Sök
Stäng denna sökruta.

Månad: mars 2021

De som har råd får en bättre vård

av

Skall inbesparingarna i hälso- och sjukvården leda till att de som behöver en hörapparat erbjuds basversionen för 110 euro, medan de som har råd kan lägga till en tusenlapp för att få den bästa varianten? Det kan vara sådana prioriteringar som kommer till i högre grad än hittills inom olika områden av ÅHS verksamhet. De som har råd får en bättre vård. Så är det förstås redan i dag, att man privat kan köpa sig vård enligt egna önskemål, men en grund i vårt välfärdssamhälle är att den offentliga vården skall för alla erbjuda en så högkvalitativ och jämlik vård som möjligt.

Min åsikt är fortfarande att det inte skall läggas ytterligare sparkrav på ÅHS i dag, så som situationen ser ut med en pandemi och en vårdskuld som skyfflas framför oss. Till bilden hör att det redan, sedan några år tillbaka, pågår ett effektiviserings- och utvecklingsarbete inom myndigheten. Förra mandatperioden lade den dåvarande regeringen ett sparkrav på ÅHS där också socialdemokraterna var med på tåget. Att nu lägga ytterligare börda på hälso- och sjukvården i dagens situation, känns inte särskilt förnuftigt.

Vid det långa mötet i fredags, det fanns även andra stora frågor att behandla, gick styrelsen in för hälso- och sjukvårdsdirektörens och ledningsgruppens beredning. Det vill säga att få spara flexibelt de tre åren 2022-2024 och inte strikt två procent nästa år och en procent de vardera följande åren, samt även en begäran om att räkna bort internhyran till Fastighetsverket från den summa som sparkravet utgår ifrån, liksom den ansamlade vårdskuld och sådana post-covid relaterade kostnader som uppstår under åren 2022-2024.

Att spara klokt i en så stor organisation som ÅHS kräver tid och eftertanke.

Ulf Weman (S)
styrelseledamot ÅHS

Även Eckerö skall leva!

av

Ombyggnaden av Eckerö post- och tullhus ska enligt landskapsregeringen, först förverkligas i ett senare skede. Det är synd, Eckerös framgång och viktigaste näring har alltid varit turismnäringen, det syns på antalet turistanläggningar, många entreprenörer och det breda utbudet av turistattraktioner och logi-alternativ.

Få är de Eckeröbor som under sitt yrkesverksamma liv aldrig jobbat inom turism eller service. Det är där kommunens livsnerv finns, sommarjobb har alltid funnits i Eckerö. Arbetsplatserna har räckt till åländska ungdomar och säsongsarbetare både från Åland och våra grannländer och har även gynnat inflyttningen och återväxten i kommunen, därför har kommunen drabbats hårt av coronapandemin och rese-restriktionerna.

Rederierna och turism-branschen efterlyser satsningar som gör Åland till ett intressant resmål. Eckerö har tack vare sina täta färjeförbindelser  och tillika Ålands bästa bussförbindelser alltid haft goda utvecklingsmöjligheter. Post- och tullhuset är känt för sitt breda utbud av konst- och kultur. Glöm inte att kulturarbetarna också har en svår situation, en satsning på Eckerö Post-och tullhus hade varit en god satsning på både kulturen och turismen och skapar jobb för våra företagare inom byggbranschen.

Vi från Socialdemokraternas lagtingsgrupp ser ingen logik i att pausa ombyggnaden av Post-och tullhuset med tanke på turismnäringens akuta behov av stöd, vi anser att det är ett slöseri med resurser att nu avbryta ett projekt som ändå är ”i röret” och som bedöms ha positiva effekter både för utvecklandet av själva verksamheten i huset och de kringliggande besöksnäringen.

Dessutom uppkommer merkostnader för att man väljer att avbryta och sedan starta upp projektet igen i en odefinierad framtid med kommande sparkrav, när är det läge om inte nu? Fastighetsverket gjorde en vinst på 5,6 miljoner under 2020.

Eckerö skulle vara så väl värda den här satsningen för att få lite framtidshopp. Ltl Nina Fellman i finans- och näringsutskottet ville att färdigställandet av Eckerö post- och tullhus skulle återinföras i Fastighetsverkets investeringsplan samt förverkligas inom plan. Samtliga andra partier ville skjuta ombyggnaden till en  ytterst oviss framtid.

Det tycker jag är beklämmande, hela Åland skall leva, även Eckerö.

Jessy Eckerman (S)

Nej tack!

av

Ett rungande nej tack till den nedrustning av vårt nordiska välfärdssystem som lagtingsledamot John Holmberg pläderar för. Det är bra för John Holmberg att veta att den nordiska välfärdsmodellen till stor del är en socialdemokratisk skapelse. Finland har för övrigt, bäste John Holmberg, ett bra ”track record” vad beträffar att lyckas sanera nerkörda ekonomier. Politiker, alla socialdemokrater, som förpliktigar i finsk politik är bl. a. Mauno Koivisto och Paavo Lipponen. Nuvarande statsministern socialdemokraten Sanna Marin verkar med sin fasthet vara på god väg att stävja den ännu pågående pandemin.

Holmberg pläderar för att 200 hundra offentliga tjänster ska bort och inga lån ska upptas för stöd till för bibehållen sysselsättning och kapitaltillskott till de hårdast drabbade företagen. Detta för att snabbt bringa landskapets budget i balans. Det är för övrigt att föredra att privatekonomin och företagens ekonomi först är i balans. Sen ordnar det sig säkert med landskapets ekonomi. Bäste John Holmberg, det åländska samhället genomlider för närvarande en intäktskris av sällan skådad omfattning – inte en kostnadskris. Så lösningarna måste sökas på intäktssidan. Det är vettigt att låna till lönsamma projekt – i vårt fall till åtgärder som återställer lönsamheten för drabbade anställda och företag.

Runt om i världen resonerar man totalt annorlunda än vad John Holmberg gör. Man inser att pandemin är en unik händelse som kräver unika lösningar. Det man nu måste göra är att med massivt statligt stöd återställa de skador som länderna och hela världens ekonomi ådragits. När man lyckats med det efter säg ,1-2 år, är det dags att i takt med en växande ekonomi börja minska på de lån man nödgats ta för att lyfta upp ekonomin och minska skuldsättningen men med bibehållen välfärd.

(Dina i det närmaste rabiata skrivningar om oss socialdemokrater lämnar jag åt sitt öde. John Homberg (Höger, Höger) borde det stå efter signaturen.)

Karl-Johan Fogelström (S)

Kommunstrukturen en ekonomisk ödesfråga

av

Just nu ligger framtiden för Åland i vågskålen på fler än ett sätt. När pandemin är över kommer vi troligtvis inte att ha samma överdåd av trafikförbindelser som innan. Vi har en högre arbetslöshet än på många år, och det under en ganska lång tid. En del företag lägger ner, andra hankar sig fram på mindre marginaler. Allt detta betyder att offentlig sektor; landskapet, myndigheter och kommuner, har tuffa år framför sig. Man måste navigera mellan sparsamhet och satsningar på det som långsiktigt bär framåt och ger tillväxt i ekonomin. Allra svårast blir detta för våra kommuner. Många av dem var redan före pandemin ekonomiskt illa ute. Nu förvärras krisen, samtidigt som handlingsutrymmet och utvecklingskraften på många håll saknas. Tongångarna är på många håll uppgivna.

I det läget behöver Åland ledarskap. Landskapsregeringens partier har rivit upp förra mandatperiodens reformförslag och nu ska kommunerna sköta sitt eventuella samgående på egen hand utan bistånd från landskapet. Några kommuncoacher, som utlovades i regeringsprogrammet, är det inte länge tal om. Kommunfrågan har alltså kört in i en återvändsgränd.

Vilka vägar finns det framåt? Vad skulle dels lösa akuta problem, dels långsiktigt skapa starka kommuner?

Flera möjliga alternativ finns. Om man utgår från tidigare reformförslaget skulle Norra och Södra Ålands kommuner kunna förverkligas i snabb takt, och bilda två enheter som kunde bära sig själv och påbörja ett gemensamt arbete att utvecklas regionalt. Järsö-Nåtö-området skulle naturligt bli en del av staden, vilket skulle underlätta både serviceproduktion och markbristen i staden.

Vi anser fortfarande att skärgårdskommunerna skulle vinna på att bli en administrativ och politisk helhet, men om den modellen inte har stöd behöver skärgården bli associerade delar av den faståländska kommun som är närmast, och förstås sköta närservicen (skola, dagis, äldreomsorg) lokalt.

En annan väg är att gå är att stärka centralorten, själva lokomotivet på Åland genom att de delar av Jomala som idag har en stadsliknande bebyggelse, inkorporeras i staden, medan de mer rurala delarna skulle förblir en landskommun. En sådan lösning skulle förstås förutsätta en skäligt stor kompensation för områden Jomala storsatsat på under de senaste åren. Staden och landskommunen (inklusive skärgården), dvs ett Åland med två kommuner, skulle också vara en funktionell modell. Åland som en kommun är det många som propagerar för, men där kan grundlagen bli ett problem. Inget parti jobbar heller idag politiskt för den lösningen.

Med alla förslag finns utmaningar. Det finns motstånd och åsikter. Det finns gammalt groll och misstänksamhet. Men det är inte ledarskap att vara rädd för motstånd, man måste ändå ta steg framåt. I en stark kommun finns också möjligheter, framför allt får man en mer effektiv offentlig sektor och blir av med ett tungt lass onödig byråkrati.

Det är viktigt att prata om detta nu, för i motsats till vad sittande regering säger, så är kommunernas framtid i högsta grad en fråga för hela Åland. Det vore olyckligt om de förändringar som kan komma till stånd blir så små att de i praktiken blir meningslösa. Ett samgående mellan Lemland och Lumparland löser inga problem. Inte heller Geta-Finström. En helhetslösning måste till.

Låt oss diskutera kommunfrågan igen på ett seriöst och sakligt sätt. Det verkar inte komma några lösningar från landskapsregeringen, så hoppas fler än vi är beredda att arbeta för denna ödesfråga för Åland.

Ålands Socialdemokraters styrelse och lagtingsgrupp

Camilla Gunell
Ulf Weman
Kicki Blomqvist
Satu Silvennoinen
Tony Wikström
Mia Hanström
Fia Hellsten
Britt-Marie Sjöström-Kärki
Ingemar Johansson
Nina Fellman
Jessy Eckerman

Rör inte Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet

av

Finlands Bank bedömer att tillväxten i den finländska ekonomin växer med 2,6 procent år 2021 och 2,7 procent 2022 för att något sakta av år 2023. Vilka prognoser för tillväxt gör landskapsregeringen? Det har vi inte hört något om. Däremot får vi läsa om krav på nedskärningar inom ÅHS. Finansminister Höglund ser ingen annan råd än nedskärningar för att få budgeten i balans. Hälso- och sjukvårdsminister Holmberg-Jansson känner sig gråtfärdig över beslutet. Mest bedrövad är hälso- och sjukvårdsdirektören Jeannette Pajunen. Regeringens pandemihyllningar av ÅHS personal följs av nedskärningar vilket liknar mera en misshandlares än en ledares beteende. Det är inte svårt att sympatisera med Pajunen och hennes personal. Det är lätt att förstå att personalen tappar motivationen för att göra ett gott arbete när arbetsgivaren beter sig så illa.

Varför gör dom på detta sättet? Min uppfattning är att regeringen missuppfattat den offentliga ekonomins särdrag och roll i samhället. Landskapets ekonomi kan inte likställas med ett hushålls eller ett privat företags ekonomi. Inte heller kan man jämföra landskapets ekonomi med en självständig stats ekonomi. Nej landskapet och kommunerna fungerar på andra grunder. För att föra en offentlig ekonomi gör man upp en budget och en ekonomiplan. Man försöker då bedöma tre år fram i tiden. Budgeten bygger på utgifter och inkomster. Landskapets och kommunernas inkomster utgörs främst av skatter, avgifter och lån. De självutnämnda ekonomiska experterna inom åländsk politik drömmer om en budget i balans och ser det som ett nederlag att ”gå till banken” för att låna pengar. Budget i balans betyder att utgifterna i landskapets budget balanseras av skatter och en del andra inkomster. Att få det att gå jämnt ut är bara en teoretisk möjlighet. I praktiken är det årliga resultatet antingen ett budgetöverskott eller ett budgetunderskott.

De åländska kommunerna lånar pengar för att få sina budgetar att gå ihop. Deras skatteförmåga är för svag och de flesta lever i hög grad på landskapssandelar. Andelarna är en stor utgift i landskapets budget. Ju svagare skattebasen blir i de små åländska kommunerna desto mera måste de låna eller desto mer måste landskapet betala i andelar till kommunerana. De flesta kommuner kan bara drömma om en budget i balans. Om regeringen Thörnroos minskar personalen på ÅHS riskerar vi att få inte bara en sämre utan en dyrare vård. Färre anställda leder till stress och otrivsel som i sin tur får personal att sjukskriva sig och söka annat jobb. Genom att rusta ned en väl fungerande och en högt uppskattad sjukvård åstadkommer regeringen på sikt en dyr och sämre vård. Dessutom drar man på sig en starkt negativ opinion. Väljarna anser alltid hälso- och sjukvården vara den viktigaste valfrågan. Ålänningarna älskar ÅHS.

Innan man gör några förändringar i landskapets budget för 2022 måste man göra en realistisk bedömning av tillväxten på Åland de närmaste åren. Sedan bör man noga analysera vad som är viktigt att vidta för ekonomiska åtgärder för att långsiktigt skapa ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet på Åland. Några års underskott i landskapets budget är ingen katastrof om färjtrafiken kommer igång 2021. Viktigt är att se vilka möjligheter den här krisen öppnar upp för. Satsa på inflyttning, utbildning, kommunreform, grön omställning och nya satsningar inom ÅHS, särskilt viktigt är vård för personer med psykisk ohälsa. Att panikartat stoppa viktiga reformer och skära i välfärden är inte bara okunnigt utan direkt skadligt för hela samhället. Hur ska vi utveckla ett hållbart Åland när pandemin släpper är frågan – inte budget i balans.

Barbro Sundback (S

Jämställdhetsbonusen förd till Justitiekanslern för granskning

av

Efter att aktivt ha sökt en intern lösning kring frågan om jämställdhetsbonusen i samråd med gruppledarna i Ålands lagting finns inga fler vägar än att söka rättelse i detta felaktiga förfarande hos Justitiekanslern.

Här är de beslut som frågan handlar om:
https://www.regeringen.ax/sites/www.regeringen.ax/files/attachments/protocol/nr31-2017-enskild-rk1a.pdf

https://www.regeringen.ax/sites/www.regeringen.ax/files/attachments/protocol/nr99-2020-enskild-rk1a.pdf

slutrapport vallagstiftning

Redan 2014 inledde regeringen Gunell ett arbete med demokratiutveckling och översyn av vallagstiftningen. En tjänstemannagrupp valdes, ledd av Casper Wrede. Gruppen hade en politisk parlamentariskt sammansatt referensgrupp, ledd av dåvarande kansliminister Wille Valve. Arbetsgruppen avslutade sitt arbete 18.12.2015 och föreslog tre större reformer; rösträtt i kommunalval för 16-åringar, införande av en jämställdhetsbonus och e-röstning.

Arbetet gick vidare i slutrapportens anda under regeringen Sjögren för att utmynna i flera konkreta förslag. På sidan 5 i sammanfattningen beskrivs jämställdhetsbonusen samt i mer utvecklad form på s 20. Syftet var att uppnå ett mer jämställt lagting genom en ekonomisk morot. Metoden byggde inte på kvotering eller lagstiftning utan man valde att arbeta med en ekonomisk morot att belöna de partier som uppnådde målet med jämställda listor i lagtingsval.

Eftersom systemet med jämställdhetsbonusen infördes för att fungera varaktigt var det viktigt att förslaget hade en bred uppslutning. Systemet sjösattes efter två remisser till partierna. En särskild information hölls för lagtingets grupper samt en särskild omgång våren 2019 för alla partisekreterare. Reglerna skulle vara klara för alla och god tid skulle ges för alla att klara målsättningen att uppnå jämställda listor.

Beslutet 31/2017 togs helt i enlighet med arbetsgruppens och tjänstemännens förslag. I budgeten för 2020 finns i budgetmotiveringen följande text: ”I enlighet med landskapsregeringens beslut ÅLR 2016/404 kommer en jämställdhetsbonus att tas i bruk från och med år 2020”.

Denna bonus betalades ut under 2020 till de tre partigrupper som uppnådde jämställda listor i valet 2019; Liberalerna, Socialdemokraterna och Hållbart Initiativ. Därefter gick landskapsregeringen politiskt in och stoppade systemet genom vice lantrådet Harry Janssons beslut den 21.12.2020.

Detta beslut föregicks av överläggningar i landskapsregeringen där man enades om att slopa bonusen. Ingen beredning i ärendet gjordes. I beslutet finns heller ingen motivering till varför beslutet upphävs. Båda strider mot principerna om god förvaltning. I beslutet 99-2020 står att ”landskapsregeringen beslutar att frångå bestämmelsen”. De beslut som fattades 2016 och 2017 fattades i enlighet med det ambitiösa parlamentariska arbete som genomförts, medan det beslut som togs 2020 endast hade förankring bland de partigrupper som inte uppnådde bonusen (förutom HI). I och med detta beslut tar C, MSÅ, OBS, ÅF närmare 54.000 euro från Lib, S och HI som hade uppnått målet om jämställda listor och fördelar dem enligt antalet mandat.

Beslut ska ändras i samma ordning de har tillkommit. Så gjordes inte nu.


Varför är detta förfarande problematiskt?

1. Allmänna val ska präglas av rättvisa, klara och tydliga regler som alla partier omfattar. De partier som vinner val och bildar landskapsregering ska respektera spelreglerna tills man gemensamt ändrar dem.

2. Om modellen med jämställdhetsbonus inte var en lyckad modell bör den utvärderas och därefter ändras inför ett nytt val. Man ändrar inte spelreglerna under pågående match.

3. Beslut 99/2020 hade ingen beredning eller motivering.

4. Maktens partier ska inte besluta om de medel som oppositionen ska ha tillgång till för sin partiverksamhet. Dessa beslut ska fattas på tjänstemannanivå i enlighet med klara och entydiga regler. Denna praxis ska inte påverkas politiskt.

5. Parlamentariska överenskommelser håller uppenbarligen inte. Man kan endast i lag besluta om dylika system, något annat är inte tillförlitligt.

Med detta beslut har landskapsregeringen gått över en viktig gräns för demokrati och parlamentariskt arbetssätt samt god förvaltning. Man har ändrat de ekonomiska förutsättningarna för oppositionens arbete under de kommande tre åren för att ge dessa medel till sina egna partier.

Den största förloraren är jämställdheten. Hur ska man annars tolka ett gruppledarmöte där sju manliga företrädare för partigrupperna talar om för två kvinnliga (från s och lib) att de missförstått det hela, att de får acceptera beslutet att deras partigruppers förutsättningar att bedriva sitt arbete under mandatperioden försämras med ca 45.000 euro.

(Hållbart Initiativs gruppledare deltog inte i diskussionen)

I förtvivlan över denna orättvisa lämnar jag en klagan till Justitiekanslern i riket.

Camilla Gunell
Gruppledare för den socialdemokratiska gruppen i Ålands lagtin

Skapa en ekonomisk politik med stimulans och framtidstro

av

Ålands landskapsregering avser nu, mitt i en brinnande kris, genom kraftiga nedskärningar strypa det som ska hålla igång samhället. Vår offentliga sektor, landskapets förvaltning, sjukvården, skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen i kommunerna är utsatta för stora påfrestningar men lever upp till utmaningarna på ett imponerande sätt. Alla jobbar hårt för att verksamheterna ska fungera under press och rädsla för smitta.

Tacken för det är att finansminister Roger Höglund (C) meddelar att nästa år ska det sparas fyra miljoner och servicenivåerna ska ner. Och efter det ska det sparas ännu mera. Otack är världens lön.

Många företag inom privat sektor har det riktigt tufft. Arbetslöshet och permittering är mångas nya tillvaro och osäkerheten inför framtiden är stor. Folk är frustrerade, mår psykiskt dåligt, känner sig ensamma och övergivna. I det läget behövs två saker; satsningar som skapar framtidstro och att samhällets skyddsnät är starka.

I detta läge är det viktigt att landskapet håller ut och skapar fortsatt ekonomisk stabilitet i samhället. Det är ingen katastrof att landskapet lånar, så länge man använder pengarna på ett förnuftigt och framåtsyftande sätt och samtidigt beslutsamt driver fram förändringar som på ett bestående sätt skapar tillväxt i ekonomin. Kommunreformen är en helt nödvändig sådan strukturell förändring som inte längre kan vänta. Färre kommuner är nödvändigt för att öka effektiviteten i den offentliga ekonomin.

Rädslan för lån är på många sätt överdriven. Offentlig ekonomi fungerar inte på samma premisser som privata hushåll eller företag. Tillgångarna i det offentliga räknas inte bara i pengar. Tillgångarna är friska, aktiva, utbildade människor, infrastruktur och vägar, byggnader och skolor, arbetsplatser, företag och sysselsättning. Till underskottet räknas arbetslöshet, marginalisering, låg utbildningsnivå och andra utmanande faktorer som demografi och låg nativitet.

Det är viktigt att analysera vilka grupper i samhället som kanske inte kan komma tillbaka till sina tidigare jobb. Vilka branscher som kommer att förändras av pandemin på ett mera långvarigt sätt. För alla dessa människor måste man sätta in insatser för att stimulera ekonomin så att de inte flyttar bort från Åland. Utflyttning och isolering med färre möjligheter till kommunikation är verkligt farliga faktorer för Åland.

Därför måste landskapet avvakta med sparåtgärder tills samhället och näringslivet återfått sin kraft och tillväxten fått ny fart. Det går inte att spara sig ur denna kris. Det leder till ännu mindre inkomster för landskapet och kommunerna, stryper konsumtionen och ökar de sociala kostnaderna. Att kraftigt spara på välfärden riskerar också att fördjupa arbetslösheten.

Myten om den ofantliga sektorn är nämligen inte sann. Det finns inget svällande fläskberg av onödig lyx. Därför är det aldrig enkelt att genomföra snabba inbesparingar. Det skapar oro och ofta dyker kostnaden upp på ett annat ställe i samhällets ekonomi. Den budget som landskapsregeringen jobbar med borde därför stimulera ekonomin med investeringar, byggprojekt och kompetenshöjande kurser och flera utbildningsvägar. Man bör stärka studiestödet för vuxna och stöden till dem som kämpar med sin dagliga ekonomi. Dessa pengar går direkt ut i handeln och det åländska näringslivet. Satsningar inom turismen, upprustning av anläggningar, insatser för omställningar till ett hållbart samhälle och satsningar på kultur- och naturupplevelser skulle stärka attraktionskraften och Åland som resmål. De stora pengarna från Eus koronafonder kommer väl till pass och därtill har Åland ett spelbolag som ser ut att bidra med stabila överskott framöver. Det gäller att se framåt och se möjligheter och inte bli alltför rädd för att landskapet har ett underskott i ekonomin. Det har alla länder just nu. Nu måste vi skapa framtidstro och hopp om bättre tider när pandemin äntligen släpper.

Camilla Gunell (S)
Nina Fellman (S)
Jessy Eckerman (S)

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen

Havsplanen ska skydda havet, inte expandera mer fiskodling 

av

Havsplanen hade kunnat bli ett riktigt bra instrument för Åland för hur vi ska skydda Östersjön och våra unika skärgårdsmiljöer. Men i händerna på nuvarande landskapsregering och Hållbart Initiativs minister Alfons Röblom ser hela projektet ut att bli ett haveri.

Miljöministern borde aldrig ha gett efter för att havsplanen ska utesluta privatägda vatten. Det går mycket väl att ha en övergripande havsplanering i kombination med privatägda vatten. Så fungerar det ju också på land. Att Hållbart Initiativ släppte greppet för att högerns ideologer såg spöken, var ett stort misstag. Det är uppenbart att miljöministern själv saknar en ideologisk grund att stå på och en egen stark uppfattning kring miljöskydd. Miljöministeriet uppmanar i sitt remissvar att inkludera hela territorialvattnet för att få en bättre helhet.

Det är mycket glädjande att läsa att många privatpersoner, föreningar, kommuner, samfälligheter motsätter sig en ökad expansion av fiskodling. Åland har brist på naturskyddsområden, inte tvärtom. Skyddet av unika miljöer är viktigt och många känner en stor oro för tillståndet i havet.

Man måste också ta i beaktande att klimatförändringarna medför en ökad temperatur i havet vilket hotar ekosystemen. De fiskarter och fåglar som finns idag slås ut av skarv och skräpfisk när temperaturen ökar i kombination med ett fortsätt näringsläckage. Om vi inte ska stå inför en ekologisk katastrof i Östersjön med påföljder för livet på Åland, vår attraktionskraft och turism så måste man använda havsplanen för att skydda havet.

Miljöfrågor är politiskt tuffa och det finns inga lätta segrar att vinna. Man måste själv veta vad man vill och orka stå på sig. I det här fallet finns det stöd bland många ålänningar att prioritera havsmiljön framom expansion av nya fiskodlingar i orörd skärgårdsnatur.

Camilla Gunell (S)
Nina Fellman (S)
Jessy Eckerman (S)

Följ oss i sociala medier

Facebook-f Youtube Instagram

FÖLJ OCKSÅ

Facebook-f Facebook-f Facebook-f

Kontakta oss

Telefon 018-25 506
E-post socialdemokraterna@lagtinget.ax
Besöksadress Lagtinget, Strandgatan 37, Mariehamn

Bli medlem

ÅLANDS SOCIALDEMOKRATER

COpyright ÅLANDS SOCIALDEMOKRATER – Dataskyddsbeskrivning