(Festtal i Lappo på sommarfesten 2016)
Jag heter Mia Hanström är konsult i ungdoms- och jämställdhetsarbete, politiker, engagerade föreningsmänniska bor på Kumlinge sedan 25 år. Jag har arbetat med ungdomsarbete i hela mitt liv, som fritids och ungdomsledare och föreståndare på fritidsgård och parklek, jag har arbetat som fältarbetare med social uppsökande arbete och de sista 25 åren har jag arbetat som konsult där ett av mina uppdrag varit att stödja och utveckla fritidsverksamheten i den åländska skärgården genom föreningen SKUNK Skärgårdsungdomarnas intresse organisation, ett annat uppdrag jag har är att handleda fortbilda olika ungdomsarbetare i regionen.
Hur vi ska behålla ungdomen var den rubrik jag fick från arrangören för festtalet här idag och ja den frågan ställer sig idag de flest i glesbygden och den är en av vår tids stora utmaningar?
Kom du inte längre än såhär? Unga på landsbygden och i skärgården får ofta höra att den plats där de bor, inte är en plats för en person med ambitioner. Storstaden är normen, en norm som vuxit sig stor och stark.
Men ett sådant samhälle är inte ett samhälle för mångfald, valfrihet eller hållbarhet. Vi måste tillsammans med ungdomarna ta kamp och utmana storstads/centralortsnormen.
Normen frodas och reproduceras genom media och samhällsetablerade attityder, vilket sätter unga som väljer att bo i skärgården i en svår sits – de är misslyckade om de stannar, men ses som svikare om de väljer att inte flytta tillbaka.
Jag menar att vi behöver synliggöra normer och värderingar så att vi kan se när de styr allt från privata val till politiska beslut och så att vi underlättar och skapar en grund för att bryta mot dem. För att skärgården ska kunna leva och blomstra behövs människor i alla åldrar. Någonting sådant kommer inte ske ifall inte samhällets makthavare, organisationer och invånare tillsammans arbetar med att förändra detta synsätt.
Som sagt att stanna kvar likställs ofta med att sakna ambitioner och vuxna uppmanar unga att flytta, men är inte sena med att välkomna tillbaka när de utbildat sig och skaffat barn. De ger dubbla signaler. Jag menar att visst är det bra att unga åker till andra ställen, utbildar sig och skaffar erfarenheter, ja vi ska uppmuntra dem att vara nyfikna och hungriga men de viktigaste är att göra dem delaktiga här och nu och se dem som den resurs för bygden de faktiskt är.
Vuxna som bor i skärgården och politiker som tror på vikten av mångfald och möjligheten att bo i skärgården har ett stort ansvar för att förändra attityden till unga och visa på att ett liv i skärgården kan vara hållbart, kreativt och innehålla framtidsmöjligheter – precis som ett liv i staden.
Om unga ska stanna kvar ja, jag vill bredda det till att unga ska vilja bo i skärgården, måste vi minska möjlighetsgapet mellan centralort och skärgård, men vi måst också ändra synen på unga överlag, de ska jag återkomma till.
Vi kan inte ha ett samhälle där så gott som alla funktioner och strukturer utformats utifrån storstadsnormen och det handlar inte om att vara snäll mot skärgårdsbor. Min övertygelse är att samhällen måste ta vara på mångfalden på alla plan, mångfalden av människor och mångfalden av naturen och mångfalden att alla inte bor på samma plats.
En viktig del i det är att hela tiden förbättra möjligheten för unga att organisera sig på landsbygden, i skärgården och i staden. Det är viktigt på alla ställen så att de kan samarbeta med varandra. Ett av mina uppdrag är SKUNK och de jag ser att den lilla organisationen förmår att göra imponerar och ger en hopp om att förändring är möjlig, men vi måste få till en förändrad attityd till skärgården och sluta använda storstaden som måttstock för vad som är ett önskvärt liv.
Fortsätter vi att utforma system och strukturer med staden som norm osynliggörs de värden som gör att människor väljer att bo i skärgården.
Jag menar att den pågående urbaniseringen och ensidiga tron på storstaden inte är hållbar. En fungerande skärgård kräver en levande stad, en levande landsbygd och en levande skärgård – med lika villkor för olika förutsättningar.
Den svenska Framtidskommissionen har samlat 500 texter från hela Sverige och Ungdomarnas budskap är tydligt. Många vill gärna stanna – eller flytta hem för att ge sina barn en trygg uppväxt och det är precis de jag också möter i mitt arbete med ungdomarna i den åländska skärgården. Det är bra, men jag tror att vi tänker fel om vi bara tänker på att behålla ungdomen.
Vi behöver alla de ungdomar som växer upp här oavsett om det de stannar, kommer tillbaks eller flyttar iväg. Alla är viktiga resurser och kan skapa bra kontaktnät och vara goda ambassadörer för skärgården. Vi behöver dem alla, men vi behöver också de som aktivt väljer att flytta till vår fantastiska skärgårdsmiljö de som har fina upplevelser av skärgården under sin uppväxt och sen väljer att flytta hit. De kan vara turister, sommarboende, vänner, volontärer, friluftsmänniskor ja alla de som har fått förmånen av att vara här under någon tid.
Ingen av dessa har nytta av vuxna som givit upp eller tappat hoppet om framtiden. De behöver se vuxna som lyfter fram värdet i att få vara, vistas och leva i denna fantastiska miljö, inte höra ett ständigt prat om att de var bättre förr, att de där andra inte fattar eller att inflyttade har tokiga idéer vilket de i och för sig säkert har ibland. Med det är de tokiga idéerna som ibland kan bli de mest framgångsrika.
Och tyvärr de finns inget quick fix, men de finns både forskning och erfarenheter att ta del av och bygga strategier ifrån vi behöver jobba på flera nivåer.
Jag menar att en av de viktigaste sakerna vi kan göra är att skapa goda förutsättningar för unga att växa upp och vistas här. Vuxenvärlden måste sluta att se på unga som tomma boxar som ska fyllas med kunskap, för att sen vara aktiva medborgare och ta sitt ansvar eller grupper som ska sysselsättas. Det gäller skolan, de gäller föräldrar, de gäller föreningslivet ja hela samhället i stort.
Det är tufft att vara ung idag. Unga får budskap att de ska förverkliga sig själva, allt är möjligt, de ska vara lyckade och lyckliga på alla plan, de ger en hård press och alldeles för många mår fysiskt och psykiskt dåligt också våra skärgårdsunga drabbas av detta. De här måste vi ta på allvar och jag menar att nyckelord som: involvera, demokratiarbete, entreprenörskap, företagsamhet, kreativitet, delaktighet, ansvarskänsla, samarbete och nyfikenhet. Är en bra utgångspunkt.
Grunden för detta är att ta tillvara de ungas egen kraft, positiva egenskaper och talanger. Hela vårt förhållningssätt måste bygga på att vuxna ser ungas möjligheter och förmågor att vara delaktig, engagerade, att ta ansvar och fatta egna beslut. Behandlar vi dem som att de står på tillväxt, inte kan ta ansvar jag då agerar de utifrån de.
Vuxna behöver se unga som fullvärdiga medborgare, ta deras engagemang, energi och vilja på allvar och se till att det finns resurser i form av ”coachande vägledning” en resurs som har i uppdrag att samtala med unga om livets olika frågor, ge stöd, vägledning och råd kring problem och möjligheter och organisering.
Samhället har ett ansvar för att det skapas miljöer där vuxna och unga möts såväl som unga möter andra unga. Det kan göras i kommunalregi, det kan göras i föreningsregi och de kan göras med utgångspunkt ifrån olika verksamhetsidéer. De ska vara trygga mötesplatser för unga, då menar jag inte hus utan tillfällen med struktur och ordning.
Platser där drömmar och idéer kan förverkligas och där intressen och talanger upptäcks, utövas och utvecklas, där bemötande främjar både psykisk och fysisk hälsa, där man bli sedd för sina möjligheter, där man ska kunna träffa nya och gamla vänner, där man får delaktighet och demokratiträning, inte sysselsättning eller risk för mobbning eller kränkningar, vilket de ofta blir om ger lokaler att vara i och anställer outbildad personal. Det ska vara en verksamhet där man får chans att utveckla social kompetens, höra till, behövas, lära sig demokratiska spelregler och man kan utforma och påverka verksamheten tillsammans.
Det här gäller skolan, dagis, fritidsverksamhet och föreningsverksamhet.
Det är inne att säga att ungdomar ska vara delaktiga, men delaktighet är en utmaning och inte lätt. Vi möter ungdomar med helt olika förutsättningar, någon är inte van vid att bli tagen på allvar, någon annan har stor kompetens att organisera och ta ansvar. Det räcker t ex inte med att de får vara med i en föreningsstyrelse, att vi har elevråd eller att vi inför rösträtt för 16-åringar.
Demokratiarbete är långsiktigt och kräver att man skapar former och struktur som gynnar delaktighet där man förstår hur man kan påverka och använda sig av de demokratiska vägarna. Det är viktigt att komma ihåg att en eller ett par unga inte är representativa för alla unga och det är inte alls säkert att de vet bättre vad andra unga tycker, tänker eller vill, dom är precis som alla vi andra. Det är också viktigt att när man drar med unga i olika sammanhang i en styrelse eller arbetsgrupp att man ser över hur man jobbar så att de blir intressant för dem. Det brukar gynna även oss äldre såvida vi inte är utefter att behålla hela makten, de är lätt köra över och göra det hela ointressant. Ibland medvetet ibland omedvetet. Här är kommunikation grunden.
Ger vi dem inte utrymme att verka på konstruktiva arenor så tar det lätt del av andra, att köra bil eller dricka alkohol innan man är 18 år. De vi vet är att unga precis som alla andra vill vara delaktiga, vill ha vänner, vill känna samhörighet.
Nu har jag talat om samhället normer kring var vi väljer att bo, synen på ungdomar och om delaktighet och demokrati, det finns några fler nyckelord som jag ser som viktiga; entreprenörskap, företagsamhet, kreativitet och nyfikenhet.
Samhället i stort behöver företagsamma människor och entreprenörer och skärgården speciellt då vi har väldigt få färdiga arbetsplatser.
Det betyder att unga behöver komma i sammanhang där de kan utveckla sina idéer, inspireras och ges utrymmen för att träna allt; från att arrangera saker till att driva en egen fråga, rörelse eller ett företag. Grunden är att inspirera dem till att vilja vara med och skapa och utveckla och inte minst att vara nyfikna på nya människor, erfarenheter och saker. Att de under uppväxten får erfarenheter av det är kul.
Det handlar om att vi i skolan och på fritiden ska inspirera till en attityd till livet, både för att kunna möta den framtida arbetsmarknaden och för att de ska startas nya företag. Det handlar om att uppmuntra utvecklandet och användandet av entreprenör egenskaper såsom: kreativitet, ansvarskänsla och nyfikenhet och att ge kunskap om hur man startar och driver företag så att den idén finns även hos dem som inte kommer från en familj där den traditionen inte finns. Rent praktiskt kan de handla om att ”Man får tänka själv, man arbetar i processer, man lär sig argumentera, tränar sig att organisera, planera, ringa, fixa och boka…”
De unga som växer upp här behöver på olika sätt få tillgång till nätverk, internationella erfarenheter och kontakter. Vi måste vara inbjudande skapa förutsättningar för unga från andra ställen att uppleva vår fantastiska miljö. Ett sätt är förstås att aktivt bjuda in vänner till våra egna unga, men de handlar lika mycket om att skapa mötesplatser för sommargäster, turister och invånare att lära känna varandra och komma i samspråk. Allt från traditionella brännbollsturneringar och kulturfester till mer nyskapande samtalsinriktade aktiviteter.
Vi behöver också mer aktivt se till att våra öar kommer med i olika former av samarbetsprojekt så att vi hjälper våra unga att bygga nätverk och att andra unga får chansen att besöka oss. Vi behöver fler som tar emot volontärer genom olika plattformar som wwoofing (World wide opportunities on organic farms), workaway (kulturutbyte genom delaktighet) där människor kommer och hjälper till mot att de får mat och husrum.
Vi vuxna måste också själva vara förebilder vad det gäller samarbete, vi måste samarbeta med de andra skärgårdskommunerna, med resten av Åland ja med resten av världen.
Och underskatta inte turismen, från undersökningar vet vi att ett eller flera turistmål man kan vara stolt över, exempelvis en häftig byggnad, skulpturer, eller en park som man kan vara stolt över är viktigt inte bara för vuxna utan också för unga.
Här vill jag lyfta fram SKUNK Skärgårdsungdomarnas intresseorganisation som en förebild och jag hoppas att föreningen fortsättningsvis får ett ordentligt stöd, för ungdomarna i styrelsen som är mellan 14-22 år gör ett fantastiskt jobb. De har massor av projekt på gång, jag ska kort nämna tre av dem:
Ungdomscoachen, ett treårigt projekt infrastrukturellt projekt med uppsökande verksamhet i skärgårdens skolor där coachen har i uppdrag att skapa relationer med ungdomarna och fånga upp såväl möjligheter som problem. Med målet att engagera – inte aktivera ungdomar. Att vara spindeln i nätet som ser till att sammanföra ungdomar över kommungränserna och vara en kontaktyta för andra föreningar när de ska ut i skärgården så att deras besök kan bli mer effektiva och bättre. Att starta, samordna och utveckla projekt inom t ex kultur, idrott och demokrati. Projektet stöds ekonomiskt av Ålands Landskapsregering och de 6 skärgårdskommunerna.
RIBS Rolling Images in Business startups, ett treårigt Central Baltic projekt tillsammans med Estland, Pargas, Gotland och Stockholm med fokus för projektet är entreprenörskap och kreativitet med film och interaktiv media som redskap. Projektet finansieras genom EU och Landskapsregering.
EVS – european volontaire service, i slutet av juli kommer en kille 23-årig från Ukraina och en tjej 21-årig från Frankrike för att jobba tillsammans med SKUNK och ungdomarna i skärgården under 1 år. SKUNK hoppas utöver resursen som de utgör att de också ska inspirera unga skärgårdsbor att också ta chansen att vara volontärer i andra länder framöver. Projektet stöds av CIMO undervisnings- och kulturministeriet i Finland och EU.
Avslutningsvis:
Vill vi ha en levande skärgård, nu och i framtiden, måste sluta fösa iväg den unga generationen härifrån genom att vi omedvetet förmedlar att skärgården är en plats för de utan ambitioner eller en döende plats. Vi behöver ett samhälle med en mångfald av människor och levnadssätt därför glädjer det mig att både Brändö och Kumlinge kommun nu valt att ta emot flyktingar, de är inte bara att skapa förutsättningar för några utsatta människor, de kommer också berika våra samhällen.
Ska vi ha en levande skärgård krävs det att människor är öppna för varandras val och drömmar. Därför måste vi utmana storstadsnormen men samtidigt ta vara på de unga runt omkring oss här och nu. Vi ska uppmuntra dem att ge sig ut i världen och skaffa erfarenheter men inte omedvetet ge dem budskap att man är en looser om man väljer att stanna och om de väljer att flytta iväg är de också viktiga för sin hembygd.
För att vara attraktiv för unga krävs att vi bygger ett bra uppväxtklimat, där nyfikenhet, engagemang för andra, solidaritet och tillåtande att pröva nytt ligger som grund.
Det kräver att vi skaffar nätverk och bygger samarbeten.
Det kräver att vi inte längre ser ungdomar som ”ofärdiga vuxna” som ska fyllas, styrs och skyddas, utan fokus ska vara; personlig utveckling, delaktighet, solidaritet med andra och lärande.
Det kräver att vuxna ser ungdomar som medspelare och kompetenta medborgare.
Det kräver att vi inte bara fokusera på de unga som växer upp här utan att vi får många unga att ha visioner och drömmar om flytta hit.
Det kräver att våra skolor ligger i framkant vad det gäller ny teknik och entreprenöriella och demokratiska förhållningsätt.
Det kräver att vi skapar fler mötesplatser för ungdomar och då menar jag sammanhang inte hus.
Det kräver att vi tillsammans med barn och ungdomar gör skärgården till möjligheternas samhälle. I mitt arbete med unga blir jag om och om igen övertygad om att det är helt möjligt bara vi samarbetar, är kreativa, nyfikna och nytänkande.
Tack!
Mia Hanström (S)
