Månad: september 2024

Talman,

Skattedeklarationen och vilka avdrag man kan göra är en riktig djungel. Räck upp handen, den som kan komma upp i talarstolen och påstå att hen har full koll på skattesystemet – vilka stöd och avdrag som finns, varifrån de kommer, hur stora de är, och vilka effekter de har på din deklaration och skattebesked.  Jag ser inga händer.

Ju mer jag diskuterar skatteavdrag med vänner, bekanta och kollegor, desto mer inser jag att alla verkar göra lite som de vill och drar av enligt egen tolkning. Det är verkligen komplext, och särskilt sjukdomskostnadsavdraget är svårt att förstå. Ett bra skattesystem borde inte bara vara rättvist, utan också tydligt och enkelt att följa.

Försök be en expert att förklara – till och med experterna erkänner att det är krångligt. Det är just det som är det största problemet: avdraget är pedagogiskt otydligt, både i hur det ska tillämpas, vad det ska täcka, och hur mycket som egentligen kan dras av från alla kvitton. Och hur stor eller liten effekt det faktiskt har på vanlig människas ekonomi. Jag är övertygad om att vi på Åland kan bättre. Vi kan skapa mer rättvisa och träffsäkra system, så att vanligt folk får behålla mer i plånboken när kostnaderna dyker upp.

Talman,

Min första reaktion och rena ryggradsreflexen var att starkt motsätta mig slopandet av sjukdomskostnadsavdraget. Jag vet hur tufft det är att leva på marginalen, särskilt med ohälsa runt omkring sig, när orken och initiativförmågan inte är på topp. Att slopa sjukdomskostnadsavdraget – vadå, ska vi verkligen gå på de sjuka?

Men jag har ändrat uppfattning. Ju mer jag satt mig in i uträkningarna, desto mer insåg jag att det jag trodde gav pengar tillbaka inte alls berodde på just sjukdomskostnadsavdraget. Ett avdrag är faktiskt ingen bra socialpolitik när det gäller att minska klyftor och lätta på bördan för vanligt folk – en politik jag står för. Mycket av det som händer runt omkring oss, som momshöjningar, äter upp lönerna. Ett avdrag som kommer ett till ett och ett halvt år senare hjälper knappast i vardagen.

En klok pensionärsväninna till mig brukar säga: ”Om det inte finns några äpplen i korgen, så har man inga äpplen att dra av på.” Vi måste kunna göra bättre än så. Vi behöver bättre åtgärder för att hjälpa de som har kostnader för sjukvård, tandvård, barnomsorg och annat.

Fakta och saklighet visar att sjukdomskostnadsavdraget har spelat ut sin roll. Att sänka avgifterna och justera  taket för högkostnadsskyddet inom sjukvården, så att gränsen för avgiftsfrihet nås tidigare, är betydligt träffsäkrare åtgärder.

Utökad tandvård och andra justeringar som ger direkt hjälp är långt mer effektiva. Sjuk kan vem som helst bli, och har man inte råd att söka vård i tid, eskalerar problemen och blir en ond cirkel. Ett skatteavdrag hjälper föga i det sammanhanget. Frågan är om sjukdomskostnadsavdraget någonsin hjälpt så mycket som andra åtgärder kan göra i dagens välfärdssystem. Det är en fråga vi måste ställa här i lagtinget, och jag är övertygad om att vi kan bättre.

Nu har landskapsregeringen dragit bort plåstret – det gamla plåstret som alla vet varit varigt och luktat illa. Det svider att dra av det, men vi vet innerst inne att avdraget aldrig riktigt hjälpt på såret. Det är modigt att reformera något som inte ger rätt resultat, som är orättvist och överdrivet byråkratiskt.

Alla har inte förmågan att förstå eller hantera sina skatteärenden, och Ålandsbilagan kan verka enkel att förstå vid första anblick. Men det är en pedagogisk miss att raden om avdraget står där utan att specificera den exakta summan som faktiskt kommer tillbaka.

Talman

Regeringen har ett stort jobb framför sig. Det är dags för socialpolitik 2.0. Socialpolitiken förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som skärgårdstrafiken i media.

Det är jätteviktigt att kritiska frågor ställs. Oppositionen har kommit med många bra förslag som jag hoppas regeringen tar till sig, men det är också oerhört viktigt med fakta, räkneexempel och kunskapsspridning i en så komplex fråga. Annars riskerar den här viktiga socialpolitiska reformen att bli ett populistiskt skådespel baserat på känslor istället för fakta. Det handlar om människors ekonomi och hälsa, och jag hoppas att frågan behandlas med värdighet.

Under de kommande 1,5 åren innan lagen träder i kraft, måste vi prioritera lagstiftningar som minskar byråkratin och hjälper människor ekonomiskt när avdraget slopas. Vi måste också ta hänsyn till vad som händer i Finland och hur det påverkar oss, och skapa en stark och stabil grund med de åtgärder och stöd som ligger inom vår behörighet i lagtinget. Vi värnar om vår självstyrelse, men använder vi verkligen de verktyg vi har för att göra det bättre för vanligt folk på Åland?

Det är nu viktigare än någonsin att landskapsregeringen samlar sig och prioriterar den här frågan. De som har behörigheten och möjligheterna att påverka ekonomin för vanligt folk måste dämpa den oro som finns. Under debatten har det framkommit höga kostnader för tandvård och för barnfamiljer. Man kan tänka sig en konkret önskelista mer omfattande allmän tandvård, kanske med tandvårdssedlar, och justera inkomstgränser för maxtaxan inom barnomsorgen, det finns redan utredningar på detta, bara att börja jobba.

Bättre rabatter för pensionärer och ett högkostnadsskydd som gäller hela familjen skulle förmodligen också underlätta mer än ett skatteavdrag, och dessutom förebygga höjda kostnader på sikt.

Tack.

Talman,

Frågan om sjukkostnadsavdraget är svår för oss socialdemokrater. Det är viktigt att komma ihåg att skatteavdrag i praktiken fungerar som bidrag till dem som har pengar, och detta avdrag når i för liten utsträckning de som verkligen behöver hjälp.

Jag använder min egen familj 2023 som exempel, eftersom vi tyvärr har flera sjukdomar och vissa av oss är pensionärer eller sjukpensionärer. Det har hjälpt mig att förstå vilka grupper som drabbas och vilka lösningar som är mest effektiva. Jag ber om ursäkt över att det blir mycket siffror, men det är för att tydliggöra problematiken i att förstå avdraget.

Jag tjänade över 60 000. Som diabetiker får jag mina mediciner och det material jag behöver för en självrisk på 100 per år; 50 för mediciner och 50 för material. Jag hade inget grundavdrag 2023, men kunde dra av 433 i sjukdomskostnader, varav endast 166,50 var avdragsgillt på grund av självrisken och regeln om man tjänar mer än 15 000 per år i nettoförvärvsinkomst, får man endast dra av 50 % av sina sjukdomskostnader. Med en skattesats på 17 % i Mariehamn resulterade det i ett sjukdomskostnadsavdrag på 28,30 och det klarar jag mig utan.

Min sambo tjänade över 30 000 och ansökte om avdrag för 1991,53, men fick endast 945,77 godkänt av samma orsak som för mig. Hennes faktiska sjukkostnadsavdrag blev 160,78 , medan hennes grundavdrag var 789,75, vilket med Mariehamns skattesats ger 134,26 i faktiskt grundavdrag. Om siffrorna är samma 2026, skulle hon inte få sjukdomskostnadsavdrag, men istället få 152,69 i grundavdrag. Hon skulle alltså förlora 142,37 per år på det nya förslaget.

För henne skulle en sänkning av högkostnadsskyddet på ÅHS från 475 till 100 hjälpa något, men det största problemet är högkostnadsskyddet för mediciner från FPA. Hennes mediciner kostar 1321,74 per månad, vilket innebär att hon redan i januari måste betala 626,94. Detta är mycket betungande, särskilt eftersom januari sällan är en ekonomiskt lätt månad för någon. Det känns orättvist att jag bara behöver betala 100 per år, varav endast 50 går till mina mediciner. Tyvärr är FPA-ersättningen rikets behörighet som vi ej kan påverka.

Min mor är pensionär med en inkomst på över 20 000 och ansökte om 2358 i sjukdomskostnadsavdrag, varav 1129 var avdragsgillt av samma orsaker som tidigare exempel. Hon fick dra av 191,93 i sjukdomskostnadsavdrag. Hennes grundavdrag var 1427,82 , vilket ger 242,73  i faktiskt grundavdrag. Med det nya förslaget skulle hon få 261,16 i utbetalt grundavdrag. Hon gör alltså en förlust på 173,50 med det nya systemet.

Det här visar att grundavdragets höjning inte räcker som förändring. I praktiken ger grundavdraget mellan 17,89 i Jomala och 21,35 i Kökar per person förutsatt att du tjänar mindre än ca 45000. Här bör landskapsregeringen överväga att höja till 3980, som grundavdraget är i Finland, men utan att förändra procentsatsen till den som används i Finland. Då skulle min mor istället ha gått 121,9 på minus. Om man går in för exakt det sätt som grundavdraget räknas i Finland, skulle hon istället förlora också hela sitt grundavdrag. Den bästa kompensationen för henne skulle va att sänka högkostnadsskyddet till 100 för alla över 18 år på ÅHS. Då skulle hennes förlust minskas till endast 23,50 per år. Skulle pensionärer också räknas in i den grupp som får allmän tandvård, skulle det också underlätta för henne och andra pensionärer.

Min far, är sjukpensionär och har en inkomst på över 30 000 och har inte gjort några sjukdomskostnadsavdrag för 2023, trots att han hade möjlighet till det. En riktig socialdemokrat alltså, eller kanske snarare en ”elektronisk kvastfening”, som han själv brukar beskriva sig.

Hans grundavdrag var 640,99, vilket med en skattesats på 16,5 % i Jomala gav honom 105,76  i avdrag. Med det nya förslaget skulle han vinna 17,89 på grundavdraget.

Om vi antar att även han hade sjukdomskostnadsavdrag att göra på 2000 skulle han få dra av 950, och med Jomalas kommunalskatt skulle det resultera i 156,75 i sjukdomskostnadsavdrag. Han skulle alltså förlora 138,86 i detta fall. Han skulle då vinna mest på en sänkning av högkostnadsskyddet till 100 inom ÅHS och då i detta fiktiva räkneexempel skulle han hamna 29,03 på plus vid en förändring av högkostnadsskyddet.

Min syster bor på ett av KST:s boenden och arbetar inom dagverksamheten. Hon tjänar betydligt mindre än 15 000 och kan av den anledningen inte göra några sjukdomskostnadsavdrag.

Hon behöver alltså inga ytterligare kompensationsåtgärder med detta lagförslag. Hon kommer att bli 18,43 rikare eller mindre fattig efter grundavdragets förändring. Det är självklart att denna grupps ekonomiska situation behöver förbättras, då de är dömda till ett liv i fattigdom, men det är en annan diskussion.

Det här tydliggör hur liten effekt sjukkostnadsavdraget de facto står för. Det visar också att de med låga inkomster som min syster inte har någon nytta av avdraget. Att man får vänta ett till nästan två år innan man får pengarna tillbaka är problematiskt för de som har låga inkomster.

Då är mer direkta stöd likt de Nina Fellman tog upp i sitt gruppanförande för oss Socialdemokrater betydligt bättre. Jessy Eckerman kommer även att tydliggöra Socialdemokraternas åsikt i sitt anförande efter mig.

Tack