Tänk dig dagis- och skolbarn som inte mår bra. Kanske någon har det tufft hemma, kanske en annan har en oupptäckt eller konstaterad diagnos och kanske någon inte riktigt själv kan sätta fingret på vad det är – annat än att det känns fel eller hopplöst. Vad orsaken än är så borde man få stöd av någon som har tid och kunskap, det håller nog alla med om.
Tyvärr är verkligheten på Åland en annan. Idag beror stödet på var man bor. Ett gemensamt KST (som vi fortsättningsvis kallar Klienternas socialtjänst) skulle ha helt andra möjligheter att sätta barn och ungdomar i fokus, oavsett hemort. Mellan kommunerna idag så varierar också tolkningarna kring de frågor som är knutna till lagen.
Ett gemensamt KST, med elevvården som en självklar del av paraplyorganisationen, skulle göra att insatserna blev desamma över hela Åland och även öka rättssäkerheten generellt.
Faktum är att endast skolpsykologer kan göra de utredningar som behövs för att remittera vidare till BUP. På BUP ställs de diagnoser som ligger till grund för att stödåtgärder på dagis eller i skola ska sättas in. Andra vägar till BUP finns inte, då detta är skolans ansvarsområde.
Idag ser tillgången till skolpsykologer på Åland ut så här: På Norra Åland är den ordinarie skolpsykologen tjänstledig, vilket gör att man köper in tjänster till vad som bedöms vara de mest akuta ärendena. Även i Mariehamn gör man så, då deras två skolpsykologer är föräldralediga. I skärgården samarbetar två kommuner med högstadiedistrikten medan övriga kommuner köper in tjänster efter behov. Södra Åland har båda sina skolpsykologer i arbete.
Sammanfattningsvis: ingen skolpsykolog, ingen utredning, ingen remiss, inget stöd från BUP, ingen fastställd diagnos, inga stödinsatser i skola/dagis.
Följden av att vi idag inte har ett gemensamt KST är att alltför många barn och ungdomar har tvingats vänta på att utredas. Långa kötider och uteblivna utredningar har, på oviss framtid, skjutit upp fastställande av diagnos och annat professionellt stöd.
Samtidigt hör vi forskningsrapporterna lyfta fram hur viktigt det är med tidiga insatser. Det här är en brist i systemet som vi kan rätta till genom att skapa ett gemensamt KST. Varför gör vi inte det?
Idag tvingas många inom socialväsendet att jobba ensamma. Med kollegor i en större organisation kan man bl.a. stötta varandra med kunskaps- och erfarenhetsutbyte och täcka upp vid eventuella vikariebehov.
För våra barn och ungdomar finns många andra viktiga stödresurser som även de skulle kunna rymmas in under ett KST. Det finns specialpedagoger, specialbarnträdgårdslärare, speciallärare, assistenter m.fl.. Tänk vilken kunskapsbank det skulle vara om dessa kompetenta personer hade hela Åland som sitt arbetsfält. Då skulle man kunna arbeta efter barnens och ungdomarnas behov på helt andra sätt än idag.
Alla människor behöver bli sedda och hörda, både när de vill det – och när de behöver det. Dagens system är för skört för personer som inte mår bra. Låt det inte gå prestige i politiken! Barn och ungdomar som mår dåligt måste få det stöd som de behöver så fort som möjligt – för deras framtid och för hela Ålands. Det gör vi bäst genom ett gemensamt KST, där också elevvården ryms med i paraplyet.
Norra Ålands socialdemokrater (NÅS)
Helena Flöjt-Josefsson
Miina Fagerlund
Freddie Forsman
Maria Svensson
Göte Winé
Arezoo Naely
Isabella Sarling
Ann-Kristin Eriksson
Kurt Lindbom
Greger Granlund
Timo Rautatammi
Helena ”Nena” Lundberg
foto:fotoakuten.se
normal_haender2 punkt jpg
