Finländska och svenska socialdemokrater firar Åland 100 år med säkerhetspolitiskt tema

Den 5-7 juni 2022 står den Socialdemokratiska lagtingsgruppen värd för ett möte med ca 40 inbjudna socialdemokratiska parlamentariker från Finland och Sverige.

De kommer till Åland för att fira Ålands självstyrelse 100 år.

Programmet har utarbetats under våren och under måndagen den 6 juni hålls ett seminarium med det aktuella temat säkerhetspolitik

då Östersjön blir ett innanhav omslutet av Natoländer.

Socialdemokrater i Finland och Sverige har visat stort intresse och nyfikenhet på Ålands särställning.

Seminariet är öppet för alla intresserade.

Inbjudna talare inleder; historikern Janne Holmen, direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark och graänsbevakningens Kim Westman samt sakkunniga talare från de bägge ländernas gästlistor fortsätter.

 

Kan Östersjön vara ett fredens hav?” – Ålands demilitarisering, Nato och framtiden

 

Tid: mån 6 juni kl 9.00-15.00 Plats: Sjöfartsmuseet i Mariehamn, auditoriet

 

Före Ryssland invasion av Ukraina levde vi i en verklighetsuppfattning. Nu lever vi i en annan. Vad betyder detta skifte för säkerhetspolitiken i vårt gemensamma hav, och hur kan man fortsätta arbeta för fred i en militär allians? Hur kan Ålandslösningen vara till nytta i den nya världen?

 

9.00 Välkommen – Ålands socialdemokraters ordförande Camilla Gunell

 

Från Krimkrig till Krimkrig. Moderator Lotta Nummelin.

9.10 Säkerheten i Östersjön – från ett Krimkrig till ett annat. Från Ryssland till Sovjetunionen till Ryssland.

Janne Holmen, historiker och forskare vid Uppsala universitet.

 

Vad betyder en ny säkerhethetsordning för Östersjöregionen, där Finland och Sverige sökt om Natomedlemskap.

Finns det en verklig plats för en demilitariserad region?

Direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark, Ålands fredsinstitut

 

Gränsbevakningens roll och arbete på Åland

Stationschef Kim Westman, Gränsbevakningsväsendet

 

Förändrade förutsättningar

10.40 Östersjön som Natohav – en ny era? Ett svenskt och ett finskt perspektiv. Ordförande i utrikesutskottet i Sveriges riksdag Kenneth G Forslund och den finländska SDP-gruppens ordförande Antti Lindtman.

 

11.40 Lunchpaus

 

Klimatfrågan väntar inte…

13.00 … på att kriget ska ta slut.

Generalsekreterare Keira Dignan, ReGeneration 2030

 

Klimat och säkerhet. Ett svenskt och ett finskt perspektiv. Medlem i miljö- och jordbruksutskottet Hanna Westerén (S) och medlem i miljöutskottet Johan Kvarnström (SDP)

 

Socialdemokratins roll i framtiden

14.00 Panelsamtal med gruppledare Annelie Karlsson (Sverige), partisekreterare Antton Rönnholm (Finland), partiordförande Camilla Gunell (Åland) och vice ord Nordiska rådet Gunilla Carlsson (Norden). Panelen leds av lagtingsledamot Nina Fellman.

 

15.00 Seminariet avslutas.

 

Gästerna som anländer från öst och väst redan söndagen den 5 juni kommer att på söndagen få ta del av ett program där man erbjuds naturvandring i Geta eller disc golf på Soltuna discgolfbana. Därefter blir det landskamp i frågesport, skärgårdsbuffe, sång och musik på Soltuna. De gäster som stannar efter seminariet har inbjudits till Svenska konsulatets mottagning med anledning av Sveriges nationaldag och därefter har talman Bert Häggblom inbjudit gästerna till en middag på Alandica.

 

De deltagare som stannar även den 7.6 kommer att erbjudas studiebesök tills färjorna går i varsin riktning tillbaka.

 

  • Vi är otroligt glada för att både svenska och finska socialdemokrater vill komma och fira Åland 100 år. Vi ser fram emot glad samvaro, seriösa samtal om framtiden och att få visa Åland från sin vackraste sida dessa dagar i juni, säger Camilla Gunell, partiordförande Ålands socialdemokrater.

 

För mer information, ta gärna kontakt

Camilla Gunell

tel 0408270718

 

 

 

Insändare: Institutionaliserad barnomsorg ger trygghet och valfrihet

Den kanske viktigaste politiska frågan under min tid som politiker brukar jag säga är
införandet av rätten till barnomsorg.

När jag första gången valdes till Ålands Landsting och
Mariehamns stadsfullmäktige år 1979 var frågan mycket aktuell. Socialdemokraterna lovade
redan då i sitt valprogram att arbeta för full dagistäckning eller enklare sagt att alla som
behöver dagisplats ska få det. Vid den tiden var så gott som alla dagisar privata. Den första
kampen gällde en kommunalisering av dagvården för att garantera servicen till alla och året
om. Idag är detta självklart men ännu på 1980-talet klassades socialdemokraternas krav som
rena rama kommunismen.

Debattens vågor gick höga och alla som var emot motiverade
sina konservativa förslag med barnens bästa. Utvecklingen gick stegvis men den rådande
majoritetsnormen var att det bästa platsen för barnen var hemma med den biologiska
modern. Ytterst få män deltog i debatten. Konservativa kvinnor argumenterade för att
barnen skulle vara hemma och även om de sällan stannade hemma själva ville de att
samhället skulle finansiera deras ”barnpigor” för att deras barn inte skulle tvingas gå till
dagis.

Mera progressiva kvinnor såg på barnomsorgen som en samhällsservice som tryggade
deras och barnens vardag och gjorde det möjligt för dem att skaffa barn och jobba
samtidigt. Något som män i alla tider haft rätt till.
På 1990-talet kom lagen om subjektiv rätt till barnomsorg. Det betydde att kommunerna var
tvungna att erbjuda barnomsorg till alla föräldrar som så önskade.

Den subjektiva rätten var
en kohandel mellan socialdemokraterna och centern i Finlands riksdag. Centern fick istället
lagen om vårdnadsbidrag d.v.s. att kvinnor som hade sina barn hemma ersattes av
kommunen. Vårdnadsbidraget är ett bidrag som hade en rent konserverande effekt på
förutsättningarna att fostra barn. Den subjektiv barnomsorgen är en av de största sociala
reformerna för en mera jämställd arbetsmarknad. Den gav kvinnorna möjligheter att
kombinera familj och arbete. Barnsomsorgens pedagogiska innehåll och professionalisering
institutionaliserades.

Många konservativa röster som var emot kommunala dagis kritiserade
verksamheten. En del gick så långt att de ansåg dagis skadliga för barn och att verksamheten
kunde leda till intellektuell eftersatthet. Den myten är sedan länge avlivad och motsatsen
har bevisats. Barn mår generellt bra av att gå på dagis och utvecklas i genomsnitt
framgångsrikt både intellektuellt och socialt på dagis tack vare kompetent och välutbildad
personal. Av olika skäl kanske det inte gäller alla barn men generellt är det så.
Nu är barnomsorgslagen aktuell igen. Den subjektiva rätten återställs. Dagisbarn som får ett
syskon behåller sin plats i barnomsorgen. Likaså kan arbetslösas barn behålla sin dagisplats.
Så var lagen ursprungligen utformad men rätten begränsades i syfte att spara in pengar i
kommunerna. Socialdemokraterna var emot försämringen när den infördes men det räckte
givetvis inte.

Nu är det glädjande att regeringen Thörnroos vill komplettera den subjektiva
rätten till omsorg. Barnomsorg är ett rätt och inte en förpliktelse. Den som inte vill kan avstå
och stanna hemma med sina barn. I min naivitet trodde jag att debatten vid det här laget
skulle ha lagt sig men inte heller. Upprörda mammor och mammasjuka pappor tycker att
valfriheten kan gå utöver barnen och att samhället fråntagit föräldrarna deras ansvar för
barnen- Argumenten bygger på känslor och saknar politisk objektivitet. Den subjektiva
rättens utökning ökar också föräldrarnas och särskilt kvinnornas valfrihet och möjligheter att arbeta och leva ett fungerande familjeliv.

Barnomsorgen är institutionaliserad och
professionaliserad. Mönstret känns igen från annan social verksamhet. Det oavlönade
arbete kvinnor i årtusenden utfört har i det moderna samhället blivit sociala rättigheter och
samhällsservice som ökar medborgarnas individuella frihet att skapa sig ett självständigt liv.
Barnomsorgen är en service som ökar jämlikheten eftersom den tillkommer alla barn på
samma villkor. En liknande utveckling skulle jag gärna se inom äldreomsorgen. Äldre med
behov av vård och omsorg för att kunna leva ett värdigt liv borde ha subjektiv rätt till viss
samhällsservice som erbjuds oberoende av kommun och snåla kommunpolitikers kortsiktiga
ekonomiska ambitioner.

Offentlig social service är grunden för ett jämlikt och demokratiskt
samhälle som får sin styrka och bärkraft genom att vi hjälper och stöder varandra. Alla
behöver någon gång samhällets stöd. Välfärdsstaten är inte färdig. Den kan ytterligare
förbättras och nya stödformer och valmöjligheter ska skapas när nya behov uppstår.
Barbro Sundback (S)

Insändare :Klass, kön och kontext i familjepolitiken

Arbetsvillkoren på den Åländska arbetsmarknaden ser olika ut och passar bättre eller sämre ihop med familjeansvaret, det som spelar in är klass, kön och kontext också i familjepolitiken.

Såväl lön som typ av anställning och möjligheten till förläggning av arbetstider spelar stor roll.   Vi behöver förstå hur olika villkoren på arbetet ser ut för kvinnor och män på skilda delar av arbetsmarknaden. Vi behöver förstå vikten av arbetstagarorganisationernas roll och organisering.

Alla är på något vis ändå överens om att rätten till återhämtning och familjetid skall vara till för alla, det är bra, men vem ges förutsättningarna? Pandemins framfart i det Åländska samhället visar på en ökad polarisering på arbetsmarknaden, klyftan mellan de som har lättare och svårare att kombinera arbete och familj har ökat markant, man ser det särskilt bland arbetarna, små- och ensamföretagarna, kort och gott de med otrygg försörjning.

Familjepolitiken som debatteras i lagtinget och media är långt mer mångfacetterad än barns fysiska tid i barnomsorgen. Varken maxantalet timmar i veckan för barnomsorg eller från vilken ålder barnen har tillträde till  barnomsorgen är något nytt för denna lag eller reform trots att just den debatten ges mycket utrymme. Låt oss diskutera arbetsmarknaden och familjelivet.

  1. Jämställdheten

Hur skall du kombinera familj och arbete när du inte kan planera framåt eller ens vet när nästa arbetspass blir av eller har delade turer, n så här ser de kvinnodominerade yrkena ut idag – arbetsturerna läggs inte enbart på tider då barnomsorgen är öppen.

Samtidigt förväntas kvinnor ta det största ansvaret för familj hem och hushåll. Kvinnodominerade yrken är dessutom ofta lägre betalda än mansdominerade. Att kvinnor deltidsarbetar mer och tjänar mindre per arbetad timme har stor betydelse för pensionen. Andelen ensamstående mammor med barn ökar också på Åland. Enkäter på arbetsplatser visar dessutom att arbetsgivare och arbetskamrater generellt ser mer negativt på mäns deltidsarbete och familjeledigheter. Ett heltidsarbete är norm i anställningsförhållandena till skillnad mot i kvinnodominerade yrken också i offentlig sektor, kan vi göra något här inom den offentliga sektorn? Stressrelaterade sjukdomar ökar hos både män och kvinnor.

 

2. Barnomsorg och fritids:

Åland har ett enormt tryck på servicesektorn under sommartid men jobben går sällan att kombinera med familjelivet, jämför de skriandet behovet av personal inom den sociala sektorn och omsorgen. Det går inte att vi på Åland lagstiftar om ökade öppettider inom handeln, uppmanar folk att arbeta inom servicebranschen,  schemalägger vård och omsorgspersonal i delade turer med kort varsel om inte samhället samtidigt förändras så att det skall vara möjligt att kombinera familj med arbetsliv.

Kommuner som erbjuder barnomsorg utanför kontorstiden har andra krav på föräldrar med kvälls, helg, strö- och nattjobb det är en service som erbjuds i sista hand. Hur gör du då om du är nyinflyttad, ensamstående eller jobbar skift inom vården och din familj bor i ett annat land?

Hur möjliggör kommunernas barnomsorg för en ensamstående förälder att med kort varsel ta ett helg-inhopp när kallelsen kan komma en halvtimme innan arbetet börjar?

Samtidigt för de föräldrar som jobbar med delade pass och har barn inom barnomsorgen finns en önskan om att barnet gärna skall närvara i den pedagogiska verksamheten som är förlagd på förmiddagen och ledigt på sommarlovet. Jobben finns däremot på sommaren, kvällar och helger.

Andra studier visar dessutom att höga taxor ger större grupper och längre dagar.  Det är en ekonomisk fråga för familjerna och ett verktyg för kommunerna att reglera närvaron. Avgiftsfria månader är ett annat.  Det finns utmaningar här att lösa och en behovsanalys är viktig för att visa var förbättringarna för en balans mellan vila och barnomsorgen finns.  Här finns många knutar att lösa.

.

3.Arbetsplatserna:

Bristen på heltidsarbeten och bristen på trygga fasta jobb är en viktig aspekt i diskussionen om barnens rätt till vila och fritid.  Vårdnadshavarna som ständigt har det där malande samvetet att vara den som lämnar först och hämtar sist, aldrig kan fylla i semester på förhand för att du inte vet vilka tider som gäller ens imorgon. Arbetsgivarana kräver tidigare morgnar och övertidsarbete.  Ge arbetarna möjligt att flexa sin arbetstid för att delta i barnens liv också efter småbarnsåren. Få har möjlighet att kunna välja föräldrasamtal i skolan under dagtid, med allra största säkerhet hade fler föräldrar dykt upp och följt barnet till sin första skoldag eller deltagit julfesten på morgonen och varit det man kallar delaktiga i sina barns liv bara det finns möjlighet.  En fast heltidsanställning gör det dessutom möjligt att gå ned i tid under förskoleåren och ger tryggheten att det går att återgå till en heltidsinkomst när barnen bli större. Stress, utbrändhet och känslan av otillräcklighet finns inom alla samhällsklasser och kön.

Bredda debatten för framtiden: På Åland har vi all möjlighet till en bra arbets- och familjepolitik och vi har alla möjligheter att locka flera människor att arbeta och bo på Åland. Vi har fantastisk skola och barnomsorg, vi har korta avstånd, tryggheten ,  bostäder, inflyttning , det finns jobb (även om de inte alltid är familjeanpassade) och vi har den här närheten till allt många bara drömmer om.

Låt oss även inom självstyrelsens ramar bredda debatten och ta ett krafttag för att tillsammans jobba med också arbetsmarknads- och familjepolitikfrågor på Åland. Allt hänger ihop.

 

Jessy Eckerman (S)

VI REKRYTERAR: Parti och gruppsekreterare

 

Ålands Socialdemokraters lagtingsgrupp söker

Parti- och gruppsekreterare

för tiden 1.9.2022 – 31.12. 2023 med möjlighet till förlängning.

Vi söker dig som delar våra socialdemokratiska värderingar och har erfarenhet av projektledning, ekonomi, sociala medier och evenemang. Har du också erfarenhet av att ha jobbat med politik eller påverkansarbete så är det ett plus!

Inkom med din ansökan samt löneanspråk senast den 17.6

För mer information kontakta Camilla Gunell tel 0408270718

eller e-post: Camilla.gunell(at)lagtinget.ax

Debatt tilläggsbudgeten: Kött, mjölk och diesel

Kött, mjölk och diesel

Årets andra tilläggsbudget är en presentkorg till centerväljarna. Mera pengar till kommunerna, mera pengar till kött- och mjölkproduktion, statliga pengar till det övriga jordbruket, och en fullmakt på 60 miljoner för att fortsätta med business as usual i skärgårdstrafiken, utan att behöva fatta beslut varken om broar eller tunnlar.

Hållbart initiativ får utdelning i lite nålpengar för att utveckla havsbaserad vindkraft och stöda solpaneler – en bidragsform som kanske inte längre är strikt nödvändig när marknaden och de höga bränslepriserna gör att intresset för solpaneler ändå är högt. Uppenbart är det inget problem för HI varken med att permanenta nuvarande trafik till 2029, eller att stöda den kött- och mjölkproduktion man hävdar är en av de värsta utsläppskällorna på Åland.

Obunden samling lutar sig mot att kommunerna fått löfte om mer pengar i nästa tilläggsbudget, och att man då levererat sitt vallöfte.

Moderaterna hänger kvar i regeringen genom den tunna kompromissen att kommunpengarna utdelas först efter att två arbetsgrupper funderat ett par månader på saken, och tycks gå med på en upphandling för 60 miljoner utan att en enda reform av trafiksystemet genomförts.

Socialdemokraterna har lämnat in fem budgetmotioner:

-ett nej till fullmakten på 60 miljoner innan en helhetsplan för skärgårdstrafiken gjorts upp, och man vet var och vad som ska byggas och köpas in.

-ett nej till mera pengar till kommunerna innan det finns en lösning för kommunstrukturen och balansen mellan landskapet, landskapets myndigheter och kommunsektorn. Att bara använda skattemedel för att man lovat det i en valkampanj duger inte som motiv.

-en precisering av stödet för energiomställning, där vi poängterar att också dessa stödåtgärder bör ingå i en helhet där man försäkrar sig om att solpaneler faktiskt kan installeras av alla som vill och där man tar hänsyn till och utvecklar möjligheterna att för elbolagen att ta emot överskottet från alla mikroproducenter.

-en uppmaning till landskapsregeringen att i kommande tilläggsbudget inkludera också vanliga ålänningar i stödåtgärderna, inte bara jordbruket. Särskilt medborgare med låga inkomster drabbas hårt av de stigande priserna på mat, energi och bränsle, men till dem riktas inga lättnader.

-en uppmaning till landskapsregeringen att intensifiera och prioritera arbetet med jordbrukssektorns klimatomställning

-löftet om att begagnade färjan Fedjefjord ska kosta 4 miljoner, inklusive anpassningar ska hålla. Vi säger nej till ytterligare skattemedel till köpet.

Nina Fellman (S)

Camilla Gunell (S)

Jessy Eckerman (S)

Insändare: Utred åländsk civilplikt

Det går snabbt, så snabbt, att militarisera vårt sätt att tänka och reagera på alla hot, till den grad att allt plötsligt handlar om soldater och krigsmateriel, också sådant som måste lösas på andra sätt.

Ser man på den offentliga debatten idag så finns det en nästan febrig iver att gå med i Nato och på så sätt säkra militär hjälp mot ryssen. Det finns också en aggressivitet och ett förakt mot dem som tänker att de flesta av våra samhällsutmaningar ändå finns på andra håll, och att alla sanningar vi hållit oss till under de senaste 50 åren  fortfarande till största delen håller.

Den ena självutnämnda experten efter den andra, politiker och forskare, glömmer det de ändå vet – att Ålands demilitarisering är en internationell överenskommelse för att minska spänningen i Östersjön, en säkerhetsfaktor både för Sverige, Finland och Ryssland. Man glömmer att det finns en mängd gamla avtal som reglerar säkerhet och trygghet efter andra världskriget, och som också skulle ifrågasättas om man nu börjar röra Ålandslösningen.

Man glömmer att det militära hot vi ska skydda oss emot genom ett Nato-medlemskap enligt försvarsmakten just nu är ganska ringa. Ryssarna är upptagna på annat håll.

Och man glömmer att det kommer en tid när Rysslands förfärliga anfallskrig i Ukraina är över och världen måste byggas upp igen, sten för sten och avtal för avtal.

Hur ska då freden tryggas, så att den inte bara blir ett avstamp för nästa krig och nästa?

Är det inte bättre för både Östersjöregionen och för oss ålänningar att vi förblir det vi varit, en region som inte hotar någon annan, som kan visa hur en minoritetslösning som hållit i 100 år kan se ut?

En fråga finns det som vi på Åland behöver fundera över. Enligt självstyrelselagen behöver ålänningar inte göra militärtjänst. Det har med språkskyddet att göra. Demilitariseringsavtalen reglerar att Åland inte befästs och förblir neutraliserat i krigstid.

Men borde man reglera vad ålänningarna ska och kan göra i stället? Det tycker vi är en rimlig fråga, kanske till och med nödvändig i tider av växande klimathot, cyberosäkerhet och utmaningar vad gäller att ta emot den ena flyktingvågen efter den andra.

Kanske borde ålänningarna göra en form av civiltjänst som ger färdigheter som behövs när samhället ställs inför kriser och svåra tider och naturkatastrofer. Det är i så fall en fråga för lagting och regering att ta initiativ till, och för regering och riksdag att reglera.

Kanske vore det ett bra sätt att visa att ålänningarna visst vill slåss för freden, men med civila, demokratiska och tillitsskapande medel? Att vi inte bara vill rida på andras uppoffringar.

Vi föreslår att man utreder en åländsk civil värnplikt – en utbildning i säkerhet och hur vi skall skydda människor och samhälle i händelse av krig och andra katastrofer.

Att skicka ut unga åländska gossar i tjänst inom lots- och fyrväsendet, som det stadgades om när självstyrelsen föddes för 100 år sedan, blev aldrig aktuellt och är det inte heller i dag. Däremot kunde en civil värnplikt för alla unga under ett halvår, vara motiverad. Det är en kunskap som vi alla skulle ha nytta av nu och på sikt, och som kunde öka både Ålands och Finlands resiliens i kristider.

Frihet åt Ukraina och fred på jorden.

Nina Fellman (S)

Ulf Weman (S)

 

Photo by Kedar Gadge on Unsplash

Ålands socialdemokraters tal under 1:maj

Nedan följer talen i textform och bilder  från  evenemanget .

PARTIORDFÖRANDE CAMILLA GUNELL

Bästa första maj-firare!

Vi möts i en tid då våren är lika bedövande vacker och hoppfull som alltid, men där våra sinnen tyngs av det ohyggliga som pågår i Ukraina.

Rysslands omotiverade angrepp på Ukraina har nu pågått i över 2 månader.

Putins regim har sedan invasionen den 24 februari bombat sönder och ödelagt städer, satt miljontals människor på flykt, förgiftat jordbruksmarker, dödat och plågat civila som sökt skydd från krigets fasor – krigsbrott som han måste ställas till svars för!

Det fasansfulla som utspelar sig i Ukraina medan vi står här berör oss djupt. Den övergivna nallebjörnen i rasmassorna, de livlösa och lemlästade kropparna på gatan, kvinnan som förtvivlat skakar på huvudet och frågar: Vad har vi gjort för att bli behandlade så här?

Ingenting har du gjort, kära medmänniska, vill jag säga.

Ingenting illa har du gjort.

Du är offer för maktgalna män med stormaktsdrömmar och en förvanskad, förljugen världsbild.

För 30 år sedan var jag studerande vid Åbo Akademi. Trots att laman skapade brödköer på Tavastgatan så kände vi unga ändå värmen från framtidens ljus. Berlinmuren hade ju fallit, Sovjetunionen hade kollapsat. Vi lärde oss ord som perestrojka och glasnost. Det kändes som att det nya Ryssland hade valt frihetens väg, mot demokrati. Nokias ringsignal skulle snart sätta folk i arbete, sätta punkt för lågkonjunkturen och skapa nytt välstånd.

För Finland låg plötsligt vägen västerut öppen – försvarsminister Elisabeth Rehn kunde köpa amerikanska Hornet plan och ett medlemskap i Europeiska unionen låg inom räckhåll.

Internet förde folk och nationer närmare varandra och man trodde att detta magiska nätverk skulle förhindra framtida krig. Statsminister Carl Bildt hade ju till och med skickat ett mail till USA:s president Bill Clinton!

Vi gick in i globaliseringens tidevarv, tänkte att friheten ska segra över ofriheten, att välstånd ska sluka fattigdomen.

När Ryssland gick till attack mot Ukraina under natten till sportlovets sista dag kändes det som att vi var grundlurade. Och därtill i en beroendeställning av rysk gas och olja.

Det aggressiva och oberäkneliga Ryssland gör nu att Finland tillsammans med Sverige söker en ny väg och en ny säkerhetsordning. Alliansfriheten som vi socialdemokrater har värnat starkt, och motvilligt vill släppa, håller på att omprövas.

Ett medlemskap i Nato kan förvisso ge trygghet i denna nya världsordning men innebär också nya utmaningar.

Finlands 1300 km långa landgräns mot Ryssland kan bli en skarp och spänd skiljelinje i en ny militär upprustning mellan öst och väst. Att i denna stund säga att säkerhet inte byggs med vapen avfärdas som naivt.

Hårda ord och kritik riktas mot Ålands demilitarisering med det ena utspelet efter det andra i riksmedia. Åland uppfattas av många som en akilleshäl i det finländska försvaret och ålänningarna borde därför själva förstå sitt bästa – nämligen att avveckla sin särställning och välkomna den finländska militären.

Men de folkvalda på Åland har inte makten att besluta något sådant.

Ålands demilitariserade och neutraliserade status är reglerad i internationella avtal och konventioner. Det är ingenting ålänningarna själva varken kan eller vill säga upp.

I hundra år har Åland framgångsrikt fungerat som ett självstyrt och demilitariserat landskap – två delar i vår särlösning som hänger tätt samman. I stället för en ny självstyrelselag som present på födelsedagen får vi nu ett medlemskap i Nato. Ett medlemskap där vi inte helt säkert vet vad som händer med vår status som ”Fredens öar”.

Trots att tidtabellen nu är knapp så måste man ge tid till analys, utredning och klarlägganden om Ålands status på lång och kort sikt om vi blir en ö i ett innanhav omslutet av Natoländer.

Åland måste i riksdagens behandling av den säkerhetspolitiska redogörelsen kräva att särställningen bibehålls, och då anslutningsfördrag tecknas måste Åland få garantier för detta – genom ytterligare ett Ålandsprotokoll – i likhet med det vi fick vid EU-anslutningen.

Eller ska ålänningarna åter en gång som 1938 marschera genom Mariehamn i protest mot den militariseringen av Åland som då iscensattes genom Stockholmsplanen?

Men vad är ni rädda för, frågar sig någon. Inom Nato finns andra demilitariserade områden; Svalbard i Norge och flera grekiska öar. Vad är problemet?

De går inte att jämföra.

Ålands ställning är världsunik.

Ålandsexemplet har överlevt världskrig och det kalla krigets långa era och det är viktigt att Ålands demilitariseringen och neutraliseringen i samband med ett Nato-avtal inte devalveras!

Trots att vi lever i en tid av osäkerhet och oro måste vi ändå fortsätta tro att det går att bygga en fredligare värld med demokratiska medel.

Krig är lika brutala idag som igår. Människor lika sårbara som människor alltid har varit.

Vi måste fortsätta bygga en tryggare värld – genom globalt ansvar för varandra, människors fri- och rättigheter, utrota fattigdom och ge social rättvisa, mat och rent vatten.

Vi måste arbeta tillsammans för att nå målen om hållbar utveckling i alla länder, ta kampen mot klimatförändringarna och visa respekt för internationella avtal. Här kan vi ålänningar visa väg – ett Ålandsexempel för framtiden!

 

Tack för att ni lyssnat. Leve freden! Slava Ukraini!

Fotograf: Kaveh Bahar

 

ARSIM ZEKAJ

Kamrater, Partivänner och åhörare

 

Idag är arbetarrörelsens viktigaste högtidsdag.

Vi går ut på gator och torg. Rustade med kampvilja för att angripa våra ständiga motståndare.
Ni vet vad dessa heter.

Klassklyftor.
Ojämnställdhet
Rasism och Hopplöshet.

I år tillägnas vår högtidsdag Ukrainas folk och världsfreden. Kamrater, vi är del av en större och stolt arbetarrörelse som historiskt spelat en framträdande roll i kampen för fred och nedrustning.

”Satans mördare” är ett tal som Palme höll 1975. Detta tal är lika aktuellt i dag med hänvisning till Rysslands agerande i Ukraina.

Idag är det svårt att känna att orden räcker till eller spelar någon roll. Men med våra ord kan vi fördöma det som sker omkring oss, vilket vi kommer fortsätta göra. Vi kommer också fortsätta uttrycka solidaritet med de som nu drabbas och visa vår frustration, sorg och ilska över ännu ett krig i vår kontinent.

Kamrater, jag har vandrat på Kievs gator, delat min vardag med dess folk som vill leva i fred i frihet. Deras vardag har nu istället fyllts med fruktan och död. Det här kriget, liksom alla andra krig är alltid ett enormt misslyckande, som framför allt drabbar människor, som vill leva i fred.

Vi ser en våg av militär upprustning i världen, en trend som normaliserar våld och militära medel som lösning.

 

Vi befinner oss också i ett ständigt pågående krigstillstånd med flyktingtrömmar och mänskligt lidande. Det här kamrater är uppgifter vår samtid ställt oss inför. Dessa uppgifter kräver att vi ännu kraftigre inom arbetarrörelsen mobiliserar för fred, jämlikhet och solidaritet.

Jag är övertygad, när jag ser ut över vårt lokalsamhälle och världen, när jag ser krigen och de ökade klyftorna, att vi socialdemokrater och arbetarrörelsen har en fortsatt avgörande roll på Åland och vår omvärld. Vi fortsätter med kraft ta oss an de uppgifter som vår samtid och framtid kräver av oss. Jag är lika övertygad att vi socialdemokrater idag med nykraft står rustade för att bli ännu mer relevanta i vårt lokalsamhälle och för ett jämlikt och solidariskt Åland. Vi kommer outtrötligt ta fighten för välfärden och vårt gemensamma Åland.

 

Kamrater, vi har idag på vår högtidsdag, talat om internationell solidaritet och omtanke för människor emellan. Men imorgon fortsätter arbetet på att steg för steg förändra samhället och vår omvärld i vardag och verklighet

Fotograf: Kaveh Bahar

 

CARINA AALTONEN

Kamrater,

Det har varit känslofyllda dagar sedan Rysslands vedervärdiga anfallskrig mot Ukraina inleddes och bomberna började falla över skolor och sjukhus, över civila och soldater. Vi känner ilska och avsky mot krigets vidrigheter men också tacksamhet och värme när människor ställer upp för varandra, skänker pengar och förnödenheter, öppnar sina hem och hjärtan. Detta krig lämnar ingen oberörd. Många ålänningar och fler européer än någonsin vill och gör något konkret för att hjälpa. Denna våg av godhet ska vi ta vara på. Den gör något bra med oss alla.

 

En enda människa kan starta ett krig. Freden däremot måste vi skapa och försvara tillsammans. Genom att engagera oss och vara delaktiga i föreningsliv, idrotten eller kulturlivet väver vi starka band mellan människor som bidrar till sammanhållning och meningsfullhet.

 

Under många år har hoten och hatet ökat, framförallt på sociala media. Det är främst små och lättkränkta män som ger uttryck för sitt hat och mobbar mot kvinnor, socialdemokrater, invandrare, feminister, klimataktivister och andra som rubbar deras cirklar. Det är som ett pågående lågintensivt krig och ett allvarligt hot mot demokratin

 

Det politiska klimatet är hårt och människor som behövs för att bygga vårt samhälle skräms till tystnad när de ser hur drevet går mot de som står upp för frågor de tror på. Vi behöver fler engagerade och inte mera mobbare på Facebook. Det är dags att säga ifrån. Backa de som blir utsatta och få till stånd en klimatförändring mellan människor.

 

Det globala klimathotet är den största gemensamma ut­maningen som mänskligheten någonsin stått inför. Omställningen måste ske nu- snabbt och smart. Regeringen ska kunna hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Man får inte låta omställningen gå i stå genom att skylla på pandemin och ekonomin. Handlingsförlamningen hotar vår och våra barns framtid – det verkar som majoriteten i både lagting och regeringen innerst inne är klimatförnekare. Solpaneler på tiotusen tak, tack. Transportsystem som drivs fossilfritt. Hur svårt kan det vara?

 

Faktum är att vår välfärd skapas genom att vi utnyttjar de fattiga ländernas tillgångar, billig arbetskraft och obefintlig miljölagstiftning. Denna orättvisa är en grogrund för nya väpnade konflikter, fler flyktingströmmar och en mer osäker värld. Omställningen handlar om att vi också måste ta ett globalt ansvar i det lokala beslutsfattandet.

 

En ökad militär kapprustning och ett medlemskap i Nato är enligt min mening inte ett långsiktigt svar på krigshotet från öster. Det är säkert en kortsiktig lösning men i min värld borde vi i stället för utökade militära budgetar satsa motsvarande pengar på demokratiutveckling, jämställdhet, klimatomställning och mänskliga rättigheter. Mer vapen ger oss aldrig mer trygghet.

 

De socialdemokratiska värderingarna om alla ska ha det bra – inte bara vissa – gäller ännu. Så lämna sofflocket, kära vän. Kom med och jobba för en bättre, mer rättvis och fossilfri värld. Nästa år har vi val på Åland. Vi behöver omvandla nättrollens negativa energier till något bra och vi ska visa att mångfald är bättre än enfald, att rött alltid är rätt och freden bygger vi tillsammans. Heja Socialdemokraterna och glad första maj. Slava Ukraini!

Bild Kaveh Bahar

Ingemar Johansson höll en bön till freden och friheten. Bild Kaveh Bahar

 

Sossekören ledd av Miina Fagerlund vid elpianot. Kören bestod i år av Dexter Mäkelä, Jessy Eckerman, Jerry Jansson, Lasse Welroos, Elin Sundback, Sara Kemetter, Camilla Gunell och Helena Flöjt. Ljudtekniker: Kutten Lindbom. Kören dock i lite mindre antal sångare än vanligt pga coronans framfart fixade alla texter , stämmor och sånger galant, Bild: Kaveh Bahar

Helena Flöjt Josefsson uppträdde Bild Kaveh Bahar

Full rulle när soppan skall värmas , Arezoo rör om så soppan inte bränner i botten Henrik och Gunilla står redo att hjälpa till tillsammans med Camilla och Lasse ,  Foto Jessy Eckerman

60 liter soppa gick åt och många liter kaffe serverades, på bilden Arezoo och Henrik som var med och förtjänstfullt skötte utdelningen.

Många åskådare slöt samman för att lyssna på tal, sång och smaka på den goda ärtsoppan och en kopp rykande kaffe i vårsolen. Vi samlade ihop pengar till Emmaus Ukrainahjälp. Foto Jessy Eckerman

Kiki Alberius Forsman var gästtalare vid evenemanget och talade om 17 rörelsen som träffas varje dag kl 17 utanför ryska konsulatet för att manifestera och demonstrera mot kriget i Ukraina. Hon uppmanade alla att engagera sig, besök gärna 17-rörelsen i Esplanaden kl 17 varje dag. Maninfestationen pågår endast 10-15 minuter per gång och du träffar likasinnade och har möjlighet att visa ditt stöd till Ukraina samtidigt som du kan tala med likasinnade. Foto: Ingemar Johansson

 

Många tack och tusen röda rosor till alla som deltog  och bidrog till Arbetarrörelsens traditionsenliga 1: majfirande.