Jubileumsåret 2021 har börjat. Det var nu Åland skulle ha en skinande ny självstyrelselag. Lagen skulle innebära ett regimskifte för Ålands möjligheter till utveckling, men så blev det inte. Vad det blir är fortfarande oklart. Efter 10 års reformarbete så gäller det att föra projektet i hamn under regeringen Marins mandatperiod. Med Ålands erfarenheter av regeringen Sipilä och med Sannfinländarna väntande i kulisserna så stundar knappast ett mer gynnsamt politiskt klimat för Åland och det svenska språket.
Ålands ambitioner beträffande utökad självstyrelse med fler behörigheter och särskilt skattebehörighet har inte varit politiskt uppnåeligt. Redan 2009 lade vi socialdemokrater fram ett förslag för ett nytt ekonomiskt system som vi bedömde kunde vara realistisk att uppnå. Modellen hade namnet ”Egna pengar i börsen” och gick ut på att Åland i högre grad än idag (med klumpsumman) skulle leva på sina egna skatteinkomster. Det nya ekonomiska system som 2021 trätt i kraft är mycket likt vårt förslag.
I ljuset av den tröghet som präglat reformarbetet i övrigt, så är det en stor framgång att den ekonomiska delen kunnat förverkligas. Orsakerna är flera. Förutom goda kontakter, hårt arbete och tydliga argument gav SOTE-reformen den hävstång som krävdes. Åland fick också den höjning av avräkningsgrunden från 0,45 till 0,47 % som vi ville ha. Att det slutligen lyckades berodde på statsminister Antti Rinnes (SDP) besök till Åland i oktober 2019. Han lovade då oss 0,47 och han höll sitt löfte, vilket säkert inte var så lätt.
Utmaningen nu är att det nya ekonomiska systemet träder i kraft under en pandemi, vilket påverkar ekonomin negativt. Förhoppningsvis ska vi snart komma ur corona-svackan, men det är viktigt att landskapsregeringen snarast presenterar en ny näringspolitik som bidrar till en gynnsam start för det nya systemet, en politik som förnyar näringslivet och stärker sysselsättning samt skattebas.
Det två viktigaste faktorerna för självstyrelsen är och förblir en stark ekonomi och det svenska språket.
Vi kan konstatera att de självstyrda regioner, minoriteter, mikrostater eller autonomier i världen som klarar sig bäst är de med en stark ekonomi. Man undrar hur läget hade varit för den svenskspråkiga befolkningen i Finland utan det finlandssvenska kapitalet som upprätthållit institutioner och massmedier på svenska. För trots den legalt starka ställning som svenskan har i landet genom grundlagen och språklagen finns mycket i övrigt att önska beträffande service på svenska. När det gäller att stärka svenskans ställning i praktiken är arbetet med den finländska regeringens Nationalspråksstrategi helt avgörande.
Under min tid som lantråd 2011-2015 utarbetades Nationalspråksstrategin under ledning av statminister Jyrki Katainen (Saml). Tyvärr låg arbetet mer eller mindre nere under regeringen
Sipiläs tid. Nu har arbetet fått en nystart och Åland en tjänsteman i styrgruppen i riket. Det här är en möjlighet man behöver ta på allvar, även att politiskt driva på. Jag anser att Åland behöver definiera kriterier för vad som kan anses vara en tillräcklig nivå när det gäller service på svenska från rikets myndigheter. Självstyrelsen behöver kunna bedöma om (eller när) den dagen kommer då rikets myndigheter inte kan uppfylla sina internationella åtaganden gentemot ålänningarna.
Åland har internationella garantier för sitt svenska språk. Vi behöver också garantier för att kunskaperna i svenska hålls på en funktionell nivå, så att språkkravet kan efterlevas i praktiken också de kommande 100 åren. Bara så kan den åländska självstyrelsen fortsätta att blomstra och förverkliga sin hållbarhets- och utvecklingsagenda som är vår väg mot framtiden. I den ska Östersjöns miljö och vår natur vara högt prioriterad, utan ett rent hav är och förblir livet svårt på Åland.
Camilla Gunell
Ordförande Ålands Socialdemokrater
