avdrag som inte är förutsägbart och transparent.
Vår oro i rådande ekonomiska läge är att allt fler människor som lever på marginalen på grund av en mängd olika förändringar riskerar hamna under ribban, bli beroende av utkomststöd eller avstå från nödvändig vård. Därför måste de stödformer vi har vara effektiva för just de grupperna.
Vårt ansvar, både som medlemmar i regeringsmajoriteten och ministarna Zekaj (högkostnadsskyddet), Hambrudd (barnomsorgsavgifterna) och Perämaa (grundavdraget) som ansvariga för kompensationsåtgärderna är att vi under 2025 får tillräckliga och träffsäkra åtgärder på plats.
Den bollen tar vi. Under nästa år kommer allt att fungera som tidigare, och när effekten av ett avskaffat sjukdomskostnadsavdrag märks, år 2026, då ska det finnas andra åtgärder på plats.
Det är vårt löfte.

/Nina Fellman, för socialdemokraternas lagtingsgrupp