Sök
Stäng denna sökruta.

Månad: september 2023

Insändare: Är Ålands framtid gisslantagen av gamla konflikter?

av

Är Ålands framtid gisslantagen av gamla konflikter?

När valtiden närmar sig känns det ofta som en repris på gammalt känt. Samma gamla argument, samma trötta frågor, och de där vanliga argumenten och lösningarna upprepas överallt igen. Låsta positioner tar över debatten, och både på sociala medier och i tidningar känns det som vi går på repeat. Rubrikerna känns alltid bekanta, och diskussionerna tenderar att följa precis samma mönster som förra valet, eller valet innan det. Det är nästan som att se om en gammal film, där du redan kan alla repliker; visst är det tryggt och bekant, men spänningen och nyfikenheten har falnat. Alla vet att när saker och ting börjar knaka och kännas trögt, då är det dags för en omstart.

Åland behöver förnyelse. Ett nytt sätt att tänka och ett nytt sätt att göra politik. Vi behöver sluta gå i gamla fotspår och istället våga pröva nya stigar. Det är inte bara dags för en ny melodi i politiken, utan för en hel ny låtlista. Vi behöver en klok generationsväxling, där unga röster, fräscha idéer och en ny energi får chansen att förnya lagtinget.

Kom ihåg, politik är inte raketforskning. Det är ett förtroendeuppdrag, något som medborgarna ger till individer de tror kan kan göra skilland. På Åland, liksom överallt, bör våra förtroendevalda framförallt ha en genuin vilja att lyssna, lära och leda. De behöver inte ha svar på allt, men de behöver kunna känna av ålänningarnas puls och vara redo att ta svåra beslut för det gemensamma bästa. Det är denna kombination av ödmjukhet inför uppdraget och en outtröttlig strävan att göra skillnad som gör en verklig ledare. Vi behöver fler sådana röster, som ser bortom rubrikerna och strävar efter det som verkligen spelar roll för Ålands framtid.

Det bubblar nämligen av energi i vårt samhälle. Unga röster, nya perspektiv, folk som tänker utanför boxen. De vill inte bara vara åhörare; de är redo att kliva fram och ta rodret. Och varför inte? Varför skulle inte nya idéer och modiga förslag få leda oss framåt? Det handlar inte bara om att byta ut ansiktena utåt. Det handlar om att verkligen förändra hur vi gör saker. För att uppnå detta behöver vi en rejäl omstart. En balanserad generationsväxling där nya talanger, kommer fram och tar plats. Vi behöver en ny sorts politik där samarbete och vision står i centrum. En politik som inte bara ser problem, utan främst lösningar och möjligheter. En generationsväxling i politiken är därför helt nödvändnig för att kunna lämna de djupt grävda skyttegravarna mandatperiod efter den andra. Ålands framtid hålls som gisslan av dessa djupa skyttergravar och konflikter som ekar från förr, vilket hindrar oss från att blicka framåt.

Låt oss inte vara det samhälle som fastnade i gamla hjulspår när världen omkring oss förändrades. Låt oss istället vara det samhälle som modigt klev fram, förnyade sig och visade att vi tillsammans faktiskt kan skapa ett startk Åland. Detta kräver att vi alla engagerar oss, stödjer de nya rösterna, och tar vårt eget ansvar.

 

Arsim Zekaj (S)

Lagtingskandidat

Insändare: Ett viktigt val för en anställd

av

Detta lagtingsval blir det viktigaste på länge för anställda. Det blåser kalla vindar från Finlands regering, med sämre villkor för oss anställda genom nedmonteringen av facken och deras verktyg för att hjälpa varandra.

 

Även här på Åland verkar finns politiker som gärna begränsar den fackliga verksamhetens inflytande i pensionsfonden. Det finns andra som vill se att vi går över till så kallade lokala avtal som gör det svårare på en liten arbetsmarknad att förhandla fram rättvisa arbetsavtal för de anställda.

 

Jag har blivit lärd att man ska hjälpa de svaga och stötta de mindre. Det är det som jag vill driva med min politik i lagtinget och i kommunen.

 

Alla kan inte få allt gratis, men tillsammans kan vi ge alla verktyg och möjligheter att göra det med sina liv vad de vill.

 

Daniel Hellsten (S)

Insändare: Full sysselsättning, konkurenskraftiga löner och god omsorg om barn och unga.

av

 

Jag flyttade till Åland för elva år sedan och har haft både bra och dåliga upplevelser av den åländska arbetsmarknaden. Jag vill att ålänningarnas sysselsättning, arbetsvillkor och trygghet stärks. Vi måste förhindra att arbetsgivare utnyttjar arbetstagare och ha mer skydd och åtgärder. Näringspolitiken ska sikta på att skapa full sysselsättning och personer med funktionsnedsättningar ska ha en plats på arbetsmarknaden.

Lönerna i många kvinnodominerade yrken är fortfarande låga trots stor personalbrist. Lönerna måste höjas till en konkurrenskraftig nivå oberoende kön eller nationalitet. Om vi inte löser den frågan kommer vi inte att ha tillräckligt med personal för detta livsviktiga arbete. Avgiftssystemet inom socialservicen behöver förenklas. Vården ska vara tillgänglig för alla, inte enbart för dem som har tjockare plånbok.

Tack vare min motion om att inrätta talterapeuter i Mariehamns skolor diskuterar man nu en organisation för talterapeuter. Detta behövs för att ge elever stöd i alla åländska grundskolor och inom barnomsorgen. Jag vill se en god tillgång på talterapeuter, assistenter och kuratorer i barnomsorgen och i de åländska skolorna.

 

 

Jämlik idrott handlar om att ge alla barn en rättvis chans att delta. Under den kommande mandatperioden vill jag särskilt fokusera på att införa Finlandsmodellen för hobbyverksamhet. Den utgår från att det ska vara möjligt för alla barn och unga att i samband med skoldagen ha en hobby som är förmånlig.
Jag är en röst för arbetstagare, inflyttade och barnfamiljer. Rösta för det samhälle som du vill se i framtiden, både för dig och din familj!

Kristine Dzene (S)

Insändare: Tillgänglighetsutvecklare, ja tack!

av

TILLGÄNGLIGHETSUTVECKLARE, JA TACK!

Tillgänglighetsanpassningen och möjligheten att ta sig fram för alla medborgare i det offentliga Mariehamn varierar kraftigt.  Det är stundvis svårt att navigera sig fram mellan plattor, stenar och pollare, skyltningen som visar vägen är ofta föråldrad. Kollektivtrafiken som är viktig för många är undermålig idag.

Många olika instanser, entrepenörer och fastighetsägare är inblandade i stadskärnan och alla har ett delat ansvar för en tillgänglig besöksvänlig stad. Mariehamns stad, både som bostadsort och handelsplats vinner på att ha tillgängligheten i skick. Jag tycker att staden behöver en tillgänglighetsutvecklare. Det är minst lika viktigt som centrumutveckling.

Jessy Eckerman (S)  ordförande i Mariehamns socialdemokrater

Insändare: Ideologiskt driven politik snarare än ekonomisk

av

Under helgens kampanjande inför lagtingsvalet har vi träffat mycket människor på gator och torg. Besvikelsen över att Svenska folkpartiet (och den åländska ledamoten) valde att rösta för fortsatt förtroende för de sannfinländska ministrarna Riikka Purra och Wille Rydman har varit stor bland många ålänningar. Jag delar deras syn.

Att liberala partier väljer att släppa fram odemokratiska krafter till makten är svårsmält både i Sverige och Finland. Förutom att man är beredd att svälja stora doser rasism och hat mot människor med annan hudfärg och kulturer, så vill man också driva igenom ett regeringsprogram som innebär stora nedskärningar och försämringar för vanligt folk. Det godtagbara motivet är statsskulden.

Statsskulden behöver man hantera genom långsiktiga satsningar på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och satsningar på utbildning och klimatomställning. Enligt ekonomerna har landet 10-15 år på sig att vända kursen. Men alla åtgärder som nu vidtas är inte ekonomiskt drivna, utan ideologiska.

De inskränkningar som regeringen Orpo avser göra i strejkrätten, i möjligheten att utan skäl avskeda folk med kort varsel, att sänka skatter för de rikaste är inte ekonomiskt motiverade åtgärder. Det hjälper heller inte landets ekonomiska utveckling att sätta upp hinder för invandring i ett land med den svåra demografiska situation som Finland har.

Regeringen Orpo kommer dessutom att öka statsskulden med 40 miljarder till 2027. Man kan verkligen fråga sig om skattesänkningar för de rika är bra politik i det läget.

Det är ett stort ansvar som SFP tagit på sig som tungan på den parlamentariska vågen. Att legitimera Sannfinländarnas politik är ologiskt för ett parti som säger sig värna liberala friheter och mänskliga rättigheter. Ord spelar roll och påverkar som arsenik i små doser. Först märker man inte skillnaden, men på sikt är effekten oåterkallelig. Det är det farliga.

Camilla Gunell (S)

 

Insändare: (Obs) slösar med skattemedel

av

När man summerar den gångna mandatperioden kan man konstatera två saker:

De vallöften som gavs, det vill säga att säga riva upp kommunreformen och stoppa Gripö-projektet och elhybriden, det infriades. Sen blev det inget mer.

Obunden samling och Åländsk center vid makten har blivit oerhört dyrt för ålänningarna.

 

Det finns partier som vill utveckla genom reformer. Andra vinner val genom att bara säga nej.

Obunden samling vann det förra valet genom att piska upp stämningen kring kommunfrågan. Den draksådden har man fått äta upp, och kommunfältet är nu mer splittrat och svagare än någonsin.

Med juristerna Måtar och Häggblom som rådgivare sades avtalet om elhybriden upp. Det gick som det gick, och skulden tickar på med 3 000 euro om dagen i räntor.

Nu har Obunden samling hittat en ny fråga att säga nej till, den havsbaserade vindkraften. Medan övriga partier hedersamt förbundit sig att inte göra detta ännu högst osäkra framtidsprojekt till en valfråga, har de obundna gått all in med ett hopkok av halvsanningar och hotbilder. De ställer klimat- och miljöintressen mot varann och piskar upp stämningen för att folk ska glömma den gångna periodens katastrofer.

Detta är inte seriös politik. De obundna vill skapa en bild av att alla andra är förblindade av penningbegär, naiva i förhållande till ”storbolagen” och att ingen annan bryr sig om fiskar, fåglar och ålgräs, än mindre att rättvist fördela de eventuella intäkterna från havsvindkraften.

Det är inte sant. Det seriösa arbete som började med havsplanen går vidare. Det görs miljökonsekvensbedömningar. Experter på marinbiologi, fåglar, havsströmmar och isförhållanden gör undersökningar. Vid landskapsregeringen har man (äntligen) snabbat upp arbetet med att ta fram ett underlag för att bjuda ut havsområden på ett sätt som tar hänsyn till alla de aspekter som är viktiga för ålänningarna.

Det kan mycket väl hända att det inget blir. Kanske det inte blir lönsamt, kanske villkoren blir för stränga. Det återstår mycket arbete innan vi ens kommer så långt. Frågan är – ska en viktig framtida möjlighet till fossilfri energi och nya intäkter läggas i händerna på ett parti som inget vill.

Det blir dyrt och det är dumt.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Insändare: Ett trafikverk – om hela Åland skall leva

av

Haveriet inom skärgårdstrafiken och den tickande rättegångskostnaderna för uppsägningen av elhybridfärjan är en sorglig historia som står ålänningarna dyrt.  Om sanningen skall fram: Politiken som huvudman är inte kapabel att säkra de viktiga person- och godstransporterna som krävs för att hela Åland skall leva. Åland behöver satsa på ett trafikverk eller ett trafikbolag för att komma bort från fossildriften, säkra tillgängligheten ombord på färjorna och dessutom upphanda och samordna all kollektivtrafik på land. På så sätt får vi en långsiktigt hållbar skärgårds- och kollektivtrafik över hela Åland. Vi säkrar också förutsättningarna för rederier och bussbolag att kunna satsa långsiktigt utan att riskera att återigen bara bli  en hett debatterad  och helt oviss valfråga vart fjärde år. Vårt Åland kan bättre.

—

Jessy Eckerman (S)

Insändare: Fackliga representanter duger 

av

 

I lagtinget har haft en stormig debatt som bara handlade om en sak – att i ett lagförslag om Ålands pensionsfond föreslås att antalet fackliga representanter minskas från tre till två. Liberalerna ville ytterligare att paragrafen skulle strykas, så att inga fackliga representanter ingår i fondens styrelse.

Det har framkommit att det inte finns någon särskild orsak att just de fackliga organisationernas företrädare saknar kompetens för fondens styrelse. Samma kompetenskrav ställs på alla styrelseledamöter, även om de inte är klart formulerade i lag.

Principen att arbetstagarnas representanter finns i pensionsfonders styrelser tillämpas i samtliga finländska pensionsfonder, också i Veritas där de åländska offentligt anställda nu försäkras. Det är en beprövad modell där arbetsmarknadens olika parter finns representerade och garanterar stabilitet och samarbete. Att minska antalet fackliga representanter är en ideologiskt färgad kompromiss som saknar motivering i själva lagförslaget, som utformats med ett antal påståenden som uppfattats kränkande av fackorganisationerna.

Det pågår just nu processer för att minska vanliga människors, löntagares och fackens möjligheter till insyn och påverkan av saker som berör dem. Facken är en grundsten i ett samhällskontrakt som garanterar ett gemensamt ansvar både för ekonomin och för varandra. Alla beslut som gör att sprickorna i samhället växer är farliga. Med den här lagändringen och med liberalernas mer radikala förslag säger man till facken: ni duger inte att vara med och bestämma.

Jag tror att om man tar bort bestämmelsen i lag att facken ska utse representanter till fondens styrelse kommer fackliga företrädare aldrig någonsin bedömas dugliga eller behövliga att vara med och påverka hur deras egna pensionspengar hanteras.

Vi vill att vi fortsättningsvis ska tre styrelseledamöter som utses av de fackliga organisationerna i pensionsfondens styrelse. De duger.

Nina Fellman (S)

 

 

 

 

 

 

Insändare: Framtiden tillhör alla.

av

 

Cirka 60% av ålänningarna födda här, 30% kommer ursprungligen från Fin/Sve och 10% från övriga världen. Tar man med ”2a generationens invandrare” så innebär det att Åland i högsta grad är en multikulturell smältdegel där hela världen återfinns i vårt örike. Visst är det ganska häftigt? Möjligheterna är obegränsade. Idéer kan födas på helt nya sätt och vi kan lära oss saker av varandra. Människor har kommit hit av många olika orsaker. Jobb, kärlek, anhöriga, studier men också flykt från hemska omständigher. Och även om inflyttningen ofta varit ganska stor, uppemot 1000 personer per år, så har det för det mesta gått riktigt bra för våra nya ålänningar. Kanske någon tror att det kommer ett ”men” här? Nej, faktiskt inte. Jag tror inte på att måla upp farhågor. Vi ska istället fortsätta på den inslagna vägen, och vara noga med att låta alla nya ålänningar känna att det här faktiskt är deras hem också. Att Ålands framtid inte tillhör vissa, utan alla. I USA pratar man ju om ”the land of opportunity”. Just på Åland tror jag att dessa klassresor fortfarande är fullt möjliga. Bankdirektörens och städarens barn delar dagis och skola, och föräldrarna kanske sjunger i samma kör eller byter några ord på gymet. Grundutbildningen, som gott kunde inkludera gymnasiet, öppnar dörrarna mot hela världen. Och vårt mål ska förstås vara ett gott liv för våra invånare, hela livet. Det här innebär förstås inte att låta allt vara som förut. Nej, förväntningarna på service ökar ständigt och vi måste verkligen kavla upp ärmarna och jobba förebyggande på allvar, med adekvata insatser i olika skeden av livet. Detta samhällskontrakt, byggt på trygghet och tillit, där man reform för reform gör förbättringar kännetecknar socialdemokratin för mig. Och jag känner mig stolt att dela lista med flera otroligt kompetenta och kloka människor, med hjärtat på rätta stället. Låna oss din röst de kommande 4 åren så gör vi vårt bästa. För vi är övertygade om att vårt Åland kan bättre.

Tony Wickström (S)

Insändare: Femton miljoner i havet 

av

När landskapsregeringen i början av denna mandatperiod sa upp avtalet om elhybridfärjan med konsortiet Ansgar/Finnferries hävdades att kostnaden skulle bli marginell. Man avvisade ett förlikningsbud på 8 miljoner utan vidare diskussioner.

Tingsrätten dömde landskapsregeringen till ett skadestånd på 10,5 miljoner euro, plus räntor, om man skulle överklaga. Det gjorde landskapsregeringen, efter att man begärt en förlängd besvärstid som kostade skattebetalarna dryga 60 000 euro. Motiveringen var att det var mitt i semestrarna.

Efter stigande räntor kostar detta skattebetalarna 3 000 euro om dagen.

Enligt tidningen Nya Ålands granskning meddelar Åbo hovrätt att rättegången skjutits fram med en månad på grund av stundande val.

Ansgar bekräftar att alla de datum hovrätten föreslog hade passat.

I en frågestund i lagtinget på onsdag kunde vice lantrådet Harry Jansson, i frånvaro av lantrådet Veronica Thörnroos, inte ge ett klart svar på exakt hur det gått till, men bekräftade att valet spelade en roll i beslutet av datum, och att det var lantrådet som hanterat frågan.

Ändå svarare lantrådet i en intervju: ”Det sista förslaget kom från hovrätten, det är ingenting som vi lagt något förslag om, inte som jag varit inblandad i.”

Detta handlande kostar de åländska skattebetalarna drygt 96 000 euro i löpande räntor.

Någon annan slutsats kan man inte dra än att den centerstyrda regeringen är villig att låta ålänningarna betala 3 000 euro om dagen för att få lugn och ro under valkampanjen. Lantrådet är svaret skyldig.

Nästa mandatperiod blir utmanande både vad gäller ekonomin och hur man ska reda upp den röra som är vår skärgårdstrafik.

Rimligen borde Åländsk center och Obunden samling kunna förklara hur vi ska betala denna miljonkostnad som ålänningarna nu får pytsa upp för absolut ingenting. Centerns valkampanj blir dyr för skattebetalarna.

Nina Fellman (S)

Följ oss i sociala medier

Facebook-f Youtube Instagram

FÖLJ OCKSÅ

Facebook-f Facebook-f Facebook-f

Kontakta oss

Telefon 018-25 506
E-post socialdemokraterna@lagtinget.ax
Besöksadress Lagtinget, Strandgatan 37, Mariehamn

Bli medlem

ÅLANDS SOCIALDEMOKRATER

COpyright ÅLANDS SOCIALDEMOKRATER – Dataskyddsbeskrivning