Fb-Button

Insändare: Tillgänglighetsutvecklare, ja tack!

TILLGÄNGLIGHETSUTVECKLARE, JA TACK!

Tillgänglighetsanpassningen och möjligheten att ta sig fram för alla medborgare i det offentliga Mariehamn varierar kraftigt.  Det är stundvis svårt att navigera sig fram mellan plattor, stenar och pollare, skyltningen som visar vägen är ofta föråldrad. Kollektivtrafiken som är viktig för många är undermålig idag.

Många olika instanser, entrepenörer och fastighetsägare är inblandade i stadskärnan och alla har ett delat ansvar för en tillgänglig besöksvänlig stad. Mariehamns stad, både som bostadsort och handelsplats vinner på att ha tillgängligheten i skick. Jag tycker att staden behöver en tillgänglighetsutvecklare. Det är minst lika viktigt som centrumutveckling.

Jessy Eckerman (S)  ordförande i Mariehamns socialdemokrater

Insändare: Ideologiskt driven politik snarare än ekonomisk

Under helgens kampanjande inför lagtingsvalet har vi träffat mycket människor på gator och torg. Besvikelsen över att Svenska folkpartiet (och den åländska ledamoten) valde att rösta för fortsatt förtroende för de sannfinländska ministrarna Riikka Purra och Wille Rydman har varit stor bland många ålänningar. Jag delar deras syn.

Att liberala partier väljer att släppa fram odemokratiska krafter till makten är svårsmält både i Sverige och Finland. Förutom att man är beredd att svälja stora doser rasism och hat mot människor med annan hudfärg och kulturer, så vill man också driva igenom ett regeringsprogram som innebär stora nedskärningar och försämringar för vanligt folk. Det godtagbara motivet är statsskulden.

Statsskulden behöver man hantera genom långsiktiga satsningar på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och satsningar på utbildning och klimatomställning. Enligt ekonomerna har landet 10-15 år på sig att vända kursen. Men alla åtgärder som nu vidtas är inte ekonomiskt drivna, utan ideologiska.

De inskränkningar som regeringen Orpo avser göra i strejkrätten, i möjligheten att utan skäl avskeda folk med kort varsel, att sänka skatter för de rikaste är inte ekonomiskt motiverade åtgärder. Det hjälper heller inte landets ekonomiska utveckling att sätta upp hinder för invandring i ett land med den svåra demografiska situation som Finland har.

Regeringen Orpo kommer dessutom att öka statsskulden med 40 miljarder till 2027. Man kan verkligen fråga sig om skattesänkningar för de rika är bra politik i det läget.

Det är ett stort ansvar som SFP tagit på sig som tungan på den parlamentariska vågen. Att legitimera Sannfinländarnas politik är ologiskt för ett parti som säger sig värna liberala friheter och mänskliga rättigheter. Ord spelar roll och påverkar som arsenik i små doser. Först märker man inte skillnaden, men på sikt är effekten oåterkallelig. Det är det farliga.

Camilla Gunell (S)

 

Insändare: (Obs) slösar med skattemedel

När man summerar den gångna mandatperioden kan man konstatera två saker:

De vallöften som gavs, det vill säga att säga riva upp kommunreformen och stoppa Gripö-projektet och elhybriden, det infriades. Sen blev det inget mer.

Obunden samling och Åländsk center vid makten har blivit oerhört dyrt för ålänningarna.

 

Det finns partier som vill utveckla genom reformer. Andra vinner val genom att bara säga nej.

Obunden samling vann det förra valet genom att piska upp stämningen kring kommunfrågan. Den draksådden har man fått äta upp, och kommunfältet är nu mer splittrat och svagare än någonsin.

Med juristerna Måtar och Häggblom som rådgivare sades avtalet om elhybriden upp. Det gick som det gick, och skulden tickar på med 3 000 euro om dagen i räntor.

Nu har Obunden samling hittat en ny fråga att säga nej till, den havsbaserade vindkraften. Medan övriga partier hedersamt förbundit sig att inte göra detta ännu högst osäkra framtidsprojekt till en valfråga, har de obundna gått all in med ett hopkok av halvsanningar och hotbilder. De ställer klimat- och miljöintressen mot varann och piskar upp stämningen för att folk ska glömma den gångna periodens katastrofer.

Detta är inte seriös politik. De obundna vill skapa en bild av att alla andra är förblindade av penningbegär, naiva i förhållande till ”storbolagen” och att ingen annan bryr sig om fiskar, fåglar och ålgräs, än mindre att rättvist fördela de eventuella intäkterna från havsvindkraften.

Det är inte sant. Det seriösa arbete som började med havsplanen går vidare. Det görs miljökonsekvensbedömningar. Experter på marinbiologi, fåglar, havsströmmar och isförhållanden gör undersökningar. Vid landskapsregeringen har man (äntligen) snabbat upp arbetet med att ta fram ett underlag för att bjuda ut havsområden på ett sätt som tar hänsyn till alla de aspekter som är viktiga för ålänningarna.

Det kan mycket väl hända att det inget blir. Kanske det inte blir lönsamt, kanske villkoren blir för stränga. Det återstår mycket arbete innan vi ens kommer så långt. Frågan är – ska en viktig framtida möjlighet till fossilfri energi och nya intäkter läggas i händerna på ett parti som inget vill.

Det blir dyrt och det är dumt.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Insändare: Ett trafikverk – om hela Åland skall leva

Haveriet inom skärgårdstrafiken och den tickande rättegångskostnaderna för uppsägningen av elhybridfärjan är en sorglig historia som står ålänningarna dyrt.  Om sanningen skall fram: Politiken som huvudman är inte kapabel att säkra de viktiga person- och godstransporterna som krävs för att hela Åland skall leva. Åland behöver satsa på ett trafikverk eller ett trafikbolag för att komma bort från fossildriften, säkra tillgängligheten ombord på färjorna och dessutom upphanda och samordna all kollektivtrafik på land. På så sätt får vi en långsiktigt hållbar skärgårds- och kollektivtrafik över hela Åland. Vi säkrar också förutsättningarna för rederier och bussbolag att kunna satsa långsiktigt utan att riskera att återigen bara bli  en hett debatterad  och helt oviss valfråga vart fjärde år. Vårt Åland kan bättre.


Jessy Eckerman (S)

Insändare: Fackliga representanter duger 

 

I lagtinget har haft en stormig debatt som bara handlade om en sak – att i ett lagförslag om Ålands pensionsfond föreslås att antalet fackliga representanter minskas från tre till två. Liberalerna ville ytterligare att paragrafen skulle strykas, så att inga fackliga representanter ingår i fondens styrelse.

Det har framkommit att det inte finns någon särskild orsak att just de fackliga organisationernas företrädare saknar kompetens för fondens styrelse. Samma kompetenskrav ställs på alla styrelseledamöter, även om de inte är klart formulerade i lag.

Principen att arbetstagarnas representanter finns i pensionsfonders styrelser tillämpas i samtliga finländska pensionsfonder, också i Veritas där de åländska offentligt anställda nu försäkras. Det är en beprövad modell där arbetsmarknadens olika parter finns representerade och garanterar stabilitet och samarbete. Att minska antalet fackliga representanter är en ideologiskt färgad kompromiss som saknar motivering i själva lagförslaget, som utformats med ett antal påståenden som uppfattats kränkande av fackorganisationerna.

Det pågår just nu processer för att minska vanliga människors, löntagares och fackens möjligheter till insyn och påverkan av saker som berör dem. Facken är en grundsten i ett samhällskontrakt som garanterar ett gemensamt ansvar både för ekonomin och för varandra. Alla beslut som gör att sprickorna i samhället växer är farliga. Med den här lagändringen och med liberalernas mer radikala förslag säger man till facken: ni duger inte att vara med och bestämma.

Jag tror att om man tar bort bestämmelsen i lag att facken ska utse representanter till fondens styrelse kommer fackliga företrädare aldrig någonsin bedömas dugliga eller behövliga att vara med och påverka hur deras egna pensionspengar hanteras.

Vi vill att vi fortsättningsvis ska tre styrelseledamöter som utses av de fackliga organisationerna i pensionsfondens styrelse. De duger.

Nina Fellman (S)

 

 

 

 

 

 

Insändare: Framtiden tillhör alla.

 

Cirka 60% av ålänningarna födda här, 30% kommer ursprungligen från Fin/Sve och 10% från övriga världen. Tar man med ”2a generationens invandrare” så innebär det att Åland i högsta grad är en multikulturell smältdegel där hela världen återfinns i vårt örike. Visst är det ganska häftigt? Möjligheterna är obegränsade. Idéer kan födas på helt nya sätt och vi kan lära oss saker av varandra. Människor har kommit hit av många olika orsaker. Jobb, kärlek, anhöriga, studier men också flykt från hemska omständigher. Och även om inflyttningen ofta varit ganska stor, uppemot 1000 personer per år, så har det för det mesta gått riktigt bra för våra nya ålänningar. Kanske någon tror att det kommer ett ”men” här? Nej, faktiskt inte. Jag tror inte på att måla upp farhågor. Vi ska istället fortsätta på den inslagna vägen, och vara noga med att låta alla nya ålänningar känna att det här faktiskt är deras hem också. Att Ålands framtid inte tillhör vissa, utan alla. I USA pratar man ju om ”the land of opportunity”. Just på Åland tror jag att dessa klassresor fortfarande är fullt möjliga. Bankdirektörens och städarens barn delar dagis och skola, och föräldrarna kanske sjunger i samma kör eller byter några ord på gymet. Grundutbildningen, som gott kunde inkludera gymnasiet, öppnar dörrarna mot hela världen. Och vårt mål ska förstås vara ett gott liv för våra invånare, hela livet. Det här innebär förstås inte att låta allt vara som förut. Nej, förväntningarna på service ökar ständigt och vi måste verkligen kavla upp ärmarna och jobba förebyggande på allvar, med adekvata insatser i olika skeden av livet. Detta samhällskontrakt, byggt på trygghet och tillit, där man reform för reform gör förbättringar kännetecknar socialdemokratin för mig. Och jag känner mig stolt att dela lista med flera otroligt kompetenta och kloka människor, med hjärtat på rätta stället. Låna oss din röst de kommande 4 åren så gör vi vårt bästa. För vi är övertygade om att vårt Åland kan bättre.

Tony Wickström (S)

Insändare: Femton miljoner i havet 

När landskapsregeringen i början av denna mandatperiod sa upp avtalet om elhybridfärjan med konsortiet Ansgar/Finnferries hävdades att kostnaden skulle bli marginell. Man avvisade ett förlikningsbud på 8 miljoner utan vidare diskussioner.

Tingsrätten dömde landskapsregeringen till ett skadestånd på 10,5 miljoner euro, plus räntor, om man skulle överklaga. Det gjorde landskapsregeringen, efter att man begärt en förlängd besvärstid som kostade skattebetalarna dryga 60 000 euro. Motiveringen var att det var mitt i semestrarna.

Efter stigande räntor kostar detta skattebetalarna 3 000 euro om dagen.

Enligt tidningen Nya Ålands granskning meddelar Åbo hovrätt att rättegången skjutits fram med en månad på grund av stundande val.

Ansgar bekräftar att alla de datum hovrätten föreslog hade passat.

I en frågestund i lagtinget på onsdag kunde vice lantrådet Harry Jansson, i frånvaro av lantrådet Veronica Thörnroos, inte ge ett klart svar på exakt hur det gått till, men bekräftade att valet spelade en roll i beslutet av datum, och att det var lantrådet som hanterat frågan.

Ändå svarare lantrådet i en intervju: ”Det sista förslaget kom från hovrätten, det är ingenting som vi lagt något förslag om, inte som jag varit inblandad i.”

Detta handlande kostar de åländska skattebetalarna drygt 96 000 euro i löpande räntor.

Någon annan slutsats kan man inte dra än att den centerstyrda regeringen är villig att låta ålänningarna betala 3 000 euro om dagen för att få lugn och ro under valkampanjen. Lantrådet är svaret skyldig.

Nästa mandatperiod blir utmanande både vad gäller ekonomin och hur man ska reda upp den röra som är vår skärgårdstrafik.

Rimligen borde Åländsk center och Obunden samling kunna förklara hur vi ska betala denna miljonkostnad som ålänningarna nu får pytsa upp för absolut ingenting. Centerns valkampanj blir dyr för skattebetalarna.

Nina Fellman (S)

Insändare: Satsa mer på barnomsorgen

 

Jag är sjukvårdsutbildad barnskötare och lärare i barnomsorg. På fredens öar på Åland har jag verkat i över tjugo år inom sjukvården, specialomsorgen samt inom barnomsorgen i olika anställningar från vårdare, handledare, lärare i barnomsorg till föreståndare.

Jag tycker personligen att alla individer i alla åldrar är lika värda och ska få ett gott och likvärdigt bemötande varje dag. Punkt och slut.

Jag skriver för att jag vill ta upp barnomsorgens och barnomsorgspersonalens betydelse i samhället. På Åland tillhandahåller kommunerna kommunal barnomsorg. Det betyder 16 kommuner med 16 olika budgetar och prioriteringar. Hur mycket ekonomiska resurser kommunen ger till sin daghemsverksamhet får kommunerna själv bestämma. Då det finns behov måste kommunen ordna barnomsorg till alla som behöver det.

Landskapslagen om barnomsorg och grundskola trädde kraft den 1 januari 2021 på Åland. Lagens syfte är att uppnå enhetlig barnomsorg och undervisning på Åland. Men hur? Ålands landskapsregeringen gav ut en läroplan för barnomsorgen på Åland som trädde kraft 1.8.2022.

Den nya lagens och läroplanens syfte är dock att alla barn oberoende av ekonomiska och sociala förhållanden eller funktionsnedsättningar ska få tillgång till en inkluderade och jämlik barnomsorg och grundskoleutbildning, och verksamheterna ska främja livslångt lärande för alla. Men hur?

Jag tycker att vi måste höja barnomsorgspersonalens status och betydelse och använda resurser till utbildning. Alla barn ska behandlas lika oavsett hemkommun och hemkommunens ekonomi, så att barn och familjer får trygg och kvalitativ barnomsorg. Landskapet behöver ordna fortbildningar till personalen inom barnomsorgen och kommunerna behöver betala vikariekostnader så att hela personalen kan delta utbildningarna. Kommuner bör se till att personalen använder sina nya kunskaper från fortbildningen i verksamheten.

Mitt andra förslag är att hitta konkreta lösningar via förebyggande arbete för att få personal inom barnomsorgen att må bra och stanna kvar på sina anställningar.

Barnen är vår framtid. De tar över samhället om några decennier. Det är dags att tänka till och tänka på hur vi skapar likvärdig barnomsorg för alla barn i vårt samhälle.

Anu-Riikka Eriksson (S)

Insändare: Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

Barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott 

 

Idrott är inte bara en fysisk aktivitet, utan också en möjlighet för barn att utveckla andra färdigheter som till exempel sociala förmågor. Studier visar dessutom att organiserade fritidsaktiviteter, som att spela i ett fotbollslag, har klart positiva effekter på barns hälsa, betyg och ambitioner att studera vidare på högskola eller universitet. Idrott kan utgöra skillnaden mellan hälsa eller ohälsa, gemenskap eller utanförskap, ork eller trötthet. Vi behöver därför ge alla barn samma förutsättningar till att idrotta. På många håll beskrivs hur barns idrott idag alltmer har kommit att bli en klassfråga och att alla barn inte ges samma förutsättningar. Som förälder har jag sett hur vissa föreningar och lag hanterar dessa frågor utmärkt, medan andra skulle behöva jobba mer med att till exempel omsätta egna riktlinjer i praktiken.

 

Jämlik idrott handlar om att ge alla barn, oavsett kön, etnisk bakgrund, socioekonomisk status eller fysiska förmågor, en rättvis chans att delta och utvecklas samtidigt som man främjar social rättvisa och hållbara samhällsvärden. Det handlar om att skapa en inkluderande miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Genom att främja jämlik idrott ger vi alla barn möjlighet att växa, både fysiskt och mentalt. Jämlik idrott innebär också att avlägsna hinder och utmaningar som kan stå vägen för barns möjligheter att delta. Det kan handla om att tillhandahålla ekonomiskt stöd för dem som inte har råd med utrustning, resor eller avgifter, att erbjuda tillgängliga faciliteter och anpassningar för barn med funktionsnedsättningar, och att motverka könsstereotyper och främja jämställdhet inom idrotten.

 

Social hållbarhet inom idrotten handlar om att skapa en inkluderande och rättvis miljö där alla barn kan känna sig accepterade och värdefulla. Det handlar också om att bekämpa diskriminering, främja barns rättigheter och respektera mångfalden i vårt samhälle. Genom att fokusera på socialt hållbar idrott kan vi bygga en stark samhällsgemenskap och uppmuntra barn att vara medvetna om och värdesätta olikheter.

 

För att främja jämlik och socialt hållbar idrott behöver vi engagerade tränare och ledare som är medvetna om vikten av inkludering och som kan skapa en miljö som uppmuntrar alla barn att delta och känna sig välkomna. Utbildning och medvetenhet om jämlikhetsfrågor och barnrättsfrågor inom idrottsorganisationer är avgörande för att säkerställa att ingen lämnas utanför.

 

Genom att prioritera barns rätt till jämlik och socialt hållbar idrott investerar vi i en inkluderande framtid där varje barn kan uppnå sin fulla potential oavsett bakgrund. Vi främjar hälsa, självförtroende, sociala färdigheter och långsiktig delaktighet. Samtidigt bygger vi ett samhälle som värderar och respekterar olikheter och skapar en stark gemenskap.

 

Vi behöver därför prioritera barns rätt till jämlik idrott och tillsammans arbeta för en idrottsmiljö som är öppen för alla, där ingen lämnas utanför och varje barn får växa och utvecklas. Vi behöver en barnstrategi på Åland som även omfattar barns rätt till en jämlik fritid. För att idrott ska vara inkluderande och tillgänglig för alla krävs medvetna beslut och handlingar. Inte bara av föreningar utan också av våra politiker och den offentliga sektorn som beslutar över vilka resurser föreningslivet ska få och enligt vilka premisser. Beslut inom idrotten om till exempel resor och selektering bör alltid föregås av en barnkonsekvensanalys. En annan viktig part är den privata sektorn och företag som väljer att stödja lokalt föreningsliv – stöd jämlik och socialt hållbar idrott.

 

 

Erica Lindberg (S)

Insändare: Bra för Åland om Orpos regering faller

Bra för Åland om Orpos regering faller

Orpos regering saknar folkets förtroende. Sannfinländarnas regeringsmedverkan bryter ner regeringens funktionsduglighet. Talmansposten innehas av sannfinländaren Jussi Halla-Aho  som är en av Finlands mest ökända politiker vad gäller främlingsfientliga åsikter och rasistiska värderingar.  År 2009 dömdes han för brott mot trosfriden på grund av sitt uttalande om att islam är en religion som godkänner pedofili. Samma uttalande ledde också till en fällande dom om hets mot folkgrupp 2012. År 2006 utmålade Halla-Aho svenska folkpartiets riksdagsledamot Eva Biaudet som en ”vänstergrön världsförbättrare” som han hoppades att skulle våldtas av en invandrare. Detta är bara några exempel på Halla-Ahos brutala och inhumana människosyn men det räcker mer än nog för att förvånas över att han valts till Finlands riskdags talman. En post som förutsätter ett stort mått av opartiskhet och respekt för mångfalden i ett parlament.

Tyvärr har flera sannfinländska politiker under årens lopp uttalat sig nedsättande också om Åland. Den tidigare sannfinländska försvarsministern Jussi Niinistö tyckte att Åland borde ta emot mera flyktingar. Hans påstående stöddes ivrigt av dåvarande riksdagsmannen numera meppen samt sannfinländaren Teuvo Hakkarainen som dessutom propagerat för att Finland borde deportera homosexuella och somalier till Åland för att enligt honom skapa ett modellsamhälle.

Nuvarande justitieminister Leena Meri som sitter på en strategisk ministerpost för Åland har inte varit någon ålandsvän. År 2018 föreslog Leena Meri i samband med riksdagens budgetbehandling att klumpsumman skulle skäras ned med 100 miljoner. En begränsad tid satt Meri med i Ålandskommittén som under Tarja Halonens ledning tog fram ett förslag till en ny självstyrelselag. Utan att avslöja något om kommitténs interna diskussioner kan jag som medlem i kommittén avslöja att Meris insatser var mera negativa än positiva för Ålands del.

I september kommer finansminister Riikka Purras förtroende att prövas av riksdagen. En politiker som uttryckt åsikter om att skjuta ihjäl invandrare i lokaltågen samt ”spotta på tiggare och klå upp negerbarn”. Trots påtryckningar vägrar hon att ta tillbaka sina grymma uttalanden utan avfärdar dem som dåliga skämt. Det skulle hedra Ålands riksdagsman Mats Löfström om han i kommande omröstningar om Orpos regerings förtroende bidrog till dess fall. De vackra skrivningarna i regeringsprogrammet är sannolikt inte realiserbara. Man kan knappast räkna med sannfinländarnas stöd för åtgärder som förstärker Ålands självstyrelse. De tongivande politikerna i det sannfinländska partiet anser att vi på Åland redan har det för bra och åtnjuter obefogade förmåner i jämförelse med majoritetsbefolkningen. Ett parti vars medlemmar är oeniga i det mesta och vars värdegrund är att finskspråkiga skall utgöra den dominerande klassen i landet. Alla andra, inklusive ålänningarna är mindre värda och ska underordna sig. Ett auktoritärt Finland undviks genom att Orpos regeringen byts ut mot mera demokratiska och humana krafter. Ju tidigare desto bättre för hela landet.

 

Barbro Sundback (S)

Bildstöd: Insändarskribenten Barbro Sundback på bilden. Fotograf: Jeremic Photography