Att förbjuda tiggeri är ett försök till att förbjuda fattigdom – en populistisk icke-lösning på ett systematiskt problem. Vi behöver strukturella förändringar av samhällssystemet så att andra alternativ till försörjning blir möjligt, och vi ska aldrig förbjuda människor från att be om hjälp. Förändring behöver även ske på alla nivåer.
Debatten om ett tiggeriförbud återkommer med jämna mellanrum, man kan jämföra med en liknande diskussion som fanns på 1990-talet. Då skar man ned mycket på välfärdssystemen och man såg även svenskar som tiggde på gatorna. Även då hördes röster från bland annat handelsmän och högerpartierna om ett förbud. Men det skulle bara sopa problemen under mattan. Det handlar ju oftast om att man inte vill påminnas om klassklyftorna i samhället och att det finns väldigt utsatta människor.
Så hur kan vi då stoppa tiggeriet?
Vi ska komma ihåg att tiggeriet var utbrett i hela Europa i början av 1900-talet, då Sverige var ett av de fattigaste länderna i Europa. Och har funnits kvar genom årtiondena. Man måste jobba på flera olika plan samtidigt, precis som vi har gjort här i Norden. I takt med att socialdemokratin har byggt upp välfärden har tiggeriet försvunnit.
Om vi kommer ihåg Tage Danielssons julsaga om Karl-Bertil Jonsson. I den ser vi ett Sverige med tiggare och fattiga som nu i mycket har försvunnit, men inte helt. Det tog många årtionden att bekämpa fattigdomen i Sverige. Att förändra strukturer och attityder, och att bygga en välfärd som ger trygghet åt alla människor är ett långsiktigt arbete.
Jag menar att det är väldigt enkelt, vill du inte ge pengar till tiggare, gå förbi. Andra väljer att inte vara empatilösa mot de människor som sitter på sin filt utanför en affär. Ibland måste man lyssna på sin moraliska kompass och inte följa de högljuddaste i de värsta skikten av de anonyma tyckarna i åsiktsspalterna. Vi som är en av världens rikaste välfärdsdemokratier ska inte göra det sämre för de mest utsatta i samhället.
Det är fattigdomen som ska utrotas och inte de fattiga som ska förbjudas. Jag tycker inte att givmilda medmänniskor som ger en gåva till någon som ber om hjälp ska straffas, lika lite som den som ber om hjälp ska straffas. Det ett tiggeriförbud går ut på är ju att det ska bli olagligt att vara en medmänniska.
Igge Holmberg. lagtingsledamot
