Fb-Button

Ålands socialdemokrater på SAMAK

Ålands socialdemokrater deltog under måndag och tisdag den 5-6.2. i SAMAKs 25:e arbetarkongress. Med på kongressen, som i år hölls på Arlanda, var minister Camilla Gunell, lagtingsledamöterna Sara Kemetter och Göte Winé samt den nya partisekreteraren Kristin Mattsson. SAMAK är nordiska arbetarrörelsens samarbetskommitté och består av de socialdemokratiska partierna och landsorganisationerna i Norden.

I år diskuterades särskilt den s.k. nordiska modellen, hur den kan stärkas och vidareutvecklas. Den nordiska modellen är unik för Norden och innebär i korthet att samhället organiseras så att människor kan leva i ett stabilt land med hög levnadsstandard, utjämning, jämställdhet och hållbar utveckling. Åtgärder och projekt om hur detta kan göras diskuterades på kongressen. I kongressen deltog ca 150 representanter för socialdemokrater och fackföreningarna i de nordiska länderna.

Statsminister Stefan Löfven var på plats och likaså partiledarna Antti Rinne från Finland, Jonas Gahr Störe Norge och Mette Fredriksen från Danmark. Mötet antog den så kallade Arlanda-förklaringen om hur det nordiska arbetslivet bör utformas, bl.a. genom ökad kompetens och större organisering i arbetslivet.

Strejkerna i Finland var ett tema för diskussioner och reaktionerna mot den finska regeringens aktiveringsmodell för arbetslösa, en modell som kritiserats p.g.a den straffar särskilt människor som bor på landsbygden, har långa avstånd till arbetsmarknaden och människor som av andra skäl som ex sjukdom kan aktivera sig. I Finland har 140.000 människor skrivit på ett medborgarinitiativ för en förändring i lagstiftningen. Partiordförande Camilla Gunell anser att lagen är problematisk för Åland:
-På Ålands lilla arbetsmarknad blir det svårt att leva upp till lagen och man kommer att ekonomiskt bestraffa personer som av olika skäl inte uppfyller aktiveringskraven. Det betyder att människor med små inkomster får ännu en sänkning, inte alls vettigt eftersom om inkomsterna minskar kan det bli en ökning av utkomststöden. Vi får hoppas att regeringen skriver om lagen, annars får vi se om vi kanske kan lagstifta annorlunda på Åland säger Gunell.

Camilla Gunell ledde också ett miniseminarium om Mediarevolutionen – vad betyder den för väljare och medlemmar?
På kongressen valdes Antti Rinne till SAMAKS nya ordförande och kongressen hålls nästa år i Helsingfors.

Skolan får inte bli en klassfråga

60531662

Landskapsregeringen ordnade ett seminarium om fattigdom på Åland här i veckan. Oroväckande är det faktum att inkomstklyftorna i samhället bara ökar och att fler och fler barn på Åland lever i fattigdom. Vi vill att alla barn och unga ska ges samma möjligheter oberoende av bakgrund. Vi borde skapa ett samhälle som inte alls har avgifter för barn och unga. Där alla barn och unga kan delta i fritidsaktiviteter, idrott eller kultur. Vi är även oroliga över att vår skola börjar bli en klassfråga. Alla åländska ungdomar borde ha en gymnasieutbildning i bagaget, för att med den som grund välja olika vägar i livet.

Man kunde med fördel titta närmare på att utöka läroplikten till 12 år och samtidigt utreda vad det egentligen kostar att gå i gymnasiet. Utgifter för skolmaterial, datorer, kalkylatorer med mera är mycket ansträngande för många familjer, speciellt ensamstående föräldrar. Några kanske till och med konstaterar att man inte har råd.

För oss som socialdemokrater är detta helt oacceptabelt.

Vi kommer att sätta oss in i problematiken och göra vårt för att få ner de dolda avgifterna i samhället och skolan. Alla har rätt till en bra utbildning i livet.

Sara Kemetter (S)

Göte Winé (S)

Carina Aaltonen (S)

Igge Holmberg (S)

Tony Wikström (S)

Camilla Gunell (S)

Nina Fellman (S)

Tryggheten är viktigast

igge

Angående attacken i Åbo.

Jag vet att vissa är skadeglada ”Se, vi sa ju att det skulle hända”, ”Nu har ”fredens religion” slagit till igen”.

Jag tänker inte vara glad över att vi inte tar hand om människor och ger dem möjligheter att bli annat än arga unga människor som inte ser en framtid de vill ha. Vad som verkligen ligger bakom detta vill jag gärna veta, men svaret på ”Vad vi ska göra” kommer inte att ändras. Vi måste bort från inställningen att vissa människor är bättre än andra för att de har mer pengar, tror på en annan religion eller tycker om människor som är av samma kön (för att knyta an till prideveckan).

Det finns en mänsklighet, och vi finns här för att göra livet lite lättare för andra. Om du inte vill göra livet lättare för andra så är det ok, men man ska åtminstone inte göra det svårare.

”Det första larmsamtalet till polisen kom klockan 16.02 på fredag eftermiddag. Tre minuter senare, klockan 16.05, lyckades polisen stoppa den misstänkta gärningsmannen genom att skjuta honom i benen. Det var tur att en polispatrull var i närheten och kunde ingripa. Två människor dog och åtta skadades i attacken. De två döda är finländare. Bland de skadade finns också tre från andra länder. En av de skadade är Hassan Zubier, han försökte rädda en kvinnas liv när han knivhöggs. En annan som ingrep heter Hasan Alazawii, och är företagare som bor i Åbo. Även han del av den så kallade ”okontrollerade massinvandringen”.

Istället blev de båda skadade av gärningsmannen, men det är högst antagligen de som var orsaken till att man rapporterade om ”flera gärningsmän”. Så de blev dömda pga av sin hudfärg när de försökte stoppa mördaren.

Tänk på det ett tag.

Det betyder också att vill vi att det inte ska upprepas så behöver vi ta emot de få flyktingar vi får hit på ett bra sätt. Och inkludera dem i samhället så fort som möjligt. Det är ju inte så att Finland saknar resurser och plats. Skulle man istället för att ge direktörer i statliga bolag rekordpensionsbonusar använda de pengarna till skolning och arbetsplatser så motverkade det mer radikalisering och var bättre för samhället. Och för er som vill skylla detta på en viss religion behöver jag bara gå tillbaka en vecka när en man i Charlottesville tog sin bil och mejade ner 20 människor med en kvinna död som resultat. För att ”skydda sin religion och ras”.

Det viktigaste är att man ger människor trygghet i tillvaron, ingen som mår bra attackerar andra människor utan orsak.

Det är jag säker på.

Igge Holmberg (S)

Nu tar vi kampen mot koldioxidutsläppen!

camillag

CO2

Vi människor har över tid gjort oss allt mer beroende av fossila bränslen som olja, kol och gas för vårt energibehov. Sedan industrialismens och det moderna jordbrukets början har användningen av fossila bränslen stadigt ökat. Vår fossilanvändning har lett till att jordens klimat förändras och att vi nu hotas av allvarliga klimatförändringar. Se dig omkring i din vardag och fundera över alla föremål vi använder, alla skärmar, bilar och apparater, husen vi bor och jobbar i, maten vi äter. Varifrån kommer allt? Varifrån kommer dess material? Hur tillverkades de och hur transporterades de hit? Sanningen är att vi i västvärlden och på Åland är oerhört beroende av fossila ämnen i vårt dagliga liv. Nu börjar vi på allvar se konsekvenserna av denna sekellånga användning av fossila ämnen: klimatförändringarna har blivit vårt mest akuta miljöproblem.

Jordens klimat har alltid förändrats, men mänsklig påverkan har lett till att klimatförändringarna har accelererat under de senaste 30-50 åren. Utsläppen av växthusgaser har gjort att jorden värms upp allt snabbare. Det är idag vetenskapligt konstaterat att temperaturen på planeten ökar och att detta kommer att få stora och allvarliga konsekvenser om vi inte omgående bryter trenden.

Klimatförändringen märks redan. Väderleken på jorden har blivit extremare i form av orkaner, översvämningar, torka och extrem hetta. Smältande isar och glaciärer leder till att havsnivån höjs. Om havsytan stiger hotas hela och delar av länder inom några årtionden att ligga under vatten. Försurning av haven hotar marina ekosystem och en massiv utrotning av växt- och djurliv.

Att den vita isen runt Nordpolen ersätts med en svart vattenyta leder i sin tur till ytterligare förändring av temperaturen, då isen inte längre reflekterar bort solens strålar. Ekosystemen i havet och på land utgör en så komplicerad väv att det inte är möjligt för vetenskapsmännen att exakt veta vilka klimatförändringarnas effekter kommer att bli. En förändring leder till en annan, kanske på en helt annan plats, på ett sätt som inte kan förutses. Vi människor kommer att med förskräckelse märka hur beroende vi är av miljön om balansen i natur och ekosystem rubbas.

Klimatförändringarna påverkar redan människorna på jorden som känner det i sina skinn, i luften de andas och vattnet de dricker. Tveklöst leder krympande naturresurser, som färskvatten och odlingsbar mark till ökade konflikter. Det leder också till att människor tvingas lämna sina hem och bli klimatflyktingar. Det leder till fler sjukdomar, dödsfall och naturligtvis till priset av stora ekonomiska förluster för samtliga länder, där de redan fattiga drabbas värst. Vi vet vad vi måste göra. Vi måste ta kampen mot koldioxidutsläppen och övergå till ett mera klimatvänligt liv och andra vanor, metoder och energisystem. Den kampen måste tas av alla länder, samhällen, städer, byar och av oss som individer. I landskapets klimat och energistrategi lägger vi fram ett förslag till en omställning på energiområdet. Vi sätter mål som vi tror är nödvändiga, realistiska och uppnåeliga.

Ökad andel förnybar energi är central för att hejda klimatförändringarna. Den förnybara energin är ren, säker och kommer inte att ta slut. Den lokalt producerade förnybara energin gör oss mindre beroende av oljepris och av import av energi utifrån. Den tekniska utvecklingen inom energiområdet går hela tiden framåt. All energiproduktion påverkar miljön på något sätt, det är därför viktigt att försöka minska den totala användningen av energi genom olika energieffektiviseringsåtgärder. Här är potentialen väldigt stor till en ny utveckling genom nya tekniska lösningar, energieffektivare byggande och smartare användning av energin.

Åland är en ö. En liten ö. Vi inser vår litenhet i kampen mot de globala utmaningarna. Men vi är ett rikt samhälle med resursstarka människor som vet att vi måste bidra med vår andel. Vi försöker påverka där vi verkligen kan och har rätten att själva bestämma. Vi gör det för klimatet, för miljön och naturen, för havet som för oss ålänningar är en livsförutsättning. Vi vet också att vi stärker vårt oberoende om vi ökar vår självförsörjning och minskar vårt oljeberoende. Ålänningarnas goda välstånd har gjort att vi lever våra liv med stora klimatavtryck. Stora ytor för boende och gör oss beroende av energi. Därför är det särskilt viktigt att just vi gör allt vi kan för att övergå till att den uppvärmningen och energin är producerad på rätt sätt.

Klimat och energistrategin är en färdplan framåt. Vi behöver alla hjälpas åt för att förverkliga den. Nu är det dags att på allvar ta kampen för miljön och klimatet. Dags att ta kampen mot koldioxidutsläppen

Camilla Gunell (S) Närings- miljö- och energiminister

Samhällsbygge, inte särintressen

ninaf camillag

 

Det är smickrande att Runar Karlsson tänker så mycket på oss Socialdemokrater i dessa semestertider.
Vi vill gärna bemöta dina lite onyanserade påståenden.
Sverige finansminister Magdalena Andersson (S) sa mycket klokt i sitt tal Almedalen. Helt riktigt talade hon om en kommande storsatsning på välfärden. Hon pratade också om behovet av en stabil och hållbar samhällsekonomi, om sammanhållning och solidaritet, om vikten av att man i ett samhälle tänker på alla medborgare.
Runar Karlsson underlåter i sin snabbanalys att diskutera skillnaderna mellan Sverige och Åland. Här är hälso- och sjukvården finansierad av landskapet, liksom gymnasieutbildningen. Den ligger inte på kommunerna, som det gör i Sverige. Här finns inte utgifterna för att integrera ett stort antal nyanlända, något som kommer att kosta de svenska kommunerna en hel del, samtidigt som det ger gott hopp för framtiden. I Sverige kommer det att födas många flera barn under de kommande åren.
Gemensamt har vi utmaningarna med en åldrande befolkning, något som man både i Sverige, Norge, Danmark och Finland mötte med strukturella förändringar bland annat i kommunstrukturen. Det är socialdemokratisk politik, praktiskt och ideologiskt, att sätta människorna först, inte de gamla maktstrukturerna.
För socialdemokraterna är det viktigt med en samhällsekvation som går ihop. Välfärden ska utvecklas till förmån för alla. Alla ska ha jobb och tillsammans sörjer vi för att finansiera skola, omsorger och sjukvård. Till all lycka har vi fortfarande i det närmaste full sysselsättning på Åland och låg arbetslöshet, vi har en inflyttning i motsats till andra regioner och öar som inte är storstäder. Den åländska ekonomin är stark, men känslig, eftersom vårt öde i så mångt och mycket vilar i andras händer.
Vi vet också att behoven framöver är stora. Framför oss har vi jämställda löner, den åldrande befolkningens behov, ökande behov av stöd i skolan, ökande pensionsutgifter och det fortsatt aktuella behovet av att ex utveckla stödsystem för tandvård, gynekologi och annat som många har svårt att ha råd med.

 

Vi för en politik som tillgodoser välfärden men som också ser att det behövs resurser framöver. I takt med att ekonomin stärks i Finland och i omvärlden, vilket ger ökad export ser vi också en något ljusnande ekonomi. Åland behöver också satsningar på jobb och offentligt byggande som polishus, geriatrisk klinik, broar och vägar och mycket annat.
Vi tror inte att Åland kan spara så mycket mer på den offentliga välfärden. Landskapet har länge minskat i antalet anställda och gjort många tuffa men nödvändiga förändringar. Däremot tror vi på en strukturomvandling som på ett uthålligt sätt bidrar till minskande kostnader och mindre administrativ byråkrati. En sådan förändring är kommunreformen. Den görs för att långsiktigt frigöra mera medel till de direkta behov som finns i äldreboenden och skolor.
Till skillnad från Runar Karlsson och centern som hållit kranarna öppna för sina egna intressen i åratal, ser vi socialdemokrater till helheten. Inte bara hela Åland ska leva, utan alla människor på Åland ska leva och ha det bra.
Camilla Gunell (S)
Nina Fellman (S)

Vi sprang för livet!

Skärmavbild 2017-06-10 kl. 17.59.48

Camilla, Göte och Tony utgjorde sossarnas lag i årets upplaga av ”Fight cancer and run”, i år med temat ”Tillsammans”.

Vi gjorde vårt bästa och kände oss trötta men glada efteråt. #together4life #socdax #springibena

1 maj med sol, tal och musik

 

 

 

 

Camilla_ordmoln

Återigen hade vi tur med vädret och Mariehamns centrum sjöd av liv och spirande vårkänslor!

Efter inledande musikframträdanden från Helena Flöjt och Ahmad Shafiei så hälsade ÅSDs partiordförande Camilla Gunell alla välkomna med dessa ord:

Första maj friare!
Arbetarrörelsen samlas åter för att fira första maj. En dag som vi firar tillsammans med kamrater världen över. Första maj är en tradition som uppmärksammar varifrån vi kommer, om arbetarnas kamp för sina rättigheter och ett jubel för de segrar vi har vunnit. Det är mot den bakgrunden man förstår arbetarsångernas innebörd och glöd. Den välfärd vi har idag är inget som uppstått av sig självt. Det är ett resultat av ett ihärdigt politiskt arbete för sociala, fackliga och demokratiska rättigheter. Första maj är också en dag då vi uppmärksammar folk i andra länder. Då vi tillsammans manar till fred och solidaritet och med en röst kräver ett slut på orättvisor, kränkningar och våld. Där vi ser lidande och brott begås mot systrar och bröder i andra länder och ser hur demokrati ibland inte är mer än en tunn fernissa, en förångande deodorant, för att dölja diktatur och förtryckande regimer – då vet vi vad demokratin innebär och vilken frihet den ger oss varje dag i frihet att tala, röra sig fritt, blomstra och utvecklas. Första maj är också en dag då vi tittar oss omkring i vår egen omgivning, formulerar var vi befinner oss nu och pekar ut färdriktningen. Våra nordiska samhällen är starka men blir aldrig färdiga, de behöver ständigt rustas, förstärkas och omformas för att möta och tillgodose människors behov i deras vardag. Vår välfärd måste också förfäktas och försvaras. De finns alltid de som inte ser att den gemensamma sektorns värde, se att den utjämnar klyftor och lyfter de mest utsatta, utan försöker krympa, förminska och försvaga. I år 2017 firar republiken Finland 100 år. I ett förfärligt ögonblick av okänslig smaklöshet föreslogs ett jubileumsmynt där rödgardister avrättas. Att Finland bär på många smärtor vet vi. Men det är inte särskilt klokt att försöka fira 100 år under parollen Tillsammans med att återuppväcka känslor från en tid då landet var djupt splittrat och återuppväcka hat. Det kom lyckligtvis en motreaktion så stark och massiv att myntet drogs tillbaka. Folkets röst är stark när många går samman. Det är viktigt att minnas. Är det inte en paradox att samma år som vi själva uppmärksammar landets 100-åriga historia och de bittra krigen – att landet samtidigt avvisar andra människor i nöd? Landet som med alla de hundratusentals finländare som flydde från Karelen har upplevt uppbrottet, flykten, avskedet från ett barndomshem de aldrig återsåg. Det är samma folk som skickar hem asylsökande till Bagdad och Kabul? Trots att migrationsverket erkänner att de har lagliga asylskäl. För dem bedöms två av världens farligaste städer vara säkra, medan finländare varnas för att åka dit. En sak är säker. Vi lever inte i ett land där varje liv har ett lika högt värde. Karelen eller Kabul. I varje tid i varje land där det sker är människan lika utsatt. När människokärleken visar sig svag och medkänslan sviktar öppnar sig sprickor där rasism och främlingsfientlighet sipprar in. Högertramp och krafter drivna av hat tränger sig allt närmare fram. Rasister och fascister intar fölkvalda församlingar, yttrandefrihetens högsäten som bokmässan i Göteborg och politiker veckan i Almedalen. De lyfter sig till acceptans och etablering genom att yrka på yttrandefrihet. Men hur skall vi demokrater hantera antidemokratiska tendenser? Hur skall de toleranta hantera den intoleranta – när den intoleranta i grund och botten är ute efter att förgöra allt det som den tolerante skapat? Mitt svar är att säga nej, ge dem inte tillträde att sprida sina alternativa fakta. Terror och hot om terror är något som vi sakta lär oss leva med. Det är viktigt att rädsla för terrordåd inte stoppar oss eller de unga att resa, upptäcka världen och lära känna andra folk och kulturer. Efter attacken på Drottninggatan i Stockholm visade Sverige upp en gemenskap och en kärlek till varandra och sitt land som aldrig förr. Havet av blommor och den värme och kärlek som strömmade ut över sociala medier och mellan människor var fantastisk att beskåda. Så, vilken är kampen på vårt vackra Åland? Min oro är störst gällande riket och de reformer som där görs som griper in i vår samhällsstruktur, vare sig vi vill det eller inte. Sjukvårds och landskapsreformen har gett oss många närkamper med finansministeriet och ännu är utgången oviss. Finansministeriet är den som styr Finland, om ni inte visste det. Vi väntar med förfäran på valfrihetsreformen där regeringen verkligen firar triumfer i New Public Management och nyliberalism. För oss socialdemokrater är det viktigaste att vårt eget sjukhus ÅHS har tillräckliga resurser för att ge alla ålänningar god vård. Där kommer vår prioritering att ligga framom att sprida skattepengarna på många olika sjukvårdsproducenter. Det är ändå alltid samhälle som får ta hand om dem vars plånbok inte är så tjock. Min oro gäller också det svenska språket. Den finska regeringens politik luckrar upp skolsvenskan, vilket är ett steg i fel riktning för två starka nationalspråk. Utbildning och forskning kämpar med enorma nedskärningar. Hur kulturen i landet kommer att må efter några år av sannfinländsk kulturpolitik återstår att se. Jag hoppas innerligt att det kommer att finnas rum för annat nationalromantik. Vi har många talare här i dag som kommer att belysande läget på Åland ur olika perspektiv. En överskuggande fråga är den gryende kommunreformen. Socialdemokraterna har i mandatperioder arbetat för en ny kommunstruktur med färre kommuner. Huvudsyftet är att trygga välfärden och säkra en god omsorg för barn och gamla och en grundskola för alla. Om detta kommer vår kommunminister Nina Fellman att tala mera om och lagtingsledamot Carina Aaltonen. Norra Ålands starke man Göte Winé har också ett ord med i laget. Och likaså Skärgårdens starka kvinna Mia Hanström. Helena Flöjt Josefsson kan inte bara sjunga hon kan tala också och sköta flyktingmottagning, vilket hon vill tala om idag. Sist men inte minst vår speciella gäst, Finlands svenska socialdemokraters ordförande Victor Kock. Välkomna alla talare. Den som sköter arrangemangen, musiken här på scenen är Tony Wikström och i soppserveringen har vi Anki Eriksson och Britt-Mari Sjöström-Kärki… Kära vänner, kamrater! Jag önskar er alla en fin dag, njut av sång och musik, sol och vackert väder, och gå härifrån med magen fylld av ärtsoppa och hjärtat fyllt av kampanda, människokärlek och gemenskap!

NÅS: Ett gemensamt KST – för barnens och ungdomarnas skull!

IMG_4717

Tänk dig dagis- och skolbarn som inte mår bra. Kanske någon har det tufft hemma, kanske en annan har en oupptäckt eller konstaterad diagnos och kanske någon inte riktigt själv kan sätta fingret på vad det är – annat än att det känns fel eller hopplöst. Vad orsaken än är så borde man få stöd av någon som har tid och kunskap, det håller nog alla med om.

Tyvärr är verkligheten på Åland en annan. Idag beror stödet på var man bor. Ett gemensamt KST (som vi fortsättningsvis kallar Klienternas socialtjänst) skulle ha helt andra möjligheter att sätta barn och ungdomar i fokus, oavsett hemort. Mellan kommunerna idag så varierar också tolkningarna kring de frågor som är knutna till lagen.

Ett gemensamt KST, med elevvården som en självklar del av paraplyorganisationen, skulle göra att insatserna blev desamma över hela Åland och även öka rättssäkerheten generellt.

Faktum är att endast skolpsykologer kan göra de utredningar som behövs för att remittera vidare till BUP. På BUP ställs de diagnoser som ligger till grund för att stödåtgärder på dagis eller i skola ska sättas in. Andra vägar till BUP finns inte, då detta är skolans ansvarsområde.

Idag ser tillgången till skolpsykologer på Åland ut så här: På Norra Åland är den ordinarie skolpsykologen tjänstledig, vilket gör att man köper in tjänster till vad som bedöms vara de mest akuta ärendena. Även i Mariehamn gör man så, då deras två skolpsykologer är föräldralediga. I skärgården samarbetar två kommuner med högstadiedistrikten medan övriga kommuner köper in tjänster efter behov. Södra Åland har båda sina skolpsykologer i arbete.

Sammanfattningsvis: ingen skolpsykolog, ingen utredning, ingen remiss, inget stöd från BUP, ingen fastställd diagnos, inga stödinsatser i skola/dagis.

Följden av att vi idag inte har ett gemensamt KST är att alltför många barn och ungdomar har tvingats vänta på att utredas. Långa kötider och uteblivna utredningar har, på oviss framtid, skjutit upp fastställande av diagnos och annat professionellt stöd.

Samtidigt hör vi forskningsrapporterna lyfta fram hur viktigt det är med tidiga insatser. Det här är en brist i systemet som vi kan rätta till genom att skapa ett gemensamt KST. Varför gör vi inte det?

Idag tvingas många inom socialväsendet att jobba ensamma. Med kollegor i en större organisation kan man bl.a. stötta varandra med kunskaps- och erfarenhetsutbyte och täcka upp vid eventuella vikariebehov.

För våra barn och ungdomar finns många andra viktiga stödresurser som även de skulle kunna rymmas in under ett KST. Det finns specialpedagoger, specialbarnträdgårdslärare, speciallärare, assistenter m.fl.. Tänk vilken kunskapsbank det skulle vara om dessa kompetenta personer hade hela Åland som sitt arbetsfält. Då skulle man kunna arbeta efter barnens och ungdomarnas behov på helt andra sätt än idag.

Alla människor behöver bli sedda och hörda, både när de vill det – och när de behöver det. Dagens system är för skört för personer som inte mår bra. Låt det inte gå prestige i politiken! Barn och ungdomar som mår dåligt måste få det stöd som de behöver så fort som möjligt – för deras framtid och för hela Ålands. Det gör vi bäst genom ett gemensamt KST, där också elevvården ryms med i paraplyet.

Norra Ålands socialdemokrater (NÅS)

Helena Flöjt-Josefsson

Miina Fagerlund

Freddie Forsman

Maria Svensson

Göte Winé

Arezoo Naely

Isabella Sarling

Ann-Kristin Eriksson

Kurt Lindbom

Greger Granlund

Timo Rautatammi

Helena ”Nena” Lundberg

 

foto:fotoakuten.se

normal_haender2 punkt jpg

Camilla Gunell: Därför behövs den nya livsmedelsstrategin!

Camilla Gunell

 

 

Efter många år och efter mycket arbete har Åland nu en livsmedelsstrategi. 

Redan 2009 behandlade – och godkände – lagtinget en motion här i lagtinget, med  Carina Aaltonen som första undertecknare, om att Åland behöver en livsmedelsstrategi. 

Sedan dess har mycket hänt. Flera kärva år med lönsamhetsproblem har gjort att näringen söker nya vägar och möjligheter, och konsumenterna och marknadens behov har förändras. Människor blir allt mer medvetna om hur deras val som konsumenter påverkar miljön och klimatet. Det ser man i den rekordartade ökningen av  försäljningen av närodlade och ekologiska produkter. Eko-produkten signalerar till kunden att mig kan du äta med gott samvete – jag är odlad så jag tar hänsyn till miljön, jag är giftfri och trygg att ge till dina barn. Målet för det åländska framtida jordbruket är att kunden ska ha samma känsla när de har en åländskt producerad produkt i sin hand: Jag är en närproducerad, klimatsmart, näringsrik, trygg produkt – mig kan du äta med gott samvete. Dessutom smakar jag bra. Jag är odlad i öppna åländska landskap där vi värnar starkt om biodivesitet, jordhälsa och om naturen, havet som vi innerligt ålänningar älskar och respekterar.

När vi fått kunder i Stockholm eller Helsingfors eller Berlin att verkligen VETA det – att det är skillnad på en lök och en åländsk lök, det är skillnad på en morot och en åländsk morot och de är beredda att betala för mervärdet – då har vi nått vårt mål med

livsmedelsstrategin. Målet är MILJÖNSAMHET – dvs inte i en konflikt mellan miljötänkande och ekonomi och lönsamhet utan både ock.

Det åländska jordbrukets konkurrenskraft ligger i att marknadsföra sig som ett ansvarstagande, småskaligt, bärkraftigt lantbruk. Vårt jordbruk ska vara kontrasten till billigast på världsmarknaden, bulkvara som produceras med stora mängder gödsel, bekämpningsmedel, antibiotika. Matskandaler genom åren gör att folk väljer annat, om de bara kan och har råd. Det gynnar det nordiska jordbruket, det är Ålands nya möjlighet.

Det finns många konsumenter som redan idag själva är förändringsagenter och visar vägen för hållbar utveckling. De äter mera grönt, lokalt och enligt säsong. De satsar på god, smaklig och hälsosam mat. Samtidigt minskar de sin totala köttanvändning, väljer kvalitetskött då de äter kött, i vilka ursprung och djurens välmående prioriterats. De använder sig mera av proteinkällor med mindre klimatavtryck. Främst av allt minskar de på matsvinnet – den främsta åtgärden en konsument kan göra idag för att minska växthusgasutsläppen från sin egen matkonsumtion.   Dessa konsumenter är den hållbara livsmedelsproduktionens bästa samarbetspartners, de etablera nya konsumtionsmönster, förändrar attityder, skapar kreativa lösningar och visar vägen genom att statuera exempel.

 

Vi startar på en punkt där vi kan konstatera att

1. Livsmedelsproduktion är något vi kan på Åland, vi har lång tradition och kunniga producenter. Vi har nyfikna matkreatörer och medvetna livsmedelsföretag. Vi har redan påbörjat resan tillsammans att skapa en gastronomisk ö, väl värd att uppleva.

2. Tätt kluster av producenter, livsmedelsföretag, politiker och organisationer som är så nära varandra att vi kan koordinera och skapa samarbeten som fungerar.

3. Marknad som mer vill ha det vi kan leverera. Stöd som komplement för att vi konsumenter ska ha råd att köpa den närodlade maten.

4. Genom en Marknadsinriktad produktion, ökad självförsörjningsgrad, genom att basera produktionen på lokala och förnyelsebara resurser, desto robustare och mer klimatanpassas blir åländska jordbruket. Men det Kräver nytänkande och innovationer.

5. Vi ligger mitt i Östersjön med hungriga, köpstarka konsumenter på bägge sidor om oss, marknader att erövra med Åland som varumärke.

 

2015 fattade Ålands lagting beslut om att Åland till alla delar sektorer ska vara hållbart 2051. FN och deras hållbarhetsmål, Parisavtalet sätter press på hela världen till omställning. Utgångspunkten för livsmedelsstrategin är utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland. I samband med den diskuterades om hållbarhet gick att uppnå samtidigt som man inte gav avkall på målet om tillväxt och lönsamhet. Jag menar att det är utmaningen, att hitta lösningar som är till fördel för både lönsamhet och miljö. Det bästa är när den Viljan och insikten kommer från näringen själva.

Därför finns ett särskilt värde i att strategin inte är Ålands landskapsregerings, utan producentförbundets. LR medverkar till att förverkliga den genom att samordna den med våra närings- och miljöpolitiska mål.

På Åland vet man mycket väl att hur man behandlar miljön påverkar hur den behandlar oss. Vi påminns dagligen om Östersjöns försämrade tillstånd. Grumligt vatten, igenvuxna vikar, blågrönalgblomningar och stim av mörtfiskar är alla symptom på eutrofiering. För mycket belastning av näringsämnen övergöder Östersjön och mängden bara ökar till följd av klimatförändringen.   Hur vi väljer att producera och konsumera vår mat är avgörande för Östersjöns framtid.

Jordbrukare, vattenbrukare, fiskare, livsmedelsproducenter och företag vet att det är hög tid att gå samman och vidta åtgärder för att bidra till livsmedelssäkerheten, hämma klimatförändringen och på alla sätt minska miljöbelastningen för att inverka positivt också på Östersjön och dess framtid. En strandlinje mot hav som totalt mäter 18000 km gör Åland unikt. Samtidigt erbjuder detta samma element en naturlig plattform för samarbete, integration och utbyte mellan livsmedelsproduktion på land och i hav.

Ett framtidsanpassat livsmedelssystem minskar sin andel utsläpp, omvandlar sina sidoströmmar till mervärde, minskar sitt beroende av fossila bränslen, sparar med vatten och minskar sitt beroende av konstgödsel.   Systemförändringen är igång och vi har knappast svaren på alla frågorna än. Man behöver nya samarbeten och annorlunda affärsmodeller. Nya sätt att tänka och agera.

I strategin finns Fem spjutspetsar:

1. Industriell symbios kring cirkulation av näringsämnen

2. Cirkulär blå ekonomi

3. Förbättrande av jordhälsa

4. Biodiversitet, levande landskap och betande djur

5. Gastronomisk ö värd att besöka

Säger några ord om alla fem.

1. Cirkulation av näringsämnen. Gäller att finna lösningar där man minimerar utsläpp av kväve och fosfor till haven utan fångar upp dem och återanvänder dessa ämnen. Finland, Sitra har ambitioner att bli världsledande på området, ett tätt samarbete med dem kan göra Åland till ett testområde. Affärsmässigt ekosystem som inte bara är gårdsbaserat utan involverar både blåa och gröna näringar. Ex fosfor är ett ämne som behövs på åkrarna, det finns för mycket i havet. Hur kan man lösa det till fördel för alla?

 

Det betyder också att avfall, biomassa från livsmedelsindustrin är en resurs att använda. Åland behöver en Biogas-anläggning, väldigt avgörande för att det här ska fungera. Förhandlingar pågår och olika lösningar diskuteras som bäst. Hoppas att vi under våren ska komma till ett resultat.

Biogasverket blir en näringsämnesfabrik där gödselämnen fabriken ekocertifieras och kan användas av alla, också av ekologiska producenter. Genom att Återcirkulera rotrester och biomassa till jordbruket så att man kan stänga kretsloppet, Closing the Loop som det heter inom Cirkulär ekonomi.

Säkerheten av cirkulär gödsel bör garanteras genom att massorna hygieniseras genom att de värms till över 70 grader under en viss tid. Behandlingen förstör bl.a. salmonella, E-coli, ogräsfrön och flyghavre. I alla produkter som framställs är hygien och säkerhet a och o. Även gällande kemiska substanser, läkemedelsrester och tungmetaller måste markägaren kunna vara säker på att inget skadligt tillförs markerna.

Ett industriellt partnerskap mellan industrin, jordbruket, vattenbruket och de offentliga aktörerna skulle möjliggöra giftfria kretslopp, återvinning, uthållig användning av råvaror och ökad resurseffektivitet. Samtidigt, genom nya affärsmodeller och innovationer, skulle man kunna åstadkomma nya produkter som är attraktiva på marknaden och till och med ha exportpotential. Vinningarna för Åland skulle vara stärkt konkurrenskraft, mervärde, arbetstillfällen, tillväxt och sparade resurser.

 

2. Cirkulär blå ekonomi

EU domstolens tolkning av vattendirektivet, den sk Weserdomen börjar synas i miljöbeslut och domstolar. Det har tre åländskt ägda odlingar i Sverige fått uppleva. Detta betyder troligen att miljöförvaltningen för Östersjön i allt högre grad kommer att kräva en ökad neutralisering av fosfor och kväveutsläpp. Samtidigt som människor behöver mat och gärna mera fisk. Här är en utmaning som måste mötas genom teknikutveckling, foderutveckling och landbaserade odling – gärna i kombination med växthus. I våra närregioner pågår experiment och utveckling inom området med kompensationsfiske och kretsloppstänkande, där jord och hav möts och den enes avfall kan bli den andres näring. Hur vi får en kretsloppsanpassad, framtidinriktad blå näring måste också avspegla sig i den nya vattenförvaltningen på Åland och i den nya vattenlagen.

 

3. Jordhälsa

Man ser allt tydligare sambandet mellan jordhälsa, markens förmåga att binda kol och kampen mot klimatförändringen.  Jordhälsa engagerar på alla plan eftersom den ger både finansiella och

skördefördelar, man finner nya sätt att behålla och förbättra åkermarkernas bördighet. Man har börjat inse vikten av mikroorganismerna som finns i marken, i att utveckla robusta och långsiktiga växtföljder i sin odling, samt möjligheterna i att ta i bruk både gamla och nya markförbättrande, mångfunktionella jordbruksväxter. I Sverige jobbar bl.a. projekten Greppa Näringen och Odling i Balans med frågorna och på finskt håll bl.a. Järki-projektet i samordning med Baltic Sea Action Group och dess ekosystem kring cirkulation av näringsämnen.  Organisationer som Kiss the Ground, The Land Institute, People 4 Soil och många fler arbetar för att göra frågan mera känd, ta fram forskning, och nya lösningar för bättre jordhälsa.

 

4. Biodiversitet, kulturlandskap

Naturbetesmarkerna på Åland är en värdefull resurs, för biologisk mångfald, för rekreation, för att hålla landskapen öppna och för att upprätthålla ett rikt odlingslandskap. Speciellt strandbeten, lövängar och hagmarker är viktiga för det åländska kulturlandskapet och en viktig del av bilden man vill ge av turism-Åland. Kulturlandskapen är även avgörande för vissa hotade arters överlevnad.

 

5. Åland som gastronomisk ö, värd att besöka och smakupplevelse

MAT Åland, mathanteringen, en regions mat och dryck

Ny nordisk mat, från jord till bord, skördefest på hösten och i vår för första gången, primörfestivalen ”Åland grönskar” den 26-28 maj.

Orkla uppgörelsen en av satsningsområdena, det sk MAT-Åland projektet., Varumärkesbyggande – viktigt arbete som utförs av Visit Åland.

 

Hur uppnå målen?

Mer kunskap, Vidare samarbeten, Starkare organisering, samordning av pengarna – 11 miljoner ger landskapet och EU till det åländska lantbruket.

Landskapsregeringen diskuterar vidare med organisationerna och företagen om möjligheten att skapa ett Resurscentrum för blå och gröna näringar, dvs en samordning av de aktörer som redan finns på Åland för att få starkare kraft bakom ett förverkligande av strategin. Landskapet ger 11 miljoner euro varje år under åren 2014-2020 till lantbruket på Åland genom LBU-programmet, fiskeriprogram, rådgivningsavtal, landsbygdsutveckling, varumärkesbyggande och marknadsföring.

Kompetenser behövs till, ex näringsämnescirkulering, bygga varumärket Åland, – mervärde i en åländsk lök framom en lök, hållbarhetsstrateger.

Olika roller – vem gör vad?

För att lyckas med att förverkliga den här strategin krävs ett stort arbete, utfört av alla – alltifrån de som jobbar ute på åkrarna, de som förädlar, de som säljer och marknadsför Åland.

Lantbruket är fortfarande en viktig sysselsättare på Åland och ålänningarna vill ha öppna landskap. Lönsamhet, Miljönsamhet, identitet-skapande för Åland och landsbygden.

Landskapsregeringens roll är övergripande. Vi finansierar fortsatt strategins förverkligande med 60.000 euro. Lagar, planer och program formas så att de stöder den utveckling som vi slår fast i den här strategin. Redan nästa år påbörjas arbetet med nästa strukturfondsperiod och då ska den utformas efter de prioriteringar som vi i den här strategin slår fast.

Jag ser fram emot att höra era inspel och förslag i debatten, utskottets behandling och därefter utforma ett så framtidsinriktat och framgångsrikt program som det bara går, för Åland fram till 2030.

KST – Klienternas socialtjänst!

17357707_10154409652885905_814005644_o

Diskussionen om Kommunernas socialtjänst, KST, har fått fel fokus. Det är inte kommunerna det handlar om – det är klienterna! Det är dags att skifta fokus och börja tala om Klienternas socialtjänst.

KST handlar om lagstadgad service, en trygghet och välfärd som alla ålänningarna som behöver den också ska ha rätt till. Vi pratar om barnskydd och vårdnadsfrågor, om handikappservice och specialomsorg, om rätt till Fixtjänst och personliga assistenter, om utkomststöd och missbrukarvård… Ett skyddsnät som helt enkelt behöver finnas där och fungera bra.

Trots samarbeten över kommungränserna har det konstaterats många olika tolkningar kring servicen. Flera ålänningar har upplevt att de skulle fått annan service om de bott i en annan kommun, några menar att de avstår från att söka den service de har rätt till för att de bor i en liten kommun och ”alla kommer veta” eller för att man ”inte vill ställa till besvär”.

Lösningen är ett gemensamt socialvårdsdistrikt. Då ökar klienternas integritet och anonymitet och den framtida åländska kommunkartan kan utvecklas utan att det påverkar distriktet.

Det är viktigt att hålla isär att den framtida socialvårdsservicen är en sak – och den framtida åländska kommunkartan en helt annan. Idag halkar debatterna in i varandra och KST har snarare blivit slagträn i kampen mellan det kommunala och landskapsregeringen.

Låt den nödvändiga KST-debatten återgå till en kamp om den mänskliga rätten till likvärdig basservice.

Nu är det hög tid att sätta individens bästa i främsta rummet. Målet med KST, som vi istället väljer att kalla för Klienternas socialtjänst, är att göra det rättssäkert och tryggt för klienten –  för individen. Socialvården får inte bero på var på Åland du bor – den ska vara likvärdig över hela Åland och vara rättssäker. Det måste finnas ett helhetstänk. Vi behöver göra vårt bästa så att människor inte kommer i kläm eller behandlas olika. Ju fortare vi rättar till detta, desto bättre för hela Åland.

Kommunala beslutsfattare talar idag om att dela upp Ålands omsorgsförbund mellan de olika KST områdena eller att Ålands omsorgsförbund skall vara en skild ”satellit”. I båda alternativen ser vi att det blir oklart vad som kommer att hända med deras klienter och samarbetet med övrig socialvård.

Ett gemensamt distrikt underlättar också ett helhetstänk kring klienten och dennes behov.

Istället för att skapa KST helt från grunden eller dela upp Ålands omsorgsförbund ser vi en bättre lösning i att samordna och utveckla befintlig service. Hela systemet bör byggas upp kring klientverksamheten. Ålands omsorgsförbund uppskattar att det totala antalet anställda inom förbundet kommer att ligga kring ca 160 personer under år 2017. Här finns alltså ett färdigt förbund som samtliga kommuner redan är knutna till. Ett förbund som redan har olika stödfunktioner på plats och som har en stor möjlighet att utvecklas.

Vägen till en jämnare och mer rättssäker service för ålänningarna är att landskapet tar initiativ till en dialog med omsorgsförbundet med syfte att bygga upp, utveckla och uppdatera förbundets verksamhet.

Idag utgör Omsorgsförbundets uppgifter en stor samlad del av socialvården. Förutsättningarna att omorganisera och utveckla Ålands omsorgsförbund med servicen runt klienterna och deras bästa i fokus, är goda.

Det är dags att landskapet stöder kommunerna genom att ta tillbaka diskussionen med sikte på att utveckla ett gemensamt KST, ett hållbart system med Klienternas bästa i fokus – ett välfungerande Klienternas socialtjänst.

Låt klienterna komma i fokus!

Norra Ålands Socialdemokrater (NÅS)

Helena Flöjt-Josefsson

Göte Winé

Freddie Forsman

Isabella Sarling

Miina Fagerlund

Helena Nena Lundberg

Kurt Lindbom

Maria Svensson

Greger Granlund

Janette Ekström-Phanthong

Timo Rautatammi