Månad: februari 2021

Enligt landskapsregeringens trafikförsörjningsprogram för åren 2022-23 planeras två nya busslinjer till Solberget och Kalmarnäs samt Möckelöstrand, Norra Bergshöjden och längsKasbergsvägen, som nu är avstängd för trafik. Rutten Mariehamn-Jomala Kyrkoby finns tyvärr inte med planen.

Det är mycket glädjande att landskapsregeringen ska utöka kollektivtrafiken i enlighet med den nya lagen, men det får inte ske på detta sätt, helt utan en dialog med invånarna. Man har inte gjort någon brukarundersökning om vilka behov de boende i de nya områden som ska trafikeras har.

Det är att börja i fel ända. Landskapsregeringen borde omgående höra vad ålänningarnas behov idag är beträffande kollektivtrafiken, och vad som skulle få dem att bli intresserade av att åka kollektivt istället för att ta bilen, cykeln eller att promenera! Utan en gedigen brukarundersökning och behovsanalys riskerar den utökade kollektivtrafiken bli en dyr, underutnyttjad klimatbelastning. Enligt uppgift tänker nämligen landskapsregeringen gå in för dieselbussar, för att ”det inte finns tid” att upphandla elbussar. Det innebär ett bakslag för hållbarhetsarbetet på Åland.

Utsläppen per transporterad person i en dieselbuss jämfört med en personbil innebär att bussen behöver ha fler än 18 passagerare för att det skall bli någon utsläppsvinst. Är verkligen dieselbussar med glesa tidtabeller det lämpligaste transportmedlet på Åland idag? Vi uppmanar regeringen att titta på andra alternativ, såsom 9-personers elbilar och bokning av plats 24 timmar innan man ska åka, som komplement till de turer där fler platser naturligt behövs (morgon- och eftermiddagsturer).

Vi vill ha en miljövänlig, modern, smart och funktionell kollektivtrafik som många vill använda, och som ger möjlighet att åka kollektivt också utanför dagens standardturer. Däremot vill vi inte se tomma dieselbussar brumma runt i våra bostadsområden på smala vägar och gator en gång i timmen ifall behovet inte finns. Fråga först!

Carina Aaltonen (S)
Kicki Blomqvist (S)

Om man granskar trenderna i samhället så som medierna själva skildrar utvecklingen kan man lägga märke till följande. Alyssa-Bittner-Gibbs berättar i tidningen Åland om hur hon och hennes familj sökt en plats i Europa för sig och sin familj. På Åland tycker hon sig ha hittat den trygghet hon sökt. Hon höjer skolan och dagis till skyarna. Alyssa är representativ för många med hög utbildning och hög självförsörjningsgrad som slår sig ner på Åland, inser livskvaliteten i vårt samhälle och vill bidra till en hållbar utveckling på Åland. Det verkar inte särskilt väl genomtänkt att föreslå försämringar i välfärden med tanke på inflyttning av familjer som Alyssas. Trots pandemin och ekonomisk stagnation har Åland också under 2020 en positiv inflyttning. Något vi måste ha med tanke på den låga nativiteten, en alltmer åldrande befolkning och en relativt låg utbildningsnivå. Alyssa och många andra inflyttade från avlägsna trakter som tagit sig långt ifrån till Åland är mer än guld värda.

En annan tendens är ett starkt uppvaknande intresse för bevarande av äldre hus. Skillnaden nu från tidigare är att ”ruckelromantikerna” är unga människor och glädjande många bor på landsbygden. I flera reportage har vi läst om unga familjer som tar sig an vackra äldre hus som förfallit och som är i behov av stora uppoffringar för att åter bebos och fylla sin kulturhistoriska plats i miljön. Byggnadsvårdssällskapet på Åland har fått en ny styrelse och leds av entusiasten Oscar Johansson som är 19 år gammal enligt Nya Ålands bilaga Hemma. Vad säger detta om vår tid. Tolkningarna kan säkert variera men ett är klart. Många unga fäster stor vikt vid landskapets äldre byggnadsbestånd. Många unga vill vara en del av traditionen och uppskattar de värden äldre hus representerar. Husen berättar om tidigare generationers livsöden och stärker den lokala förankringen och identiteten. Istället för att högljutt arbeta mot bevarande av äldre byggnader och kräva rätt att riva i tid och otid borde denna trend leda till att offentliga medel ackumuleras för att stöda bevarande av äldre byggnader. Att bevara gamla trähus är både hållbart och ekonomiskt om man slår ut renoveringskostnaderna över tid.

En tredje trend är jämställdhet. Mensdebatten handlar om mycket mer än bara gratis mensskydd. Vi lever i en tid då vår världs mest framgångsrika ledare är unga kvinnor. Sanna Marin, Greta Thunberg, Alexandra Occasio-Cortez och Jacinda Arden för att nämna några av de mest ryktbara. Men trenden är klar. Unga kvinnor tar ledningen. De är väl utbildade, ansvarstagande, ser till helheten och för en omsorgspolitik som ser till allas behov. På Åland lever vi nästan på stenåldern vad gäller jämställdheten. Den politiska och mediala eliten består av manliga ledare och någon enstaka kvinna som inte lyfter kvinnors rätt till makt och inflytande. Lika lön, lika pension, lika arbetsvillkor, lika föräldraledighet är frågor utan synliga lösningar. Misshandel och sexuella övergrepp är dagliga rubriker men det saknas politisk vilja att lösa ojämställdheten i dessa avseenden. Det krävs att män tar sitt ansvar för dessa frågor om någon förändring skall ske. Några sådana tecken syns inte ens i skyn. En stor begåvningsreserv förslösas på detta sätt. Utnämningar och mediala omdömen gynnar män och diskriminerar kvinnor särskilt om de är pålästa, krävande och vill bli lika behandlade. I mensskyddsfrågan har kvinnorna tolkningsföreträde vilket inte är fallet i de flesta andra frågor som rör jämställdheten. Män ser män och bildar ofta front mot kvinnorna även när de vet att de har fel. Det är sådant som kallas makt.

Barbro Sundback (S)

Jubileumsåret 2021 har börjat. Det var nu Åland skulle ha en skinande ny självstyrelselag. Lagen skulle innebära ett regimskifte för Ålands möjligheter till utveckling, men så blev det inte. Vad det blir är fortfarande oklart. Efter 10 års reformarbete så gäller det att föra projektet i hamn under regeringen Marins mandatperiod. Med Ålands erfarenheter av regeringen Sipilä och med Sannfinländarna väntande i kulisserna så stundar knappast ett mer gynnsamt politiskt klimat för Åland och det svenska språket.

Ålands ambitioner beträffande utökad självstyrelse med fler behörigheter och särskilt skattebehörighet har inte varit politiskt uppnåeligt. Redan 2009 lade vi socialdemokrater fram ett förslag för ett nytt ekonomiskt system som vi bedömde kunde vara realistisk att uppnå. Modellen hade namnet ”Egna pengar i börsen” och gick ut på att Åland i högre grad än idag (med klumpsumman) skulle leva på sina egna skatteinkomster. Det nya ekonomiska system som 2021 trätt i kraft är mycket likt vårt förslag.

I ljuset av den tröghet som präglat reformarbetet i övrigt, så är det en stor framgång att den ekonomiska delen kunnat förverkligas. Orsakerna är flera. Förutom goda kontakter, hårt arbete och tydliga argument gav SOTE-reformen den hävstång som krävdes. Åland fick också den höjning av avräkningsgrunden från 0,45 till 0,47 % som vi ville ha. Att det slutligen lyckades berodde på statsminister Antti Rinnes (SDP) besök till Åland i oktober 2019. Han lovade då oss 0,47 och han höll sitt löfte, vilket säkert inte var så lätt.

Utmaningen nu är att det nya ekonomiska systemet träder i kraft under en pandemi, vilket påverkar ekonomin negativt. Förhoppningsvis ska vi snart komma ur corona-svackan, men det är viktigt att landskapsregeringen snarast presenterar en ny näringspolitik som bidrar till en gynnsam start för det nya systemet, en politik som förnyar näringslivet och stärker sysselsättning samt skattebas.

Det två viktigaste faktorerna för självstyrelsen är och förblir en stark ekonomi och det svenska språket.

Vi kan konstatera att de självstyrda regioner, minoriteter, mikrostater eller autonomier i världen som klarar sig bäst är de med en stark ekonomi. Man undrar hur läget hade varit för den svenskspråkiga befolkningen i Finland utan det finlandssvenska kapitalet som upprätthållit institutioner och massmedier på svenska. För trots den legalt starka ställning som svenskan har i landet genom grundlagen och språklagen finns mycket i övrigt att önska beträffande service på svenska. När det gäller att stärka svenskans ställning i praktiken är arbetet med den finländska regeringens Nationalspråksstrategi helt avgörande.

Under min tid som lantråd 2011-2015 utarbetades Nationalspråksstrategin under ledning av statminister Jyrki Katainen (Saml). Tyvärr låg arbetet mer eller mindre nere under regeringen

Sipiläs tid. Nu har arbetet fått en nystart och Åland en tjänsteman i styrgruppen i riket. Det här är en möjlighet man behöver ta på allvar, även att politiskt driva på. Jag anser att Åland behöver definiera kriterier för vad som kan anses vara en tillräcklig nivå när det gäller service på svenska från rikets myndigheter. Självstyrelsen behöver kunna bedöma om (eller när) den dagen kommer då rikets myndigheter inte kan uppfylla sina internationella åtaganden gentemot ålänningarna.

Åland har internationella garantier för sitt svenska språk. Vi behöver också garantier för att kunskaperna i svenska hålls på en funktionell nivå, så att språkkravet kan efterlevas i praktiken också de kommande 100 åren. Bara så kan den åländska självstyrelsen fortsätta att blomstra och förverkliga sin hållbarhets- och utvecklingsagenda som är vår väg mot framtiden. I den ska Östersjöns miljö och vår natur vara högt prioriterad, utan ett rent hav är och förblir livet svårt på Åland.

Camilla Gunell
Ordförande Ålands Socialdemokrater

Medlemsbrev 1-2021
I medlemsbrevet finns vårens möten och evenemang.

I lagtinget arbetar vi för fullt med ny självstyrelselag som nu ska ros i hamn. Vårt förslag Egna pengar i börsen som kongressen antog 2009 ligger till grund för det nya ekonomiska system som nu är antaget och som bygger på att Åland i högre grad lever på de skatter vi själva skapar. Känn er stolta, det var vårt förslag som segrade. Dessutom skulle vi inte ha uppnått en förändring i avräkningsgrunden som nu höjts från 0,45 till 0,47 utan SDPs tidigare ordförande Antti Rinne. Hans besök hos oss i oktober 2019 gav resultat. Han lovade då att hålla sitt löfte att driva igenom 0,47 och det gjorde han. Sträck på er socialdemokrater! Även om vi just nu är en liten grupp i lagtinget är vi del av en stor nordisk, europeisk, internationell arbetarrörelse som är solidarisk och som hjälper varandra.

Vi kan också vara stolta över hur regeringen Sanna Marin utvecklar landet och välfärden, trots Covid 19. Här på Åland skyller landskapsregeringen allt som blir ogjort på Covid 19. Den utvidgade läroplikten som ger ungdomar rätt till en kostnadsfri gymnasieutbildning är en otroligt bra reform som tar ett helhetsgrepp om alla ungdomar. Lär er mer om reformen så märker ni hur viktig den är och att vi är på rätt väg som vill att den införs också på Åland.

Likaså införs nu en äldreombudsman i riket. Jag anser att en sådan funktion behövs på Åland. Även här behövs ett organ som agerar för de äldres rättigheter, håller myndigheterna i schack och som hjälper till att arbeta mot åldersdiskriminering. De halvmesyrer som landskapsregeringen vill ha i stället för blir också en kostnad, men till ett sämre resultat.

På Åland har vi självstyrelse. Det betyder att vi också kan skapa våra egna modeller. Men dessa ska inte vara sämre än i riket för då upplever ålänningarna att självstyrelsen inte innebär något mervärde. Trots allt är det våra språkliga rättigheter och svenskans ställning i Finland samt en stark åländsk ekonomi som är det viktigaste när vi ska utveckla vårt samhälle.

Ordförande
Camilla Gunell

Effekterna av coronapandemin har påverkat oss alla på olika sätt vad gäller isolering, arbete och ekonomi. För många barn och ungdomar är skola och fritidsaktiviteter en nödvändig tillflyktsort, en glimt av det normala som en gång var och kanske det enda sociala umgänget utanför det egna hemmet. Här finns möjlighet till gemenskap och att träffa såväl jämnåriga vänner som andra vuxna än sina vårdnadshavare. En viktig vuxennärvaro och en andningsventil i en orolig och annorlunda vardag.