Minister Nina Fellmans anförande om kommunreformen den 4.6.2018 kan du läsa i sin helhet här:
Fru talman, bästa kolleger
Inför den här presentationen var det någon som sa till mig att jag bara skulle gå upp och säga: Ni vet ju vad det står där. Var så goda.
Det vill jag förstås inte göra, dels för att jag inte tror att alla ännu hunnit bekanta sig med alla delar av lagförslaget, dels för att jag tycker att det är bra att i detta skede av ett stort reformprojekt reflektera över vad som väglett arbetet, vilka överväganden som gjorts och vilka möjligheter som skapas.
Särskilt det sistnämnda är viktigt. Det är självklart så att alla stora förändringar är arbetssamma och krävande, det är inget man ska hymla med, men det kan också bli och vara en befriande, förnyande och kreativ process
När landskapsregeringen inledde arbetet med kommunreformen var det med insikten, utgående från utredningar och lagstiftning under flera mandatperioder, att de åländska kommunerna står inför så stora framtida utmaningar och är så fragmenterade på områden där det behövs samarbete och gemensam utveckling, att det är dags att kavla upp ärmarna.
Och det gjorde vi.
Under de gångna tre åren har PriceWaterhousCoopers gjort en omfattande utredning, inkluderande workshops, ekonomiska modeller och nulägesanalys. Åsub har gjort en stor opinionsundersökning, den politiska landskapsregeringen har turnerat två varv runt i kommunerna och vi har både genom ett meddelande till lagtinget, en parlamentarisk referensgrupp och upprepade debatter förankrat från hos ålänningarna, kommunerna och er, bästa lagting.
Detta arbete utmynnade i två lagförslag som varit ute på remiss till 59 instanser, inklusive samtliga kommuner.
Utgående från remissvaren gjordes ytterligare förändringar i lagförslagen som jag tycker var till det bättre, och också utgjorde ett försök att möta kritik i remissvaren med konstruktiva förändringar.
Under hela processen har det inom regeringspartierna varit ett kreativt och förtroendefullt arbetsklimat, trots att det är svåra frågor vi jobbat med, och jag tycker att det är rätt anmärkningsvärt att vi kommit till denna punkt med en omfattande och hårt kritiserad reform med hela regeringsbasen intakt bakom förslaget. Så är det ju inte i Sote-Finland.
Så till själva reformen. Den består av två lagar en reformlag som stadgar om ramarna för en ny kommunindelning, samgångsområden och processen för att bilda dessa kommuner inklusive samgångsstöd och tidtabell, och en strukturlag som ersätter den tidigare gamla och omoderna kommunindelningslagen.
Kommunstrukturlagen är formad med förutsättningen att Åland efter 2022 består av 16 kommuner. Blir det inte så behöver lagen delvis kompletteras, bland annat med en kriskommunsparagraf och kriterier för det, vilket i så fall med största sannolikhet behövs. Bildas de nya kommunerna är utgångspunkten att de ska vara starka nog för att aldrig bli kriskommuner.
Jag kommer i detta anförande att koncentrera mig på reformlagen, och utgår ifrån att det är den som kommer att diskuteras mest under den kommande debatten. Några ord först om det viktigaste motivet för denna reform, ett begrepp vi också debatterade här i lagtinget förra veckan – nämligen hållbarhet.
Vi ålänningar har ställt målet att Åland ska vara ett hållbart samhälle 2051. Utan omfattande strukturella förändringar blir det inte så, varken med trafik och infrastruktur, med social hållbarhet där alla ålänningar får en likvärdig – inte likadan – service eller ekonomisk hållbarhet.
Därtill är splittringen idag för stor, solidariteten mellan kommunerna för liten och förmågan till långsiktigt och övergripande samarbete för dålig. Det gäller att fundera, när man ska förändra om vi går bakåt, står stilla eller tar steg framåt i rätt riktning.
Jag menar att ingen, varken i denna sal eller utanför den, med hedern i behåll kan påstå att läget på den fronten är under kontroll i kommunerna, eller att man på riktigt hanterat det hedersuppdrag som den förändrade demografin och den åldrande befolkningen sätter på oss.
I reformlagen fastställer lagtinget grunderna och ramarna för reformen, medan det praktiska genomförandet sker i kommunala processer i kommunerna i de tre samgångsområden som bildas, Norra Åland, Södra Åland och Skärgården.
För dessa tre samarbetsområden har landskapsregeringen tillsatt kommunindelningsutredningar i stöd av gällande lag. Utredningarna ska den 31.12 2018 utmynna i förslag till samgångsavtal, där utredarna utgående från det gemensamma arbetet kommer med ett förslag för kommunerna att jobba vidare på.
Sedan har kommunerna i respektive samarbetsområde 6 månader på sig att diskutera sig fram till ett gemensamt samgångsavtal, som ett minimum ska ge svar på två frågor – vilket år bildas den nya kommunen, och hur bildas den – i en befintlig kommun eller genom att alla kommuner upplöses och en ny bildas.
Utredningarna ger förslag till lösningar på en mycket längre lista, frågor som måste lösas innan en ny kommun bildas, men för att ge kommunerna längre tid att lösa svåra knutar utformas lagen på detta sätt.
Jag vill poängtera att det hela vägen är kommunerna själva som besluter om villkoren för samgången, lagtinget sätter ramen och tidtabellen.
Om kommunerna inte kommit till avtal senast den 30.6 inleds ett lagstadgat medlingsförfarande med en av landskapsregeringen utsedd kommunsamordnare som sammankallare. Under en månad sitter man då och förhandlar och försöker komma överens om minst de två tidigare nämnda frågorna. Om det inte lyckas lägger samordnaren fram ett förslag till grund för behandlingen. Läggs ett motförslag fram är det det förslag som får majoritetens stöd som blir gällande.
Med vid förhandlingarna sitter två representanter för vardera kommun, med mandat att förhandla för kommunen. Därpå fastställer landskapsregeringen det avtal kommunerna kommer fram till.
De nya kommunerna kan bildas år 2020, 2021 eller 2022. Skärgårdskommunen erhåller samma samgångsstöd under alla tre åren, medan Norra och Södra Åland får ett avsevärt lägre stöd om man väljer att gå samman först 2022. Maximibeloppet för samgångsstöden i reformprocessen är 12,9 miljoner till kommunerna, ett samgångsstöd på samma nivå som i nu gällande kommunindelningslag.
Kommunsamordnaren finns som en utrednings- och stödresurs för kommunerna, för förvaltningen och utredarna från hösten 2018, enligt beslut i tilläggsbudget.
År 2023 ordnas det första kommunalvalet till nya kommunfullmäktigen. Hur man under övergångsperioden styr kommunen, hur man gör med skolor, dagis, äldreomsorg, infrastruktur, regionala påverkningsmöjligheter och annat som hör till kommunernas inre förvaltning besluts antingen i samgångsavtalen eller i den efterföljande processen. Det är alltså inte något landskapsregeringen detaljstyr, men en stark orsak för alla kommuners förtroendevalda att aktivt ta del i förändringsarbete. Gör man inte det så säljer man sina kommuninvånares chans att påverka utformningen av den nya kommunen.
Mycket har sagts om grundlagsaspekten av denna lagstiftning. Får man, och kan man lagstifta om kommunindelningen, eller är det ett intrång i kommuninvånarnas självbestämmande? Enligt vår bästa kunskap är det möjligt, även om det aldrig gjorts på Åland, och inte på flera decennier i Finland, och vi har utrett frågan tämligen grundligt, vilket också framgår av förslaget.
Med det system för lagkontroll som vi har kan vi inte säkert veta innan Högsta domstolen sagt sitt, men jag hoppas att utskottsbehandlingen ska kasta ytterligare ljus på frågan.
Kommunernas personal har i en kommunsammanslagning ett mycket starkt anställningsskydd utgående från avtal och lagstiftning, eftersom en kommunsammanslagning fungerar som en överlåtelse av rörelse. Det är något som kommundirektörerna inte har i lika mån, som sitter på fullmäktiges förtroende.
Därför har en förändring införts efter remissrundan med en paragraf som stadgar att kommundirektörerna under två år efter att samgångsavtalen fastställts ska erbjudas jobb knutet till bildandet av den nya kommunen. Det är för att säkerställa att man i övergången har tillgång till den bästa kunskapen om de gamla kommunernas verksamhet och resurser.
Avslutningsvis vill jag säga några ord om möjligheterna med en reform som denna. Jag är säker på att en hel del av debatten kommer att handla om problem, arbetsmängd, motstånd och allt som är omöjligt.
Ändå finns det så mycket som kan bli så mycket bättre.
Inom socialvården finns äntligen chansen att arbeta i team, att specialisera sig, att få hjälp av arbetskamrater att ge klienter bästa tänkbara service.
Inom äldreomsorgen finns möjligheten att inom en större kommun samordna sina resurser så att ingen ska behöva vänta orimligt länge på en plats på ett äldreboende, så att personal kan anställas bredare, så att hemtjänst, färdtjänst och annat kan koordineras bättre. Inom skolan kan det bli lättare att hitta behöriga lärare, att tillförsäkra alla elever mer likvärdiga möjligheter.
Äntligen ska det gå att planera och samordna för Åland livsviktiga utvecklingsområden som avloppshantering, vattenförsörjning, sophantering och näringslivsutveckling utan de gamla revirgränserna. Äntligen kan kommunpolitik handla mer om åsikter, visioner och till och med ideologi, och mindre om vem man är.
Och äntligen finns möjligheten att genom samordning, samarbete, rationalisering och effektivering av vissa verksamheter spara pengar, inte för själva sparandets skull utan för kommuninvånarnas bästa. Pengarna ska användas där de gör nytta, inte till att upprätthålla strukturer som tiden sprungit ifrån.
Jag hoppas att denna reform blir ett första steg mot en modern, hållbar och elastisk kommunstruktur där det finns både styrka och mod att ta sig an framtiden.
Till sist ett stort stort tack till samtliga tre tjänstemän inom vår förvaltning som jobbat så hårt med denna fråga.
Tack fru talman.
