Vad det är skönt att det nu är sagt, att berättelserna kommer fram och mitt djupa tack till alla som berättat om alla avskyvärda händelser, alla pinsamma bakslag för den mänskliga civilisationen som vi trodde hade gått längre än den uppenbarligen har. Vi människor är inte djur och vi förväntas inte heller bete oss som sådana.
Jag måste också uttrycka min rädsla för att det efter att allt det oerhörda som nu har hänt när dammen brustit och berättelserna vällt fram, alltför lite förändring kommer att ske.
Om jämställdheten skulle avancera i samma takt som nu så skulle det ännu ta 100 år innan män och kvinnor är jämställda i vårt samhälle. Sedan är det resten av världen kvar, vi vet att tiden tickar i lite olika takt i andra länder när det gäller demokrati, jämlikhet och jämställdhet mellan könen.
I flera länder är det ännu dödsstraff på att vara homosexuell, det är omöjligt för en flicka att få en utbildning, det är männens rätt att äga kvinnor, ta med våld det man vill ha, en fru eller flera.
Män som grupp är i vårt samhälle och globalt fortfarande överordnade i alla länder och kulturer kvinnor som grupp. Det betyder medfödda förmåner som man kanske inte ens inser att man har fördelar av; högre löner, mindre andel oavlönat hemarbete, högre pensioner, bättre möjligheter på arbetsmarknaden.
Jämställdhetsarbetet som vi jobbat med så länge, där alla säger att de vill ha jämställdhet, men vi ändå når så kort på vägen? Varför är det så, hur är det möjligt? Jag tror att vi sakta men säkert kommer till pudelns kärna. Mansrollen är problematisk. Den traditionella bilden av manlighet, den så kallade maskulinitetsnormen skapar en mansbild av en ”riktig karl” som är stark, beskyddande, tuff, den som krigar, försvarar, försörjer.
Den rollen är också svår för många män att leva upp till. Det är en pansarrustning som män ska iklä sig som passar få. Män är lika känsliga, lika sårbara, i lika stort behov av tröst, beskydd, ömhet som kvinnor. De traditionsburna roller som vi skapat åt oss blir svåra att leva upp till för många. Individer är olika och har rätt att vara den de är.
Metoo-upplevelser och händelser skulle inte kunna ske på det sexualiserade och råa sätt som pågår om vi hade ett jämställt samhälle. De övergrepp som sker dagligen bygger på en skev uppfattning om vad vi tror det betyder att vara man respektive kvinna och vilka rättigheter vi tror att vi har gentemot den andra.
Jag har arbetat med jämställdhetsfrågor snart i 30 år i olika sammanhang och konstellationer. Jag var med och startade Feministakademin i syfte att lyfta dessa frågor på bordet. Att få prata om kvinnors rätt och mäns skyldighet utan att det genast blev personligt. Att vi kan tala om könsroller och mönster som ett samhällsproblem som måste åtgärdas, om strukturer, om statistiken som så tydligt visar att vi ännu har långt till mållinjen.
Jag har ännu inte varit med och skrivit ett valprogram eller bildat en landskapsregering utan att jämställdhetsfrågorna varit högt prioriterade. Ska vi ha ett socialt hållbart samhälle måste kvinnor stärkas. De blir starka, om de inte kränks som flickor och kvinnor. Om de visas respekt och ges rätt till sina åsikter på lika villkor. Om de får lön för sitt arbete på lika villkor som sina manliga motsvarigheter.
Om kvinnor tas på allvar, värderas för sina talanger, kunskaper, sitt intellekt – och inte för sitt utseende eller sin behaglighet, så blir dom starka.
Som flicka lär man sig tidigt att man blir uppskattad om man kan behaga, vara till lags, vara foglig och skötsam. Det är inte direkt det som pojkar uppskattas för – det är ett inlärt beteende som sitter djupt i oss kvinnor och män och våra förväntningar på varandra. Kvinnor som går mot strömmen, som inte ger sig, hävdar sin rätt, säger sin åsikt provocerar oerhört. Att inte bara vara foglig, leende och följsam. Om man är för mycket man, eller uppvisar egenskaper som inte upplevs som tillräckligt kvinnliga i politik, i media eller i ledande ställning eller ansvarsposition – Då får man höra!
”Fittminister, din tjocka kossa, stick åt helvete, din fitta. Vi ska fixa dig, vi vet var du bor. Ditt satans luder, din utknullade finnhora – stick hem!”
Ja, fru talman, jag beklagar känsliga öron, men vi måste tåla att höra det här om vi ska sticka hål på trollen. Å det här är bara en liten, pytteliten bråkdel av omdömen som ex kommit till minister Nina Fellman. Vad består kränkningarna i? Hon är kvinna, hon är från riket, hon kränks för sitt utseende, hon är feminist.
Vårt samhälle och våra normer är hårda och tydliga:
Att vara män är högre i rang än att vara kvinna.
Att vara hetero är bättre än homo.
Att vara höger är finare än vänster.
Att vara vit är norm, mörkhyad är avvikande.
Att vara rik bättre än fattig, pengar ger inflytande.
Att vara funktionell är bättre än att ha funktionshinder.
Den som är man, vit, höger, rik och hetero – den drar en jackpot. Ditt anseende i samhället är maximalt.
Är du kvinna i olika kombinationer av vänster, lesbisk, fattig, etc kan du räkna ut var på stegen du hamnar och hur olika människors förutsättningar är att vara jämlika och fullt ut lika respekterade.
Det här ser vi uttryck av i olika grad på sociala medier, där träsktrollen rör sig, natt som dag. Vi ser det i tidningarnas kommentarsfält innan redaktören hinner rensa sidorna, vi ser det också i den åländska politiken.
En kvinnas frihöjd för att säga fel, göra misstag, vara fel klädd eller dåligt påläst är betydligt lägre än den är för män. Vi arbetar under olika förhållanden, enligt annan måttstock och bedöms enligt olika kriterier.
Därför är det viktigt att #metoo inte bara blir fina ord just nu när det är aktuellt utan att vi öppnar våra sinnen, ser lite mer skiktat på tillvaron, tillåter mer mångfald och värderar lite öppnare. Ser oss alla som individer med fel och brister, men också med mer kärleksfull blick på våra ansträngningar och arbete för Ålands bästa, för åländska kvinnors och mäns tillvaro och vardag.
Vårt ansvar som opinionsbildare är att se, ha kunskap om genusfrågor, se när vi behandlas olika pga kön, att säga ifrån när det blir fel och ta avstånd från mobbare. Ha civilkurage nog att säga ifrån när vi ser det hända andra.
Om den åländska politiken, det demokratiska samtalet och samhället ska kunna växa i mångfald och styrka måste vi vidga ramarna och tillåta olikhet.
Låt #metoo bli en ögonöppnare för oss alla.
Camilla Gunell (S)
#Metoo debatt i Ålands lagting 10.01.2018
