Ålands Socialdemokrater

Att sitta som ledamot i Mariehamns stadsstyrelse och fullmäktige är ett tungt förtroendeuppdrag. Stadsstyrelseledamöterna Anders Holmberg (Obs), Erica Sjöström (C) och Birgitta Johansson (ÅF) ondgör sig i en insändare över att staden den 15 september lämnade in ett utlåtande till landskapsregeringen angående förslaget om inbesparingar på landskapsandelarna år 2017.

Trion röstade emot skrivningar som handlade om att staden pekade på att dagens kommunindelning inte är hållbar, eller bärkraftig i det långaloppet. Centerns lagtingsgrupp skrev nyligen i en insändare att: ”Vi anser att den kommunala självstyrelsen ska råda fram till den punkt då man inte längre förmår förse medborgarna med den service de har rätt till.” Med det för ögonen är det inte svårt att förstå varför Holmberg, Sjöström och Johansson resonerar som de gör. Som tur är inser fler och fler att det är bättre att förekomma än förekommas.

Vi ska ta tag i detta nu, inte när det är för sent. När är en kommun bärkraftig? Är den bärkraftig när över hälften av kommunens intäkter kommer från landskapsandelar? Är den bärkraftig när ett flertal kommuner med nöd och näppe klarar av att tillhandahålla de lagstadgade kärnverksamheterna? Är den bärkraftig när en kommuns ekonomi står och faller med enstaka medborgares behov av till exempel vårdplatser?

Att minska antalet kommuner från dagens 16 är en process som måste få ta tid, men det är glädjande att se hur mycket som hänt på bara ett år. Vi inväntar med spänning PwC:s kommande förslag. Hur många kommuner man slutligen landar i ska baseras just på bärkraftighet.

Holmberg/Sjöström/Johansson påstår att staden i skrivelsen gått in för Åland som en kommun. Det är inte sant. Däremot kan större och starkare kommuner solidariskt garantera att hela Åland kan leva och alla medborgare fortsättningsvis ska kunna åtnjuta en likvärdig samhällsservice. I det sammanhanget är Mariehamn en nyckelspelare och vi tar gärna vårt ansvar.

För oss socialdemokrater är rättvis fördelningspolitik en grundpelare. Däremot ska inte gamla, tröga strukturer upprätthållas med konstgjord andning. Var finns i så fall viljan till förändring?

Tony Wikström (S)

Sara Kemetter (S)

Christian Beijar (S)

Ledarskribent Niklas Lampi diskuterar i måndagens ledare hur politikerna i lagtinget ställer sig till den pågående kommunreformen. Tidningen ska ha all heder över kartläggningen, det är mycket bra att visa hur opinionen ser ut bland de folkvalda. Svaren visar en tydlig skillnad mellan regeringspartiernas uppfattning att Åland bör ha 1-4 kommuner och oppositionen som ha vill ha kvar dagens 16 eller möjligen gå ner till 8-12. Politiken är tydlig.

Niklas Lampis menar att olika partier har olika drivkrafter till varför man vill ha färre kommuner. Det är säkert så. Allt fler kommer nog till insikten att det är ohållbart att kommuner med en mycket liten befolkning ska kunna upprätthålla all den service, rättsäkerhet och kvalitet som lagarna kräver. Kommuner behöver en tillräcklig befolkningsmängd och en tillräcklig skattekraft för att klara av att finansiera den service som medborgarna har rätt till. Därför ser åtminstone socialdemokraterna det som en omöjlighet att fortsätta som idag.

Socialdemokraterna anser att en likvärdig service är ett mål att eftersträva. Kommunerna ska ha frihet till olikhet i utförandet, så länge servicen är likvärdig i kvalitet och nivå. Inom ramen för 1-4 kommuner ser vi stora möjligheter att använda resurser, byggnader, personal mer fördelaktigt. Att göra saker gemensamt stärker kommunerna i kompetens och resurseffektivitet.

Socialdemokraterna ser däremot inte kommunreformen som ett uttryckligt ”sparprojekt”. Grundskolan, barnomsorgen och de äldre är viktiga delar i välfärden och servicen kommer inte med tiden att bli ”billigare”. I takt med en ökande äldre befolkning, men även med en framtid där befolkningen förhoppningsvis totalt sett ökar, ger också fler barn i omsorg och skola. Och en ökad befolkning behövs absolut: det ger fler händer i arbetslivet, fler företag och fler skattebetalare.

Niklas Lampi sprider gärna myten att socialdemokraterna inte bryr sig om kostnader. Det gör vi definitivt. S tar alltid ett seriöst ekonomiskt ansvar för helheten och deltar både i sparpaket och stålbad om den ekonomiska situationen så kräver. Men vi försöker akta oss noga för kortsiktiga och dumsnåla initiativ. För oss är offentlig sektor inte bara en kostnad, det är ett sund och vettig satsning på jämlikhet som ger alla i samhället en chans. Vi värnar starkt välfärden och ser den som en investering i nästa generation genom bra omsorg och skola, tar skyldigheten att sköta de äldre på stort allvar och investerar i morgondagens välfärd genom ett framåtsyftande närings- och miljöpolitiskt arbete.

Professor emeritus nationalekonomen  Johan Willner säger i en intervju i HBL 12.5.2016 att det inte finns något som helst belägg för att socialdemokratiska regeringar skulle vara mer slapphänta med statsfinanser än högerregeringar. Det som skiljer dem är att vänsterpolitiker är mer benägna att investera sig ur ekonomiska kriser medan högern ideologiskt fokuserar på skattelättnader. Socialdemokraterna ser inte skattelättnader som huvudmålet med en kommunreform. Om det kommer på köpet, väl så, men målet för oss med färre kommuner är bättre vardag och framtid för ålänningarna.

Camilla Gunell (S)

Partiordförande

Runar Karlsson (C) företräder ett parti som har innehaft regeringsmakten så länge de flesta kan minnas. Det betyder att centern har del i alla de framgångar men också de problem som självstyrelsen dras med idag.

Den här regeringen och den förra har insett att något måste göras för att minska landskapets kostnader och öka intäkterna för att bibehålla den höga välfärdsnivå som karaktäriserar det åländska samhället.
ÅHS kostnadsutveckling måste hejdas annars hotas inte bara sjukvården utan hela den åländska välfärden. ÅHS kostar idag närmare 90 miljoner i året av landskapets budget på ca 230 miljoner.

Samtidigt kräver ålänningarna med rätta att ÅHS ska ge dem den hälso- och sjukvård de är i behov av och kräver av politikerna att ÅHS resurser ska vara tillräckliga. Om detta mål är säkert alla politiska partier överens.

Runar Karlsson förvånar sig över att socialdemokraterna tar ansvar för att ÅHS gör tillräckliga inbesparingar. Att strukturera om verksamheten och spara är en nödvändighet. Hur detta ska finansieras är däremot en ideologisk fråga.

Socialdemokraterna har i sitt valprogram lovat att vi ska arbeta för att hälsovårdsavgiften för barn och unga tas bort. Detta för att ingen förälder ska behöva tveka att uppsöka vård av ekonomiska skäl.

Vi anser att barn och unga ska värnas i detta sammanhang. Ideologiskt är det viktigt för oss att hälso- och sjukvårdsavgifter och avgifter överlag hålls låga. Höga avgifter drabbar alltid de med lägsta inkomster vilket kan föra med sig att hälso- och sjukvården i praktiken omöjliggör för personer med små inkomster att söka vård.

Här går en ideologisk gräns mellan oss socialdemokrater och Runar Karlsson som konsekvent arbetat för avgiftsförhöjningar. Vi håller vår ideologiska linje och skulle gärna se ännu lägre avgifter. Detta skulle dock betyda ännu större nedskärningar. Därför är den kompromiss som nu föreligger den bästa vi kunnat uppnå.

Vi tror också på det arbete som inleddes förra mandatperioden med att tillsammans med avdelningarna se över strukturer och organisation för att finna möjliga effektiviseringar och inbesparingar för att skapa utvecklingsutrymme. Detta parallellt med att jobba med personalpolitiken, eftersom personalen är ÅHS absolut viktigaste resurs.

Carina Aaltonen (S)
Mia Hanström (S)
Barbro Sundback (S)