Månad: maj 2018

Socialdemokraternas lagtingsgrupp uppskattar det stora arbete och engagemang som Ålands natur- och miljö har lagt ner för att få människor att intressera sig för en hållbar skärgårdstrafik. Det välkomnar vi. Medborgarinitiativ är viktiga för att stärka demokratin och människors tro på att man kan var med och påverka och förändra. Intresset för miljöfrågor finns, de finns visar Ålands natur och miljö som genom strategiskt arbete har fått över 1000 medlemmar på kort tid. Föreningens aktivister har pratat med massor av folk och hela 1888 röstberättigade har undertecknat detta medborgarinitiativ.

Tack till min lagtingsgrupp för förtroendet att låta mig hålla det här gruppanförandet. Jag uppskattar det mycket eftersom det var under min ministerperiod som arbetet med att ta fram en strategi för hållbar utveckling, inleddes. Bakgrunden var ett initiativ från en grupp av politiker från alla de partier som fanns på Åland 2011, och som kallade sig för 1 Åland- 1 planet.

De hade insett, likväl jag själv, att det inte längre fungerade att jobba enligt Brundtlandskommissionens definition av hållbar utveckling. Det vill säga enligt begreppen social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Det hade gjorts i över 20 år och de sociala och ekologiska intressena fick alltid stå åt sidan när de ekonomiska intressena skulle prioriteras. Så, något annat måste göras om vi skulle kunna få grepp om de svåra frågorna som förlusten av biologisk mångfald, kväve- och fosforobalansen som påverkar främst våra vatten, koldioxidutsläppen och klimatförändringarna och alla dystra klimat- och miljörapporter som då och likväl som nu haglar över oss. Vi insåg att vi måste jobba mer strategiskt och med en betydligt längre framförhållning än till nästa lagtingsval. Det går inte att göra en omställning över en natt eller över en mandatperiod. Vi ville se 9 regeringar framåt. Till år 2051.

Vi måste också ha en tydlig metodik och ett ramverk att följa. Därför föreslog den förra regeringen att vi skulle följa ramverket för strategisk hållbar utveckling, något som över 100 kommuner i Sverige och av många internationella företag använder sig av. Med detta fick Åland ett redan vedertaget koncept för hållbarhetsarbetet. Allt för att slippa lägga resurser och tid på att uppfinna hjulet på nytt.
För att vi på Åland ska nå visionen om att leva i ett hållbart samhälle ansåg den förra regeringen och även denna, att definitionen av begreppet hållbarhet skulle bestå av de fyra hållbarhetsprinciper som beskriver var ett samhälle kommer att befinna sig när det är fullständigt hållbart. Dessa internationellt vedertagna principer är precis de som landskapsregeringen beskriver på sin hemsida och som Ålands natur och miljö lyfter fram i sitt medborgarinitiativ och som lyder så här:

I det hållbara samhället utsätts inte naturen för systematisk
1. koncentrationsökning av ämnen från berggrunden
2. koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (kemikalier etc.)
3. undanträngning med fysiska metoder
Och i ett sådant samhälle
4. hindras inte människor systematiskt från att tillgodose sina behov.

Beträffande Kortrutten så måste vi helt enkelt acceptera att den har arbetats fram under det gamla systemet, när vi följde Brundtlandkommissionens definition. Så är det bara. Vi står inför det faktum att Kortrutten påbörjades 2011 medan arbetet med den strategiska hållbarheten blev klart 2014. Det handlar helt enkelt om två olika system och synsätt. Inom landskapsförvaltningen pågår utbildning i den strategiska hållbarhetsarbetet, men det är inte ännu integrerat i arbetsprocesserna hos alla. Även i kommuner som Brändö, Kökar och Jomala har förtroendevalda eller tjänstemän utbildats eller ska utbildas i detta. Och det är viktigt. Kommunerna har ett stort ansvar i det strategiska hållbarhetsarbetet. Vi har också bolag och föreningar på Åland som börjat jobba enligt hållbarhetsprinciperna och back-castingmetoden. Det är verkligen fantastiskt.

Men tillbaka till Kortrutten. Om vi ska ha ett strategiskt beslut för en hållbar skärgårdstrafik måste vi ha en strategisk ansats och rätt utgångspunkt för vår analys. Nu krockar dessa två system. Kortrutten som bygger på det gamla sättet att tänka och jobba, enligt den tidens bästa kunskap. Som vi har borrat, sprängt, fyllt fast sund och byggt broar ute i skärgården. Vi visste inte bättre. Det var så man fick människor närmare varandra. Vi trodde nämligen att vi gjorde rätt.

Det nya sättet att jobba på är något annat.
Har vi idag all fakta och kunskap som behövs för att fatta de rätta besluten om Kortrutten? Ja, vi har tusentals sidor utredningar och underlag enligt det gamla sättet att tänka. Men är det strategiskt hållbart? Det kanske vi inte vet idag, eftersom analysen inte till fullo gjorts utgående från hållbarhetsprinciperna. Kanske man skulle komma fram till samma resultat, men vi vet inte. Om regeringen skulle göra en strategisk hållbarhetsanalys på skärgårdstrafiken idag? Skulle vi komma fram till samma lösning?

Ålands natur och miljö har gjort sin strategiska analys och kom fram till Snabbrutten. Det är kanske inte heller den enda rätta lösningen, men det är en mycket bra ansats på kort tid och med mycket begränsade resurser.

Skulle vi idag inkludera de som denna kortrutt verkligen berör, nämligen skärgårdsborna. Alla från Brändö- Kumlinge- Sottunga-Kökar och Föglö och fråga dem hur de vill kommunicera och vilka kommunikationer de vill ha i den nya Skärgårdskommunen? Vilket resultat skulle vi då få?

Jag vill betona att mitt anförande på intet sätt är en kritik mot regeringen eller mot någon minister. Eller någon här i salen. Socialdemokraterna vill att vi ska förstå detta tillsammans. Att vi tillsammans ska ha samma mål. Vi vill att alla sektorer i vårt samhälle ska bli hållbara senast år 2051, inte bara skärgårdstrafiken. Vi anser också att det behövs mycket mer dialog, mod och öppenhet när man har olika åsikter i olika frågor. Både här i lagtinget men i hela vårt samhälle.

Socialdemokraterna anser att hållbarhetsprinciperna inte är något vi ska behöva lagstifta om. Det är dessa principer och den här metoden som Ålands landskapsregering och Ålands lagting har valt att följa. Vi ska göra det för att det är det långsiktigt bästa i alla beslut, inte bara beträffande skärgården.
När man har gjort en hållbarhetsanalys ur det ekologiska och sociala perspektivet (som alltså är separat från ekonomin) ska man ställa sig frågorna:

1. Är det här beslutet i rätt riktning.
2. Är det tillräckligt flexibelt.
3. Är det försvarbart ekonomiskt

Det kan hända att man i alla skeden inte kan uppfylla alla principer till fyllo – men om beslutet går i rätt riktning så kan det vara acceptabelt i väntan på bättre teknik eller andra lösningar. Om vi bygger fast oss i för dyra och kostsamma infrastruktur som inte är i rätt riktning, inte är tillräckligt flexibla eller ekonomiskt försvarbara förlorar vi stora pengar som vi inte kan få tillbaka. Det är billigare och bättre att göra rätt från början. Skulle vi vinna på att ta en time-out beträffande Kortrutten? Personligen tror jag det men här är jag och min grupp av olika åsikt.
Men det har hänt så mycket sedan arbetet med Kortrutten inleddes. Senast igår fattade regeringen det största beslutet i den åländska självstyrelsens historia, nämligen lagen om kommunreformen. Vi måste, som jag ser det, göra ett omtag och ser över hela skärgårdstrafiken på nytt. Vi har inte råd att satsa fel.
Vem är det som ska sätta ner foten och sluta upp med att förstöra miljön?
Är det vi folkvalda i denna sal eller ska vi lämna över till nästa generation att göra det som krävs? Eller är det så att det behövs en lagstiftning för att vi ska verkligen ska ta hållbarhet på allvar?

Jag menar att det är vi tillsammans som ska ta ansvar. Den här regeringen. Vi politiker i den här salen. På alla nivåer där vi är förtroendevalda. Vi måste ta hållbarhetsarbetet på största allvar. Vi måste också ha roligt tillsammans när vi förändrar vårt sätt att tänka. När vi provar tänka nytt inom ramarna för hållbarhetsprinciperna.
Och det ska vara enkelt och lätt och roligt. Vi måste hjälpas åt allihop. Det är inte för min skull eller din som vi ska göra jobbet och fatta de nödvändiga men modiga besluten. Vi ska göra det för våra barn och barnbarn och kommande generationer. Det är för dem som vi ska bli hållbara på riktigt.
Socialdemokraterna stöder förslaget att Medborgarinitiativet behandlas av Finans- och näringsutskottet och samt att Social- och miljöutskottet lämnar ett utlåtande i saken.

Carina Aaltonen, lagtingsledamot

Att förbjuda tiggeri är ett försök till att förbjuda fattigdom – en populistisk icke-lösning på ett systematiskt problem. Vi behöver strukturella förändringar av samhällssystemet så att andra alternativ till försörjning blir möjligt, och vi ska aldrig förbjuda människor från att be om hjälp. Förändring behöver även ske på alla nivåer.

Debatten om ett tiggeriförbud återkommer med jämna mellanrum, man kan jämföra med en liknande diskussion som fanns på 1990-talet. Då skar man ned mycket på välfärdssystemen och man såg även svenskar som tiggde på gatorna. Även då hördes röster från bland annat handelsmän och högerpartierna om ett förbud. Men det skulle bara sopa problemen under mattan. Det handlar ju oftast om att man inte vill påminnas om klassklyftorna i samhället och att det finns väldigt utsatta människor.

Så hur kan vi då stoppa tiggeriet?

Vi ska komma ihåg att tiggeriet var utbrett i hela Europa i början av 1900-talet, då Sverige var ett av de fattigaste länderna i Europa. Och har funnits kvar genom årtiondena. Man måste jobba på flera olika plan samtidigt, precis som vi har gjort här i Norden. I takt med att socialdemokratin har byggt upp välfärden har tiggeriet försvunnit.

Om vi kommer ihåg Tage Danielssons julsaga om Karl-Bertil Jonsson. I den ser vi ett Sverige med tiggare och fattiga som nu i mycket har försvunnit, men inte helt. Det tog många årtionden att bekämpa fattigdomen i Sverige. Att förändra strukturer och attityder, och att bygga en välfärd som ger trygghet åt alla människor är ett långsiktigt arbete.

Jag menar att det är väldigt enkelt, vill du inte ge pengar till tiggare, gå förbi. Andra väljer att inte vara empatilösa mot de människor som sitter på sin filt utanför en affär. Ibland måste man lyssna på sin moraliska kompass och inte följa de högljuddaste i de värsta skikten av de anonyma tyckarna i åsiktsspalterna. Vi som är en av världens rikaste välfärdsdemokratier ska inte göra det sämre för de mest utsatta i samhället.

Det är fattigdomen som ska utrotas och inte de fattiga som ska förbjudas. Jag tycker inte att givmilda medmänniskor som ger en gåva till någon som ber om hjälp ska straffas, lika lite som den som ber om hjälp ska straffas. Det ett tiggeriförbud går ut på är ju att det ska bli olagligt att vara en medmänniska.

Igge Holmberg. lagtingsledamot

Lyssna på Sara Kemetter i frågan om allmän medborgarplikt bör gälla också Åland i framtiden. En tankesmedja, ledd av Elisabeth Rehn föreslår att militärtjänstgöringen i Finland ska ersättas av en medborgartjänst som skulle gälla alla, också ålänningar. Kemetter var med på Radio Vega i Slaget efter tolv, den 25.5.2018, för att diskutera hur hon ser på saken. Här kan du lyssna på programmet: arenan//yle.fi

Första maj 2018 firades traditionsenligt av Ålands socialdemokrater med ärtsoppa, tal och sång. Trots det råkalla vädret var uppslutningen god och ärtsoppan hade strykande åtgång. Våra röda ballonger delades ut som sig brukar. Sossekören, Cajsa och Ebba Hallbäck samt Smilla Påvall underhöll med sång.

Temat för i år var trygghet och solidaritet. Först i tur att tala var partiordförande Camilla Gunell. Därefter talade Miina Fagerlund (s), Elin Sundback (FFC), Wilhelm Mattsson (s) och Igge Holmberg (s). Här följer Camilla Gunells tal:

Välkomna att fira första maj med arbetarrörelsen på Åland, facket och socialdemokraterna.

Idag firar vi världen över med tal och sång. Första maj är en dag då vi hyllar de som gått före i kampen för en bättre värld och en dag att se framåt.
Det är en dag att stärka kampviljan för de ideal vi tror på: jämlikhet, trygghet, allas lika rätt och värde, solidaritet och demokrati.

Varför måste vi kämpa vidare för demokrati? Jo, därför att människor måste bli lyssnade till och deras rättigheter tillgodosedda. Vi måste också slå vakt om en demokrati och en rättsstat där det fria ordet respekteras. Och där de kandidater som folket väljer håller sig till sanning och rätt. Idag finns så mycket falska nyheter att människor inte vet vad de ska tro. Å vad ska man tro när till och med presidenter får ljuga och dra på med vad som helst? När det offentliga samtalet håller på att spåra ur och kritiska journalister i många länder tystas ner, måste vi fortsätta kämpa för att få nyheter som är sanna och välja ledare som talar sanning, för att demokratin ska vara trovärdig och fungera väl.

Världen behöver också människor som kämpar för dem som inte lever i fred och trygghet. Miljoner människor är på flykt, lever i stort lidande och förtryck. I länder där ledare och regimer utnyttjar sitt folk, låter dem leva i svält och fattigdom, där är demokrati bara är ett tomt, meningslöst ord. Fast vi i Europa stänger våra gränser mot flyktingsituationen så försvinner den inte. Vi måste i Europa tillsammans hantera situationen, så är det bara.

Vi måste också, i våra rika och välutvecklade länder ta ett tydligt ledarskap i arbetet för klimatet. Vi som tär mest på jordens resurser måste också gå i ledning för att förändra. När jorden värms upp och väderväxlingar och naturkrafter protesterar mot Homo Sapiens världsherravälde är det alltid, alltid de svagaste och fattigaste som drabbas först.

De nordiska länderna har ett guld, nämligen vår starka tillit till varandra, till myndigheter och politiker. Tillitsfullt kan man då bygga samhället, studera, växa, starta företag utan rädsla för att bli bestulen, bedragen eller utsättas för korruption.

Tillit växer i samhällen som är jämlika, vi vet också att tilliten försvagas när klyftorna växer. Därför måste man arbeta för jämlikhet, det gör man bäst genom att satsa på utbildningen. Det är det trappsteget alla behöver, särskilt de som inte föddes med ett stort startkapital.

När regeringen Lipponen sparade under hårda tider av lågkonjunktur rörde man inte utbildningen. Regeringen Sipilä däremot har gått hårt åt utbildningssektorn. Det ekonomiska hållbarhetsgapet kanske minskar i landet idag när exporten igen har kommit igång, men inbesparingarna får heller inte leda till att andra gap öppnar sig, att det sociala hållbarhetsgapet vidgas och folk med små inkomster får det ännu svårare att leva. På landsbygden finns många orter där människor känner sig helt bortglömda och övergivna. Det är viktigt att regionerna också lever och att människorna där är delaktiga i att bygga hela landet.

Här på Åland måste välfärden tryggas genom att, först och främst, stärka kommunerna. Hur man än politiskt vill förbättra arbetet för hav och miljö, avfall och cirkulär ekonomi, en hållbar samhällsutveckling och fysik planering, gemensamma vatten- och avloppsnät, utvecklad kollektivtrafik, likvärdig social service, specialiserad hjälp till elever i skolan eller i barnomsorgen, specialiserad hjälp för de äldre, eller skapa fler arbetsmöjligheter för personer med funktionsnedsättningar och så vidare…. I nästan varje fråga kör man in i en återvändsgränd. Våra kommuner är för små, för splittrade för att få till välfungerande helheter. Det här har vi som arbetat politiskt och med insyn i landskapets förvaltning och myndigheter sett i åratal. Å vi vet att vi måste göra något åt det.

Därför är det helt avgörande för Åland att vi kommer framåt i kommunreformen. Det är sorgligt att det inte kunnat ske tidigare och genom frivilliga samgåenden. Det tycker nog alla. Men varje uppriktig politiker vet att det nu måste förändras. Det är nödvändigt. De flesta medborgare tycker trots allt att det är vettigt och hög tid, många ser fördelarna med större kommuner som är bättre rustade att klara utmaningarna inom äldreomsorgen och när den nya socialvårdslagen träder i kraft måste vi ta krafttag och vara starka tillsammans!

Jag önskar att de som är valda kommunalpolitiker nu fokuserar på viljan att gå framåt, ser möjligheterna som skapas när vi får jobba mera tillsammans och att vi alla är med och verkar för en utvecklingsdriven positiv process. Där vi alla har alla ålänningars bästa för ögonen och inte för att konservera och försvara egna intressen. För med en kommunförändring faller den gamla maktens positioner samman, som en gammal öststat efter murens fall. Det är bra för en levande, tillåtande demokrati och en friare debatt där fler röster får höras.

De allra flesta insatta och som läst på, vet att Åland behöver en kommunreform. Nu gör vi jobbet. Det knakar och brakar runt omkring oss, men det händer nu. Vi socialdemokrater har i flera mandatperioder arbetat för en kommunreform på Åland, nu kör vi tillsammans med våra regeringskollegor.

Vi socialdemokrater vill ha en ny kommunstruktur för människornas skull, för att stärka omsorger och skola, för ökad jämlikhet, ett nytt demokratiskt kommunalt samtal och för bättre miljö- och vattenarbete.

Bästa Första maj-firare! Jag önskar er alla en fin dag och hoppas ni njuter av detta uppfriskande regn, ärtsoppan och av sångerna i denna ljuva tid på året. Kampen går vidare!

Camilla Gunell (S)
Partiordförande