Månad: mars 2018

Den aktiveringsmodell som regeringen Sipilä infört sedan årsskiftet väcker oro bland arbetslösa både i riket och på Åland. Lagstiftningen är så ny att det ännu inte är helt klart hur modellen kommer att påverka olika grupper av arbetslösa och deras inkomster. Naturligtvis blir den ekonomiska oron stor eftersom de arbetslösas inkomster är låga redan från tidigare. Även på Åland och AMS försöker man finna rutiner för att hantera den nya lagen. Avsikten med aktiveringsmodellen är att öka sysselsättningen och tvinga de arbetslösa att aktivare söka jobb eller flytta till orter där det finns arbete. Målsättningen att öka sysselsättningen är lovvärd och nödvändig, men frågan är om det ska ske på dessa villkor.  

Aktiveringsmodellen har också väckt mycket kritik från människor på landsbygd, från fackens sida och ljudliga protester har kommit från medborgarhåll. Om den arbetssökande söker jobb men inte får dem, sjunker obevekligen arbetslöshetsunderstödet. Särskilt svårt blir det för dem som är sjuka eller bor i regioner där det inte finns många arbeten att söka. Utbudet på service och arbetsplatser varierar mycket, både regionalt och individuellt. 

Lagen slår t.ex. mycket negativt för dem som är svåra att placera på arbetsmarknaden, exempelvis människor som är för sjuka för att klara ett heltidsjobb, men som inte heller får sjukpension. Det är min och många andras farhåga att dessa människor kommer att förlora mest. Risken finns att de i högre grad tvingas söka utkomststöd från kommunerna. Modellen är alltså ett väldigt otympligt instrument för att motivera och hjälpa människor till arbete.  

Åland kan genom sin självstyrelse lagstifta annorlunda än i riket. Men vår behörighet sträcker sig till dem som inte är medlemmar i A-kassa. Det betyder att vi skulle ha olika lagar för de som är försäkrade i arbetslöshetskassa och övriga. Hittills har man inte önskat göra en skillnad. 

Om inte riksregeringen utvärderar modellen och kommer på bättre tankar, anser jag att vi på Åland måste följa upp hur modellen slår mot arbetssökande ålänningar och deras ekonomi, och i så fall lagstifta annorlunda än i riket. Det blir absurt att i den nya Jämlikhetsrådet, som leds av lantrådet, tar fram åtgärder för personer med små inkomster och samtidigt ha lagar som aktivt försämrar människors utkomst. 

Det bästa vore om regeringen Sipilä gör om lagen i skyndsam ordning, så den bygger mer på motiverande insatser än bestraffning. Arbetssökande som kan jobba, vill faktiskt helst av allt göra det. 

Camilla Gunell (S)
Närings- och miljöminister 

Jomala kommun överväger att genomföra en privatisering av äldreomsorgen genom ett beslut i kommunstyrelsen. Detta anser vi socialdemokrater att är odemokratiskt och fel. En så stor fråga som berör våra äldres omsorg borde i demokratisk ordning behandlas av fullmäktige i Jomala och föregås av en öppen debatt så att kommuninvånarna kan få information om konsekvenserna av en privatisering. Äldreomsorgen kommer förr eller senare att beröra oss alla.

Att upphandla äldreomsorg är vanligt i Finland i synnerhet i kommuner med dålig ekonomi. I Sverige ägs sex av de sju största vårdbolagen av riskkapitalister. Hittills har vi på Åland varit förskonade från en sådan utveckling. De förtroendevalda har tidigare satt en ära i att ta ansvar för de äldre i sin kommun och inte sett de äldre och deras sociala servicebehov som varor på en marknad.

Vad är då vinsten med att privata sköter om äldreomsorgen? Förutom att vi folkvalda politiker slipper ta ansvar för den service som levereras, kan det kortsiktigt bli billigare eftersom funktionen äldreomsorg är relativt lätt att upphandla och den som erbjuder det billigaste alternativet alltid vinner. Risken är överhängande att det kommer in stora internationella vårdbolag på bekostnad av mindre bolag, vilket lätt leder till privata monopol på vårdmarknaden. Två av de största vårdbolagen i Finland är Attendo som är störst i Norden och Esperi care som ägs av ICG, Intermediate Capital Group, ett riskkapitalbolag baserat i London.

Socialdemokraterna menar att det finns tre stora nackdelar med att privatisera hemtjänsten i Jomala. För det första förlorar kommunens förtroendevalda insyn och påverkan när man avsäger sig ansvaret för den kommunala servicen såsom hemtjänsten. Vi har större tillit till folkvalda kommunpolitiker som dagligen möter sina väljare i matbutiken än till riskkapitalister i London eller Andorra.

För det andra är kvalitet svårt att upphandla. Hur mycket skall blöjorna väga innan de byts? De förtroendevalda och klienterna och deras anhöriga har mer eller mindre obefintlig möjlighet att rätta till missförhållanden i ett bolag där upphandlade avtal reglerar allting och utesluter inflytande.

För det tredje är det totalekonomiskt mer lönsamt om våra skattemedel för den kommunala äldreomsorgen stannar i det åländska samhället och gör nytta även om det kortsiktigt kanske blir billigare att privatisera.

Socialdemokraterna vill att denna mycket viktiga fråga om hur vi på allra bästa sätt ska ta politiskt ansvar för omsorgen av de äldre, de sjuka och personer med olika behov ska diskuteras offentligt. Om man vill privatisera hemtjänsten i Jomala ska det åtminstone föregås av ett demokratiskt beslut av de folkvalda i fullmäktige. Socialdemokraterna anser med bestämdhet att hemtjänsten inte ska privatiseras eftersom vi då avsäger oss ansvaret för kvaliteten i den sociala servicen. Frågan har endast behandlats som ett anmälningsärende på tisdagens fullmäktigemöte. Vi kräver att ärendet bereds och går till fullmäktige som ett beslutsärende. Är vi verkligen det enda parti i Jomala som anser detta?

Socialdemokraterna i Jomala

Carina Aaltonen
Hedvig Stenros
Dan Jansén
Siv Ekström